• Kontakta oss

  • Hitta till oss

Klientinloggning

Pbmonline.se

Nyheter och blogg med det senaste inom beteendepsykologi från PBM

PBM - FLOW

22 augusti 2017

För hög arbetsbörda – då kan chefen straffas

De nya reglerna för arbetsgivare som infördes för ett år sedan, vilka bland annat syftar till att motverka sjuklig stress, kan snart få verkliga konsekvenser. Forskare menar att det bara är en tidsfråga innan chefer som inte tar sina medarbetares arbetsbörda på allvar kan fällas.

Stressrelaterad ohälsa har ökat med 70 procent de senaste sex åren. Därför infördes för ett år sedan nya regler som ställer högre krav på arbetsgivarna att arbeta för att motverka stressrelaterade sjukdomar. De som bryter mot reglerna kan bestraffas med vitesförelägganden.

Forskaren Kristina Palm, vid Karolinska Institutet, har nu startat ett forskningsprojekt under namnet ”Vägar till ett hållbart digitalt arbetsliv”, där hon under tre år ska studera konsekvenserna av för hög arbetsbörda. Men hon säger redan nu till Suntarbetsliv.se att det endast är en tidsfråga innan någon fälls för att en medarbetares arbetsbörda är för stor.

I väntan på forskningsresultaten ger Kristina Palm några råd till chefer.

Läs råden på: https://chef.se/forskare-en-tidsfraga-innan-en-chef-falls/

Och här kan du läsa om de nya föreskrifterna: https://chef.se/chef-forklarar-arbetsmiljoverkets-nya-foreskrifter-pa-3-minuter/

15 augusti 2017

Studie visar samband mellan ADHD och långvarig smärta

Det tycks finnas ett samband mellan långvariga smärttillstånd och ADHD. Det visar en studie utförd av forskare vid Uppsala Universitet/Akademiska sjukhuset. Detta är något som forskarna anser att vården borde uppmärksamma mer eftersom det kan ha stor betydelse för patientens upplevelse och hantering av sin smärta.

Långvarig smärta, det vill säga med en duration på minst tre månader, kan idag sägas vara en folksjukdom. I en debattartikel i Läkartidningen skriver de två forskarna Birgitta Nilsson och Magdalena Wlad att det är förvånande att sambandet mellan ADHD och långvarig smärta är så outforskat.

Smärta påverkas av såväl kognitiva som emotionella faktorer och det finns en stark samsjuklighet när det gäller depression och ångest. En fråga som forskarna ställde sig var om detta samband även kunde gälla för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis ADHD.

För att finna svar på frågan intervjuades vårdpersonal (psykologer, kuratorer, sjukgymnaster och läkare) om deras erfarenheter kring patienter med långvarig smärta och ADHD, där flertalet av dessa tyckte sig kunna se en samexistens mellan ADHD och långvarig smärta. En av förklaringarna kan bero på förändringar i dopaminsignaleringen, något som tycks föreligga såväl vid ADHD som vid långvariga smärttillstånd.

Många patienter med långvariga smärttillstånd och samtidig ADHD verkar kunna uppnå en positiv effekt på sina smärttillstånd genom centralstimulantia (ADHD-medicinering). De intervjuade ansåg bland annat att det är viktigt med en snabbare utredning och behandling av eventuell samtidig ADHD-problematik och långvarig smärta. De önskade också gemensamma behandlingsrekommendationer för att underlätta samarbetet över specialistgränserna.

Läs hela artikeln här: http://lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2017/08/Langvarig-smarta-och-ADHD--otillrackligt-uppmarksammat-samband-/

1 augusti 2017

Stressjukdomar - det gränslösa arbetslivets baksida

Idag är stressrelaterade sjukdomar den vanligaste orsaken till sjukskrivningar – inte bara i Sverige utan i stora delar av Europa. Frågorna hopar sig – vad är det som hänt med vårt samhälle? Vad kan vi själva, arbetsgivarna, vården och staten göra för att stoppa - helst vända – denna negativa utveckling? Om detta samtalar Sveriges Radios vetenskapsjournalist Johan Bergendorff med inbjudna gäster – däribland socialministern.

Det gränslösa arbetslivet börjar visa upp sitt ”onda” ansikte. Inte bara i Sverige utan i stora delar av Europa. Vilka verktyg finns för att komma till rätta med den negativa utvecklingen, det vill säga att allt fler drabbas av stressrelaterade sjukdomar? Finns det länder som lyckats vända den negativa spiralen? Vem har det yttersta ansvaret?

I ett radioinslag i P1 samtalar Johan Bergendorff om dessa frågor tillsammans med Eva Lind Johansson, som skrivit boken ”Utmattad” som är en novellsamling om stress, Anna Bennich Karlstedt, leg psykolog, Eva Landeståhl, HR-specialist vid Astrazeneca och Annika Strandhäll, socialminister (S).

I Frankrike är det idag förbjudet för företag/organisationers medarbetare att maila på helger och kvällar. I Nederländerna har staten beslutat att det är arbetsgivarna som är skyldiga att betala sjuklön för anställda under minst två år. Detta oavsett om sjukskrivningen beror på jobbet eller inte (att jämföra med svenska arbetsgivares sjuklöneansvar som är två veckor). Om företaget (chefen eller företagsläkaren) inte följer de statliga riktlinjerna kan det drabbas av att betala tre års sjukskrivning eller delar av sjukpensionen för den anställde.

Detta har lett fram till att Nederländerna lyckats minska sjukskrivningar och förtidspensionering med cirka 40 procent – samtidigt som företagen tjänar pengar.  Idag har en nederländsk medarbetare i genomsnitt sju sjukdagar per år – att jämföra med svenskars elva dagar per år.

Enligt socialminister Annika Strandhäll har Sverige inte för avsikt att kopiera eller lagstadga om dessa frågor. Istället väljer man den svenska modellen som bygger på frivillighet och olika stimulansmedel. Bland annat kommer det att komma ett lagförslag som innebär att arbetsgivare ska få tillgång till expertishjälp under en sjukskriven anställds rehabiliteringsperiod.

Lyssna på hela – eller delar av – inslaget här (Samtalet med socialministern kommer i slutet av inslaget): http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927786?programid=2946

 

 



17 juli 2017

Psykisk ohälsa: Hårdare lagar krävs för att förhindra sjukskrivningar

Hur kan primärvården arbeta för att minska sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa? Det var en fråga som läkare och politiker debatterade på ett seminarium i Almedalen tidigare i juli. Modernisera arbetsmiljölagstiftningen så att den ställer tuffare krav på arbetsgivarna var ett av förslagen från debattörerna.

Några av förslagen som lyftes fram under debatten var att en ökad satsning på förebyggande vård, men även en bättre samverkan mellan arbetsgivarna och Försäkringskassan, skulle kunna minska sjukrivningarna på grund av psykisk ohälsa.

Dessa förändringar är dock inte tillräckliga, enligt Distriktsläkarföreningens ordförande Marina Tuutma. Hon menar att regeringen måste genomföra flera lagändringar, som till exempel att modernisera arbetsmiljölagstiftningen, så att den ställer skarpare krav på arbetsgivarna att arbeta så att sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa förebyggs.  Dessutom eftersökte Tuutma en lag om att arbetsgivarna ska tillhandahålla företagshälsovård till alla anställda.

Läs artikeln på: https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2017/07/06/vill-se-hardare-lagkrav-pa-arbetsgivarna/

10 juli 2017

Stress och utmattning bakom självupplevda minnesbesvär

En avhandling vid Sahlgrenska akademin visar att allt fler söker Minnesmottagningen för självupplevda minnesproblem. De patienter som söker är ofta högutbildade och relativt unga, mellan 50 och 60 år, och utgör idag en tredjedel av dem som kommer till mottagningen. Det är dock långvarig stress och inte begynnande demens som visat sig ligga bakom problemen.

Minnesmottagningen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset är en verksamhet som utreder misstankar om begynnande demens samt bedriver forskning. Marie Eckerström, leg psykolog och disputerad vid institutionen neurovetenskap och fysiologi, har under cirka fyra år följt ett par hundra kvinnor och män som sökt mottagningen för självupplevda kognitiva problem. Problem som trots omfattande utredning inte visat på någon sjukdom.

Eftersom antalet som söker för minnesproblem har ökat har också kunskapen om vilka de är blivit allt viktigare. Marie Eckerström har funnit att det ofta är män och kvinnor med stressproblematik som upplever minnesproblem. Hela sju av tio i gruppen hade upplevt allvarlig stress, utmattningssyndrom eller depressivitet. De hade levt under stress så länge att de till slut uppfattat att de var sjuka. Men enligt Eckerström visade majoriteten av dem inga objektiva tecken på demenssjukdom.

Läs mer på: http://www.forskning.se/2017/07/03/svar-stress-men-sallan-demens-bakom-minnesproblem/?utm_campaign=unspecified&utm_content=unspecified&utm_medium=email&utm_source=apsis-anp-3

6 juli 2017

Ju mer empati desto mindre stress

Olika studier visar att chefer som kan uttrycka empati för sina medarbetare blir mindre stressade och ökar på så sätt sin motståndskraft mot att utveckla psykisk ohälsa. Receptet för att lyckas med att kunna känna aktiv medkänsla för andra är att börja med att vara snäll med sig själv.

91 procent av de chefer som tillfrågats i en studie om hur de lyckas hantera stress svarar att de gör det genom att uttrycka empati för andra - genom att uttrycka omtanke, försöka förstå andras perspektiv och behov. På så sätt uppnås en kontakt på ett djupare plan och fokuseringen på dem själva släpper.

Förmågan till att kunna känna empati kräver dock att du först är snäll med dig själv, till exempel genom att inte reflexmässigt jobba övertid och att sluta ”slå” på dig själv. När du lyckat känna empati minskar stressen och därmed ökar motståndskraften. Sammantaget ett bra recept för hela organisationen.

Läs artikeln på: https://chef.se/studie-medkansla-dodar-stress-och-utbrandhet/

 

2 juli 2017

Oacceptabelt att engagerade medarbetare går sönder på jobbet

Saco har specialgranskat ny statistik från Försäkringskassan som rör ohälsan i landet. I en debattartikel i Aftonbladet uppmanar nu ordförande Göran Arrius till samling för att stoppa den alarmerande utvecklingen av ohälsa bland landets akademiker och därmed sjukskrivningarna.

Akademiker har enligt en nyligen publicerad rapport den i särklass största ökningen av sjukfrånvaro i samhället och hälften av dem är sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa – framför allt på grund av stress.

Att alltid vara tillgänglig, att kunna jobba under dygnets alla 24 timmar, samtidigt som man får minskade resurser och ökade krav, har förändrat relationen till arbetet. Och för de högutbildade har gränsen mellan arbetstid och fritid i princip flutit ihop.

Vi pratar om yrkesgrupper som lärare, ekonomer, läkare, socialsekreterare med flera – yrkesgrupper som har höga krav på sig själva, men som till slut går sönder på grund av att arbetssituationen får dem att känna sig otillräckliga.

Det är hög tid att vända utvecklingen enligt debattören. Akademiker är experter på sina yrken varför detaljstyrning och ökad administration leder till stressade medarbetare. Chefernas kunskap om psykisk ohälsa och tidiga signaler på att något inte stämmer måste öka. Varje sjukskrivning är ett misslyckande och eftersom stress är den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning är tidiga insatser oerhört viktiga.

 

Läs hela artikeln på: http://www.aftonbladet.se/a/7rPq8

Här kan du hämta rapporten: http://www.saco.se/globalassets/saco/dokument/rapporter/2017-psykisk-ohalsa-bland-akademiker.pdf

26 juni 2017

För lite - och fel – vård vid psykisk ohälsa

Cirka 100 miljarder kronor om året, så mycket uppskattas psykisk ohälsa kosta samhället. Trots detta är den psykologiska kompetensen inom dagens primärvård fortsatt bristfällig. Något som får till följd att tillfrisknandet och sjukskrivningarna blir längre för dessa patienter. Detta leder i sin tur till att akutsjukvården utnyttjas helt i onödan.

I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet skriver flera debattörer att en tredjedel av dem som idag söker en vårdcentral (primärvård) lider av psykisk ohälsa och att primärvården tar miste på majoriteten av dessa diagnoser. En bidragande orsak till detta är att vårdcentralerna saknar ett brett utbud av legitimerade psykoterapeuter.

40 procent av alla sjukskrivningar i dag härleds till psykiatriska diagnoser. Trots detta visar en studie från Stockholms läns landsting (2011) att av alla som sökte en vårdcentral fick bara sju procent en psykiatrisk diagnos. 20 procent fick behandling för psykisk ohälsa, men behandlingen var felaktig. 17 procent fick psykofarmaka och tre procent fick träffa en psykolog, psykoterapeut eller kurator.

Istället för en medicinsk bedömning av en allmänläkare vore det lämpligare att psykologer ansvarar för diagnostik och behandlingsval. För att därefter  - vid behov -konsultera en läkare.

Läs hela artikeln på: https://www.svd.se/manga-med-psykisk-ohalsa-far-inte-ratt-behandling

12 juni 2017

Hjärnkoll på arbetsmiljön

Den främsta orsaken till att sjukskrivningarna ökar idag är den växande psykiska ohälsan. Diagnoser som utbrändhet och depression kostar samhället miljardbelopp och flera rapporter visar nu på arbetsmiljöns betydelse för vår hälsa, skriver Anki Sandberg, Riksförbundet Hjärnkoll, i ett debattinlägg i tidningen Dagens Medicin.

En ny rapport från Försäkringskassan visar att sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa är hela 70 procent längre än genomsnittet. Trots detta – och att flera andra rapporter lyfter fram arbetsmiljön som en viktig faktor för att förhindra psykisk ohälsa - ser Riksförbundet Hjärnkoll tydliga tecken på att arbetsgivarna har svårt att tillgodose de nya föreskrifterna kring god psykosocial arbetsmiljö.

Tre av fyra svenskar har erfarenhet av psykisk ohälsa – egen eller anhörigs. Trots detta pratas det sällan om dessa problem – inte heller i arbetslivet. Detta måste förändras. Arbetsgivarna måste ta ansvar för att en god psykosocial arbetsmiljö och dess betydelse för vår hälsa, enligt Riksförbundet Hjärnkoll.

Läs mer på: https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2017/05/29/en-sjukskrivning-minskar-inte-stigmatiseringen/

5 juni 2017

Stressrelaterade sjukskrivningar ökar bland kvinnliga läkare

I en artikel i Läkartidningen skriver Sveriges kvinnliga läkares förening att långtidssjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa nu kraftigt ökar bland läkarna - och då framför allt bland unga kvinnliga läkare. Utvecklingen beskrivs som mycket oroande och allvarlig.

I slutet av 90-talet började allt fler få diagnosen utmattningssyndrom och kulmen kom år 2003. Enligt psykiatriprofessor Marie Åsberg är vi nu inne i en ny ”epidemi” när det gäller diagnosen utmattningssyndrom.

När det gäller kvinnliga läkare, och då framför allt de yngre, ökar sjukskrivningarna oroväckande och man misstänker att detta beror på en allt sämre arbetsmiljö. Varför det är just kvinnorna som drabbas hårdast kan bero på ett flertal faktorer.

Enligt Alexander Wilczek, verksamhetschef för den psykiatriska kliniken vid Ersta sjukhus – som sedan år 2013 har bedrivit ett projekt som riktar sig till hälso- och sjukvårdspersonal med utmattningssyndrom – är utvecklingen mycket oroande. Som ett exempel har andelen kvinnliga patienter ökat de senaste tre åren från 20 till 43 procent av det totala antalet patienter vid kliniken.

Läs hela artikeln på: http://lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2017/05/Det-ar-oacceptabelt-att-sa-manga-blir-sjuka-pa-jobbet/

 

16 januari 2015

Scenskräck

Drabbas du av obehag vid företagspresentationer? Har du svårt att koncentrera dig på vad andra säger i sociala situationer? Kanske har du nytta av ett par råd från forskningen om talrädsla. Scenskräck, rampfeber, talrädsla, glossofobi, presentationsångest. Kärt barn har många namn.

Scenskräck

Rädslan att tala inför andra benämns inom vetenskapliga sammanhang på engelska för ”Perfomance anxiety” (PA) och är den vanligaste bland alla fobier. Faktum är att uppemot en fjärdedel av Sveriges befolkning lider av rädsla att tala inför grupp (Furmark et al., 1999). PA kan ställa till med stora problem eftersom delar av yrkeslivet bygger på att hålla presentationer och tala inför andra. Förutom att leda till fruktansvärt mycket ångest kan PA försämra förutsättningarna för personer att utföra sitt arbete och i längden sinka deras karriär. I artistyrken - som dansare, musiker och skådespelare - kan PA bli särskilt problematiskt eftersom dessa yrken bygger på att framträda inför andra. Vad säger psykologisk forskning om PA? Finns det någon behandling? Finns det några tips?

I diagnosbibeln DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders 5) kategoriseras PA som en egen underkategori till social ångeststörning, som karaktäriseras av en oproportionerligt stor rädsla för att bli negativt bedömd i sociala situationer - både vid social interaktion och social prestation. Åtskilliga studier har visat att KBT-baserade behandlingar har god effekt vid social ångeststörning (Canton, Scott & Glue, 2012). En av dessa behandlingar är Clarks behandling ”Individuell kognitiv terapi” (ICT) som bygger på Clarks och Wells modell för förståelsen av social ångest. ICT har visat bättre effekt än andra behandlingsmodeller i sex randomiserade kontrollerade studier.

Enligt Clark och Wells modell har individer med social ångeststörning utvecklat negativa antaganden om sig själva och om sin sociala omvärld, vilka gör att sociala situationer upplevs som hotfulla. I sociala situationer leder dessa antaganden till ökat självfokus, ökade ångestsymtom samt ett flertal säkerhetsbeteenden, vilka skapar en ond spiral som förstärker den sociala ångesten. Användandet av säkerhetsbeteenden tillsammans med ett högt självfokus försämrar individens inlärningsförmåga och hindrar hen från att inse att dessa situationer inte är så farliga som hen tror.

Vad menas då med säkerhetsbeteenden och självfokus? Säkerhetsbeteenden är ineffektiva hanteringsstrategier som syftar till att undvika en förväntad katastrof. Syftet med säkerhetsbeteendena är att underlätta sociala situationer, men i själva verket förstärker och vidmakthåller beteendena social ångest. I samband med PA är det till exempel vanligt att man står på ett visst sätt, tänker på hur man har kroppen, håller i sina händer så att det inte ska synas att man skakar, förbereder sig extremt noggrant eller har utförliga anteckningar med sig så att man inte ska få en blackout. När situationen är avklarad och katastroferna som individen fruktade uteblir tillskrivs framgången användandet av säkerhetsbeteenden, vilket hindrar individen att inse att situationen är mindre farlig än man tror (McManus, Sacadura & Clark, 2008).

Självfokus är ett lite klurigare begrepp att beskriva och förstå. Det innebär att man i stället för att rikta uppmärksamhet utåt mot den sociala omgivningen tvärtom riktar uppmärksamheten mot sig själv, dvs inåt. Självfokus kan dels vara att se sig själv ur ett observatörsperspektiv, så som man tror att andra betraktar en. Det kan också vara att rikta uppmärksamheten mot kroppsliga sensationer eller mot vad man ska göra och säga härnäst (Clark & Wells, 1995). Vår uppmärksamhet är en begränsad resurs. Högt självfokus leder därför till en nedsatt förmåga att uppfatta sociala signaler från omgivningen – man blir sämre på att delta i en social situation. När uppmärksamheten riktas mot negativa bilder och känslor blir ångesten dessutom mer påtaglig vilket startar en negativ spiral där ångesten blir allt starkare, varpå individen fokuserar ännu mer på den, vilket får effekten att ångesten ökar ytterligare, och så vidare. Om man gör ett framträdande under högt självfokus är risken stor att man utvärderar situationen utifrån intern information, som ångest och obehag, som man uppfattade under framträdandet. Dessa känslor av obehag ger knappast en särskilt rättvis bild av hur framträdandet faktiskt gick. På grund av högt självfokus tror individer med PA att det gick dåligt för att det kändes dåligt, men hur det faktiskt gick och hur det kändes är två helt olika saker.

Det går naturligtvis inte att på egen hand ersätta en hel behandling utförd av en legitimerad psykolog med några ”smarta tips”, men det går att dra några generella lärdomar från Clark och Wells modell som kan göra att framträdanden blir mer hanterbara:

  • Inför ett framträdande fråga dig själv varför du gör de förberedelser som du gör. Ställ dig själv frågan ”Vad händer om jag inte gör det här?”. Är svaret något katastrofalt i stil med att ”om jag inte går såhär kommer det stå helt still i mitt huvud, jag kommer att få panik och bli gjord till åtlöje”? är risken stor att det rör sig om ett säkerhetsbeteende. Försök istället att ersätta dessa beteenden med andra. Pröva att minska mängden anteckningar. Om du repeterar mycket i förväg kan du testa att sysselsätta dig med andra saker som att träffa vänner eller spela något spel. Istället för att hålla ihop händerna kan du pröva att gestikulera. Istället för att hela tiden tänka på hur du har kroppen kan du röra sig runt lite mer fritt i rummet. Målet är att bli mer flexibel, det finns inte något ”rätt sätt” att hålla ett föredrag på. Det finns flera.
  • Att förändra sitt självfokus handlar om att aktivt lära sig att skifta fokus utåt mot omgivingen och bort från ens inre obehag. Då minskar risken för att ångestspiralen börjar snurra och man har bättre chans att ta in situationen och utvärdera hur ens framträdande faktiskt går. För att öva på att växla sin uppmärksamhet kan man ge sig själv olika uppgifter, som att identifiera 10 ljud, färger eller skuggor i omginvingen. Öva på att fokusera inåt på hur det känns i kroppen och uppmärksamma om det finns något obehag eller några ångestfyllda tankar. Tillåt dig själv gå upp i dessa i ca 30 sekunder. Växla därefter uppmärksamheten utåt och identifiera 10 ljud. Håll på såhär fram och tillbaka. Man kan göra det samtidigt som man lyssnar på radio eller ser på en film. Du kommer antagligen upptäcka ganska fort hur mycket som man missar av sin yttre omgivning när uppmärksamheten är riktad inåt.

Alltså: Ersätt säkerhetsbeteenden med alternativa beteenden och öva på att växla uppmärksamheten utåt. Det kanske låter lätt men det är mycket svårare än vad det låter. Ända sättet att bli bra på det är att öva. Börja med lättare situationer och öka därefter svårighetsgraden successivt. Då kan framträdanden inför andra bli mindre ångestladdade med tiden. 

Jakob Clason


Jakob Clason
Ptp-psykolog, PBM Stockholm
Bloggare PBM

Bild: Chris Smith, All the World´s Stage, Flickr Creative Commons


Referenser

Canton, J., Scott, K. M., & Glue, P. (2012). Optimal treatment of social phobia: systematic review and meta-analysis. Neuropsychiatric disease and treatment, 8, 203–15.

Clark, D. M., & Wells, A. (1995). A cognitive model of social phobia. In R. Heimberg, M. Liebowitz, D. A. Hope, & F. Scheiner (Eds.), Social phobia: Diagnosis, assessment, and treatment (sid. 69–93). New York: Guilford Press.

Furmark, T., Tillfors, M., Everz, P., Marteinsdottir, I., Gefvert, O., & Fredrikson, M. (1999). Social phobia in the general population: Prevalence and sociodemographic profile. Social psychiatry and psychiatric epidemiology, 34, 416–24.

Hedman, E., Mörtberg, E. Hesser, H., Clark, D. M., Leksander, M., Andersson, E., Ljótsson, B. (2013). Mediators in psychological treatment of social anxiety disorder: Individual cogntitive therapy compared to cognitive behavioral group therapy. Behavior Research and Therapy 51, 696 - 705.

McManus, F., Sacadura, C., & Clark, D. M. (2008). Why social anxiety persists: an experimental investigation of the role of safety behaviours as a maintaining factor. Journal of behavior therapy and experimental psychiatry, 39, 147–61.

 

9 december 2014

Gör julestrid till julefrid.

”Mamma, vakna, det är något hemskt som har hänt – de kallar det jul”. Viskar mumintrollet.
”vad menar du?” undrar muminmamman.
”jag vet inte riktigt vad som hänt– men ingenting är ordnat, något har gått förlorat och alla springer runt som tokiga. Det är tydligen något förfärligt”.

327460784_8ddd96dd1d

Känner du igen dig? Citaten kommer från Tove Janssons berättelse ”Granen”, när mumintrollet och hans familj vaknar upp i juletid av misstag. Har du inte läst den än: gör det. Den bjuder på ett träffsäkert, tankeväckande utifrånperspektiv på hur vi människor beter oss kring jul. Hur ljuva tipp tapp tipp tapp blir för många hjärteklapp. Som det kan bli för mycket av allt på julen. Hur det bland glögg, gemenskap och pepparkakor smyger in annat i julstöket: måsten, prestationer, ambitioner, krav och stress. Hur julen blir en to-do list som ska checkas av, hanteras och överlevas. 

Men det behöver inte bli så. Bland mumintrollen finns också knytt, små filurer som kan lära oss något om hur julen kan gå mer mot julefrid. Med dem och forskning i bakhuvudet kommer ett par tankar, eller snarare beteenden, värda att fundera på för att julen inte blir en ytterligare sak som bara ska göras klart.

  • Vad värderar du med julen? Vad är viktigt för dig? Mer gemenskap med familjen? Minnas de som inte längre är i livet? Vara hjälpsam? Få egentid? När du kastar ut granen i januari och lägger tillbaka barnens pynt i skåpen: vad vill du minnas då? Traditioner har en tendens att bara växa, och bli allt mer kompakta av vanor och ambitioner. Testa skala av dem och leta fram det som är viktigast, för dig. 
  • Låt dessa värderingar guida dig och sätt upp ett par mer konkreta mål inför julen. Vad kan du faktiskt göra för att skapa julefrid? Värderar du gemenskap med dina barn kanske ett mål är att stänga av telefonen, sitta ner med dem, titta dem i ögonen och dela på en pepparkaka. Sätter du upp mål och planerar inför dem är det lättare att hålla kurs i linje med det som är viktigt, istället för att falla för det som obehag eller stress kanske får dig att göra: slänga fram en burk pepparkakor på bordet och humma mot barnen medan du fortgår med middagsplanerna i huvudet eller kör en like på en instagrambild. 
  • När man pratar om mål kan det vara bra att ta sig en funderare kring hur rimliga målen är. Med julen kommer lätt för höga ambitioner och förväntningar. Visst är det underbart med traditioner, och att det ska göras på vissa förutbestämda sätt är ju lite utav poängen. Men det är lätt att bli regelstyrd. Om du står där och har hunnit med allting, perfekt, vad kostade det på vägen? Vad vann du? I vilken utsträckning är det värt det? 
  • Apropå julestrid. Julen är ett tillfälle att samlas och mötas, oavsett om man passar ihop som familj eller inte. I kombination med höga förväntningar kan det väcka konflikter med impulser att skydda sig själv, ha rätt och göra på sitt sätt. 
  • Så det där med stress. Let’s give you another quote från mumintrollen: ”bråk och trängsel!” – skriker Gafsan från sin sparkcykel. ”och granen, granen ska kläs, hur ska jag hinna, det är ju helt försträckligt!” innan hon börjar gråta av nervositet. Och visst har hon en poäng - julen är stressig. Vi behöver inte låtsas som något annat. Men den behöver inte ta makten över dig. Stressforskaren Kelly McGonigal tar upp att huruvida stressen påverkar oss negativt handlar om hur vi ramar in den och tolkar den. De som blir rädda för den, styrs av den och agerar för att den måste försvinna är mer illa ute än de som välkomnar den och ser det som att kroppen förbereder sig för en utmaning. För visst kan julen vara en utmaning.  Men om obehaget säger något om att kroppen behöver och kan kicka igång sig för att klara av det, behöver du kanske inte undvika det till varje pris eller direkt agera på det?
  • McGonigal tar upp en annan intressant sak som stress gör med oss: påslaget säger åt oss nå fram och ta hjälp av varandra. Och vad handlar julen om, om inte gemenskap? Du kan följa det skadliga stresshormonet i riktning mot andra (närhet) för att få fatt i det hormon som reglerar ner det: oxytocin. Varför inte krydda upp kanelen, chokladen och kortisolet med lite ljuvt kärlekshormon? 

 Sätt dig ner och skriv ner målen. Tänk att det ska vara så pass konkret att någon vän skulle kunna läsa det och göra samma sak. 

På kort sikt är det skönt att checka av sina to-do’s och göra allting som ”man ska ha gjort när det är jul”. På lång sikt kanske du slarvat bort det viktiga: de dina, ljusen, dofterna och närvaron. 

Fördelen med alla ”måsten” och ”borden” som dyker upp är att de blir ett eminent tillfälle att utmana dem. Här kan du leka lite med målen genom att göra tvärtom-beteenden: ställ dig i den längsta kön istället för den kortaste, eller köp en färdig sås istället för att göra den helt från grunden. Smaka på den här: det kommer kanske ändå inte bli som du tänkt dig.

Här kan du ta ett steg tillbaka och titta på vad du gör. Vad triggar dig? Vad händer i dig? Vad menar den andre? Vill ni samma sak? Kanske är julen ett perfekt tillfället att motstå mothugg och kanske bara försöka höra och återupprepa det den andre säger. Vad vill personen berätta för dig? Kom ihåg vad du får på kort sikt och vad du kan vinna på längre sikt av att göra på ett annat sätt. 

Så julen med alla hemskheter kommer komma. Det vet vi. Istället för att försöka undvika det som är obehagligt kan du titta på vad du värderar och försöka bete dig i linje med det. Istället för att låta måsten, borden och stress styra dig – se det som att den förbereder dig för julens utmaningar. Den säger också åt dig att räcka ut handen till dem omkring dig. Vid jul behöver du kanske inte bara ge och få genom att skicka paket under granen. Kanske blir den bästa gåvan, till dig och andra, att hjälpas åt, tillsammans.  Göra tipp tapp tipp tapp till en annan sorts hjärteklapp. Göra julestrid till julefrid.  

Matilda Berg

Matilda Berg

Psykologkandidat Linköpings Universitet

Bloggare PBM

Bild: Helga Kvam, Breaking traditions, Flickr Creative Commons

28 november 2014

Lycka på fullt allvar


Vi på PBM strävar efter att hjälpa alla vi möter till ett mer välmående och välfungerande liv. Därför sökte vi upp lyckopsykologen Katarina Blom som i höst tillsammans med journalist Sara Hammarkrantz kommit ut med boken "Lycka på fullt allvar". Här är ett utdrag ur deras bok om den vetenskapliga vägen till ett lyckligare liv.

Blom_Hammarkrantz_omslag ny

Egentligen tror vi inte på lyckan. För det finns inget Happyland, inget bubbelgumsrosa tillstånd av eufori, ingen evig lycka. Det liv där endast positiva och behagliga saker händer finns inte. Vi kan inte hindra livet från att drabba oss. Till och med de finaste stunderna har en svag eftersmak. När vi fäster oss vid någon riskerar vi samtidigt att bli sårade, när vi satsar allt på drömjobbet kan det eka tomt den dagen vi uppnått det vi ville. Att vara engagerad innebär att leva ett rikt och levande liv, med glädje och sorg, huller om buller. Vi kan inte få det ena utan det andra.  

Vi har dessutom en hjärna som är inställd på att se problem och hot. Och vi har skapat ett samhälle med orimligt mycket stress som bidrar till mental ohälsa. Allt fler drabbas av oro, ångest och nedstämdhet. Världshälsoorganisationen WHO säger att depression kommer att vara vårt näst största hälsoproblem redan 2020.

Men det står i vår makt att göra något åt det!

Positiv psykologi fungerar förebyggande. Det är som att gå till gymmet och träna din psykiska, istället för din fysiska, hälsa. Du kan lära dig att bättre stå emot och hantera de motgångar och sorger som du möter. 

Positiv psykologi förbereder dig för livets utmaningar och ger dig motståndskraft i svåra situationer. Den ger dig ökad förståelse för hur vi människor fungerar och den visar vad som kan få oss att må bra, vad som kan ge vårt liv mening, hur vi hamnar i flow och vad som gör oss glada. Den visar dig nya sidor av livet och lär dig se och värdesätta det som redan är bra i ditt liv.

Redigerat utdrag ur boken ”Lycka på fullt allvar – en introduktion till positiv psykologi”.

Psst! Vill du ha tips på hur du kan använda positiv psykologi i ditt eget liv? 

Expressen intervjuade Katarina om just detta, läs hennes tips här.

http://www.expressen.se/halsoliv/12-vanor-som-maxar-din-mentala-halsa/

Köp och provläs boken här:

http://www.bokus.com/bok/9789127136700/lycka-pa-fullt-allvar-en-introduktion-till-positiv-psykologi/

Läs mer om boken här:

http://lyckapåfulltallvar.se/


Porträtt Katarina och Sara

Katarina Blom och Sara Hammarkrantz

28 oktober 2014

Hemuppgifter, en central del av kognitiv beteendeterapi

Om du som klient går i kognitiv beteendeterapi (KBT) så kommer du med högsta sannolikhet att arbeta med något som kallas för hemuppgifter.

2435521669_018172883c_o beskuren 465x236
Definitionen av hemuppgifter kan skilja sig lite beroende på vem man frågar. Sammanfattningsvis handlar det om aktiviteter som patienten utför mellan sessionerna som är tänkta att öka effekten som behandlingen ska ha. Genom att använda hemuppgifter så ökar man behandlingens omfattning från att vara en timme i veckan till hela 168 timmar i veckan. Tre vanliga argument till varför man som psykolog ska arbeta med hemuppgifter är:

• Effektivisera behandlingen genom att utnyttja tiden mellan sessionerna i terapeutiskt syfte
• Öka antalet aktiviteter som leder till att målen med behandlingen lättare uppfylls
• Skapa förutsättningar att angripa problem bundna till specifika situationer eller tidpunkter utanför terapirummet

Det finns starkt vetenskapligt stöd för att behandlingar som använder sig av hemuppgifter ger ett bättre utfall en de som inte använder sig av hemuppgifter. Värt att notera är hemuppgifter inte alltid passar för alla typer av problem. Vanligast är det att använda sig av verktyget vid depression, ångestproblematik, uppmärksamhetssvårigheter och beroendeproblematik. I stor vetenskaplig studie kring hemuppgifter konstaterar författarna till studien att hemuppgifter används av så gott som alla terapeuter som arbetar med KBT. Författarna visar också i en så kallad meta-analys (46 studier, totalt 1072 deltagare) att 62 procent av patienter som gått i terapi som innehöll hemuppgifter blev friska, jämfört med 38 procent av de som gått i liknande behandling som inte innehöll hemuppgifter.

Att hemuppgifter är en central del av kognitiv beteendeterapi är svårt att ifrågasätta. Däremot så är det inte alltid det lättaste att få patienter att utföra hemuppgifter. Traditionellt sätt så brukar du som patient utföra hemuppgifter på olika formulär. Det kan handla om att du ska registrera hur du mår under en vecka eller att skriva ner vad du tänker och vad som händer i kroppen när du befinner dig i jobbiga situationer. Det säger sig självt att det inte alltid är supersmidigt att bära med sig denna typ av formulär. Sedan 2011 har jag och några andra psykologer därför arbetat med att ta fram en app som man istället kan använda för sina hemuppgifter. Appen heter Livvy och är tänkt att göra arbetet med hemuppgifter mer tillgängligt. Du kan läsa mer om Livvy här eller fråga din psykolog om den, ett par av PBM:s psykologer använder nämligen appen.

Här kan du också se en kort film om hur Livvy fungerar:

 

IMG_5270_1

Niklas Laninge 
Psykologkandidat

10 september 2014

Att förändras

PBM har sedan tre decennier varit ledande i behandling och utbildning inom området stress. Vi tar nu våra kunskaper ytterligare en nivå och kommer tillsammans med Stressforskningsinstitutet och Karolinska Institutet att erbjuda en specialistutbildning inom området. Specialistutbildningen vänder sig till psykologer samt andra yrkeskategorier verksamma inom område stress.

böcker

Att bli bättre, oavsett inom vad, är en ambition för många (varför inte alla blir ett annat blogginlägg..). En synonym till bättre är att utvecklas och det är den synonymen/definitionen jag utgår från i detta korta inlägg.

Bättre är en delvis objektiv observerbar förändring där en färdighet utvecklas. Det kan förstås ske på många olika sätt - man gör mer rätt, jobbar fortare, tar sig an mer komplexa uppgifter och liknande. Bättre är också en personlig upplevelse av ökad förmåga i relation till det område man vill utveckla. Den är lite svårare att mäta personliga upplevelser än observationer men båda är lika centrala i framtagandet av en utbildning riktad mot dessa två stora domäner.

PBM har jobbat med stress och stressrelaterad ohälsa mot både privata företag, landsting samt försäkringsbolag sedan 1985. När vi nu sätter samman en specialistutbildning för psykologer samt andra yrkeskategorier inom området samarbetar vi med Stressforskningsinstitutet samt Karolinska Institutet och dess forskare. PBM är i grunden en klinisk verksamhet med förankring i forskning, där devisen empiri och beprövad erfarenhet genomsyrar verksamheten.

Vår ambition med utbildningen är att bidra till spridning av god behandling för stressrelaterade besvär som i sin tur innebär att fler drabbade får än mer relevant hjälp. Vi vill att praktiserande behandlare bättre bedömer och behandlar (observerbart) samt också att man känner sig stärkt i metod, bedömning och interventioner (personlig upplevelse) efter avslutad utbildning. Hänvisar till kursbeskrivning för detaljerad information.

Jag vill med detta korta inlägg hälsa dig som känner att detta är en patientgrupp du träffar och där ny kunskap och utveckling av dina färdigheter kan göra skillnad varmt välkommen till vår utbildning!

 

/Andreas

A.i bild

Andreas Iwarsson

 

Platschef Stockholm

Leg psykolog, organisationskonsult

 

Tel: + 46 70 56 77 717

andreas.iwarsson@pbm.se

19 juni 2014

Låt inte semestern bli en dålig ursäkt att få arbeta i badkläder!

Nu närmar sig semestertider och många är vi som längtar efter den avkoppling som semestern skall ge oss. Men hur blir det sedan? Kommer vi tillbaks med nyladdade batterier? Forskning visar att effekten av ledighet är ganska kortvarig men PBM's psykolog Andreas Iwarsson ger oss alla ett par konkreta råd hur vi kan förlänga "semester-effekten".

santa monica 2

Full rulle eller… hur du tar hand om dig över sommaren


Har du haft en pressad vår? Stökar alla klämdagar i maj till det för dig på jobbet? Tufft att hinna med alla avslutningar för barnen?


Lugn, du är inte ensam. Semestern börjar kännas alltmer lockande förstås och det med all rätt. Det blir ett ypperligt tillfälle till lite mer sammanhängande återhämtning. Vi har i tidigare blogginlägg pratat om mikrostress och om hur vi behöver förhålla oss till tekniken i vår vardag. Under semestern riskerar vi att inte stänga av tekniken och därmed också ge oss sämre förutsättningar för återhämtning. Vad jag föreslår är inte att helt undanhålla sig exempelvis mail utan att göra det medvetet. Kanske behöver du inte läsa mailen mer än en gång i veckan under ledigheten? Sätt i så fall av en tid i förväg när du kan spendera några timmar med att hantera din inkorg så kan du ägna dig åt annat de övriga 166 timmarna den veckan. Naturligtvis bör du även ge dig själv kontrollen över mailen genom att också stänga av eventuell ”pushfunktion”. 


Centralt kan också vara att klargöra förväntningar på din tillgänglighet före semestern. Du kanske inte måste vara nåbar jämt eller svara omedelbart på mail. Ställ in autosvar på mailen med alternativ kontaktväg för akuta ärenden så kan du också lita på att alternativ finns som inte nödvändigtvis innefattar ditt aktiva deltagande. 


Enligt en studie av DeKaamp mfl så tydliggörs hur återhämtande semester är men också hur kortvarig effekten är. Risken är stor att du redan efter några dagar på jobbet är tillbaka precis där du började. I studien mätte man 96 personer, som alla hade anställning i någon form, före semester, under semestern och efter semestern, på sju variabler relaterade till hälsa - sömnkvalitet, upplevelse av hälsa, humör/psykiskt mående, psykisk utmattning (fatigue), spändhet, energinivå och tillfredställelse generellt. Samtliga variabler förbättrades hos deltagarna under semester men var dessvärre också tillbaka till förmätningsnivåer efter redan en vecka. 


Men låt oss nu inte nedslås av detta utan det finns vägar för att hitta tillbaka till nivåerna under semestern även när vi har dragit igång igen så här kommer tips att förlänga effekten av din semestern (när du behöver det bäst…):


1) Mjukstarta när du kommer tillbaka till jobbet. Kanske jobba en kort vecka eller kortare dagar inledningsvis. Fyll heller inte kalendern med massor med möten utan planera för att gå igenom mail och starta på dina villkor.


2) Gör saker du tycker om på din semester, det ökar nämligen återhämtningen. Ni kanske inte skall åka till Legoland, Liseberg och Gröna Lund bara för att ungarna vill det om det inte är förknippat med positiva känslor för dig


3) Planera semestern i förväg, för att undvika störningar i så stor utsträckning som möjligt. Var gärna överens med dem du semestrar med om vad och när ni skall göra era aktiviteter.


4) Spara på dig minnen av semestern, ta många bilder eller skriv dagbok. Då skapar du nämligen ett sätt för dig att få kontakt med positiva känslor även under regniga höstdagar. Glöm inte heller att lägga lite tid på återväcka minnen från ledigheten. Tänk på morbror Rune som envisades med att visa diabilder på hela sin semester i Blekinge. Han kanske tråkade dig när du var liten med det var för honom ett ypperligt sätt att få tillbaka känslorna som förknippats med resan (förhoppningsvis positiva..)


5) Ett sista tips, och detta är inte direkt applicerbart på den närliggande sommarens semester, är att planera för att sprida ut ledigheten över året. Ta en vecka på våren, en weekend på hösten och kanske en skidresa över nyår förutom ledigheten på sommaren. 


Så när det nu lider mot sitt slut med detta blogginlägg så vill jag verkligen önska dig en härlig semester fylld med det som just du älskar att göra när du är ledig. Ta kontroll över din teknik och förhåll dig medvetet till den.


A.i bild

hälsningar

Andreas


Andreas Iwarsson

Platschef Stockholm

Leg psykolog, organisationskonsult


Referens: Jessica de Blooma* Sabine A.E. Geurtsa, Toon W. Tarisa,b, Sabine Sonnentaga,c, Carolina de Weertha and Michiel A.J. Kompiera


”Effects of vacation from work on health and well-being: Lots of fun, quickly gone” Work & Stress 24 (210) 2 pp 196-216

 

8 maj 2014

Bland kortisol, coping och flexibilitet. The more the merrier?

PBM's bloggare Matilda Berg har tittat närmare på en studie kring hur olika strategier för stresshantering påverkar nivån av stresshormon i kroppen. Slutsatsen talar till förmån för psykologisk flexibilitet, d.v.s förmågan att anpassa strategin till situation, snarare än någon specifik strategi.

rep
rep

Vi vill ju alla hitta det där optimala sättet att hantera stress på, eller hur? Det där bästa, ”rätta” sättet att ta oss an konflikter och uppgifter som inte går vägen. Så vi kan orka mer, stressa mindre och lösa svåra situationer bättre. I forskning är många som letat, studerat och på olika sätt försökt hitta det där enda, rätta sättet att reglera sitt och andras stresspåslag. 

Kanske är det dags att tänka om. Och titta efter något annat. 


Det gjorde nämligen Roubinov med kollegor (2012). De gjorde ett finurligt experimentarrangemang där deltagarna utsattes för en stressfull situation, närmare bestämt en interpersonell konflikt där deltagarna skulle försöka få en obstinat, icke-samarbetsvillig person att stänga av musiken inför en viktig tenta. Vem får inte stresspåslag av envisa (kollegor) som vägrar (att samarbeta)? Syftet med studien var att observera hur deltagarna hanterade situationen, där observatörerna förhöll sig till en lista med olika (observerbara) strategier, exempelvis om personen använde humor, validerade den envisas känslor eller försökte att ändra dess perspektiv. Deltagarna fick också skatta sina sätt att hantera stress på via ett självskattningsformulär. Roubinhov med kollegor kryddade till det hela genom att mäta kortisolnivåerna hos deltagarna ett par gånger under experimentets gång. Kortisolnivåer är ju ett smart sätt att mäta stress på, då det är kroppens sätt att hantera utmaningar genom att signalera till hjärnan att lugna ner sig igen. Mäter man kortisolnivåer kan man exempelvis få tag i att en person, som utåt sätt kan se lugnare ut, ändå kan vara på högvarv. Dessutom slipper man det där med att basera stressupplevelsen på svårvaliderade efterhandskonstruktioner och kan istället se hur kroppen faktiskt reagerat i själva situationen. Det Roubinhov med kollegor ville veta var alltså vilka skattade och observerade strategier som höll det här kortisolet nere (alltså gjorde en person ”mindre” stressad). Över tid fräter nämligen det där kortisolet riktigt illa på vår stackars hjärna och gör att vi minns mindre och fungerar sämre rent kognitivt. Det är därför strategier att hantera stress är så viktiga för oss, så kroppen inte tar för mycket stryk och våra mentala processer kan fungera på en nivå som våra arbetsuppgifter kräver. Vilken strategi tror ni vann? 


Håll i hatten för här kommer resultaten. Det var nämligen inte EN strategi som ”bäst” reglerade kortisolnivåerna. Det var flera. Roubinhov med kollegor upptäckte att ju fler (observerade) strategier som deltagarna använde, desto lägre var kortisolnivåer i deltagarnas saliv. Studien visar alltså att det kanske är flera snarare än färre copingstrategier, flexibelt anpassade till situationen, som håller stressresponsen nere. Detta går väl i linje med begreppet psykologisk flexibilitet, den eftersträvansvärda anpassningsförmågan i att just kunna känna igen och skifta sitt beteende beroende på vad situationen kräver. Psykologisk flexibilitet är exempelvis ett mål i Acceptance and Committment Therapy (ACT), där det handlar om att få till den där öppenheten, acceptansen och villigheten att härda ut för att nå värderade livsmål. Rigiditet och oförmåga att anpassa sig efter situationen kan komma i vägen för att leva det liv vi vill leva, där vi begränsar vår palett av beteenden och förlorar hälsosamma fluktueringar i oflexibla vanemönster. 


Utöver att studien tyder på att psykologisk flexibilitet ger hälsopoäng, är den även intressant utifrån en annan aspekt. Det var nämligen inte deltagarnas egna självskattningar som korrelerade med lägre kortisolnivåer, utan observatörernas. Hade en observatör skattat att en person använde fler hanteringsstrategier hade personen alltså generellt sett också lägre kortisolnivåer. Let’s think about that. Det pekar inte nödvändigtvis på att vi människor inte själva kan bedöma vår egen stressnivå eller vår hälsa, tvärtom, det tror jag verkligen att vi kan. Däremot säger kanske specifika observerbara (mätbara) beteenden i en given situation mer om hur vi människor hanterar och reagerar på stress, än mer breda, globala skattningar i ett självskattningsformulär. Tittar vi på hur människor faktiskt gör i en viss kontext vet vi kanske mer om deras stressnivå än när de i efterhand svarar kring mer luddiga sammanhang. 


Psykologisk flexibilitet vinner (i alla fall här) kampen över rigida vanemönster. Vi ser kanske mer än vi tror bara av att titta på det som faktiskt händer och går att observera. Om vi bara vet vad och i vilken situation vi ska titta efter (givet ett uppsatt mål). Gäller målet mindre stress, schyssta kortisolnivåer och fungerande hanteringsstrategier ger Roubinhov med kollegor i alla fall en indikator på vad du ska titta efter: flera!


Matilda Berg


Matilda Berg

Psykologkandidat


Kashdan, T. B., & Rottenberg, J. (2010). Psychological flexibility as a fundamental aspect of health. Clinical psychology review, 30(7), 865-878.


Miller, G. E., Chen, E., & Zhou, E. S. (2007). If it goes up, must it come down? Chronic stress and the hypothalamic-pituitary-adrenocortical axis in humans. Psychological bulletin, 133(1), 25.


Roubinov, D. S., Hagan, M. J., & Luecken, L. J. (2012). If at first you don't succeed: the neuroendocrine impact of using a range of strategies during social conflict. Anxiety, Stress & Coping, 25(4), 397-410.

 

6 mars 2014

Hållbar prestation - ledarskapet betydelse för hälsa

Forskning visar på ett samband mellan hur vi mår på arbetsplatser och hur chefer agerar. Ibland kan det vara viktigare att utveckla chefer och deras beteenden snarare än att förändra hela organisationen om man vill ha en välmående arbetsplats, skriver Matilda Berg i sitt blogginlägg.

bild matilda b inlägg

Få höjer nog på ögonbrynen åt det faktum att ledarskap är viktigt för en organisation. Ledarskap är ju den påverkansprocess som har syfte att underlätta utförandet av en kollektiv uppgift. En ledarposition innebär inflytande och förmåga att föra gruppen mot ett gemensamt, värderat mål.

 

Men tydligen har chefer mer betydelse för organisationen och personalen än så. På senare tid har forskare börjat titta på vad en ledare har för inflytande även när det gäller medarbetares hälsa. Resultaten är tankeväckande. De visar nämligen att chefers agerande kan ha en direkt koppling till hälsan hos sin personal. Hälsa är i sig ett klurigt begrepp som oftast handlar om att minska graden sjukdom eller stress snarare än att maximera välmående. Oavsett finns det stora ekonomiska vinster i att titta på vilka faktorer på en arbetsplats som minskar ohälsa. Stressade, omotiverade, sjuka och frånvarande medarbetare kostar företag och organisationer stora summor pengar. Tänk om förändring av en chefs beteende kan förbättra medarbetarnas hälsa (och ge ekonomiska fördelar) på köpet?

 

  Det är en fråga med svar värda att titta närmare på. I forskning är det nämligen möjligt att mäta och skilja ut en mängd faktorer i arbetsmiljön och se i vilken utsträckning de hör ihop med olika utfallsmått, som exempelvis ohälsa. När ledarskapet lyfts ut och analyserats visar det sig att skattning av ledaren korrelerar (det vill säga hör ihop med) skattningar av hur stressade de känner sig och hur bra de mår. Hur anställda upplever sin chef har alltså en direkt koppling till (o)hälsa hos personalen.

 

I en annan typ av studie var till och med förändrade beteenden hos chefen lika med förändrade hormonvärden hos medarbetarna. Det var lite som att chefers agerande tog sig ända in i blodet hos medarbetarna och kickade igång ämnen som minskar stress och ökar prestationsförmågan.

 

  Kopplingen till stress och ohälsa gäller dock inte vilka ledarskapsbeteenden som helst. Den ledarskapsstil som framförallt har visat sig inverka är det så kallade transformativa ledarskapet. I en metaanalys av Skakon mfl (2009) var transformativt ledarskap lika med anställda som gillade jobbet mer, skattade lägre stress och mindre utbrändhet i 12 studier. En transformativ ledare agerar (enligt teorin) ”som en förebild”, uppmuntrar och utmanar medarbetarna till eget ansvar, kritiskt tänkande och kreativitet. Det är en ledare som uppmärksammar och förstärker individuella behov men också gemensamma visioner på gruppnivå. Transformativa ledare (upp)skattats vara rättvisa, ge tydlig information och klarhet kring mål och uppgift.

 

Nyberg (2009) visar även hon på ledarkapsbeteenden som hör ihop med medarbetare som upplever sig må bättre eller sämre. I en studie resulterade en ledarens förmåga att förse medarbetarna med autonomi, gemensamt deltagande och handlingsutrymme (likt delar av det transformativa ledarskapet) i reducerad risk för hjärt-och kärl sjukdomar över tid. Nyberg uppmärksammar också beteenden man bör undvika som chef, där passivitet, tvång och diktatoriskt agerande hörde ihop med mer stressade och sjuka medarbetare.  

 

Resultaten är glädjande, även om det kan vara bra att vara en smula varsam kring betydelsen av dem. I studierna går det till exempel inte att se vilken riktning sambandet går åt. Det är svårt att veta om medarbetarnas stress gör att en chef skattas som sämre eller om en chef exempelvis blir mer passiv just för att medarbetarna mår dåligt.

 

Oavsett finns det ett samband, där förändring av chefers beteenden kan få betydelse för hur medarbetarna mår. Istället för att vänta på att de anställdas stress ska minska och välmåendet öka kan chefen själv börja bete sig annorlunda och kanske förändra medarbetarnas hälsa, liksom företagets ekonomi, i samma sväng. Istället för att lägga resurser på att förändra en hel organisation eller göra omfattande insatser för hela personalen kan träning av chefers beteende kanske ge ett likvärdigt resultat.  

 

Det viktiga för chefer blir alltså att hitta vilka konkreta beteenden som är hälsofrämjande (transformativa). Transformativa ledare som inspirerar och behandlar andra rättvist säger tyvärr inte så mycket om hur en chef faktiskt ska göra på sin arbetsplats. Det studierna tydligt visar är dock vikten av att inte bli passiv, utan att agera och vara beredd att förändras, om målet är ostressad personal som mår bättre. Istället för att fastna i att undvika beteenden (såsom att inte tvinga någon eller inte agera diktatoriskt) är det mer användbart att fokusera på nya, önskvärda beteenden i värderad riktning. Hur kan du som chef göra mål och ansvarsfördelning mer tydligt? Hur kan du ge mer ansvar till dina medarbetare? Hur kan du göra för att utmana dem i deras tankesätt och uppmärksamma deras insats som individer men också som personalgrupp?

 

Varför inte fråga medarbetarna på en gång? 

 

Matilda Berg 

Matilda Berg

Psykologkandidat Linköpings Universitet

Bloggare PBM

 

Nyberg, A. (2009). The impact of managerial leadership on stress and health among employees. Stockholm: Karolinska institutet.

 

Skakon, J., Nielsen, K., Borg, V. & Guzman, J. (2010). Are leaders’ well-being behaviors and style associated with the affective well-being of their employees? A systematic review of three decades of research. Work and Stress, 24, 107-139.

 

Romanowska, J., Larsson, G., Eriksson, M., Wikström, B. M., Westerlund, H., & Theorell, T. (2010). Health effects on leaders and co-workers of an art-based leadership development program. Psychotherapy and psychosomatics, 80, 78-87.

 

 

 

 

 

30 januari 2014

Din personliga regelbok och regler som är till för att brytas

Våra tankar formuleras ofta i form av regler som vi lärt oss att det är klokt att följa. Vissa regler är funktionella och lär oss undvika faror utan att behöva erfara dem först, andra regler kan bli till hinder då vi blir för stränga mot oss själva. PBM's psykolog Elin Frögéli skriver om hur man kan lära sig att bryta mot dessa regler.

bild övergångsställe

Du kommer fram till ett bevakat övergångsställe, noterar att signalgubben är röd och stannar. ”När röd gubbe lyser ska jag stå still”. Kanske noterar du den knappt, tanken far förbi och du stannar upp som per automatik.

I våra tankar finns många instruktioner för hur vi ska agera i olika situationer. En teori som handlar om hur tankar påverkar beteenden kallas för Relational Frame Theory (RFT; Hayes, Barnes-Holmes & Roche, 2001) och en behandlingsmetod som bland annat tar tillvara på denna teori kallas för Acceptance and Commitment Therapy (ACT: Hayes, Strosahl & Wilson, 2012).

Tankar om hur vi ska göra i olika situationer bygger dels på våra egna erfarenheter av vilka beteenden som har lett till önskvärda konsekvenser i liknande situationer tidigare, dels på att vi har sett resultatet av andras agerande, och dels på vad andra har sagt till oss. Vi agerar med andra ord i linje med tankarna för att vi har en förväntan om att det ska funka för oss. Inom ACT menar man att ett beteende ”funkar” om det bidrar till livskvalitet och tillfredsställelse på lång sikt (dvs. inte nödvändigtvis att det känns bra i stunden).

Låt säga att du är försenad till en anställningsintervju och kommer fram till samma övergångsställe med röd gubbe. Vilket beteende är att föredra i detta läge? Stå stilla som tanken instruerar och riskera att missa intervjun eller springa över gatan och riskera att bli påkörd men ha chans på jobbet? Du ser dig omkring och konstaterar att gatan är tom. Inte en bil i sikte.

Det kommer alltid att dyka upp tillfällen då det beteende som funkar bäst för oss inte är det som tanken ger. Många skulle troligen springa över gatan för att komma i tid till intervjun i det här läget. Det kan tyckas ganska självklart och oproblematiskt. Men en del tankar blir som regler som vi har svårare att bortse ifrån. Att följa regeln blir viktigare än huruvida beteendet i fråga funkar eller inte.

Ta exemplet med tanken ”När jag utför en uppgift på jobbet måste jag göra den perfekt” eller ”Jag får inte misslyckas”. Det här är två populära tankar, i alla fall om man utgår ifrån hur många som går runt med dem dagligen. De hänger ofta samma med flitigt arbete som kan resultera i härliga saker såsom fina resultat och beröm. Men om tankarna blir till regler som vi blir fixerade vid riskerar vi att jobba överdrivet mycket även när tiden inte räcker till för att försäkra oss om att vi inte gjort något fel och eftersom vi aldrig uppnår det som vi kallar ”perfekt”. Som ett resultat kan vi missa deadlines, hamna i konflikter med kollegor som påverkas av vårt arbete, förlora vårt jobb, bli stressade och arga, ledsna eller besvikna på oss själva eftersom vi aldrig presterar bra nog. Dessutom är det inte ovanligt att dessa tankar bidrar till att vi undviker uppgifter som vi rädda att vi inte ska klara av för att slippa risken att misslyckas eller prestera ett mindre än perfekt resultat. Det innebär att vi förlorar möjligheter att lära oss nya saker, utvecklas och stärkas i vår kompetens.

 

Det finns många sätt att jobba med att minska tankars inflytande på beteenden. Ett sätt är att först tydliggöra för dig själv: 

1.    Hur lyder den regel som du brukar fastna i (eller vilka om det är fler)?

2.    Vilka beteenden brukar följa på regeln?

3.    I vilka situationer brukar det hända?

 

När du sen befinner dig i dessa situationer:

1.    Var uppmärksam på ditt eget beteende och dina tankar för att märka när regeln och dina typiska beteenden dyker upp.

2.    Fråga dig själv: Funkar det för mig att agera enligt den här regeln i den här situationen? Här kan det vara hjälpsamt att bredda ditt fokus. När vi är helt upptagna av våra tankar missar vi lätt allt vi har omkring oss. Då är det inte konstigt att tankarna får stor makt över våra beteenden, och då är det också svårt att avgöra vilka beteenden som funkar för oss på sikt. För att använda det tidigare exemplet: Vad är ditt mål? Vart vill du ta dig? Har du kort om tid? Finns det några bilar närvarande?

3.    Om du kommer fram till att ditt beteende funkar: Kör på!

4.    Om du kommer fram till att det inte funkar: Vad skulle du kunna göra istället?

5.    Testa!

Elin Frögeli

Elin Frögéli

Leg. Psykolog PBM

 

Hayes, Barnes-Holmes & Roche, 2001. Relational Frame Theory: a post-Skinnerian account of human language and Cognition. New York: Kluwer Academic.

Hayes, Strosahl & Wilson, 2012. Acceptance and Commitment Therapy: an experimental approach to behavior change. New York: Guilford Press.

Foto övergångsställe: Anders Bäckström

15 november 2013

Mikrostress

I Charlie Chaplin's film 'moderna tider' från 1936 beskriver i ett par scener den stress som väcks i människans möte med industrialismen. Kanske skulle en liknande film kunna göras idag om den stress som uppstår i vårt möte med dagens informationsteknologi. Smartphones, sociala nätverk och ständig uppkoppling ger oss möjligheten att vara flexibla i förhållande till när och var någonstans vi vill arbeta men samtidigt suddas gränserna ut mellan arbete och återhämtning. Stressorer i form av notifikationer kan skapa distraktion och en form av mikrostress. Teknologin är en del av våra liv men det behövs strategier för att hantera dess negativa konsekvenser.

mikrostress


"Moderna tider 2013" om mikrostress och hur vi kan hantera den

Ordet stress är vanligen förknippat med att ha för mycket att göra på sitt jobb eller fritid. Inte sällan kännetecknas detta av upplevelsen att ha för många saker på sitt bord, eller att befinna sig i ett läge med begränsade möjlighet att påverka sin egen situation. Under korta perioder behöver inte stress vara något skadligt, men om det pågår under en längre tid finns det däremot en risk för att utveckla olika typer av stressymtom, exempelvis sömn- och koncentrationssvårigheter, irritabilitet och nedstämdhet, liksom kroppsliga besvär. I ett samhälle där det ställs allt högre krav på prestation, flexibilitet och snabba beslut finns det dock mycket som talar för att problem med långvarig stress håller på att öka, något som gör att allt fler människor upplever bekymmer i sin egen vardag.

Stress handlar dock inte bara om att vara tyngd av uppgifter i sitt arbete eller hem. I takt med att det hela tiden görs teknologiska framsteg förändras även sättet på vilket vi sköter våra åtaganden och kommunicerar med varandra. Många saker som tidigare krävde ett besök på posten eller banken hanterar vi idag helt och hållet via en smartphone. Likaså kan vi hålla oss uppdaterade och prata med kollegor och vänner enbart via mail eller korta meddelanden på sociala nätverk eller sin telefon. Detta har varit till stor nytta för oss genom att det frigör tid och underlättar flödet av information mellan människor. Samtidigt bidrar det till stress då gränserna mellan aktivitet och återhämtning blir alltmer diffusa, något som i förlängningen kan leda till att kroppen inte får den vila den behöver.

Inom psykologi kallas den form av stress som uppstår till följd av tekniska prylar för mikrostress. Med det menas att vi för ett kort ögonblick upplever samma kroppsliga reaktion vi skulle få om vi blev stressade av något som måste slutföras med kort varsel. I de flesta fall handlar det om att bli uppvarvad och orolig när vår smartphone plingar till, eller att känna stark tidspress när inkorgen indikerar hundra olästa mail. Även om mikrostress sällan är lika omfattande som när vi står inför en väldigt stressfylld situation på jobbet är det desto vanligare att uppleva i vår vardag. Antalet tillfällen då vi upplever mikrostress är helt enkelt mer förekommande. Dessutom är det något vi tar med oss hem efter en arbetsdag genom att ha vår smartphone påslagen eller att kolla mailen sent på kvällen.

Tekniska prylar är samtidigt en återkommande anledning till att vi blir distraherade när vi jobbar, något som kan orsaka såväl stress som frustration. Undersökningar visar att en anställd inom tjänstesektorn klarar av att arbeta fokuserat på en uppgift i högst elva minuter innan den blir störd av något annat. Den största distraktionen har visat sig vara den ständiga ström av information som vi utsätts för varje dygn. Under loppet av en arbetsdag går vi exempelvis in på mailen i genomsnitt 50 gånger. Dessutom spenderar vi cirka 74 minuter per dag framför internet och 81 minuter per dag på vår smartphone, vilket i sin tur kan bidra till att inte hinna klart med saker i tid. Det finns med andra ord mycket som talar för att vi även blir negativt påverkade av tekniska prylar när vi arbetar.

Tekniska prylar har kommit för att stanna, och det är inte heller något vi nödvändigtvis behöver välja bort för att kunna leva ett mindre stressfyllt liv. Det finns däremot mycket vi kan göra för att minska risken för mikrostress i vår vardag. I grund och botten handlar det om att sätta upp tydliga gränser för sig själva när det gäller aktivitet och återhämtning, däribland att stänga av de notiser som brukar dyka upp på vår smartphone när något händer i våra sociala nätverk, liksom att låta bli att kolla mailen innan läggdags. På så sätt kan vi med hjälp av väldigt enkla åtgärder minimera antalet tillfällen då kroppen reagerar med stress. Detta har även visat sig vara en viktig del i att förbättra sin sömn eftersom vi annars riskerar att bli alltför uppvarvade för att kunna förbereda oss på att sova.

Liknande åtgärder har även visat sig vara till nytta när vi jobbar på en uppgift. Genom att avlägsna så många distraktionsmoment som möjligt omkring oss tappar vi inte lika lätt vår uppmärksamhet. Det betyder inte att vi ska avskärma oss helt och hållet från omvärlden, utan snarare att vi själva ska bestämma när vi ska vara tillgängliga för andra, exempelvis att bara besvara mail vid vissa tidpunkter på dagen. Därmed kan vi sätta vår egen agenda och slippa bli störda när vi ägnar oss åt något som kräver vår koncentration. Det finns således mycket som talar för att vi måste lära oss hantera våra tekniska prylar på ett bättre sätt. Därigenom kan vi se till att vi får mer gjort när vi behöver prestera, på samma gång som vi kan undvika de tillfällen av mikrostress som lätt uppstår när vi behöver vila.


Alexander Rozental

Leg. Psykolog

30 oktober 2013

Välkommen till PBM-bloggen!

valkommen

Om beteenden och vår vision med bloggen

Jag sitter i skrivande stund ca en mil ovanför marken och blickar ned på något som skulle kunna vara ett mindre samhälle i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland (Mjölby?). Det är tidig måndagsmorgon och det är uppenbart att de flesta av oss här på planet är på väg att starta arbetsveckan. En arbetsvecka full av beteenden både funktionella och dysfunktionella på vår väg att uppnå våra mål.

Före avgång tog jag några minuter till att observera mina medresenärer, det är spännande att se hur vi alla har olika sätt att hantera situationen. Jag och många med mig har valt den sena flygbussen och får småspringande ta oss till gaten, andra har tagit sig tid att slå sig ned med en kopp kaffe och tycks bara vara i situationen tills det är tid att gå ombord, ytterligare vissa har plockat fram sina laptops och lyckas få något producerat före kontorstiden har hunnit starta.

Min fascination för beteenden tycks vara gränslöst och ambitionen att förstå och kunna påverka har blivit mitt professionella kall, ett kall som jag delar med mina kollegor på PBM. Det är med glädje jag nu klipper invigningsbandet för uppstarten av vår PBM-blogg och ser fram emot att få presentera PBM:s breda kompetens inom området beteendepsykologi oavsett om det berör det individuella eller organisatoriska perspektivet. Redan under de första månaderna har vi glädjen att få läsa inlägg om mikrostress, organisationskultur, grupputveckling och ledarskap.

Väl mött på PBM-bloggen!
/Martin Carlström
Bloggredaktör

KATEGORIER

SENASTE

Välj månad