Vi ställer inte in - vi ställer om!
Du kan boka om dina besök, utbildningar och behandlingar hos oss till digitala träffar. Hör av dig till din mottagning eller kontaktperson, så ser vi till att du får träffa oss via video. Varmt välkommen till oss på PBM!

Close icon

Stäng

  • Kontakta oss

  • Hitta till oss

Våra digitala tjänster

PBM logo

DE SENASTE NYHETERNA INOM BETEENDEPSYKOLOGI.

PBM-Bloggen

Arkiv: oktober 2019

31 oktober 2019

Långa köer till BUP i alla regioner

Alla regioner i Sverige har misslyckats med att leva upp till vårdgarantin för barn- och ungdomspsykiatrin, att barn och ungdomar ska få en första bedömning inom 30 dagar. Men Psykiatripartners i Östergötland, en del av PBM Sweden AB, lyckas uppnå vårdgarantin på sina BUP-mottagningar. Ett strukturerat och välplanerat arbetssätt ligger bakom resultatet.

Enligt vårdgarantin i barn- och ungdomspsykiatrin ska en patient få sin första bedömning inom 30 dagar. Men ingen region lyckas uppnå detta, rapporterar bland andra TV4 Nyheterna.

Men Psykiatripartners i Östergötland, en del av PBM Sweden AB, uppfyller vårdgarantin till 100 procent på sina fyra BUP-mottagningar och det går max tre månader innan behandling sätts in.

- Vi har ett strukturerat sätt att ta emot nybesök där vi definierat vad som ska göras, hur det ska göras, när och av vem. Familjen erbjuds upp till fem behandlingstillfällen direkt – det gör att vi snabbt kan påbörja en intervention och minska lidandet, säger Christin Källström, verksamhetschef och vd för Psykiatripartners.

När det gäller okomplicerade adhd-utredningar har Psykiatripartners ingen väntetid alls.

- Vi har ett snabbspår för okomplicerade adhd-utredningar med ett besök hos läkare och ett besök hos psykolog och ett tydligt schema för detta, säger Christin Källström.

Gotland ligger högst i landet, där blir 97 procent av patienterna bedömda inom 30 dagar. Sämst är Dalarna, som bara lyckas uppfylla vårdgarantin i 18 procent av fallen.

30 oktober 2019

Medveten närvaro ökar välmående och effektivitet

I en värld som snurrar allt snabbare är det många som upplever att de har svårt att hinna med. Men att försöka göra flera saker samtidigt ökar bara stressen, vilket kan leda till nedstämdhet och försämrad prestations- och koncentrationsförmåga. Enligt Kristin Tollstedt, leg psykolog i PBM, ska vi istället försöka vara medvetet närvarande i stunden – något som gör att vi både kan varva ner och bli mer effektiva.

Regelbundet praktiserande av mindfulness, eller medveten närvaro som det heter på svenska, har visat sig ge ökad förmåga att fokusera, bättre prestationsförmåga och livskvalitet samt högre tillfredsställelse i arbetet. Men många som hör ordet mindfulness tänker reflexmässigt på mediterande tibetanska munkar eller Yoga. Det är inte helt fel, men inte heller helt rätt. 

Kristin Tollstedt, leg psykolog och organisationskonsult inom PBM Executive i Stockholm, har disputerat på Mindfulness-baserad Kognitiv Terapi. Enligt henne är mindfulness visserligen tätt sammankopplat med - och har sin grund i - buddhistisk meditation. Men i vårt västerländska samhälle utövar vi filosofin mer som en form av hjärnträning och man behöver vare sig vara andligt eller spirituellt engagerad för att ha nytta av teori, tankesätt eller övningar.

- Vi vet idag att vår tendens att grubbla över gårdagen och oroa oss för framtiden har negativa effekter på livskvaliteten. Exempelvis när vi befinner oss i en period av känslomässig belastning, privat eller i yrkeslivet, säger Kristin. Det är då mindfulness kan komma in – det vill säga som ett sätt att hjälpa och styra sin hjärna att fokusera på vad som händer här och nu istället för att låta den kidnappas av dåtid och framtid. 

PBM har under många år erbjudit utbildningar i mindfulness för exempelvis oro, stress, ångest och nedstämdhet till privatpersoner, men även till företag och organisationer. Då i form av skräddarsydda kurser och workshops i syfte att exempelvis minska stress och öka medarbetarnas välmående på arbetsplatsen. 

- De här utbildningarna har alltid varit populära, men den senaste tiden kan vi se ett ordentligt ökat intresse båda bland privatpersoner och företag/organisationer. Orsaken till det ökade intresset torde kunna härledas till att stressen i samhället intensifierats ytterligare. Människor söker med ljus och lykta efter konkreta verktyg för att kunna förhålla sig till vardagens alla intryck. Man försöker helt enkelt hitta ett sätt att kunna ta hand om sig själv, både psykiskt och fysiskt. 

Samtidigt finns det ju signaler om att vi fokuserar alldeles för mycket på oss själva - på vår hälsa och välmående – är inte det ett observandum?

- Absolut. Onödigt stor fokusering och oro över sitt välbefinnande kan även det bli en form av prestation eller perfektionism och därmed öka stress, snarare än att minska! Men då skulle jag vilja säga att även i dessa fall är mindfulness, rätt använt, ett bra sätt att hitta balans. Att lära sig att stanna upp, observera vad som händer just nu och utifrån detta ta kloka beslut, vilket kan vara att göra förändringar eller att acceptera hur verkligheten är. Det vill säga att leva mindre i tankebruset – i läge autopilot - och mer i medveten närvaro i stunden, precis så som den är. 


Fotnot: Kristin Tollstedt är legitimerad psykolog och organisationskonsult. Hon har en doktorsexamen i klinisk psykologi från University College London där hon disputerat på Mindfulness-baserad Kognitiv Terapi. I sitt dagliga arbete som kliniker och organisationskonsult inom PBM stöttar Kristin individer och grupper att utveckla och etablera gynnsamma beteenden, hantera svårigheter effektivt samt att formulera och arbeta mot meningsfulla mål.

Läs mer här: https://www.pbm.se/ledarskapsutbildning

https://www.pbm.se/medarbetare

28 oktober 2019

Så kan du göra svåra samtal lättare

Att hålla svåra samtal kan vara påfrestande och skapa stort obehag hos alla inblandade. Men det finns enkla tekniker som kan göra samtalen bättre, minska risken för missförstånd och skapa en känsla av att en svår situation kan vara både hanterbar och möjlig att förstå. Det skriver Mattias Delling, leg. psykolog och organisationskonsult på PBM Malmö.

Mattias Delling skriver om svåra samtal.

Människan är en i grunden djupt social varelse, som under hundratusentals år har utvecklat och förfinat språket som ett för oss helt unikt kommunikationsverktyg. Mot bakgrund av detta är det lätt att förstå att samtal människor emellan är en helt central del av vår existens. Att samtala med andra är något som de allra flesta människor finner stor glädje i, men samtal kan också vara utmanande och svåra, inte minst när de berör tunga och känsloladdade ämnen.

Svåra samtal är i sig en naturlig del av livet, men samtidigt något som många människor drar sig för, av naturliga skäl. Det kan kännas skrämmande och svårhanterligt när motparten i ett samtal uppvisar kraftiga känsloreaktioner, särskilt om dessa uppstår på grund av något som vi själva säger. I dessa situationer känner vi oss ofta maktlösa inför möjligheten att stötta den andre, och inte sällan drabbas vi av skuldkänslor över att vara ”the bad guy” i samtalet.

Som chef/ledare eller HR-funktion i arbetslivet ställs man regelbundet inför utmaningen att ta de där samtalen som ingen egentligen vill ha. Det kan till exempel handla om att adressera en infekterad konflikt mellan anställda, att ge negativ feedback på oacceptabla beteenden eller att lämna besked om en uppsägning eller oönskad omplacering. Att känna motstånd inför denna typ av samtal är förstås helt naturligt, men samtidigt riskerar det att få påtagliga negativa konsekvenser – såväl personliga som ekonomiska – om man undviker att genomföra dem. Lyckligtvis finns ett antal relativt enkla samtalstekniker som väsentligt ökar chansen att ett samtal blir lyckat, trots tuffa förutsättningar.

Validering: Innebär att tydligt uttrycka att den andres upplevelse av något är giltig, förståelig och acceptabel. Till exempel att förmedla att det är helt naturligt att man känner sig spänd och nervös inför en stor presentation, ledsen över en förlorad relation eller skuldtyngd när man begått ett misstag. Genom validering förmedlar vi att känslor är något naturligt och inte i sig något att vara rädd för, samt att de ofta fyller en funktion i att vägleda oss inför liknande situationer.

Spegling – sammanfattning och parafrasering: En stor del av svårigheten i att lyckas med ett samtal ligger i att säkerställa att det budskap som jag vill få fram också är det som landar hos mottagaren, så långt detta är möjlighet. Missförstånd av varierande omfattning är närmast mer regel än undantag när människor samtalar, och är en av de främsta orsakerna till den frustration som vi ofta kan känna efter ett mindre lyckat samtal. Studier har visat att så mycket som 50-75 procent av vad den andre säger helt eller delvis går oss förbi under ett samtal. Genom att sammanfatta vad vi tror oss ha hört motparten säga och parafrasera (återge vad vi uppfattar som kärnan i vad den andre säger med våra egna ord) – med ett gemensamt ord att spegla vad den andre säger – kan vi minska risken för missförstånd och därmed misslyckade samtal radikalt.  

Ett medvetet kroppsspråk: Forskning har visat att över 50 procent av det budskap som uppfattas av motparten i ett samtal beror på vårt kroppsspråk. Ett avslappnat, inbjudande och icke-konfrontativt kroppsspråk kan därför ha oerhört stor betydelse för att desarmera ett laddat samtal, medan ett spänt eller aggressivt kroppsspråk riskerar att påtagligt förvärra en redan infekterad samtalssituation.

Att våga vara tyst: Att vara tyst under ett pågående samtal är något som sällan kommer naturligt för oss. Ofta beror detta på vår egen rädsla att inte prestera, eller att man har bråttom eller kanske har en tydlig bild av hur man ska lösa problemet. Men mottagaren behöver ofta få tid på sig för att smälta det som är sagt eller fundera vad man egentligen tycker. Vi är alla olika i hur mycket tid vi behöver för att bearbeta och processa ny information, och ju snabbare man själv är som person desto mer behöver man tänka på den här aspekten i samtal med andra.

Aktuell forskning om hur känslor uppstår i våra hjärnor har visat att det finns en mycket starkare koppling mellan språk och känslor än vad man tidigare trott. Det verkar inte riktigt vara så att vi har medfödda, biologiska reaktioner som är unikt kopplade till en viss känsla (till exempel ilska, sorg eller skam), vilket man tidigare trott. Istället delar de flesta av våra känslor ungefär samma reaktioner i kroppen, och hur vi upplever dem beror till stor del på hur vi – med hjälp av språket – förstår och tolkar vad det är som händer med oss. Denna forskning är av stor betydelse för alla som möter och samtalar med människor i svåra situationer, eftersom den innebär att vad vi säger och hur vi agerar i samtalet faktiskt har direkt betydelse för hur den andre förstår och upplever sina egna känslor. Genom verktyg som validering, spegling och ett medvetet användande av kroppsspråket kan vi hjälpa den andre att gå från en diffus och ibland närmast outhärdlig upplevelse av obehag, till en mer nyanserad och hanterbar bild av den svåra situation som man befinner sig i.

24 oktober 2019

ALIVE – ny modell för att skapa meningsfullhet

Att hitta mening och motivation i vardagslivet kan ibland kännas som en stor utmaning. Med utgångspunkt i att utveckla ett stöd för de första astronauter som ska resa till Mars och tillbringa nästan ett år inneslutna i en isolerad rymdfärja har forskare utvecklat modellen ALIVE, som går ut på att skapa meningsfullhet. Andreas Larsson, leg. psykolog, fil. dr. hos PBM Executive, berättar mer om modellen.

Tänk dig att du sitter i en rymdfärja på väg till Mars. Du har varit på väg i tre månader och det är sju månaders resa kvar till den röda planeten. Dina kollegor har börjat irritera dig rejält och du saknar dina vänner och din familj. Den låga gravitationen gör att du måste träna hela tiden men du har svårt att hitta motivationen.

När astronauter vid USA:s federala myndighet för luft- och rymdfart NASA och den europeiska mellanstatliga rymdforskningsorganisationen ESA står inför en resa till Mars, står de även inför denna utmaning. För att hjälpa dem har professor Frank Bond och lektor Jonathan Dowling vid Goldsmith's, University of London, utvecklat en modell för att skapa meningsfullhet och meningsfullt agerande i stunden. Enkelt uttryckt – att astronauterna i aktuellt läge ska stanna upp och försöka avgöra om deras agerande i stunden är något som de kan vara stolta över senare i livet; att i stunden avgöra vad som är meningsfullt och att vidta konkreta åtgärder för ökad meningsfullhet.

 Bond och Dowling presenterade modellen vid Association for Contextual Behavioral Sciences (ACBS) världskongress i Dublin i juni. Presentationen hade titeln ALIVE and Thriving: The Evolution of CBS in Theory and Practice.

ALIVE står för Actively Living as an Individual, Vitally Engaged-in-relating in the World och bygger på existentialism, kontextuell beteendevetenskap och idrottspsykologisk forskning. Poängen som görs är att det är viktigt agera i stunden och vara närvarande mentalt och fysiskt, för att öka meningsfullheten. Bond beskriver det som ”Tillbaka till Kierkegaard och Sartre, med modern forskning i handen” och hänvisar till de stora existentialisterna.

Bond och Dowling har skapat mått utifrån denna modell som har visat starka kopplingar till produktivitet, trivsel på arbetsplatsen och förmåga att rekrytera socialt kapital.

För en person som inte är astronaut men som behöver skapa meningsfullhet för sig själv kan man ta arbetslivet som exempel. När ett arbete inte längre känns meningsfullt kan det påverka en person på olika sätt: hen kanske överväger att sluta, börjar skjuta upp arbetssysslor eller märker att humöret försämras. Då gäller det att stanna upp och skaffa sig en medvetenhet om vad som pågår runt omkring och inuti sig själv. Efter det finns möjligheten att ta tag i sin situation och medvetet försöka förändra den till något som känns mer meningsfullt.

ACBS eller the Association for Contextual Behaviour Science, är en organisation med forskare, kliniska psykologer och beteendeförändrare som jobbar med och forskar inom kontextuell beteendevetenskap. Däri sorterar både applicerad psykologi, beteendevetenskap och grundforskning. Den 25-29 juni 2019 hölls organisationens världskongress i Dublin, Irland. Andreas Larsson deltog som samtalsledare för ett seminarium och som facilitator av en workshop. 

21 oktober 2019

Chefens förutsättningar smittar vidare

En ny avhandling från Högskolan i Gävle visar att mellanchefer i äldreomsorgen har ett mycket komplicerat arbete. En av förutsättningarna för att de ska kunna bedriva ett bra ledarskap och inte drabbas av stress är att de får stöd och resurser från bland annat HR, ekonomi och IT.

Första linjens chefer i äldreomsorgen har ett tufft och komplicerat jobb. Det skriver tidningen Arbetsliv. Som exempel har de olika mål att leva upp till – inte så sällan motstridiga - som kommer från politiska nämnder och från olika enheter inom organisationen. Utöver det kan äldreomsorgscheferna ha ansvar för upp emot 80 medarbetare som dessutom är utspridda på olika arbetsställen, något som Arbetsmiljöverket också kritiserat tidigare. 

Forskaren Heidi Hagermans avhandling visar att om cheferna har bättre förutsättningar - med fler möjligheter, information, stöd och tillräckliga resurser - skattar de sina stressymtom lägre och sin ledarskapsförmåga högre. Studierna visar också att chefens förutsättningar smittar neråt i organisationen. Om chefen får bättre förutsättningar upplever även medarbetarna att deras egna förutsättningar förbättras. Dessutom upplever de att deras chefs ledarskapsförmåga blir bättre.

Äldreomsorgscheferna i studien poängterade att deras arbete handlar om att ge en god äldreomsorg och för att det ska kunna låta sig göras är det viktigt att de jobbar nära personalen, det vill säga att de kan vara närvarande. För att kunna åstadkomma detta visar det sig att cheferna har olika strategier. Några av strategierna är att komma in tidigare på morgonen, att vara tillgänglig på telefonen även under kvällar och helger och att ta med sig administrativa arbetsuppgifter hem. 

Avhandlingen visar dock – trots de brister som finns – att cheferna i äldreomsorgen upplever arbetet som en positiv utmaning. 

Läs hela artikeln här: https://www.prevent.se/arbetsliv/forskning/2019/chefens-forutsattningar-paverkar-personalen/

17 oktober 2019

De flesta nöjda med pensioneringen

De allra flesta som går i pension klarar av det bra, och lider inte större risk att hamna i en kris eller drabbas av psykisk ohälsa. Det visar en ny avhandling från Göteborgs universitet.

- De flesta är bra på att anpassa sig till de förändringar i livet som pensioneringen medför. Många upplever en känsla av befrielse och ser den här tiden som en möjlighet att fokusera på sig själva och sina egna intressen, säger Isabelle Hansson, doktor vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet, som skrivit avhandlingen.

Isabelle Hansson undersökte om livstillfredsställelsen ändrades efter pensionen eller inte. Omkring tio procent av de som tillfrågades i avhandlingen upplevde lägre livstillfredsställelse. Dessa delades in i två riskgrupper: de som led av en hög grad av känslomässig instabilitet och de som saknade grundläggande ekonomisk trygghet. För den sistnämnda gruppen kunde fortsatt arbete efter pensioneringen till viss del motverka de negativa effekterna.

- Det är dock viktigt att komma ihåg att alla inte har samma förutsättningar att bestämma över sin pensionering. Möjligheten till fortsatt arbete kan begränsas av såväl hälsa och familjeomständigheter som attityder och regler på arbetsplatsen. Pensioneringen riskerar därmed att öka de sociala klyftorna i samhället, säger Isabelle Hansson till Psykologtidningen.

 Läs hela artikeln Pensionering inget hot mot psykiska hälsan här.

14 oktober 2019

Ohälsa på jobbet kan upptäckas med nytt verktyg

Hur ska arbetsgivare veta när det är dags att sätta in åtgärder när medarbetare drabbas av stress eller annan ohälsa i arbetet? Den frågan har forskare vid Umeå universitet, tillsammans med kliniskt verksamma i Region Västerbotten, studerat. Arbetet har nu resulterat i ett egenutvecklat metodstöd för att hjälpa arbetsgivare att känna igen varningssignaler för att kunna förebygga eller förkorta sjukskrivingar.

Stress och ohälsa på arbetsplatser är ett utbrett problem och enligt Arbetsmiljöverket upplever närmare tre av tio anställda besvär som är orsakade av arbetet. Förutom att arbetsrelaterad ohälsa är ett lidande för den drabbade är ohälsan förenad med stora kostnader för såväl arbetsgivarna som för sjukförsäkringssystemet. 

Trots detta är metodstödet som nu utarbetats av forskare vid Umeå universitet och kliniskt verksamma i Region Västerbotten unikt i sitt slag. Unikt på så sätt att verktyget innehåller en kombination av stöd för hur arbetsgivaren kan känna igen, men även komma till rätta med, problemen. Detta enligt ett pressmeddelande från Umeå universitet.

Metodstödet innehåller en beskrivning av varningssignaler på ohälsa som medarbetare kan uppvisa och en praktisk modell för hur man kan utforma medarbetarsamtal för att lättare ringa in problemen. Dessutom ges vägledning för hur en medarbetares arbetsuppgifter kan anpassas utifrån den aktuella ohälsan. Syftet med metodstödet är att det ska kunna förhindra sjukskrivning eller underlätta för den sjukskrivne att lättare kunna återgå i arbete.

Läs mer här: https://www.umu.se/nyheter/nytt-metodstod-hjalp-vid-ohalsa-pa-jobbet_8360185/

10 oktober 2019

Många skäl bakom ökning av ångest hos unga

Aktuella siffror från Socialstyrelsen pekar på att andelen unga som behandlas för någon form av ångestsyndrom har ökat ordentligt, särskilt bland unga kvinnor och flickor. Men flera psykologer och forskare menar att det finns skäl att nyansera dessa siffror.

Att fler unga drabbas av ångestsyndrom kan tydligt ses i statistiken över hur många som vårdas och medicineras samt hur många som själva rapporterar att de har ångest. Tidningen Modern psykologi har tittat på siffror från Socialstyrelsen över utvecklingen av ångestdiagnoser hos unga. De visar att förekomsten av GAD, generaliserat ångestsyndrom, ökar mest och framförallt hos flickor och unga kvinnor.

Men även om den psykiska ohälsan i form av ångest har ökat i faktiska tal kan det finnas flera skäl till ökningen. Det menar ett antal psykologer och forskare som Modern psykologi intervjuat.

Leg. psykolog och psykoterapeut Anna Kåver, säger till tidningen att några av skälen till exempel kan handla om att psykiatrin utvecklats och är bättre på att sätta diagnoser samt att identifiera och kartlägga problem.

– Det här visar visserligen att det finns en ökad benägenhet att söka vård. Däremot behöver det inte betyda att förekomsten av ångest i befolkningen har ökat, enligt Sven Bremberg, forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska institutet.

Att fler flickor och unga kvinnor själva rapporterar att de har ångestsyndrom – i jämförelse med pojkar och unga män – kan bero både på att det finns olika förväntningar och krav på flickor och pojkar. Men även på att öppenheten och viljan att prata om hur man mår är större hos flickor och unga kvinnor.

Anna Kåver påpekar också att uppkomsten av ångest inte har en enkel förklaring.

– Ångest uppstår inte i ett vakuum utan i en kontext, och i dag lever vi i en existens som är väldigt komplex, säger hon till tidningen Modern psykologi.

Läs hela artikeln Ångest är vår arvedel här

7 oktober 2019

Tro och hopp – avgörande för ett fungerande arbetsliv

En ny avhandling från Lunds universitet ringar in vad som krävs för att göra arbetslivet möjligt för personer med psykisk ohälsa. Tro och hopp på personens förmåga, ett personcentrerat arbetssätt och ett förbättrat samarbete mellan de olika aktörerna är några av de faktorer som är avgörande för att få till stånd ett fungerande arbetsliv.

Arbetsterapeut Susann Porters avhandling bygger på studier som utförts bland personer med psykisk ohälsa och med professionella som arbetar inom arbetsrehabilitering samt med arbetsgivare. I två av de ingående studierna ingick 61 personer med diagnosticerad depression eller bipolär sjukdom som var sjukskrivna eller arbetslösa. Dessa delades sedan upp i två slumpvis utvalda grupper som fick olika insatser under 12 månader. 

Den ena gruppen fick genomgå den traditionella stegvisa metoden som innebär att individen först behandlas för sina symtom, därefter bedöms och tränas deras arbetsförmåga i olika steg. I denna metod ingår också ofta olika former av bidragsarbete. Den andra gruppen fick delta i en nyutvecklad metod, Individual Enabling and Support, IES, som är speciellt framtagen för personer med depression. I denna metod ingår motiverande, kognitiva och tidsanvändande strategier. IES innebär bland annat att en arbetsspecialist arbetar i en allians med deltagaren, som inte behöver vara fri från symtom, och som utgår från vad individen vill i förhållande till målet reguljärt arbete.

Efter 12 månader intervjuades 16 av de 61 deltagarna om sina erfarenheter och om vilka faktorer de ansåg varit avgörande för en lyckad återgång i arbete. Deras samlade erfarenheter var tydliga och samstämmiga. Bland annat handlade det om att känna hopp och makt under rehabiliteringen, att de professionella var positiva och trodde på individens förmåga att återgå i riktigt arbete samt att man arbetade personcentrerat och integrerade hälso- och sjukvård med arbetsinriktade insatser. Dessa kritiska faktorer fanns i IES-metoden, men saknades till stora delar i den traditionella stegvisa metoden vars deltagare snarare beskrev motsatta upplevelser.

Enligt Susann Porter ökade IES-deltagarna sin egenmakt och de depressiva symtomen minskade från måttlig till mild depression. Bland deltagarna i den traditionella stegvisa metoden såg forskarna ingen sådan förbättring. Porter ställer sig därför frågande till varför den stegvisa metoden används så flitigt istället för metoder som IES, det vill säga en metod som visat så mycket bättre resultat när det gäller återgång i arbete. 

Susann Porter resonerar vidare om att detta kanske kan bero på att beslutsfattare saknar kunskap om psykisk ohälsa och därför inte vet vad som krävs för att främja återgång i arbete. Något som behöver studeras vidare – det vill säga vilka kunskaper våra yrkespolitiker har om psykisk ohälsa och hur de ser på dessa individers möjligheter att arbeta.

Läs hela artikeln här: https://www.lu.se/article/tro-pa-personers-formaga-att-arbeta

3 oktober 2019

Osakliga könsskillnader vid sjukskrivning

Kvinnor blir sjukskrivna oftare än män vid psykisk ohälsa, trots att de bedöms ha samma arbetsförmåga. Detta har föranlett Riksrevisionen att undersöka om det finns osakliga könsskillnader vid sjukskrivning.

Kvinnor blir sjukskrivna 30 procent mer än män vid lindrig eller medelsvår psykisk ohälsa. Det visar en rapport från Riksrevisionen som kom i juni 2019. Trots att män och kvinnor anses ha samma arbetsförmåga är skillnaderna i sjukskrivning stora, vilket visar att det rör sig om osakliga könsskillnader, menar Riksrevisionen.

Rapporten Jämställd sjukfrånvaro – bedöms män och kvinnor likvärdigt i sjukskrivningsprocessen? behandlar data från 60 000 personer som blivit sjukskrivna i Skåne under åren 2010–2016. Skillnaderna i sjukskrivningstal visar sig tydligast hos patienter som är högutbildade, i trettioårsåldern, utan barn som arbetar i mansdominerade branscher.

Rapporten ger inga svar på varför statistiken ser ut som den gör, men revisionsdirektör Pathric Hägglund listar några möjliga orsaker. En är att kvinnor generellt sett är mer öppna för att kunna tänka sig att sjukskrivas jämfört med män. Möjligtvis spelar läkarnas normer också in, vilket gör att de lättare sjukskriver kvinnor. Det kan också handla om att läkare har för lite tid på sig när de ställer diagnoser, eller att de har svårare att upptäcka mäns psykiska ohälsa.

Bakgrunden till varför undersökningen genomförts är regeringens mål om att minska skillnaderna mellan mäns och kvinnors sjukskrivningar.

Läs mer om rapporten Jämställd sjukfrånvaro – bedöms män och kvinnor likvärdigt i sjukskrivningsprocessen?

SENASTE

KATEGORIER

Arkiv