Vi ställer inte in - vi ställer om!
Du kan boka om dina besök, utbildningar och behandlingar hos oss till digitala träffar. Hör av dig till din mottagning eller kontaktperson, så ser vi till att du får träffa oss via video. Varmt välkommen till oss på PBM!

Close icon

Stäng

  • Kontakta oss

  • Hitta till oss

Våra digitala tjänster

PBM logo

DE SENASTE NYHETERNA INOM BETEENDEPSYKOLOGI.

PBM-Bloggen

Arkiv: januari 2014

30 januari 2014

Din personliga regelbok och regler som är till för att brytas

Våra tankar formuleras ofta i form av regler som vi lärt oss att det är klokt att följa. Vissa regler är funktionella och lär oss undvika faror utan att behöva erfara dem först, andra regler kan bli till hinder då vi blir för stränga mot oss själva. PBM's psykolog Elin Frögéli skriver om hur man kan lära sig att bryta mot dessa regler.

bild övergångsställe

Du kommer fram till ett bevakat övergångsställe, noterar att signalgubben är röd och stannar. ”När röd gubbe lyser ska jag stå still”. Kanske noterar du den knappt, tanken far förbi och du stannar upp som per automatik.

I våra tankar finns många instruktioner för hur vi ska agera i olika situationer. En teori som handlar om hur tankar påverkar beteenden kallas för Relational Frame Theory (RFT; Hayes, Barnes-Holmes & Roche, 2001) och en behandlingsmetod som bland annat tar tillvara på denna teori kallas för Acceptance and Commitment Therapy (ACT: Hayes, Strosahl & Wilson, 2012).

Tankar om hur vi ska göra i olika situationer bygger dels på våra egna erfarenheter av vilka beteenden som har lett till önskvärda konsekvenser i liknande situationer tidigare, dels på att vi har sett resultatet av andras agerande, och dels på vad andra har sagt till oss. Vi agerar med andra ord i linje med tankarna för att vi har en förväntan om att det ska funka för oss. Inom ACT menar man att ett beteende ”funkar” om det bidrar till livskvalitet och tillfredsställelse på lång sikt (dvs. inte nödvändigtvis att det känns bra i stunden).

Låt säga att du är försenad till en anställningsintervju och kommer fram till samma övergångsställe med röd gubbe. Vilket beteende är att föredra i detta läge? Stå stilla som tanken instruerar och riskera att missa intervjun eller springa över gatan och riskera att bli påkörd men ha chans på jobbet? Du ser dig omkring och konstaterar att gatan är tom. Inte en bil i sikte.

Det kommer alltid att dyka upp tillfällen då det beteende som funkar bäst för oss inte är det som tanken ger. Många skulle troligen springa över gatan för att komma i tid till intervjun i det här läget. Det kan tyckas ganska självklart och oproblematiskt. Men en del tankar blir som regler som vi har svårare att bortse ifrån. Att följa regeln blir viktigare än huruvida beteendet i fråga funkar eller inte.

Ta exemplet med tanken ”När jag utför en uppgift på jobbet måste jag göra den perfekt” eller ”Jag får inte misslyckas”. Det här är två populära tankar, i alla fall om man utgår ifrån hur många som går runt med dem dagligen. De hänger ofta samma med flitigt arbete som kan resultera i härliga saker såsom fina resultat och beröm. Men om tankarna blir till regler som vi blir fixerade vid riskerar vi att jobba överdrivet mycket även när tiden inte räcker till för att försäkra oss om att vi inte gjort något fel och eftersom vi aldrig uppnår det som vi kallar ”perfekt”. Som ett resultat kan vi missa deadlines, hamna i konflikter med kollegor som påverkas av vårt arbete, förlora vårt jobb, bli stressade och arga, ledsna eller besvikna på oss själva eftersom vi aldrig presterar bra nog. Dessutom är det inte ovanligt att dessa tankar bidrar till att vi undviker uppgifter som vi rädda att vi inte ska klara av för att slippa risken att misslyckas eller prestera ett mindre än perfekt resultat. Det innebär att vi förlorar möjligheter att lära oss nya saker, utvecklas och stärkas i vår kompetens.

 

Det finns många sätt att jobba med att minska tankars inflytande på beteenden. Ett sätt är att först tydliggöra för dig själv: 

1.    Hur lyder den regel som du brukar fastna i (eller vilka om det är fler)?

2.    Vilka beteenden brukar följa på regeln?

3.    I vilka situationer brukar det hända?

 

När du sen befinner dig i dessa situationer:

1.    Var uppmärksam på ditt eget beteende och dina tankar för att märka när regeln och dina typiska beteenden dyker upp.

2.    Fråga dig själv: Funkar det för mig att agera enligt den här regeln i den här situationen? Här kan det vara hjälpsamt att bredda ditt fokus. När vi är helt upptagna av våra tankar missar vi lätt allt vi har omkring oss. Då är det inte konstigt att tankarna får stor makt över våra beteenden, och då är det också svårt att avgöra vilka beteenden som funkar för oss på sikt. För att använda det tidigare exemplet: Vad är ditt mål? Vart vill du ta dig? Har du kort om tid? Finns det några bilar närvarande?

3.    Om du kommer fram till att ditt beteende funkar: Kör på!

4.    Om du kommer fram till att det inte funkar: Vad skulle du kunna göra istället?

5.    Testa!

Elin Frögeli

Elin Frögéli

Leg. Psykolog PBM

 

Hayes, Barnes-Holmes & Roche, 2001. Relational Frame Theory: a post-Skinnerian account of human language and Cognition. New York: Kluwer Academic.

Hayes, Strosahl & Wilson, 2012. Acceptance and Commitment Therapy: an experimental approach to behavior change. New York: Guilford Press.

Foto övergångsställe: Anders Bäckström

8 januari 2014

Grupputveckling, Surfing och att påverka det okontrollerbara

Hur väl din arbetsgrupp fungerar kommer påverka hur väl ni lyckas prestera men också hur bra ni mår. Mycket forskning har lagts ned på att förstå hur grupper fungerar och hur de utvecklas. Sara Svedlund överblickar forskningen och jämför grupputveckling med att surfa. I bland måste vi bara följa med utan att styra och lära oss att lyssna och prata om det vi ser.

surfer BW

 

Att tillhöra en grupp kan vara något oförutsägbart, någonting mer än summan av delarna, ibland vibrerande, ibland alldeles stilla. Det kan få oss att känna oss ömsom tydliga och synliga, ömsom otydliga och osynliga. Vi kan avsky det och vi kan älska det. För vissa är det en ynnest och ett privilegie, för andra ett nödvändigt ont. Vissa väljer bort det, andra försöker välja till det. Vi kan tro att alla tillhör en grupp, men alla gör det inte, och att inte göra det kan upplevas lika svårt och skavande, som det kan vara omedvetet och självklart att göra det. Att tillhöra en grupp kan vara att få bli sedd av andra, ett grundläggande mänskligt behov hos de flesta. Kanske är de allra viktigaste grupperna vi tillhör de som är utanför vårt arbetsliv? …om man har privilegiet att ha ett sådant. Det är dock om grupper i arbetslivet detta blogginlägg är tänkt att landa. 

För alla som har ett arbete att gå till, och på arbetet tillsammans med andra utgör en arbetsgrupp, kan det vara av vikt att gemensamt reflektera över och diskutera hur man upplever att samarbetet fungerar. Detta både på grund av kvalitativa och kvantitativa produktivitetsaspekter, och ur hälsoaspekter, i och med att vår arbetsgrupp är en del av vår arbetsmiljö lika mycket som stolarna och borden och luften vi andas på vår arbetsplats. Omfattande forskning på grupper har om och om igen styrkt att gruppens utvecklingsnivå har konsekvenser för gruppens resultat. Nu börjar också forskningsprojekt som handlar om gruppers utvecklingsnivå och påverkan på hälsoparametrar dyka upp. Att som chef ta initiativ till att jobba med grupputveckling är inte längre något man gör bara för att. Att som chef ta initiativ till att jobba med grupputveckling är något man gör för att det är humant och lukrativt på samma gång. Och det handlar inte om att falla i varandras armar, paddla kanot eller skjuta paintball. Det handlar om att prata om hur man gör sitt samarbete och sin interaktion i gruppen, hur man är eller inte är varandras positiva eller negativa förstärkning och vad man kan göra för att på olika fronter förbättra och utveckla sitt samarbete. Och efter att man har pratat om detta, ska man göra det man kommit överrens om och skapa en kontinuerlig uppföljningsprocess. Grupputveckling är inget man gör en gång och sen är det klart, i alla fall inte om man önskar säkerställa att det blir några bestående resultat.

Utifrån ca 100 års forskning om gruppers utveckling pekar mycket mot att grupper utvecklas över tid genom att gå igenom olika typer av faser. En forskare som i över 20 år varit en av de mest framträdande gällande gruppforskning är Susan Wheelan. Hennes översikt över gruppforskning och noggranna utveckling av en teoretisk modell med tillhörande diagnosticeringsinstrument har genererat gedigen kunskap om hur grupper utvecklas och vad det ger för effekter för verksamheter. Instrumentet kallas the Group Development Questionnaire (GDQ), och bygger på Wheelans Integrated Model of Group Development, vilken beskriver gruppers utveckling i fyra faser (Wheelan och Hochberger, 1996).

Vad är då skillnaden mellan mer eller mindre utvecklade grupper? Jag citerar min egen masteruppsats: ”Mindre utvecklade grupper karaktäriseras av otydlighet kring roller, avsaknad av struktur, motsägelsefulla krav, icke fungerande arbetsupplägg, upplevelser av bristande stöd, negativ feedback och avsaknad av gruppkänsla (Wheelan & Hochberger, 1996). … mer utvecklade grupper karaktäriseras exempelvis av definierade roller och förväntningar, positiv feedback, god kommunikation, tydliga beslutsmetoder och effektivitet (Wheelan & Hochberger, 1996) …”. Det som ovan nämns karaktärisera mindre utvecklade arbetsgrupper är också faktorer som i forskning visat sig förknippat med upplevelser av stress, utmattning och inproduktivitet. De karaktäristika som nämns för mer utvecklade grupper har tvärtom förknippats med lägre grader av stress och utmattning, samt högre grader av produktivitet och effektivitet, samt arbetstillfredsställelse. 

Det behöver vara tyst. Grupputveckling handlar inte om att från konsultens sida mata gruppen med information och teorier och skrivande av dokument och policys som beskriver hur gruppen ska göra. Grupputveckling handlar om att låta gruppen få plats att tala, få plats att tänka, få spegling och feedback i det som kommer upp, hjälp att koppla det till teorier, idéer och förslag om hur man skulle kunna gå vidare, för att gruppen själv ska bestämma hur man vill gå vidare. Skapa rum för att låta gruppen vara oense, komma överrens, lära sig tvista och diskutera, inte bara skriva om tillit och högt i tak utan uppleva tillit och högt i tak, utan att det är ett hot mot gruppens vara eller icke vara. 

Vad är det som lockar en psykolog att arbeta med grupper? Kanske är att arbeta med grupputveckling lite som att  surfa. Vågorna och vinden går inte att kontrollera. Oavsett hur väderprognosen såg ut kan känslan vara en helt annan när det väl är skarpt läge. Det är bara att använd alla färdigheter och kunskaper man har när vattenkrafterna börjar dra åt alla möjliga och omöjliga håll. Behåll lugnet. En av mina läromästare tipsade mig om en bok, som jag sedan köpte. Jag har efter mer än ett år efter inköpet inte kommit längre än ett halvt kapitel. Men boktiteln i sig lärt mig lika mycket som en hel bok skulle kunnat göra. ”Don´t just do something, stand there.” Försök inte att kontrollera genom att göra en massa saker som inte syftar till annat än att hålla din egen oro i schack, för det går inte att ha kontroll i eller över en grupp. Stanna upp, var tyst, se vad som händer. Och samtidigt, var som allra mest alert, koppla på alla sinnen och gör kunskapsbanken tillgänglig. Lyssna på det som gruppen lyfter fram. Våga reflektera och benämna, och hjälp gruppen att steg för steg hjälpa sig själva framåt. 


sara bild

Sara Svedlund

Psykolog PBM

 

Bild Flickr Creative Commons

SENASTE

KATEGORIER

Arkiv