Vi ställer inte in - vi ställer om!
Du kan boka om dina besök, utbildningar och behandlingar hos oss till digitala träffar. Hör av dig till din mottagning eller kontaktperson, så ser vi till att du får träffa oss via video. Varmt välkommen till oss på PBM!

Close icon

Stäng

  • Kontakta oss

  • Hitta till oss

Våra digitala tjänster

PBM logo

DE SENASTE NYHETERNA INOM BETEENDEPSYKOLOGI.

PBM-Bloggen

31 mars 2015

Bland prestationsprinsessor, prinsar och självkänsla.

Har du känt det någon gång? Den där kicken av att prestera. Kicken av att vara ”king eller queen of the world”, att ha levererat över förväntan och att se beundran tindra i ögonen hos dem i din omgivning. Kicken när adrenalin blandas med endorfiner i hjärnan och blir till en ljuv berusning. Då får jag ta och gratulera.
Eller?

8065467654_abb15128d0_o

Eller är det lite som att du inte riktigt kan leva utan den där kicken? Som att när prestationens berusning lagt sig så smyger sig annat på. En tomhet. En krypande, ekande känsla av oro och rastlöshet. Puls och panik. Vem. Är. Jag. Om. Jag. Inte. presterar?
Då kanske inte ett grattis är på sin plats. Utan ett par väl valda ord kring ett fenomen som många kan känna igen sig i vår produktiva, effektiva värld där vissa gör lite vad som helst för att berättiga sin existens – prestationsbaserad självkänsla.

Prestationsbaserad självkänsla är ett luddigt begrepp, och ibland ger det inget mer än trötta cirkelresonemang utan instruktionsvärde – but let’s give it a shot. Vi kan titta på hur en sådan person kan tänka bete sig, så blir det lite mer användbart. För det finns nämligen de som tittat närmare på just det.
Exempelvis gjorde Johnson med kollegor det i ett experiment. De delade in studenter i fyra grupper, där man antingen kategoriserades som en person med hög eller låg självkänsla och med hög eller lågt behov att prestera. De som hade hög självkänsla oavsett prestationsbehov anpassade sin grad av ansträngning utifrån hur det faktiskt gick för dem på uppgifterna. De som däremot hade låg självkänsla och höga prestationsbehov ökade istället sina ansträngningar oavsett hur de gick. Viktoria Blom hittat liknande tendenser i sin avhandling. Personer med låg självkänsla fortsatte att kämpa trots dåliga resultat.
Så, vad säger detta? En slags slutsats är att prestationsbaserad självkänsla verkar handla om att kämpa (sig fördärvad) för att klara av något, lite oavsett kostnad. Det verkar helt enkelt vara för läskigt att känna av att man inte kan – för vem är man då? Forskarna nämner prestationsbaserad självkänsla i termer av att behöva ständig yttre bekräftelse, där ett upplevt egenvärde lätt rubbas av omgivningens krav och en sund distans till prestationerna saknas. Personer i den här kategorin har svårare att värja sig mot överkrav och tar till kompensatoriska handlingar såsom sjukdomsnärvaro, att alltid säga ja till alla och vara dem till lags. Och rätt vad det är kan utbrändheten slå till som en käftsmäll. Du går rakt in i väggen.
Det är helt enkelt lite som att den där berusningen grumlar förståndet. Där prestationer har blivit en slags självmedicinering mot ångest.

Så vad kan man göra istället?
Mm. Det man vet ju inte riktigt säkert när det gäller prestationsbaserad självkänsla. Men ett första steg kan kanske vara att se över just på vilka sätt du existensberättigat dig själv. Hur hårt kämpar du när du faktiskt inte kan göra så mer? Hur mycket är du värd om du inte får känna prestationskicken? Vad gör du för att få den?

Sen är det kanske läge att se över konsekvenserna av prestationshetsen. För även om kicken är ljuv på kort sikt blir tomheten och kompensationen kanske inte lika ljuv på längre sikt. Det som blir lidande är kanske närvaro, njutning och relationer. I ett konstant optimerande och i ständig kamp för att få beröm, erkännande och andras bekräftelse på att man duger, kan det kosta en del på vägen. Det kan vara smärtsamt att se följden av sina val, vilket gör dem extra viktiga att vara medveten om.

Kanske kan du sedan börja våga exponera dig för vem du är utan prestationer och se om du överlever? För det gör du ju. Följ ångestkurvan när den pikar och planar ut. ”här ligger jag och bara duger” eller ”jag var inte så himla bra på det här” och se vad som händer då?

En klassisk reaktion när man ska våga testa att vara ”snäll mot sig själv” oavsett sina prestationer, är rädslan för man kommer att sluta göra saker. Man kan bli rädd att tappa den där piskan, som kanske ändå varit källan till många framgångar. Utan den kanske man inte gör något vettigt alls.
Det kan helt förvisso vara en legitim oro. Och det finns inget egenvärde i att ligga på soffan. Det är faktiskt heller ingen fara att vara en duktig prestationsprins eller prestationsprinessa, enligt Viktoria Blom. Såklart du ska utforska världen, älska ditt jobb, kämpa och leverera. Men, och det kan vara ett viktigt men, går du mot det du vill eller ifrån något du är rädd för att möta? Flyr du din rädsla för att inte duga som person, eller går du emot dina mål och värderingar med nyfikenhet? Har du en sund distans eller drar du ditt hår om du inte får som du vill? MÅSTE du prestera för att må bra, eller får du existera ändå?

Och angående den där rädslan att tappa drivet. I Compassionfokuserad terapi (CFT) så pratar man om att prestation inte behöver komma ur flykt från hot (det aktiverande stresshormonet), utan också utifrån ett mer nyfiket utforskande (det aktiverande dopaminet). Dopaminet gör dig alltså inte mindre produktiv, men produktiviteten kommer från en annan plats. En plats där du är trygg i dig och det som är du utan prestation. Från en plats där du själv gett dig en varm kram eller klapp på kinden, och inte från en ångestdriven rädsla att misslyckas.

Känn på det en stund, för det är ändå rätt intressant. Kanske kan du, när saker och ting är som svårast och prestationen blir för viktig, inte piska dig själv hårdare utan stanna upp och krama om dig själv istället. Låta dopaminet göra sitt jobb och förbli en prestationsprins(essa) som orkar göra det den tycker om, länge! 

Matilda Berg

Blom, V. (2011). Striving for self-esteem : Conceptualizations and role in burnout. (Avhandling för doktorsexamen, Stockholms universitet, 2005).

Johnson, M., & Forsman, L. (1995). Competence strivings and self-esteem: An experimental study. Personality and Individual Differences, 19(4), 417-430.

Andersson, C., & Viotti, S. (2013). Compassionfokuserad terapi. Stockholm: Natur & Kultur.

Bild:https://www.flickr.com/photos/rueful/8065467654/in/photolist-dhHCx9-5rCRp7-j3sCzD-9RjYHy-abDAME-5R7C7t-4XBrXf-5x93hB-5xYoiy-ns66x-5MRcoD-5yLQmM-DTJ25-7ptYu6-5u8GH4-7yxbbE-4wNoHc-fh1NTA-5vFgW6-5FMTP7-8pjsqd-8cw9xh-39RU6r-8ua7Qz-yA3Xc-9GMTSA-9CsGVz-6KVSS1-45AJuN-8izU6V-6MGdWQ-9UdUMz-qmukNw-CLmwR-6zZLtP-2s3YLE-63CUUp-9Sj9NX-g6fUdp-5uLZSv-9a14nD-jquTFA-7QWhu8-fmWndJ-5M6rSh-5tiJmv-NxZJx-6yEHQ-qLYJmQ-dcLxy3

SENASTE

KATEGORIER

Arkiv