Vi ställer inte in - vi ställer om!
Du kan boka om dina besök, utbildningar och behandlingar hos oss till digitala träffar. Hör av dig till din mottagning eller kontaktperson, så ser vi till att du får träffa oss via video. Varmt välkommen till oss på PBM!

Close icon

Stäng

  • Kontakta oss

  • Hitta till oss

Våra digitala tjänster

PBM logo

DE SENASTE NYHETERNA INOM BETEENDEPSYKOLOGI.

PBM-Bloggen

Arkiv: januari 2020

30 januari 2020

Behandling för fibromyalgi ger bättre livskvalitet

En fjärdedel av alla patienter som kommer till PBM Globen Rehab på grund av långvarig smärta har diagnosen fibromyalgi, ett tillstånd som ofta är svårt att leva med. Men det finns behandling och hjälp för att få bättre livskvalitet.
- Vi har ett engagerat och kompetent smärtteam som är bra på att hjälpa människor med smärta att komma vidare i livet, säger Cecilia Nauren, leg. psykolog som arbetar med långvarig smärta på PBM Globen Rehab.

Cecilia Nauren är leg. psykolog på PBM Globen Rehab.

Mellan två och fyra procent av Sveriges befolkning är drabbade av fibromyalgi. På PBM Globen Rehab i Stockholm har cirka en fjärdedel av de patienter som går smärthanteringsprogrammet diagnosen fibromyalgi. De som söker sig till PBM i Globen har ofta levt med smärtan under lång tid och det är vanligt att de har fått flera andra svåra fysiska och psykiska symptom, som till exempel depression, ångest och stressproblematik.

Många av dem har redan varit i kontakt med vården vid ett flertal tillfällen och testat saker som fysioterapi, läkemedel, kiropraktor, akupunktur, holistisk medicin, med mera, berättar Cecilia Nauren:

- Många upplever att de har lagt mycket tid och energi, och ibland pengar, på dessa kontakter men att smärtan i sig inte har minskat och att de har börjat dra ner på meningsfulla saker i livet.

- Vi vill därmed inte göra samma sak som de redan prövat, utan fokuserar på långsiktiga strategier som ska göra att det går att leva med smärtan och samtidigt få bättre livskvalité.

Därför fokuserar rehabiliteringen inte på själva smärtan utan på de konsekvenser den för med sig. Behandlingen ska ge kunskap kring långvarig smärta och patienten får utveckla egna insikter kring smärtupplevelse och smärthantering. Patienten får också verktyg för att kunna hantera tankar, känslor och beteenden som kan uppkomma på grund av smärtan.

Med stöd av ett team som består av fysioterapeut, psykolog, läkare och rehabkoordinator deltar patienten i ett program som består av behandling både i grupp och individuellt där basen är ACT (Acceptance and Commitment Therapy).

- En annan viktig del av vår rehabilitering är att vi stöttar våra patienter att öka sin arbetsförmåga, och om det inte är möjligt så tittar vi på någon annan typ av daglig aktivering, säger Cecilia Nauren.

Det betyder att rehabiliteringen även inkluderar samarbete och planering tillsammans med arbetsgivare, försäkringskassa eller arbetsförmedling.

En del patienter har berättat att de inte känt sig lyssnade på eller att de blivit ifrågasatta när de tidigare sökt vård för sin fibromyalgi.

- För oss är det självklart att patientens egna smärtupplevelser är sanna och att patienterna hittills gjort så gott de kan för att hantera sina smärtor. Och vi har ett engagerat och kompetent team som är bra på att hjälpa människor med smärta att komma vidare i livet, säger Cecilia Nauren.

Alla patienter får fylla i självskattningar innan och efter avslutad rehabilitering. Genom dessa mätningar har det visat sig att många fått minskade besvär med ångest, depression och sömnproblem när rehabiliteringen är avslutad. Ökad livskvalitet och minskade smärtor – trots att behandlingen inte fokuserar på det – är andra positiva resultat som Cecilia Nauren gärna lyfter fram.

- Om man har en långvarig smärtproblematik, testat olika sätt att hantera sina smärtor men känner att man fastnat och inte kommer vidare i livet – då är det läge att komma till oss och få stöttning i att ta steg mot ett mer meningsfullt liv! avslutar hon.

Vill du veta mer om hur PBM i Stockholm arbetar med långvarig smärta? Läs mer på vår hemsida här 

29 januari 2020

Handledning stöttade NCC:s utsatta arbetsgrupp

I fyra månader har gruppen Eftermarknad hos bygg- och fastighetsföretaget NCC fått handledning via PBM. Bakgrunden är en utsatt arbetssituation som skapar höga stressnivåer och stor personalomsättning. Men handledningen var positiv:
- Gruppen var engagerad och ambitiös. De har varit generösa med sina tankar, funderingar och kunskap, det har bara varit en positiv upplevelse, säger handledaren Rebecca Ryd.

Martin Lindskog, NCC, och Rebecca Ryd, PBM.

Arbetsgruppen Eftermarknad inom NCC består av sex personer med chef inkluderad och verkar ur en sårbar position. När ett projekt har avslutats kliver Eftermarknad in under en garantitid för att se till att allt fungerar bra och de har även som uppdrag att genomföra åtgärder för det som inte fungerar. De har mycket kundkontakt och måste hantera många konflikter. Dessutom ansvarar de för så många som 20 000 besiktningspunkter per år och har en mycket begränsad budget.

- De möter ofta missnöjda kunder och har en arbetssituation där de sällan får positiv feedback. De arbetar under högt tryck och har en historik av stressrelaterade tillstånd och hög personalomsättning, förklarar Martin Lindskog, HR-partner hos NCC avdelning Syd/Sydväst, som tog initiativet till handledningen.

Så behovet av verktyg för att hantera de pressande arbetsuppgifterna var stort. Samtidigt jobbar medarbetarna i gruppen väldigt nära varandra, vilket är en bra förutsättning för att handledning ska ge en bra effekt.

- Jag har själv erfarenhet av handledning och tänkte att det kunde vara ett sätt att jobba proaktivt och hälsofrämjande på. Jag tänkte också att vi skulle kunna lära oss av andra branscher och anpassa deras metoder till vår verksamhet, säger Martin Lindskog.

Resultatet blev ett pilotprojekt där Rebecca Ryd, leg. psykolog och organisationskonsult på PBM i Malmö, gav gruppen handledning och olika verktyg för att hantera pressen. Metodiken är grupporienterad och används vanligtvis av andra utsatta yrkesgrupper, exempelvis inom vård och omsorg.

Handledningen började i augusti 2019 och varvade teoretisk kunskap med praktik och konkreta uppgifter. De fyra teman som gruppen ville fokusera på var kommunikation, stress, att gå vidare/lägga bort jobbet och arbetssätt. De har fått lära sig praktisk stresshantering och olika former av bemötande, hur man förbereder svåra samtal och upptäcker och utmanar sina egna ”bråttombeteenden” – saker man gör när man är stressad för att bli mer effektiv, men som oftast får motsatt effekt. Hur man sätter gränser och släpper tankarna på jobbet under fritiden har varit andra komponenter i handledningen. Och hur man kan stötta varandra i gruppen.

- Det är ju hela syftet med att jobba proaktivt med den psykosociala arbetsmiljön: att gruppen kan lära sig att hjälpa och stärka varandra. Det proaktiva och systematiska arbetet är vårt huvudsyfte, snarare än individuella insatser och punktinsatser, poängterar Martin Lindskog.

De svåra utmaningarna som gruppen står inför till trots, så kände handledaren Rebecca Ryd att gruppen gick in i handledningen med stor energi.

- Det var en härlig stämning och de är ett gäng med vilja att lära och utvecklas och som har tydlig yrkesstolthet och lojalitet mot sin arbetsgivare. Jag upplevde hela tiden att gruppen var engagerad och ambitiös, säger Rebecca Ryd.

I gengäld konstaterar Martin Lindskog att gruppen tyckte att Rebecca Ryd förstod dem och deras problem och de var mycket nöjda med hennes insats.

Rebecca kommer att fortsätta arbeta med Eftermarknad i ett halvår, nu med mer fokus på den aktuella situationen och det dagliga arbetet, och sedan ska ledningen bestämma vad pilotprojektet ska leda till. Eftermarknad är fortfarande en utsatt grupp inom NCC och för att få ännu mer effekt av handledning finns det stora vinster att göra, personalmässigt och ekonomiskt, med att rikta blicken mot organisatoriska strukturer och processer. Dessa har oftast en central påverkan på en grupps arbete, mående och förutsättningar att utföra sitt arbete på bästa sätt, är en av Rebecca Ryds slutsatser.

- Många i dagens arbetsliv upplever brist på reflektionstid. När vi inte stannar upp och reflekterar och får perspektiv, riskerar lösningar och arbetssätt att bli mer kortsiktiga och mindre hållbara i längden. Att ha regelbunden handledning eller grupputveckling är en investering i att skapa hög effekt av en grupps arbete – det om något är en kugge i den framgångsrika verksamhetens maskineri, avslutar Rebecca Ryd.

23 januari 2020

Myter om mindfulness

Många tror att de vet vad mindfulness är – men hur väl stämmer det? Det finns flera olika tolkningar av denna metod, som faktiskt är vetenskapligt baserad och analyserad. Kristin Tollstedt är leg. psykolog på PBM Sweden AB och har disputerat på mindfulness-baserad kognitiv terapi. Här slår hon effektivt hål på några myter och berättar vad mindfulness INTE är.

Här berättar Kristin Tollstedt mer om hur mindfulness fungerar och vilka fördelar det finns med att praktisera mindfulness.

21 januari 2020

Psykologisk behandling ser olika ut i land och stad

Det finns stora skillnader mellan psykologisk behandling i glesbygd och i stad. För patienter i glesbygd kan bristande tillgänglighet på behandling vara betydande, för psykologer kan det innebära ett mer ensamt arbete och större risk för rollkonflikter. Men det finns även stora fördelar för psykologernas eget välmående med att arbeta i glesbygd.

Teknik för att kommunicera på distans underlättar psykologisk behandling i glesbygder.

Den internationella forskning som finns visar på stora skillnader mellan psykologisk behandling i glesbygd och i stad. Däremot är glesbygdspsykologi ett nytt forskningsfält i Sverige och ännu erbjuder ingen psykologutbildning någon kurs i ämnet.

Riskfaktorer för psykisk ohälsa är desamma i glesbygd och stad, bland annat ärftlighet, arbetslöshet, ensamhet, kriser, mobbning, segregation och diskriminering. Men patienter i glesbygdsområden söker oftare hjälp för psykisk ohälsa i ett sent stadium, vilket kan kräva mer specialiserad vård. Samtidigt fungerar policyer och arbetssätt som utvecklats med tätbebodda områden som utgångspunkt sämre i glesbygder och det finns ofta färre behandlare. Långa resvägar och långa väntetider, stigma och brist på anonymitet är faktorer som gör att det behövs andra lösningar för att tillgängliggöra behandling till glesbygdsbor än för tätortsbor.

Psykologer som arbetar i glesbygder har utmaningar som deras kollegor i tätbebodda områden inte har. I jämförelse är de oftare isolerade yrkesmässigt, arbetar oftare ensamma och saknar professionellt stöd. Det kan även handla om att det inte går att remittera en patient vidare, trots att behandlaren saknar kompetens för den vård som behövs. Det blir också svårare att skydda patientens anonymitet och psykologens privatliv, och multipla relationer mellan patient och behandlare uppstår lätt.

Den internationella forskningen visar att det är viktigt med kunskap om glesbygdspsykologi för att motverka utbrändhet och utflyttning hos behandlare på grund av dessa utmaningar.

Men en av forskningens slutsatser är att teknologi för distanskommunikation kan bryta yrkesisoleringen, underlätta vidareutbildning och se till att patienten får kontinuitet i behandlingen. Det finns även speciellt positiva saker med att arbeta med psykisk ohälsa i glesbygd. Psykologer i glesbygd ligger i framkant när det gäller integrerad vård och teknikanvändning. De arbetar innovativt för att hitta samarbeten och bryta sin professionella isolering och deras egen fysiska och psykiska hälsa främjas av närheten till natur och känslan av tillhörighet hos den lokalbefolkning de arbetar med.

 Läs mer om forskningen kring glesbygdspsykologi här

17 januari 2020

Utrikesfödda använder mindre psykiatrisk vård

Utrikesfödda som bott mindre än tio år i Sverige vänder sig i mindre utsträckning till den psykiatriska vården än vad svenskfödda personer gör. Samtidigt finns en förhöjd risk för psykiatrisk tvångsvård av utrikesfödda med få år i Sverige.
Nu efterlyser forskare tidiga insatser och analyser av vilka barriärer som hindrar utrikesfödda från att söka psykiatrisk vård.

Utrikesfödda använder mindre psykiatrisk vård än svenskfödda de första åren i det nya landet.

2018 var 19,1 procent av Sveriges befolkning utrikesfödda. De stora migrantgrupperna består bland annat av medborgare i EU/EES-länder som kommit till Sverige för att arbeta, personer med familjeanknytning och flyktingar. Nu har forskarna Anna-Clara Hollander och Christina Dalman vid Karolinska institutet studerat psykiatrisk vårdkonsumtion hos utrikesfödda i Sverige. De har tittat på om det är någon skillnad mellan utrikesfödda som bott mindre än tio år i Sverige, utrikesfödda som bott längre än tio år i Sverige och svenskfödda invånare när det handlar om att söka psykiatrisk vård.

Forskargruppen upptäckte att de som bott mindre än tio år i Sverige använder psykiatrisk vård i mycket mindre utsträckning än de som bott längre eller var födda i Sverige och att det för många utrikesfödda tar mer än tio år att komma upp i samma användning som svenskfödda. De konstaterar att inom gruppen utrikesfödda finns det stora skillnader beroende på ursprungsland, till exempel söker personer från länder söder om Sahara fortfarande sällan psykiatrisk vård även efter längre vistelse i Sverige.

Resultaten som forskarna fått fram är varierande. En studie från Stockholm visade att utrikesfödda barn fick betydligt mer sällan läkemedel för adhd utskrivet än svenskfödda barn och ju fler utrikesfödda barn som bodde i ett område, desto mindre förskrivning och expediering av läkemedlen. Inom gruppen flyktingar har det visat sig att ensamkommande flyktingbarn vårdas oftare inom både psykiatrisk sluten- och öppenvård och får oftare psykofarmaka utskrivet än svenskfödda barn. För flyktingbarn som kom tillsammans med vårdnadshavare var resultatet det omvända.

Forskarna upptäckte även att psykiatrisk tvångsvård var vanligare bland utrikesfödda under deras tidiga år i Sverige än för svenskfödda.

De förklaringar som finns till varför utrikesfödda i mindre utsträckning vänder sig till den psykiatriska öppenvården är både individuella och strukturella, till exempel:

  • Låg hälsolitteracitet (förmåga att förvärva, förstå och använda information i syfte att bibehålla, främja eller förbättra hälsa)
  • Stigma och fördomar
  • Användning av olika typer av alternativa metoder
  • Socioekonomiska skillnader
  • Transkulturell medvetenhet hos vårdpersonal
  • Institutionell rasism

Forskarna menar att det finns ett tydligt samband mellan tiden en person befunnit sig i ett nytt land och graden av psykiatrisk vårdkonsumtion. Olika länders sjukvårdssystem skiljer sig åt, och det kan ta tid att lära sig navigera i det nya systemet. Med längre vistelsetid i det nya landet kan bättre språkkunskaper och en kulturell anpassning i synen på psykisk ohälsa också öka graden av psykiatrisk vårdkonsumtion.

Forskargruppen tror att tidiga psykiatriska insatser för utrikesfödda kan minska behovet av tvångsvård, och menar att det är viktigt att analysera och förstå de barriärer som hindrar utrikesfödda från att söka psykiatrisk vård i ett tidigt skede.

Läs Läkartidningens temaartikel Utrikesfödda använder mindre psykiatrisk vård än svenskfödda de första åren i Sverige här

Läs intervju med Anna-Clara Hollander, en av forskarna bakom studien här

13 januari 2020

Många chefer känner sig ensamma i sin roll

Åtta av tio chefer känner sig ensamma i sin roll och nästan hälften känner att de fått ett ökat behov av stöd, visar en undersökning som tidningen Chef har gjort. Framförallt är det stöd i frågor som rör medarbetarna som efterlyses.

Åtta av tio chefer känner sig ensamma i sin yrkesroll, visar undersökning.

Tidningen Chef skickade ut en webbaserad enkät till 945 chefer i slutet av 2019. Av undersökningen framkom att många känner sig ensamma i sin yrkesroll och har behov av stöd och samtal. Det område som en majoritet, eller 58 procent av de svarande, upplevde att de behövde stöd i var personalfrågor. På andra plats låg stress och på delad tredje och fjärde plats kom frågor som rör juridik och strategi.

44 procent svarade att deras behov av stöd har ökat de senaste tre åren. I frisvaren framkommer att en ökad arbetsbörda och ökad administration är det främsta skälet för detta, följt av konflikter, svåra arbetsgrupper och enskilda medarbetare som chefen måste lägga väldigt mycket tid på. En dålig ledning eller chef var den tredje vanligaste orsaken och den fjärde var att komplexiteten i chefsrollen och organisationen har ökat.

49 procent svarade att de har någon som de regelbundet vänder sig till, 51 procent svarade nej på den frågan. Samtidigt svarade bara 14 procent att de inte hade någon alls på arbetsplatsen att bolla med.

Chefs enkät besvarades av 945 personer i slutet av oktober 2019. 72 procent av de som svarade är kvinnor. 33 procent är chefer på ledningsnivå, 52 procent mellanchefer, 13 procent är gruppchefer eller arbetsledare.

Läs mer om Chefs undersökning och reportage om stöd för chefer här

Behöver du stöd i din chefsroll? Vi erbjuder coaching och utbildningar för chefer och ledare

SENASTE

KATEGORIER

Arkiv