Få höjer nog på ögonbrynen åt det faktum att ledarskap är viktigt för en organisation. Ledarskap är ju den påverkansprocess som har syfte att underlätta utförandet av en kollektiv uppgift. En ledarposition innebär inflytande och förmåga att föra gruppen mot ett gemensamt, värderat mål.

 

Men tydligen har chefer mer betydelse för organisationen och personalen än så. På senare tid har forskare börjat titta på vad en ledare har för inflytande även när det gäller medarbetares hälsa. Resultaten är tankeväckande. De visar nämligen att chefers agerande kan ha en direkt koppling till hälsan hos sin personal. Hälsa är i sig ett klurigt begrepp som oftast handlar om att minska graden sjukdom eller stress snarare än att maximera välmående. Oavsett finns det stora ekonomiska vinster i att titta på vilka faktorer på en arbetsplats som minskar ohälsa. Stressade, omotiverade, sjuka och frånvarande medarbetare kostar företag och organisationer stora summor pengar. Tänk om förändring av en chefs beteende kan förbättra medarbetarnas hälsa (och ge ekonomiska fördelar) på köpet?

 

  Det är en fråga med svar värda att titta närmare på. I forskning är det nämligen möjligt att mäta och skilja ut en mängd faktorer i arbetsmiljön och se i vilken utsträckning de hör ihop med olika utfallsmått, som exempelvis ohälsa. När ledarskapet lyfts ut och analyserats visar det sig att skattning av ledaren korrelerar (det vill säga hör ihop med) skattningar av hur stressade de känner sig och hur bra de mår. Hur anställda upplever sin chef har alltså en direkt koppling till (o)hälsa hos personalen.

 

I en annan typ av studie var till och med förändrade beteenden hos chefen lika med förändrade hormonvärden hos medarbetarna. Det var lite som att chefers agerande tog sig ända in i blodet hos medarbetarna och kickade igång ämnen som minskar stress och ökar prestationsförmågan.

 

  Kopplingen till stress och ohälsa gäller dock inte vilka ledarskapsbeteenden som helst. Den ledarskapsstil som framförallt har visat sig inverka är det så kallade transformativa ledarskapet. I en metaanalys av Skakon mfl (2009) var transformativt ledarskap lika med anställda som gillade jobbet mer, skattade lägre stress och mindre utbrändhet i 12 studier. En transformativ ledare agerar (enligt teorin) ”som en förebild”, uppmuntrar och utmanar medarbetarna till eget ansvar, kritiskt tänkande och kreativitet. Det är en ledare som uppmärksammar och förstärker individuella behov men också gemensamma visioner på gruppnivå. Transformativa ledare (upp)skattats vara rättvisa, ge tydlig information och klarhet kring mål och uppgift.

 

Nyberg (2009) visar även hon på ledarkapsbeteenden som hör ihop med medarbetare som upplever sig må bättre eller sämre. I en studie resulterade en ledarens förmåga att förse medarbetarna med autonomi, gemensamt deltagande och handlingsutrymme (likt delar av det transformativa ledarskapet) i reducerad risk för hjärt-och kärl sjukdomar över tid. Nyberg uppmärksammar också beteenden man bör undvika som chef, där passivitet, tvång och diktatoriskt agerande hörde ihop med mer stressade och sjuka medarbetare.  

 

Resultaten är glädjande, även om det kan vara bra att vara en smula varsam kring betydelsen av dem. I studierna går det till exempel inte att se vilken riktning sambandet går åt. Det är svårt att veta om medarbetarnas stress gör att en chef skattas som sämre eller om en chef exempelvis blir mer passiv just för att medarbetarna mår dåligt.

 

Oavsett finns det ett samband, där förändring av chefers beteenden kan få betydelse för hur medarbetarna mår. Istället för att vänta på att de anställdas stress ska minska och välmåendet öka kan chefen själv börja bete sig annorlunda och kanske förändra medarbetarnas hälsa, liksom företagets ekonomi, i samma sväng. Istället för att lägga resurser på att förändra en hel organisation eller göra omfattande insatser för hela personalen kan träning av chefers beteende kanske ge ett likvärdigt resultat.  

 

Det viktiga för chefer blir alltså att hitta vilka konkreta beteenden som är hälsofrämjande (transformativa). Transformativa ledare som inspirerar och behandlar andra rättvist säger tyvärr inte så mycket om hur en chef faktiskt ska göra på sin arbetsplats. Det studierna tydligt visar är dock vikten av att inte bli passiv, utan att agera och vara beredd att förändras, om målet är ostressad personal som mår bättre. Istället för att fastna i att undvika beteenden (såsom att inte tvinga någon eller inte agera diktatoriskt) är det mer användbart att fokusera på nya, önskvärda beteenden i värderad riktning. Hur kan du som chef göra mål och ansvarsfördelning mer tydligt? Hur kan du ge mer ansvar till dina medarbetare? Hur kan du göra för att utmana dem i deras tankesätt och uppmärksamma deras insats som individer men också som personalgrupp?

 

Varför inte fråga medarbetarna på en gång? 

 

 

Matilda Berg

Psykologkandidat Linköpings Universitet

Bloggare PBM

 

Nyberg, A. (2009). The impact of managerial leadership on stress and health among employees. Stockholm: Karolinska institutet.

 

Skakon, J., Nielsen, K., Borg, V. & Guzman, J. (2010). Are leaders’ well-being behaviors and style associated with the affective well-being of their employees? A systematic review of three decades of research. Work and Stress, 24, 107-139.

 

Romanowska, J., Larsson, G., Eriksson, M., Wikström, B. M., Westerlund, H., & Theorell, T. (2010). Health effects on leaders and co-workers of an art-based leadership development program. Psychotherapy and psychosomatics, 80, 78-87.