Vi ställer inte in - vi ställer om!
Du kan boka om dina besök, utbildningar och behandlingar hos oss till digitala träffar. Hör av dig till din mottagning eller kontaktperson, så ser vi till att du får träffa oss via video. Varmt välkommen till oss på PBM!

Close icon

Stäng

  • Kontakta oss

  • Hitta till oss

Våra digitala tjänster

PBM logo

DE SENASTE NYHETERNA INOM BETEENDEPSYKOLOGI.

PBM-Bloggen

Arkiv: juli 2015

10 juli 2015

''Blanda inte in mig i vår relation!”

Citatet kommer från Susanne Reuter i filmklassikern Yrrol. Hon fångar hur det här med nära relationer inte alltid är det lättaste. Nu när sommar, semester och dess förväntningar knackar på dörren kan det dessutom bli extra krävande.

Plötsligt står inget jobb eller vardagsstruktur i vägen, bara ni, tid och allt som man känner borde hända, ske och upplevas. Precis som för Susanne kan det bli lätt att vilja kliva ur, ta en passiv roll och se den andre som problemet vid konflikter och problem. Man undrar som lite vad kärleken tar vägen och hur hon och hennes partner kan hitta tillbaka till den?

Integrated Behavioural Couples Therapy (IBCT) skulle kunna vara ett sätt, nu när ledigheten knackar på dörren. Det är parterapiform utvecklad av Jacobson och Christensen, som med forskningsstöd i ryggen menar att acceptans gentemot varandra är ett mer gynnsamt fokus än förändring (när relationen inte fungerar längre).

Acceptans kan beskrivas som den där villigheten att uppleva känslor, tankar, kroppsliga reaktioner eller andra människor utan att förändra, undvika eller försöka kontrollera dem. Det handlar inte om att finna sig i att man är i en dålig relation eller tillåta beteenden som är respektlösa eller kränkande. Det handlar om att ta ett kliv tillbaka, stanna upp i förändringshetsen och försöka förstå varför partnern gör som den gör, just i det sammanhang som beteendet uppstått i. För att i första hand vara villig att se det som händer utan att värdera det. Vilket sannerligen inte är det lättaste när sommardrömmar försvinner i bråk, konflikter och oenigheter. Men let’s give it a try?

Utifrån förståelse och acceptans a la IBCT skulle vi kunna titta lite närmare på hur Susanne och hennes partner skulle kunna ta ett första kliv mot mer kärleksfulla mönster.

Steg 1. För att förstå behöver de dels se den andres bakomliggande behov, men främst hur deras beteenden påverkar varandra och hur man kan hamna längre ifrån varandra ju mer man försöker ändra på varandra (så kallad polarisering). Susanne värnar kanske om frihet och partnern värnar om hängivenhet i en relation. Susanne vill lösa konflikter och svårigheter med pauser och mindre snack. Hon har en historia av att konfrontation bara blir än mer problem. Partnern vill istället lösa konflikter med närhet och diskussion, då han har lärt sig att det är så man hittar tillbaka till varandra snabbast. Det som börjat som schyssta, kompletterande olikheter kan över tid ha blivit en förändringstävling präglad av lite lätt panik. Ju mer Susanne skapar distans, desto mer närmanden gör partnern. Och ju mer närmanden partnern gör, desto längre ifrån går Susanne. Snart har Susanne hamnat i en slags roll som distanserad, kall och oengagerad och partnern som klängig, svartsjuk och kontrollerande. Sommarsemestern och glassen smakar inte lika ljuvt.

Det här samspelet kan man då utifrån IBCT fånga upp i en analys, i försök att skapa förståelse (se bild nedan). Hur Susannes beteende av att dra sig undan skapar en upplevelse/situation för partnern att gå närmare. Och hur partnerns gå-närmare-beteenden skapar en upplevelse/situation där Susanne går iväg än mer. Susanne orkar inte göra upp alla planer direkt och vill ha egentid i sommar, medan partnern vill planera och optimera semestern ihop. Man vill att de båda ska få syn på deras intensiva försök att förändra varandra, båda i hopp om att minska problemen och rädda relationen. Men hur detta får bakslag och istället kan öka de beteenden man vill ska ändras eller försvinna. Och såklart, att det bakom bådas beteenden finns behov av närhet och frihet, känslor av ångest och ledsenhet, och vanemönster. Det är förståeligt att de gör som de gör.

IBCT

Steg 2. Så, när (om) varandras beteenden blir mer förståeliga i sitt sammanhang och de ser sin egen del kommer vikten av acceptans. Villigheten, istället för anklaganden och krav på förändring. Utifrån IBCT är förändring såklart inte oviktigt, men det gäller att huvudsakligen fokusera på vad som kan accepteras, så man vet vad som behöver och kan förändras. Och ska förändring börja någonstans behöver den kanske göra det hos en själv. För här finns en större möjlighet att göra något annat, att göra kärlek. Bekräfta den andra, put your lovers shoes on och spegla tillbaka vad du tror att din partner känner.

Stanna upp själv ett slag. Hur mycket försöker du förändra din partner, just i detta nu? Vad väcker din partners beteenden för något hos dig och vad gör du för att hantera det? Vad värnar du om hos dig själv som du vill att den andre ska förstå? Vilka sommarplaner går i kras och vilka behov ligger bakom? Ökar det du gör personens motstånd och problembeteende? Vad ligger bakom dem, tror du? Har din partner också förväntningar och behov? Vad blir extra viktigt för honom/henne när ledigheten slår till och er relation får mer utrymme?

Såklart man inte heller kan acceptera allting rakt upp och ner och sedan fortsätta. Kanske leder en mer icke-värderande överblick på relationen istället till att det bästa är att faktiskt avsluta den. Men då kan det i alla fall ske mellan individer som ser att de försökt sitt bästa, har förståeliga behov och har påverkats av varandras beteenden.

En kännetecknande sak för IBCT är också att man inte bara ska ”prata” relation utan också ”göra” relation. En grundtes är att parter som inte längre kommer överens över tid slutar göra det som gjorde att man ens vill vara tillsammans från början. Som att kramas, laga mat, hitta på aktiviteter ihop eller lyssna på varandra. Och till slut kan man ju förstå att man inte vill vara tillsammans längre, eller hur? Vad är motivationen att fortsätta kämpa för något när det där ”något” bara blivit bråk och ångest? Ett sätt är att helt enkelt börja göra mer av det som gör er lyckliga tillsammans. Passa på i sommar att göra det där ni inte hinner med i vardagsbestyren, även de mest enklare aktiviteterna som att plocka blommor ihop eller promenera eller läsa varsin bok i varandras närhet.

Så, kanske ska du istället blanda in dig själv och din partner i er relation och se det som händer som något som sker mellan er! Krydda till det med en dos acceptans och validering kring hur den andre känner. Så kanske anklagelser, begär om förändring och impulser att behöva skydda sig till varje pris kan sippra ut, och lite mer kärlek läcka in istället? Lycka till, bland sommarförväntningar och ledighet!


Matilda Berg

matilda.lovisa.berg@gmail.com


Källor:

Anderbro, T. & Svirsky, L. (2014). Par i beteendeterapi- förhållningssätt och metoder. Stockholm: Gothia fortbildning.

Jacobson, N. S., Christensen, A., Prince, S., Cordova, J. & Eldridge, K. (2000). Integrative behavioral couple therapy: An acceptance-based, promising new treatment for couple discord. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 68, 351-355.

Christensen, A., Baucom, K., Sevier, M., Eldridge, K. A. & Doss, B. D. (2011). Observed communication in couples two years after integrative and traditional behavioral couple therapy: Outcome and link with five-year follow-up. Journal of consulting and clinical psychology, 79, 565-576.

SENASTE

KATEGORIER

Arkiv