Vi ställer inte in - vi ställer om!
Du kan boka om dina besök, utbildningar och behandlingar hos oss till digitala träffar. Hör av dig till din mottagning eller kontaktperson, så ser vi till att du får träffa oss via video. Varmt välkommen till oss på PBM!

Close icon

Stäng

  • Kontakta oss

  • Hitta till oss

Våra digitala tjänster

PBM logo

DE SENASTE NYHETERNA INOM BETEENDEPSYKOLOGI.

PBM-Bloggen

Kategori: förändring

24 mars 2020

Corona – det psykologiskt informerade perspektivet

Varför reagerar människor som de gör i en kris som den som skapats av coronaviruset? Finns det sätt att ändra dessa beteenden på? Och vilken utveckling när det gäller mänskligt beteende kan vi räkna med? Dessa och flera andra frågor försöker Niklas Laninge, psykolog och en av våra managing directors i affärsområdet organisationsnära psykologi, ge svar på tillsammans med sina kollegor.

Niklas Laninge är psykolog och managing director på PBM.

Här vill vi ge ett psykologiskt perspektiv på vad många kallar för coronakrisen. Det är ett långt inlägg, så hoppa gärna till det avsnitt som du tycker är mest relevant.

Vårt blogginlägg innehåller:

  • Psykologiska drivkrafter för att förstå människors reaktioner i den initiala pandemifasen
  • Psykologiskt grundade hypoteser om vad vi kommer att se för beteenden på lång sikt
  • Tips till dig som individ för att få till den beteendeförändring som krävs just nu
  • Tips till dig som företag för att göra det bästa av de nya förutsättningar som ni har gällande distansarbete och ovisshet

Varför gör människor som de gör i den initiala fasen?

Hyllor som gapar tomma, ständig rapportering om hamstring av toalettpapper och öde stadskärnor och konsekvensen att en rad företag står inför konkurs. Vad förklarar dessa reaktioner och vad kan vi lära oss av det som sker just nu?

När vi försöker skapa någon sorts förståelse för ett problem så börjar vi alltid med att undersöka vilka psykologiska drivkrafter som ligger bakom beslut och beteenden. I själva inledningsfasen av pandemin så lutar vi oss emot fyra principer när vi vill förstå vad som formar människors beteenden i detta nu:

  • Överrepresentation: Negativa nyheter tenderar initialt att vara överrepresenterade i vårt medvetande eftersom det är denna typ av information vi exponeras för i media. Vidare så vet vi sedan länge att det tyvärr är just denna typ av information som vi minns bäst. Effekten blir inte sällan att människor är som mest oroade i den initiala fasen. Sakta kommer ny information att nyansera bilden av vad vi står inför.
  • Budbärareffekten: Budbäraren har stor betydelse vid krisinformation. Personer associerade med hälsa och sjukvård (exempelvis forskare inom området) har i regel större trovärdighet än politiker eller andra intressenter. För kommersiella aktörer bör det därför vara svårt att få igenom budskap kopplat till coronapandemin under en krisfas. Samtidigt så lever vi i en ny typ av landskap där vem som helst kan utge sig för att vara expert och där dessa experter haft år på sig att bygga upp en lojal följarskara. Detta till trots så är människors benägenhet att lita på experter från Världshälsoorganisationen (WHO) och Folkhälsomyndigheten sannolikt fortfarande god.
  • Sociala normer: Det är påfrestande för människor att avvika från normen. Just nu är en norm i Sverige att det gäller att bunkra upp inför vad som komma skall. Bilden av att ”alla hamstrar” är vida spridd vilket sannolikt har skapat en oönskad snöbollseffekt som gör att de som tidigare inte känt något behov av att köpa på sig ett lager med toalettpapper sannolikt nu gör det eftersom ”alla gör det”.

Hur kommer vi att bete oss på lång sikt?

I dagsläget råder stor oro och osäkerhet kring de hälsomässiga och ekonomiska effekterna av ovannämnda virusutbrott. Att prognostisera effekterna i detalj låter sig inte göras men utifrån ett psykologiskt perspektiv så kan vi försöka skapa en bild av framtiden – i beteendetermer.

Här har vi valt att fokusera på den sociala distansering som många lever i sedan någon vecka. Rekommendationen kring detta kommer från WHO såväl som från Folkhälsomyndigheten, så nog är det helt rätt att så många väljer att följa dessa riktlinjer. Frågan är hur länge denna följsamhet kommer att hålla i sig. Utan andra påverkansfaktorer kommer beteendet social distansering att successivt avta, sett utifrån tre huvudsakliga fenomen:

  • Otydlig feedback: Du vet inte om din sociala distansering har bidragit till positiv utkomst (minskad riskspridning). Detta underminerar beteendet.
  • Svag belöning: Belöningen från social distansering tillfaller till stor del andra om du inte utgör en tydlig riskgrupp. Människor blir alltså inte särskilt belönade av social distansering då sjukdomen är relativt ofarlig för de flesta individer.
  • Diskontering: Social distansering är bestraffande för stunden medan den eventuella belöningen sker i framtiden. Detta underminerar beteendet då framtida belöning är värt mindre än nutida bestraffning.

Vi hoppas att vi i Sverige fortsätter att lyssna på myndigheternas rekommendationer. Psykologerna i oss är dock ödmjuka för att ovanstående drivkrafter kommer att leda till att människor börjar tumma på följsamheten snabbare än vi kan ana.

Tillbakablick till sars 2003

Att försöka hitta stöd i historien kring vad vi kan förvänta oss är naturligtvis svårt men förutom att söka svar i psykologin undersöker vi hur människors beteenden har påverkats över tid vid (något så när) liknande händelser. I mars 2003 blev det uppenbart att Hong Kong och Kina hade drabbats av en potentiellt dödlig epidemisk sjukdom: sars. Antalet sjuka kulminerade i april samma år och epidemin var i princip över när juni månad var slut. I Hong Kong dog 258 personer av totalt 1 722 identifierade fall.

Zoomar vi in på en konsekvens av utbrottet så är hotell- och restaurangnäringen i Hong Kong en lämplig bransch att studera. Enligt Hong Kong Hotels Association sjönk hotellens beläggningsgrad från 85 procent året innan till 20 procent i april 2003. Intressant, och kanske något trösterikt, är att återgången gick relativt snabbt. I slutet av maj 2003 tog WHO bort sin rekommendation att inte resa till Hong Kong, drygt två månader senare var beläggningsgraden opåverkad av sarsutbrottet, se grafen nedan.

Vi vill här som sagt inte påstå att sars och coronaviruset går att jämföra rent medicinskt, vi är verkligen inte rätt personer att komma med sådana jämförelser. Däremot så är jämförelserna rent beteendemässigt intressanta. Mitt i brinnande coronakris utkristalliserar sig två läger: de som menar att det vi genomgår just nu kommer att skapa en beteendeförändring som är här för att stanna och andra som istället menar att saker och ting snabbt kommer att gå tillbaka till ”normalläge” när restriktionerna släpper.

Vi tror nog att det sistnämnda är mest troligt. Nog kommer vi gå ur krisen med nya och mer hälsosamma vanor kring handhygien och distansmöten, men lite pekar på att de beteenden vi tar till under social distansering kommer att hålla i sig. De individuella och direkta konsekvenserna av dessa beteenden är helt enkelt för negativa för att beteendena ska fortgå under andra omständigheter än nuvarande.

Konkreta tips kring hygien

Att tvätta händerna med tvål under minst 30 sekunder verkar vara ett av de mest centrala beteendena vi individer bör utföra just nu. För två veckor sedan skrev Dr. Michael Hallsworth den välbehövda artikeln Handwashing Can Stop a Virus—So Why Don’t We Do It? där han benar ut beteendebarriärerna kring detta mycket centrala beteende. Här är några av de beteendebaserade hindren för att tvätta händerna enligt rekommendationerna, och förslag på hur vi kan övervinna dessa.

Friktion

Är det svårt att göra rätt uteblir inte sällan önskade beteenden. Även om de flesta vid det här laget vet att handtvättning är a och o i dessa tider så väljer vi inte sällan minsta motståndets lag. Finns tvål och handfat inte att tillgå i den direkta miljön så ska vi inte bli överraskade när vi hör att folk slarvar med handhygienen.

Lösningen är givetvis lika enkel att föreslå som den är svår att implementera: minska avståndet till alla handfat och se till att det finns tvål. Det är tyvärr alltid svårt att minska friktion, oavsett beteende.

Okunskap kring effekt

När det kommer till säkerhetsbeteenden så ser vi beteendeskolade personer ofta samma problem – människor underskattar effekten av till synes små handlingar. I coronasammanhang kan detta innebära att människor överskattar effekten av större insatser som munskydd och handsprit medan man underskattar effekten av något så enkelt som att tvätta händerna med tvål och vatten i 30 sekunder.

Tyvärr har jag svårt att se att det ska finnas någon storskalig insats som på ett kostnadseffektivt sätt trollar bort detta tankefel. Kunskap och information förändrar ju som bekant sällan beteenden. Ännu en gång måste vi se till att reducera friktion kring handtvättning för att den ska bli av.

Oklarheter kring vad som är rätt

Här finns det en risk att det hela tas ner på småbarnsnivå. Är det dock något som jag själv har fått uppleva under denna kris så är det hur otydliga direktiv kan vara. Vi får höra att vi ska tvätta händerna ofta, och då i minst 30 sekunder. Två hinder dyker genast upp: 1. Vad är ofta? 2. Hur länge är egentligen 30 sekunder? Spoiler – längre än du tror.

Här tror jag verkligen att man måste ta ner det hela till en nivå som inte är öppen för tolkning i stil med:

  • Tvätta händerna när du kommit innanför dörren
  • Tvätta händerna innan du ska laga och äta mat
  • Tvätta händerna innan och efter att du har varit med barn

Listan kan göras lång, men den bör nog hamna på max fem till sju konkreta handlingar. Blir det svårt att minnas alla så föreslår Hallsworth att vi fyller vår miljö med en rad tydliga prompts så som lappar på kylskåp, på toaletter, eller kanske påminnelser i mobilen som vid rätt tillfälle triggar önskat beteende.

Tips för dig med medarbetare som arbetar hemifrån

Som du säkert har blivit smärtsamt medveten om så för hemarbete med sig en rad negativa konsekvenser. Inte minst finns det en stor risk för att produktiviteten blir lidande. Varför? För att på en fysisk arbetsplats så är alla beteenden publika och arbetsdagen innehåller både formella och informella avstämningar.

Med detta är det inte sagt att alla som nu tvingas arbeta hemifrån istället väljer att sitta framför Facebook och Instagram. Däremot så kan vi väl alla erkänna att det är svårt att slarva och skjuta upp uppgifter när du är omgiven av kollegor, som kanske dessutom regelbundet frågar hur det går med uppgift x, y och z?

I detta nya, om än temporära, landskap måste vi alla instifta ett par nya rutiner för att hålla produktiviteten uppe och vettet i behåll. Våra vänner på det amerikanska konsultbolaget Irrational Labs skrev nyligen en artikel om just detta. Precis som oss så är de beteendeskolade så vi ser ingen anledning att återuppfinna hjulet. Här är de delar vi fann mest hjälpsamma:

  • Behåll alltid kameran igång under videomötet. Precis som i ett fysiskt möte så är det svårt att sväva bort eller börja hålla på med annat om samtliga i mötet ser dig.
  • Behåll de normala arbetstiderna i största möjliga mån. Visst, låt kvällsmänniskorna få njuta av en tid som kanske inte kräver att alla infinner sig prick 9:00. Börja dock inte tumma på tiderna så pass mycket att ni går ifrån att ha varit en arbetsplats till en grupp individer som har sin helt egen dygnsrytm.
  • Skapa en struktur där alla, kort, berättar om vad de ska jobba med idag och vad de har arbetat med. Inom IT-utveckling kallas denna rutin för standup och innebär att man, under stående möte, kort (15 minuter) berättar om sin kommande dag.
  • Addera fler deadlines och tider att svara mot. Distansarbetet präglas som sagt av en brist på någon eller några att svara mot. För att åtgärda detta bör du därför instifta fler och kortare deadlines och avstämningar.
  • Skapa en vana av att samla möten i block. Att göra just detta har positiva effekter på produktiviteten då du inte behöver hoppa fram och tillbaka mellan olika arbetsformer. Det här är också en vana du bör behålla när denna tid av social distansering upphört.

Vill du läsa mer? Testa dessa två artiklar:

Covid-19: How do we encourage the right behaviours during an epidemic?

Covid-19: The role of corporations in spreading or containing the pandemic

4 februari 2020

Mindfulness i skolan ger goda resultat

Internationella skolan ISGR i Göteborg är en av flera skolor som infört praktik av mindfulness för eleverna. Resultatet har blivit att eleverna kan fokusera mycket bättre och konflikterna har minskat ordentligt.
- Studier visar att mindfulness leder till bättre relationer i grupper, kommenterar Kristin Tollstedt, leg. psykolog på PBM i Stockholm.

Läraren Camilla Martinsson vid Internationella skolan ISGR har utbildat sig till mindfulnessinstruktör och praktiserar mindfulness i tre mellanstadieklasser under tio minuter varje dag. För SVT Väst berättar hon att skolan sett "otroliga resultat" när det gäller elevernas förmåga att fokusera och förstå uppgifter och dessutom har konflikterna minskat. 

- Vi har sett otroliga resultat. Det är mycket färre sociala konflikter. De kan följa med i resonemang och hänger med på ett annat sätt, säger Camilla Martinsson till SVT Väst.

Och skolans resultat ligger helt i linje med den forskning som finns på området. 

Mindfulness handlar i grund och botten om att öva upp sin förmåga att ha sin uppmärksamhet i nuet, att fokusera på det som sker här och nu, göra en sak i taget och vara medvetet närvarande – snarare än att tappa bort sig, bli distraherad eller impulsivt börja med annat än det man hade bestämt från början.

- Den förmågan är grundläggande när det gäller de flesta aktiviteter i skolan: att sitta och lyssna, ta in kunskap, hålla fokus och motstå impulser och distraktioner. Därför är det en jättebra idé att lära barn att stanna upp och göra mindfulnessövningar i skolan.

Det säger Kristin Tollstedt, leg. psykolog och organisationskonsult på PBM Executive i Stockholm. Hon har en doktorsexamen i klinisk psykologi från University College London, där hon disputerade på mindfulness-baserad kognitiv terapi.

Kristin Tollstedt är leg. psykolog och organisationskonsult på PBM i Stockholm.

Hon berättar att våra hjärnor är plastiska – de förändras och påverkas av vad vi gör. Hjärnskanningsstudier visar att regelbunden mindfulnessmeditation leder till ökad aktivitet i delar av hjärnan som hanterar självkontroll, fokus och konsekvenstänk, och till minskad aktivitet i den delen av hjärnan som aktiveras vid negativa känslor.

- Vi ger alltså barnens hjärnor extra goda förutsättningar att väl hantera en snabbt snurrande värld och en kravfylld tillvaro om vi implementerar mindfulness i skolan, säger hon.

Det finns flera stora internationella studier som visar att praktik av mindfulness i skolan påverkar barn, deras beteende, mående och prestation på ett positivt sätt.

- Studier visar också att mindfulness leder till bättre relationer i grupper, något vi tror är kopplat dels till ökad empati och medkänsla, och säkert också till det faktum att vi blir mindre stressade och impulsiva, vilket kan leda till en lugnare stämning och bättre samarbete.

- Sammanfattningsvis är det en mycket enkel sak att implementera och något som kan ha omfattande positiva effekter för individen och gruppen i klassrummet – så det är uppmuntrande att höra att man implementerar mindfulness med skolbarn i Sverige! avslutar Kristin Tollstedt.

Här berättar Kristin Tollstedt mer om mindfulness 

 Kristin föreläser även om mindfulness. Vill du veta mer? Kontakta henne på: kristin.tollstedt@pbm.se

19 december 2019

Välkommen in i 2020 med PBM

Beteendepsykologin är viktigare än någonsin och kan hjälpa oss att hitta hållbara lösningar på våra verksamhetsbehov. Därför kommer du under 2020 att träffa ett ännu mer fokuserat PBM som kan möta dina frågeställningar. Det skriver vår vd Christian Walén i sin julhälsning.

Vår vd Christian Walén önskar god jul och gott nytt år.

Världen rör sig snabbare än någonsin och nya behov och utmaningar står ständigt för dörren. Våra tankar om hur vi bygger hållbara organisationer som människor kan växa i på ett hälsosamt sätt utmanas av digitaliseringen, och vår förståelse för våra kunder måste ständigt utvecklas i takt med att det som var nyss var nytt och i framkant blir normalt.

I detta föränderliga landskap finns en konstant: människan. Trots rasande takt i teknik- och tjänsteutveckling förändras vi som varelser inte i grunden utan mekanismerna för hur vi fungerar, som individer, i team eller som hela verksamheter, är desamma.

Just därför är beteendepsykologin viktigare än någonsin. Här hittar vi lösningarna på hur vi får kunder att interagera med våra tjänster och produkter på det sätt vi önskar och hur vi når ut till fullo med vårt ledarskap för att realisera vår strategi. Här finns nycklarna till hur våra medarbetare blir engagerade med en hållbart hög prestation.

På PBM är vi övertygade om att framtidens vinnande aktörer drar fördel av att i alla led i sina verksamheter vara psykologiskt informerade, det vill säga att lösningar och initiativ grundas på en förståelse för människan. På så vis skapas strategier och processer för hållbart humankapital som verkligen får effekt, förändringsprocesser drivs långt snabbare till uppnått värde och ledarskapet och ledningsgrupper möjliggör en utvecklad verksamhet på ett nytt sätt. När allting spelar tillsammans ser vi ytterligare effekter i form av en mer hållbar, trygg och engagerad arbetsmiljö och vi vänder trenden med ökande stress och sjukskrivningar.  

För att fylla dessa skiftande behov kommer du under det nya året att möta ett starkare och mer fokuserat PBM: Vi renodlar de olika delarna av vårt erbjudande och rekryterar nya kollegor med blandade bakgrunder för att möta just dina frågeställningar. Samtidigt investerar vi stort i vårt digitala erbjudande för att kunna vara din partner på helt nya sätt.

Vi på PBM vill tacka för ett gott samarbete under året och hoppas att du, dina nära och din familj får en riktigt fin jul och ett gott nytt år.

Christian Walén, vd PBM Sweden AB

30 oktober 2019

Medveten närvaro ökar välmående och effektivitet

I en värld som snurrar allt snabbare är det många som upplever att de har svårt att hinna med. Men att försöka göra flera saker samtidigt ökar bara stressen, vilket kan leda till nedstämdhet och försämrad prestations- och koncentrationsförmåga. Enligt Kristin Tollstedt, leg psykolog i PBM, ska vi istället försöka vara medvetet närvarande i stunden – något som gör att vi både kan varva ner och bli mer effektiva.

Regelbundet praktiserande av mindfulness, eller medveten närvaro som det heter på svenska, har visat sig ge ökad förmåga att fokusera, bättre prestationsförmåga och livskvalitet samt högre tillfredsställelse i arbetet. Men många som hör ordet mindfulness tänker reflexmässigt på mediterande tibetanska munkar eller Yoga. Det är inte helt fel, men inte heller helt rätt. 

Kristin Tollstedt, leg psykolog och organisationskonsult inom PBM Executive i Stockholm, har disputerat på Mindfulness-baserad Kognitiv Terapi. Enligt henne är mindfulness visserligen tätt sammankopplat med - och har sin grund i - buddhistisk meditation. Men i vårt västerländska samhälle utövar vi filosofin mer som en form av hjärnträning och man behöver vare sig vara andligt eller spirituellt engagerad för att ha nytta av teori, tankesätt eller övningar.

- Vi vet idag att vår tendens att grubbla över gårdagen och oroa oss för framtiden har negativa effekter på livskvaliteten. Exempelvis när vi befinner oss i en period av känslomässig belastning, privat eller i yrkeslivet, säger Kristin. Det är då mindfulness kan komma in – det vill säga som ett sätt att hjälpa och styra sin hjärna att fokusera på vad som händer här och nu istället för att låta den kidnappas av dåtid och framtid. 

PBM har under många år erbjudit utbildningar i mindfulness för exempelvis oro, stress, ångest och nedstämdhet till privatpersoner, men även till företag och organisationer. Då i form av skräddarsydda kurser och workshops i syfte att exempelvis minska stress och öka medarbetarnas välmående på arbetsplatsen. 

- De här utbildningarna har alltid varit populära, men den senaste tiden kan vi se ett ordentligt ökat intresse båda bland privatpersoner och företag/organisationer. Orsaken till det ökade intresset torde kunna härledas till att stressen i samhället intensifierats ytterligare. Människor söker med ljus och lykta efter konkreta verktyg för att kunna förhålla sig till vardagens alla intryck. Man försöker helt enkelt hitta ett sätt att kunna ta hand om sig själv, både psykiskt och fysiskt. 

Samtidigt finns det ju signaler om att vi fokuserar alldeles för mycket på oss själva - på vår hälsa och välmående – är inte det ett observandum?

- Absolut. Onödigt stor fokusering och oro över sitt välbefinnande kan även det bli en form av prestation eller perfektionism och därmed öka stress, snarare än att minska! Men då skulle jag vilja säga att även i dessa fall är mindfulness, rätt använt, ett bra sätt att hitta balans. Att lära sig att stanna upp, observera vad som händer just nu och utifrån detta ta kloka beslut, vilket kan vara att göra förändringar eller att acceptera hur verkligheten är. Det vill säga att leva mindre i tankebruset – i läge autopilot - och mer i medveten närvaro i stunden, precis så som den är. 


Fotnot: Kristin Tollstedt är legitimerad psykolog och organisationskonsult. Hon har en doktorsexamen i klinisk psykologi från University College London där hon disputerat på Mindfulness-baserad Kognitiv Terapi. I sitt dagliga arbete som kliniker och organisationskonsult inom PBM stöttar Kristin individer och grupper att utveckla och etablera gynnsamma beteenden, hantera svårigheter effektivt samt att formulera och arbeta mot meningsfulla mål.

Läs mer här: https://www.pbm.se/ledarskapsutbildning

https://www.pbm.se/medarbetare

17 oktober 2019

De flesta nöjda med pensioneringen

De allra flesta som går i pension klarar av det bra, och lider inte större risk att hamna i en kris eller drabbas av psykisk ohälsa. Det visar en ny avhandling från Göteborgs universitet.

- De flesta är bra på att anpassa sig till de förändringar i livet som pensioneringen medför. Många upplever en känsla av befrielse och ser den här tiden som en möjlighet att fokusera på sig själva och sina egna intressen, säger Isabelle Hansson, doktor vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet, som skrivit avhandlingen.

Isabelle Hansson undersökte om livstillfredsställelsen ändrades efter pensionen eller inte. Omkring tio procent av de som tillfrågades i avhandlingen upplevde lägre livstillfredsställelse. Dessa delades in i två riskgrupper: de som led av en hög grad av känslomässig instabilitet och de som saknade grundläggande ekonomisk trygghet. För den sistnämnda gruppen kunde fortsatt arbete efter pensioneringen till viss del motverka de negativa effekterna.

- Det är dock viktigt att komma ihåg att alla inte har samma förutsättningar att bestämma över sin pensionering. Möjligheten till fortsatt arbete kan begränsas av såväl hälsa och familjeomständigheter som attityder och regler på arbetsplatsen. Pensioneringen riskerar därmed att öka de sociala klyftorna i samhället, säger Isabelle Hansson till Psykologtidningen.

 Läs hela artikeln Pensionering inget hot mot psykiska hälsan här.

14 oktober 2019

Ohälsa på jobbet kan upptäckas med nytt verktyg

Hur ska arbetsgivare veta när det är dags att sätta in åtgärder när medarbetare drabbas av stress eller annan ohälsa i arbetet? Den frågan har forskare vid Umeå universitet, tillsammans med kliniskt verksamma i Region Västerbotten, studerat. Arbetet har nu resulterat i ett egenutvecklat metodstöd för att hjälpa arbetsgivare att känna igen varningssignaler för att kunna förebygga eller förkorta sjukskrivingar.

Stress och ohälsa på arbetsplatser är ett utbrett problem och enligt Arbetsmiljöverket upplever närmare tre av tio anställda besvär som är orsakade av arbetet. Förutom att arbetsrelaterad ohälsa är ett lidande för den drabbade är ohälsan förenad med stora kostnader för såväl arbetsgivarna som för sjukförsäkringssystemet. 

Trots detta är metodstödet som nu utarbetats av forskare vid Umeå universitet och kliniskt verksamma i Region Västerbotten unikt i sitt slag. Unikt på så sätt att verktyget innehåller en kombination av stöd för hur arbetsgivaren kan känna igen, men även komma till rätta med, problemen. Detta enligt ett pressmeddelande från Umeå universitet.

Metodstödet innehåller en beskrivning av varningssignaler på ohälsa som medarbetare kan uppvisa och en praktisk modell för hur man kan utforma medarbetarsamtal för att lättare ringa in problemen. Dessutom ges vägledning för hur en medarbetares arbetsuppgifter kan anpassas utifrån den aktuella ohälsan. Syftet med metodstödet är att det ska kunna förhindra sjukskrivning eller underlätta för den sjukskrivne att lättare kunna återgå i arbete.

Läs mer här: https://www.umu.se/nyheter/nytt-metodstod-hjalp-vid-ohalsa-pa-jobbet_8360185/

30 september 2019

Ökad satsning på barn- och ungdomspsykiatrin

Sveriges regering föreslår att satsningen på den psykiska hälsan ska utökas under åren 2020–2022 med ytterligare 300 miljoner kronor. Det är framför allt barn- och ungdomspsykiatrin och första linjens vård som ska stärkas.

Behovet av vård för barn och unga med psykisk ohälsa har ökat, vilket innebär att det idag ofta är långa köer till barn- och ungdomspsykiatrin. De ökade medlen på 300 miljoner kronor, som regeringen föreslår i budgeten för 2020, syftar därför framför allt till att stärka just denna del av den psykiatriska vården samt första linjens vård för barn med psykisk ohälsa.

För år 2020 finns redan 100 miljoner kronor öronmärkta för att förstärka barn– och ungdomspsykiatrin och första linjens vård. Det innebär sammantaget att år 2020 kommer 400 miljoner kronor att avsättas för att motverka psykisk ohälsa hos barn och unga.

Läs mer: https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/09/300-miljoner-till-barn--och-ungdomspsykiatrin-och-forsta-linjens-vard/

28 augusti 2019

Så stärkte NCC och PBM tillsammans chefs- och medarbetarskapet

Större engagemang, arbetsglädje och delaktighet i samarbetet. Så kan resultatet av ett närmare tvåårigt organisations-, medarbetar- och ledningsutvecklingsprogram inom NCC region Infra sammanfattas. Och samarbetet mellan PBM i Gävle och NCC fortsätter.

NCC har under en tid tillbaka anlitat PBM för olika utbildnings- och utvecklingsinsatser inom stresshantering samt coaching på nationell nivå. År 2017 utvidgades samarbetet med att en av NCC-koncernens verksamheter, NCC region Infra Uppsala, Gävleborg och Dalarna, beslöt sig att anlita PBM för ett stort organisationsutvecklingsprojekt för Gävleborg. Samarbetet utvidgades därefter till att även inbegripa ledar- och medarbetarutveckling samt ledningsgruppsutveckling i samtliga län inom regionen.

- Vi hade under en längre tid upplevt att det fanns ett behov av att åstadkomma en förändring av ledar- och medarbetarkulturen i Gävleborg – att helt enkelt stärka chefs- och medarbetarskapet, säger Maria Håkansson, HR Partner, NCC region Infra Uppsala, Gävle/Dalarna. Valet för att hjälpa oss med denna organisationsutveckling föll på PBM i Gävle. Dels eftersom vi hade bra erfarenheter av dem sedan tidigare, dels för att de hade det bästa förslaget på hur processen skulle gå till.

Syftet med organisationsutvecklingen i Gävleborg, som innefattade cirka 100 personer från ”alla” led, var att försöka skapa en organisation som genomsyrades av engagemang, produktivitet och lojalitet. Efter en tid beslutades att liknande insatser, i form av ledarskaps- och ledningsgruppsutvecklingsprogram, även skulle genomföras i Uppsala och Dalarna. Idag har närmare 200 medarbetare - tjänstemän och yrkesarbetare - genomgått programmet.

Maria Håkansson är mycket nöjd med det totala utfallet av den närmare tvååriga satsningen. Mätningarna efter genomförda program/utbildningar visar bland annat att frekvensen av möten, chefens närvaro samt feedback ökat.  Även NCCs senaste - egna - medarbetarundersökning visar att man höjt resultatet avsevärt. 

- Bland annat har det skett en betydande förbättring av medarbetarnas inställning till vår organisation och en markant ökning av nöjdheten med chefernas beteenden och deras närvaro. Dessutom upplever medarbetarna att de såväl får, som ger, mer feedback. Jag har även fått muntlig återkoppling från cheferna som uttrycker att de verkligen känner sig stärkta i sitt ledarskap och är tryggare, inte minst tack vara de verktyg som PBM gett dem, säger Maria. 

Enligt Maria finns det nu ett gemensamt förhållningssätt som visar att alla vill bidra till varandras och företagets utveckling, ett förhållningssätt som NCC Infra nu fortsätter att arbeta vidare med via de handlingsplaner och aktiviteter som utarbetats under denna tid. 

- Vi är klara med programmen, men kommer naturligtvis att fortsätta att samarbeta med PBM - bland annat när det gäller chefscoaching, olika punktinsatser samt för uppföljningsdagar av programmen. Svaret på om vi lyckats behålla dessa fina resultat får vi efter nästa medarbetarundersökning som kommer att ske under oktober/november. Något som ska bli mycket spännande att få ta del av.  

Vill du veta mer? Välkommen att kontakta de konsulter som ansvarade för NCC Infras organisations-, medarbetar- och ledarutvecklingsprogram/insatser: 

- PBMs affärsområdeschef Madeleine Geholm, beteendevetare och senior organisationskonsult: madeleine.geholm@pbm.se 

- Leg psykolog och senior organisationskonsult, PBM Gävle: carina.bredmar@pbm.se

26 augusti 2019

Läkarstudenter ska utbildas i empati

En ny EU-anpassad läkarutbildning ska införas år 2021, vilket innebär att det är bråda dagar för alla utbildningsorter att hinna bygga om utbildningen. En av utmaningarna är att den nya utbildningen ska ha tydligare kriterier för lämplighet att utöva läkaryrket – exempelvis måste man som student kunna ha medkänsla med såväl patienter och kollegor som med sig själv.


Kan man utbilda läkarstudenter i empati? Det är en av de frågor som Vetandets värld i P1 ställer till Magnus Hultin, docent i anestesiologi och intensivvård samt programdirektör för läkarutbildningen vid Umeå universitet. 

Enligt Hultin är svaret ja, men det är också viktigt att de samtidigt kan hålla huvudet kallt och vara balanserade. Det vill säga att de kan känna med patienten samtidigt som de har förmågan att fatta viktiga medicinska beslut. För att lyckas med detta måste de få verktyg för att inte ta kål på sig själva. Att ha förmågan till empati tar ju som bekant även på individen själv – i detta fall läkaren. 

I den nya läkarutbildningen kommer det därför att bli mer praktisk empatisk träning. Studenterna kommer bland annat att få öva på hur de reagerar i olika situationer när det gäller svåra samtal med patienter och anhöriga, men även på interaktion med annan vårdpersonal. 

Lyssna på inslaget här: https://sverigesradio.se/avsnitt/1345138



21 augusti 2019

IKBT kan hjälpa anställda med alkoholproblem

Kognitiv beteendeterapi via internet (IKBT) under arbetstid kan vara ett bra behandlingsalternativ för anställda med alkoholproblem och leda till en mer jämlik vård över landet. Det tror Kristina Sundqvist, doktor i psykologi vid Stockholms universitet, som nu startat ett forskningsprojekt som ska studera behandling av alkoholproblem i arbetslivet.

I en studie som finansieras av AFA Försäkring ska dr Kristina Sundqvist, i samarbete med partsägda organisationen Alna - som hjälper företag att hantera skadligt bruk i arbetslivet - och Karolinska Institutet, studera IKBT av alkoholproblem i arbetlivet.  I studien, som startar i höst och beräknas pågå i två år, ingår cirka 30 medarbetare och ett 15-tal chefer. Det psykologstödda självhjälpsprogrammet som ska studeras vilar på KBT. 

Det finns många fördelar med KBT via internet. Behandlingsformen har bland annat visat sig framgångsrik för dem som lider av sömnproblem, ångest och depression. En annan fördel är att behandlingen är jämlik eftersom att i princip alla kan nå denna vårdform – det vill säga även de som bor i glesbygd eller reser mycket. 

När det gäller behandling av alkoholproblem finns det enligt Kristina Sundqvist ytterligare fördelar med IKBT. Bland annat kan det upplevas som stigmatiserande att som anställd måsta ”smita ut” från jobbet några timmar i veckan för att träffa sin behandlare. Med IKBT kan man istället få möjlighet att träffa sin psykolog/behandlare framför sin egen dator eller telefon när det passar en själv.

Läs mer här: https://www.prevent.se/arbetsliv/halsa/2019/bli-kvitt-beroende-pa-arbetstid/

12 augusti 2019

Internet-KBT och vårdsamordnare effektivt i primärvården

KBT via internet och en modell med vårdsamordnare för patienter med depression inom primärvården leder till vinster för såväl patienter som för samhällsekonomi. Det visar Anna Holsts, läkare och forskare vid Sahlgrenska akademin, avhandling.

- Att få tillgång till vård och att få kontinuitet och samordning i vården är centralt för patienter med psykisk ohälsa. Det konstaterar Anna Holst, specialistläkare och vårdcentralchef inom Närhälsan i Göteborg, som i sin avhandling studerat kostnadseffektiviteten av kognitiv beteendeterapi, KBT, via internet och funktionen vårdsamordnare i primärvården för patienter med depression. 

Närmare 400 patienter med mild till medelsvår depression har studerats och enligt avhandlingen visade sig KBT via internet vara ett gott alternativ till sedvanlig depressionsvård i primärvården samt lika kostnadseffektiv. Dessutom var många patienter positiva till friheten med Internet-KBT – det vill säga att kunna få tillgång till behandling när och var de ville. Även kontakten med en särskild vårdsamordnare visade sig vara av stort värde, både för tillfrisknade och ekonomi.

Den modell med särskilda vårdsamordnare i primärvården som studerades – i detta fall specialistutbildade sjuksköterskor som följde, stöttade och lotsade patienten i vården – visade sig leda till ett snabbare tillfrisknande från depressionen och en signifikant tidigare återgång i arbete. Dessutom var modellen mycket kostnadseffektiv. 

Cecilia Björkelund, senior professor i allmänmedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, säger i ett pressmeddelande att psykisk ohälsa är en stor utmaning för primärvården och att det för den som drabbas är särskilt viktigt med kontinuitet och tillgänglighet. Något som fungerar dåligt idag. En patient kan få vänta månader på att få träffa en psykolog eller terapeut. Därför är värdet av evidensbaserad forskning om hur organisation och metoder kan utvecklas i den hårt pressade primärvården mycket värdefullt.

Läs mer: https://www.gu.se/omuniversitetet/aktuellt/nyheter/detalj//internet-kbt-och-vardsamordnare-i-primarvarden-effektivt-vid-depression.cid1617756

Ta del av avhandlingen här:Aspects of cost-effectiveness and feasibility of implementations for care of depressed persons in primary care - internet-based treatment and care manager organization

16 juli 2019

Värmeböljor - extra tufft för den med psykisk ohälsa

Höga temperaturer väntas bli allt vanligare och det är inte bara gamla och barn som drabbas extra hårt av värmen. I en artikel från Karolinska Institutet, KI, intervjuas en rad forskare inom olika discipliner om de utmaningar våra kroppar ställs inför vid värmeböljor. Personer med psykisk ohälsa är till exempel några som bör vara extra vaksamma på farorna med höga temperaturer.

De allt oftare förekommande värmeböljorna har blivit en ögonöppnare för politiker och hälsomyndigheter runt om i Europa. Sedan år 2013 varnar även SMHI om höga medeltemperaturer. Trots detta är vi svenskar mer förberedda för kyla än för värmeböljor. Vi har exempelvis rutiner för plogning, takröjning och är medvetna om riskerna med isfläckar, men vare sig vår infrastruktur eller våra byggnader är anpassade för det klimat vi rör oss mot.

Enligt Petter Ljungman, kardiolog och forskare vid Institutet för miljömedicin, KI, är det framför allt hjärtat som får kämpa när temperaturen stiger. Det är till exempel känt att vissa grupper, exempelvis äldre och personer med diabetes, löper högre risk att dö av hjärtsjukdom vid höga temperaturer. Mer oväntat är att även personer med psykisk ohälsa av vitt skilda slag, som depression eller demenssjukdom, löper ökad risk att dö av hjärtsjukdom vid värmeböljor. 

En möjlig förklaring till detta kan vara att vissa läkemedel kan ha vätskedrivande effekt eller påverka temperaturregleringen. En annan förklaring kan vara att psykisk ohälsa kan ge nedsatt förmåga att rent praktiskt hantera värmen, till exempel att införskaffa fläktar eller uppsöka svala platser. 

Även självmord verkar öka kraftigt vid hetta, men det finns inga svar på vad det kan bero på. 

- Jag kan bara gissa, säger Petter Ljungman. Rent allmänt kan värme vara väldigt plågsamt och stressande. Om man inte har tillgång till svalare utrymmen, eller möjlighet att sänka sin inomhustemperatur kan man tänka sig att det ger en känsla av att inte kunna fly från det plågsamma. Det kan skapa ångest och i kombination med uttorkning kanske omdömet kan påverkas. Vi borde bättre beakta miljöexponering vid psykisk ohälsa. Det verkar finnas mekanismer som vi inte tänkt på.

Läs hela artikeln här: https://ki.se/forskning/varma-dagar-utmanar-kroppen

10 juni 2019

Nu kan forskarna bokstavligen se ångest

Med magnet- och PET-kamera studerar ett forskarlag vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, neurobiologiska mekanismer bakom ångest och rädsla. Via bilderna kan Andreas Frick, med forskarkollegor, bland annat se vilka regioner i hjärnan som aktiveras vid ångest. Forskarna kan även följa och se effekterna av de studerade personernas behandling.

Skillnaden mellan rädsla och ångest är att ångest är en reaktion på ett hot som inte är närvarande. Det vill säga att du oroar dig för saker som kanske kan hända i framtiden. Rädsla känner du däremot när något verkligt är närvarande, t ex om du möter en björn i skogen. Dock är reaktionerna desamma för rädsla och ångest: blodflödet i kroppen ökar, munnen blir torr och olika stressreaktioner får dig att antingen fly eller paralyseras - alternativt slåss för din överlevnad.

Andreas Frick med kollegor söker i sin forskning bland annat svar på vad som händer i hjärnan vid ångest och vilka signalämnen som är involverade. De tittar även på hur ångest utvecklas i takt med hjärnans mognad, från barndomen till vuxenlivet. 

Enligt Andreas Frick beräknar man att en tredjedel av befolkningen någon gång i livet kommer att lida av någon form av ångestsyndrom. Det är dock inte alla som får diagnosen och långt ifrån alla, som uppfyller kriterierna, som söker eller får hjälp. 

Frick säger att ångestsyndrom är vanliga sjukdomar, sjukdomar som innebär ett lidande och som hindrar många i livet. Detta kostar otroligt mycket pengar för samhället i form av vårdkostnader, utebliven arbetsinkomst och sjukpenning. Därför finns det ett stort incitament att lära sig mer – för att upptäcka nya behandlingsvägar och förbättra de behandlingar som vi har.

Läs hela intervjun med Andreas Frick här: https://www.uu.se/nyheter-press/nyheter/artikel/?id=12586&area=6,10,16,25,40,44&typ=artikel&lang=sv

23 maj 2019

Nu stänger PBM:s VD ett fönster och öppnar ett nytt

Efter snart åtta år avgår Catharina Nordlander som VD för PBM Sweden AB. Det är med värme och många skratt som hon berättar om resan hon genomfört tillsammans med alla medarbetare. Sedan år 2011 har PBM utvecklats från ett mindre psykologföretag till att idag vara en koncern med ett multiprofessionellt åtagande inom organisationsutveckling, psykisk ohälsa och öppenvårdspsykiatri. Det är hon stolt över.

Sedan Catharina Nordlander kom till PBM har koncernen omsättningsmässigt vuxit med 800 procent. Trots detta är Catharina ödmjuk inför mitt konstaterande och säger att hon framför allt är så otroligt stolt över vad alla medarbetare åstadkommit tillsammans - naturligtvis även över kundernas förtroende - och att hon snarast sett det som en ära att få leda koncernen under dessa expansiva år.

- Visst har det varit tufft ibland, men framför allt har jag faktiskt – helt ärligt – haft ett otroligt stimulerande och roligt jobb. Men nu är det dags, både för mig och för företaget, att nya krafter tar vid, säger Catharina.

Catharina är utbildad beteendevetare och har även en MBA från Handelshögskolan i Stockholm i bagaget. Innan hon rekryterades till VD-posten i PBM hade hon olika chefsbefattningar inom svensk företagshälsovård och drev även egen konsultverksamhet där PBM var en av kunderna.

- Det var under konsulttiden som jag rekryterades till VD-posten, den 3 december 2011. Då befann sig PBM i en fas där man hade att välja mellan att fortsätta att bli vid sin läst eller att omstrukturera och expandera. Styrelsen valde det senare.

År 2011 var PBM ett renodlat psykologföretag, där de största uppdragen var Stockholms läns landstings projekt inom stressrelaterad ohälsa ”Ögat på sjukskrivning” samt KBT till sjukvårdsförsäkringskunder. Därefter har företaget genomgått en omfattande utveckling. 

Idag erbjuder PBM ett multiprofessionellt åtagande från lättare psykisk ohälsa till psykiatrisk öppenvård för barn, unga och vuxna. Samtidigt har man vidareutvecklat den privata marknaden – det vill säga att erbjuda KBT till sjukvårdsförsäkrings- och privatbetalande kunder samt även breddat och utvecklat tjänsterna till företag och organisationer när det gäller ledarskaps- och organisationsutveckling.

- Vårt åtagande är definitivt breddat, såväl geografiskt och numerärt som vårdkomplexitetsmässigt. Från att ha varit ett renodlat psykologföretag har vi idag flera olika yrkeskategorier och specialister i företaget, exempelvis specialistläkare inom psykiatri, smärta, rehabilitering och allmänmedicin samt fysioterapeuter, rehabkoordinatorer och administratörer. Den största yrkesgruppen är dock fortfarande psykologer och verksamheten bygger på beteendepsykologiska grunder.

- Jag skulle vilja säga att de flesta länkarna i den beteendepsykologiska kedjan är på plats nu, säger Catharina. Med det menar jag att PBM kan erbjuda såväl förebyggande insatser – det vill säga innan någon drabbas av psykisk ohälsa - i form av till exempel ledarskapsutbildning och organisationsutveckling som efterhjälpande insatser som exempelvis behandlingar mot depression, ångest, stress, fobier, utmattning och långvarig smärta. Ett nytt spännande projekt att nämna är också behandling med hjälp av Virtual Reality, VR, som visar på strålande resultat så här långt. Håll utkik efter mer information om det!

 Den 10 juni lämnar Du så över VD-posten till Christian Walén?

- Ja, det är dags att lämna över stafettpinnen nu. Det behövs nya krafter för PBMs fortsatta utveckling och jag tror att Christian är rätt person att lyckas med det. Jag hälsar honom varmt välkommen till en fantastisk verksamhet och önskar stort lycka till. Själv ser jag fram emot en – förhoppningsvis – lång, avkopplande och härlig sommarledighet för att sedan ta mig an nya utmaningar. Visst kommer jag att sakna alla mina fantastiska medarbetare i PBM, men det är dags att gå vidare och jag måste medge att det känns spännande att glänta på fönstret till något nytt!

Fotnot: FLOW återkommer inom kort med en intervju med Christian Walén.  

20 maj 2019

Trygghet – en förutsättning för kreativa arbetsplatser

Kreativa medarbetare är en tillgång för alla arbetsgivare, men frågan är hur man som chef lyckas locka fram kreativiteten? Enligt Elin Söderberg, leg psykolog och organisationskonsult vid PBM Gävle, frodas kreativitet i de miljöer där människor känner sig sedda och hörda. I miljöer som uppmuntrar medarbetare att testa nya idéer och där det är tillåtet att begå – och lära sig av - misstag.

Kreativitet och kreativ problemlösning är en tillgång på alla arbetsplatser. Ibland uppstår nya idéer spontant, men oftast dyker de upp först när de rätta förutsättningarna ges.

- Det som framför allt är utmärkande för kreativa arbetsplatser är medarbetarnas öppenhet för intryck från varandra, säger Elin Söderberg. Och för att uppnå ett öppet arbetsklimat krävs något som heter psykologisk trygghet. 

För att uppnå psykologisk trygghet, det vill säga kreativa miljöer, krävs att man som chef lyckas skapa en kultur med beteenden som bygger på respekt och samverkan. En miljö där alla kan påverka och få feedback. 

Enligt Elin, som bland annat utbildar chefer i företag och organisationer om psykologiska perspektiv på kreativitet, krävs det framför allt fyra hörnstenar för att lyckas: Att vara öppen för intryck. Att ha tillit till varandra. Att våga sikta högt. Att lära sig av sina misstag.

- Detta gäller naturligtvis inte endast för medarbetarna – det gäller i lika hög grad för chefen själv, säger Elin. Som chef måste man vara ett föredöme, till exempel genom att våga dela med sig av egna misstag och att man, även som chef, kan känna otrygghet ibland. 

Ett talande exempel på hur viktigt det är med psykologisk trygghet på en arbetsplats är Googles stora interna forskningsprojekt Aristoteles. Ett projekt som genomfördes för att ta reda på vad som utmärkte framgångsrika och innovativa team.  

- Resultatet av projektet visade bland annat att de team som jobbade bäst, såväl när det gällde uppkomsten av kreativa lösningar och idéer som goda ekonomiska resultat, betecknades som psykologiskt trygga.

Läs mer om Aristoteles-projektet här: http://www.framgångsfaktorer.com/framgangsrika-team-betydelsen-av-psykologisk-trygghet

Läs mer om PBMs ledarskapsutbildningar: https://www.pbm.se/ledarskapsutbildning

9 maj 2019

PBMs digitala resa fortsätter – en ny beställningsportal lanseras

Som ett första steg i en mer genomgripande utveckling av digitala tjänster lanserar nu PBM en beställningsportal via webben där avtalskunder kan logga in säkert med hjälp av BankID. Enligt Andreas Schill, leg psykolog och affärsområdeschef för PBM Digital, planeras även en helt ny webbplats med uppgraderad funktionalitet, som exempelvis utökade kommunikationsmöjligheter och ytterligare digitala behandlingstjänster.

Under innevarande år kommer PBM att förbereda sin digitala infrastruktur för att på sikt kunna erbjuda företagskunder och klienter en fullt utvecklad digitalt understödd ”hälso- och serviceresa”. Där både kliniska- och ledarskapsinriktade tjänster kommer att stöttas av digitala hjälpmedel. 

- Vi startar nu med att öppna en beställningsportal, vilket förenklar beställningar och kommunikation med våra kunder, säger Andreas Schill.

Enligt Andreas är PBMs mål och vision att företagets digitala erbjudande ska förenkla kontakttagande, ge en högre servicegrad och enklare tillgång till kvalificerade psykologtjänster.

- I dagsläget är nio av tio klienter som anlitar oss bosatta i storstadsområden. För dem handlar utvecklingen om att de ska få en smidigare leverans av våra tjänster, till exempel att kunna träffa oss hemifrån eller få uppföljning av sin behandling på ett okomplicerat sätt. Samtidigt är KBT en bristvara utanför storstäderna och där handlar utvecklingen om att kunna erbjuda klienter en faktisk tillgång till bra och kvalificerad behandling.  

Läs mer här:https://se.visibacare.com/foretagsportalen-pbm/

6 mars 2019

Internetbaserad terapi av långvarig smärta

Vi lär oss blixtsnabbt att undvika aktiviteter som leder till smärta - något som är relevant för akut smärta, men sällan för långvarig. Det menar Rikard Wicksell, docent i psykologi och forskare vid Karolinska institutet, som utvecklat och utvärderat internetbaserad ACT (Acceptance and Commitment Therapy) av patienter med långvarig och svårbehandlad smärta.

Kronisk smärta är en vanlig orsak till sjukfrånvaro och kan även leda till försämrad livskvalitet och depression. Cirka 20 procent av befolkningen beräknas lida av kronisk smärta och enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) beräknas de årliga samhällskostnaderna för långvarig smärta uppgå till cirka 90 miljarder per år. För att ta ett helhetsgrepp om området initierade AFA Försäkring, i augusti 2015, ett treårigt FOU-program med syfte att hitta vägar till stöd för dem som lider av kronisk smärta. I programmet har 13 forskningsprojekt delat på 50 miljoner kronor, däribland Rikard Wicksells projekt ”Internetbaserad behandling av patienter med långvarig svårbehandlad smärta”. 

ACT är en vidareutveckling av KBT och har ett starkt vetenskapligt stöd för behandling av långvarig smärta. ACT handlar enligt Rikard Wicksell om att hjälpa smärtpatienter att hitta tillbaka till ett aktivt och meningsfullt liv i vardag och i arbete. Wicksell säger till tidningen Vårdfokus att många patienter som lever med kronisk smärta ofta väljer bort meningsfulla aktiviteter, men när man frågar dem hur ont de har så har de trots allt lika ont. Han menar att vi blixtsnabbt lär oss att undvika aktiviteter som leder till smärta - något som är relevant för akut smärta, men sällan för långvarig.

Med ACT tränar personer på att göra förändringar i vardagen som motsvarar deras livsvärden. Det kan t ex handla om att skjutsa barnen till en aktivitet och bestämma sig för att sitta kvar och titta trots att det gör ont i ryggen. Därefter utökas aktiviteterna och för många blir det allt eftersom naturligt att börja arbeta igen eftersom det är i linje med deras livsvärden om t ex meningsfullhet och försörjning.  

De studier som forskargruppen genomfört visar att ACT höjer funktion och livskvalitet. Men möjligheterna att få tillgång till ACT är begränsade i landet, varför Wicksells forskargrupp utvecklat metoden digitalt för att öka tillgängligheten. Dels för dator, dels som en app i mobiltelefonen. De studier som är genomförda visar på samma positiva resultat för båda användningssätten: Deltagarna blev mer beteendemässigt flexibla att agera mot sina egna mål och funktionsnivån höjdes. Uppföljande studier visade att dessa positiva effekter kvarstod även efter ett år.

En region som tagit fasta på de positiva resultaten är region Kalmar, som i år – i samarbete med Karolinska Institutet - inför ACT i digital form vid samtliga 36 vårdcentraler för patienter med långvarig smärta.

Läs mer här:https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2019/februari/vill-hjalpa-patienter-med-smarta-att-borja-leva-sina-liv/

27 februari 2019

Fri som en fågel: Om managementbyråkratisk styrning

Chefer som är fostrade i managementbyråkratisk styrning utgör det största hindret för en effektivare och mer tillitsbaserad offentlig sektor med självständiga medarbetare. Det menar forskarna vid Centrum för Tjänsteforskning som står bakom rapporten ”Fri som en fågel”.

Den managementbyråkratiska styrningen av offentlig sektor, så kallad New public management (NPM), har enligt kritikerna lett till detaljstyrning, splittrade arbetsuppgifter och anmärkningsvärt dåliga resultat. Statliga Tillitsdelegationen menar att välfärden skulle kunna bli bättre om medarbetarna istället gavs större frihet, självstyre och handlingsutrymme.

Enligt tidningen Chef har nu forskarna Martin Fransson och Johan Quist vid Centrum för tjänsteforskning, Karlstads universitet, granskat hur vägen från dåligt ledarskap till ökad professionalism ser ut. Granskningen har rört ett försök vid två enheter inom Försäkringskassan, där man testat att slopa detaljstyrningen. 

Eftersom medarbetarna tidigare hade haft en tydlig och detaljerad styrning - och därför inte var rustade att använda sitt eget professionella kunnande för att ta självständiga beslut om arbetets organisering – visade det sig bli en besvärlig resa. Enligt forskarna hindrades medarbetarna av sina invanda managementbyråkratiska föreställningar. De hade exempelvis inte bara svårt att ta egna beslut, de hade också låg tilltro till den egna och kollegornas förmåga.

Under försöksperioden behöll cheferna sitt formella ledaransvar, men frestelsen att inte gå in och styra när problem uppstod var enligt cheferna stundtals stor. Forskarna anser att försöket trots allt ledde till goda resultat. Medarbetarna lyckades gradvis öka sin kompetens och professionalism genom det nya och mer självständiga sättet att arbeta. Insikten att de i högre grad måste ta initiativ och förstå komplexa samband sjönk in – till exempel att sätta sig in i lagstiftningen istället för att rutinmässigt citera beslut.

Efter försöket visade det sig att klagomålen från de sjukskrivna minskade, men även att medarbetarna var mer överens, ordningen större och stressen mindre. Trots detta såg inte alla chefer fördelar med att slopa managementbyråkratin - det vill säga ett ledarskap med stort fokus på siffror, mätbarhet och målstyrning. 

Forskningsrapporten är dock klar över att NPM-influerade chefer utgör det största hindret för en effektivare och mer tillitsbaserad offentlig sektor, särskilt på hög nivå. Forskarna skriver att om regeringen vill återprofessionalisera offentlig sektor måste rekryteringsprofilen vid tillsättandet av nya myndighetschefer ses över. Inom t ex vården är det nu färre läkare än vad det är chefer och andra administratörer, så övertaligheten är påtaglig.

Läs hela artikeln här: https://chef.se/forskning-darfor-ar-chefer-ett-hot-offentlig-sektor/

18 februari 2019

Nudging – därför låter vi oss påverkas

Nudging används allt oftare av svenska beslutsfattare för att försöka påverka invånarnas beteende. Enkelt förklarat betyder nudging att någon ger oss en knuff i en riktning så att vi lättare kan fatta beslut om sådant som vi vet är bra. En avhandling från Linköpings universitet visar nu vad det är som gör att vi människor accepterar att bli styrda åt ett visst håll i form av nudge eller inte.

Att använda sig av psykologiska mekanismer för att påverka någons beteende för att få dem att göra det de” egentligen vill”, till exempel att sluta röka, är ett exempel på nudge*). När sedan beslutsfattare gör det svårt för oss att röka – exempelvis inför rökförbud på restauranger – så använder de sig av nudging. 

William Hagman, verksam vid avdelningen för psykologi och beteende- och neuroekonomiska forskningslabbet JEDI Lab vid Linköpings universitet, har i sin avhandling studerat vad det är som gör att vi accepterar statlig intervention i form av nudge eller inte. I avhandlingen har han även utarbetat en modell som kan fungera som checklista när en nudge designas.

Enligt Hagman är det viktigt att beslutsfattare förstår hur nudges ska utformas för att människor ska acceptera dem. Om människor uppfattar nudges som manipulation blir det ett misslyckande. Det finns exempel på riktiga bakslag – till exempel när myndigheterna i Chile ändrade reglerna för att försöka få invånarna att donera fler organ. Istället för att invånarna skulle ge sitt medgivande till donation skulle alla invånares organ doneras om de inte aktivt avböjde donation. Resultatet blev det motsatta - organdonationerna minskade eftersom människor upplevde att staten försökte stjäla deras organ.

Nudging ska dock inte blandas ihop med propaganda som används för att få oss att tycka och göra som makthavare vill. Tvärtom krävs det, enligt Hagman, vid nudging att vi själva måste vilja gå åt det håll vi ”nudgas”. Hagmans avhandling visar att det som påverkar vår acceptans av en nudge styrs av målet med den. Om vi till exempel sympatiserar med tanken på en bättre miljö accepterar vi även att börja sopsortera. Men vi måste även själva se att vi som individer drar fördel av ”nudgen”. Dessutom spelar attityderna mot den som står bakom nudgen roll för hur vi bedömer den.

Läs mer och ta del av checklistan här: https://liu.se/nyhet/varfor-accepterar-vi-att-bli-styrda-at-ett-visst-hall-

*) Begreppet "nudge" myntades av Richard Thaler som år 2017 tilldelades Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för hans bidrag till beteendeekonomi.

26 december 2018

PBM behandlar talängslan via ny VR-teknik och KBT

Från och med våren 2019 kommer PBM att kunna erbjuda en kombination av Virtual Reality-baserad behandling och KBT. Först ut i PBMs VR-satsning är en behandlingsstudie kring talängslan som kommer att ske i samarbete med Stockholms universitet och IT-företaget Mimerse AB.

Andreas Schill, leg psykolog och ansvarig för affärsområde PBM Digital ser stora möjligheter med Virtual Reality-teknik (VR) och KBT, framför allt för att VR ger både psykolog och klient enkel tillgång till de stimuli som klienten behöver utsätta sig för.

- Poängen med denna förenkling är att det till exempel kan vara svårt att få tag på spindlar, kackerlackor och ormar eller att utsätta människor för riktigt höga höjder, flygresor eller att hålla tal inför en publik under en behandlingssession, säger Andreas. 

Enligt Andreas kommer tillgången och enkelheten med VR-teknik sannolikt – i en ren terapeutisk bemärkelse – att även bidra till utvecklingen av nya behandlingstekniker. Eftersom VR ger terapeuten en högre grad av kontroll över behandlingssituationen kommer man att kunna vrida och vända på olika behandlingsupplägg för att vetenskapligt studera, utveckla och optimera en behandling.

Först ut i PBMs VR-satsning är en effectiveness-studie i talängslan. Effectiveness innebär att det redan finns ett vetenskapligt stöd för behandlingsmetoden, men att metoden nu ska överföras till den kliniska vardagen. I detta fall till den kliniska vardagen inom PBM.

- Under våren 2019 kommer vi att tillsammans med Stockholms universitet och IT-företaget Mimerse, ett företag som utvecklar Virtual Reality-applikationer, genomföra en behandlingsstudie i talängslan, säger Jesper Dagöö, leg psykolog och projektledare för behandlingsstudien i PBM. Behandlingarna kommer att genomförs av våra ordinarie psykologer vid vår mottagning på Linnégatan i Stockholm. 

Just talängslan är ett mycket vanligt socialt problem. Ett problem som kan leda till ett lidande och vara livshindrande för den person som är drabbad. Problemet för dem som lider av svår talängslan är att de helst helt undviker att hålla tal och därmed inte heller får möjlighet att lära sig hantera dessa situationer. Det vill säga, de kan helt enkelt inte ta sig ut ur den onda cirkeln. 

- Att lida av talängslan i privatlivet kan vara nog så svårt, men har man dessutom ett jobb som gör att man förväntas kunna prata inför grupper av människor blir naturligtvis problemet än större, säger Andreas och Jesper.

Behandlingsprogrammet, som vid tidigare studier vid Stockholms och Bergens universitet visat sig ha mycket god effekt, är grundat på moderna KBT-principer. Behandlingarna består av en längre (tre timmar) session där deltagaren får pröva på att utsätta sig för virtuella publiker och genomföra olika talövningar. Därefter följer ett fyra veckors internetförmedlat vidareutvecklingsprogram där deltagarna arbetar vidare på egen hand. 

- Vi kommer att starta rekryteringen till behandlingsstudien i mitten av januari 2019, säger Andreas Schill. Den som vill delta är då välkommen att anmäla sig via vår hemsida*) och fylla i ett elektroniskt formulär.

*)Läs mer om PBMs VR-satsning och behandling av talängslan här: https://www.pbmonline.se/virtual-reality-teknik-kbt

13 december 2018

PBM Sweden AB förvärvar Psykiatripartners i Östergötland AB

PBM Sweden AB har träffat avtal om att förvärva företaget Psykiatripartners i Östergötland AB, ett företag som bedriver barn- och ungdomspsykiatri (BUP) på uppdrag av region Östergötland. Sedan 2016 bedriver företaget även vuxenpsykiatri inom regionens vårdval ”Specialiserad psykiatrisk öppenvård”. Förvärvet innebär bland annat att PBM kan utvidga sitt verksamhetsutbud att omfatta även psykiatri.

- Vi är mycket glada över förvärvet av Psykiatripartners i Östergötland, ett välfungerande företag med gott rykte som kompletterar vårt verksamhetsutbud på ett utmärkt sätt. Psykiatripartners behandlingsmetodik bygger, precis som PBMs, på beteendepsykologi och kognitiv beteendeterapi (KBT) med stark koppling till evidens och forskning, säger Catharina Nordlander, VD PBM Sweden AB. 

- Förvärvet är av strategisk betydelse för oss genom att vi nu kan bredda och stärka våra tjänster och bli mer heltäckande inom beteendepsykologi. Till exempel kommer vi nu även att kunna erbjuda utredning och terapi inom barn- och ungdomspsykiatri (BUP). 

Psykiatripartners har verkat inom BUP i Östergötland under närmare åtta år. I dag bedriver man barnpsykiatri - på uppdrag av regionen - i hela Östergötland. Företaget är representerat med mottagningar i Norrköping, Linköping, Motala och Mjölby. Sedan år 2016 ingår Psykiatripartners även i Vårdvalet ”Specialiserad psykiatrisk öppenvård” med uppdrag att hantera måttlig till svår psykiatrisk sjukdom i öppenvården (exklusive beroendeproblematik, demens samt akutpsykiatrisk sjukvård).

Psykiatripartners i Östergötland AB har cirka 70 anställa - psykologer, specialistläkare, ST-läkare, psykoterapeuter, socionomer, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, specialpedagoger, fysioterapeuter med flera. Under verksamhetsåret 2017 omsatte företaget 70Mkr. 


PBM Sweden AB är ett företag som under mer än 30 år varit verksamt inom beteendepsykologi. Vi använder oss av behandlingsmetoder som bygger på kognitiv beteendeterapi (KBT) med stark koppling till evidens och forskning. Våra drygt 130 medarbetare hjälper och stödjer idag enskilda individer och företag/organisationer till bestående beteendeförändringar genom såväl individuell behandling och utredning som utbildning och kartläggning. PBM är även ackrediterad vårdgivare i Stockholms läns landstings vårdval för långvarig smärta och utmattning och region Skånes Vårdval Psykoterapi. Med en omsättning på cirka 125 Mkr år 2017 och verksamheter på flera platser i landet hör PBM idag till ett av de större företagen inom beteendepsykologi.

26 november 2018

Öppenvårdspsykiatrin får högst betyg

Drygt 33 000 personer inom olika delar av psykiatrin har i år svarat på Sveriges Kommuner och Landstings nationella patientenkät. Svaren visar att patienterna överlag är positiva, framför allt till öppenvårdspsykiatrin. Den slutna psykiatrin får dock sämre betyg.

Cirka 33 000 patienter - inom den vuxna öppen- och slutenvårdspsykiatrin och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) samt inom rättspsykiatrin - har gett sin syn på den vård de fått under året. Liksom inom många delar av den svenska vården finns det även inom psykiatrin stora regionala skillnader, men överlag är upplevelsen positiv. 

Inom öppenvårdspsykiatrin uppger till exempel åtta av tio att de skulle rekommendera mottagningen till någon annan i samma situation och majoriteten känner sig bemötta med respekt.

Missnöjet är dock större inom den slutna psykiatrin, både inom vuxen- och barnpsykiatrin. Framför allt handlar missnöjet om den information som ges om vård och behandling. Inom den slutna rättspsykiatrin är missnöjet än större, där anser exempelvis en lägre andel att de blir bemötta med respekt.

Läs mer på: https://skl.se/tjanster/press/nyheter/nyhetsarkiv/patienternassynpapsykiatrivarden.25288.html

21 november 2018

Utmattningssyndrom - PBM City skapar förändring som håller

Allt fler drabbas av utmattningssyndrom och orsakerna samt konsekvenserna av syndromet debatteras flitigt i medierna. Mindre fokus ligger dock på vad som krävs för att den som drabbats ska kunna bli rehabiliterad. FLOW har bett PBM-psykologen Natalie Szablowski Engdahl, teamledare vid PBM Stockholm City, att berätta om deras framgångsrika rehabilitering och årligen återkommande positiva resultat.

PBM är en av aktörerna i Stockholms läns landstings Vårdval ”långvarig smärta och/eller utmattningssyndrom”. En av dem som varit med från starten är Natalie Szablowski Engdahl, leg psykolog och teamledare vid PBM Citys mottagning - en av PBMs tre mottagningar som arbetar inom Vårdvalet. 

På mottagningen arbetar ett 30-tal psykologer, läkare, fysioterapeuter och rehabiliteringskoordinatorer med multimodal rehabilitering av utmattningssyndrom, vilket innebär att rehabiliteringen inbegriper såväl fysiologiska och medicinska som psykologiska och sociala insatser. 

- Rent yrkesmässigt är det oerhört stimulerande att arbeta multimodalt, det vill säga i ett väl sammansvetsat multiprofessionellt team. Min upplevelse är att vi verkligen erbjuder en högkvalitativ rehabilitering som håller och det är också något som våra patienter håller med om. Det kan vi tydligt se i våra resultatuppföljningar*)som visar på signifikanta förbättringar av patienternas stressymtom, säger Natalie. 

Enligt Natalie innebär det multimodala arbetssättet att alla yrkeskategorier finns samlade runt patienten såväl geografiskt som professionellt. Det viktigaste för patienterna tror hon är att de kan känna trygghet i att behandlarna, som team, har en samlad kunskap om just ”mig som patient” och att man till exempel inte behöver berätta samma historia om och om igen. Arbetssättet gör också att patienterna får olika perspektiv på sin situation genom att de får träffa olika vårdprofessioner.

Det senaste året har cirka 400 patienter genomgått PBM Citys rehabiliteringsprogram. Programmet vilar på KBT, med fokus på beteendeförändring, och pågår i tolv till 24 veckor, där majoriteten av patienterna genomgår ett 24-veckorsprogram. I korthet innebär programmet att patienterna har två till tre mottagningsbesök i veckan och mellan besöken utför de aktiva hemuppgifter. 

- Majoriteten av de patienter som kommer till oss är redan sjukskrivna på del- eller heltid och kommer på remiss från sin husläkare, företagsläkare eller psykolog. Orsakerna bakom utmattningssyndromet kan vara blandade – både arbetsrelaterade och privata. Vissa av dem befinner sig i en tidig fas av sin utmattningsdiagnos medan andra har varit sjukskrivna en längre tid. 

Rehabiliteringsprogrammet är uppdelat i olika teman och spår: Individuell behandling, Gruppbehandling samt Arbetsåtergång. Psykologens tema handlar t ex om hur man sätter gränser och reglerar kraven på sig själv och hur man hittar balans mellan påfyllning och förbrukning. Fysioterapeutens tema handlar om att hitta rutiner och balans i den fysiska aktiviteten och strategier för nedvarvning – det vill säga att reglera energiförbrukningen och hitta strategier för effektivare påfyllning. Temat hos läkaren är sjukskrivningsprocessen, den somatiska statusen och eventuell läkemedelsbehandling och temat hos rehabiliteringskoordinatorn är patientens arbetssituation och arbetsupptrappning.

- Rehabkoordinatorns uppgift är att kartlägga patientens arbetssituation och hålla i de viktiga kontakterna tillsammans med patienten och dennes arbetsgivare. Detta för att skapa rimliga förutsättningar för återgång i arbete och arbetsupptrappning, säger Natalie. Här jobbar vi med något som kallas rehabiliteringstrappan vilket innebär att man försöker finna arbetsanpassningar från t ex 25 procent och uppåt. 

Majoriteten av de som genomgått PBM Citys rehabiliteringsprogram kommer tillbaka till arbetslivet igen eller kan trappa upp sin arbetstid. De senaste utvärderingarna visar bland annat att patienterna fått en avsevärt bättre livskvalitet och att de signifikant förbättrats avseende sina stressymtom, till exempel vad gäller ångest, depression och sömnsvårigheter. 

- Att få ta del av så här fina resultat är även belönande för oss i teamet – det vill säga att få ett kvitto på patienternas tydliga framsteg efter genomgången rehabilitering. Det gör mig både stolt och glad, säger Natalie.

*) Ta del av PBMs senaste resultat: https://www.pbm.se/behandlingsresultat

Fotnot: Sedan år 2014 mäter och utvärderar PBM systematiskt all rehabilitering som ges inom företagets uppdrag i Vårdval Stockholm - behandling av långvarig smärta med eller utan samsjuklighet och/eller utmattningssyndrom. Patienterna fyller i ett standardiserat frågeformulär före och efter rehabilitering samt tolv månader efter avslutad rehabilitering.

12 november 2018

Psykologerna får en nyckelroll i framtidens primärvård

Enligt regeringens särskilda utredare, Anna Nergårdh, innebär den kraftigt ökande psykiska ohälsan i samhället att psykologerna kommer att få en nyckelroll i framtidens primärvård, men en god och nära vård kräver också ett interprofessionellt arbetssätt. Det skriver Psykologtidningen.

Anna Nergårdh, som leder den statliga utredningen ”Samordnad utveckling för god och nära vård”, anser att dagens hälso- och sjukvårdssystem är föråldrat och inte anpassat att hantera den stora grupp patienter som lider av psykisk ohälsa. Enligt Psykologtidningen anser hon att det saknas ett strukturerat omhändertagande med patienten i centrum. 

I sitt arbete som utredare ser Anna Nergårdh över hela hälso- och sjukvårdssystemet, där primärvården ska vara basen för framtidens sjukvård. Sitt slutbetänkande ska hon lämna i mars 2020, men redan i juni 2018 kommer hon att lämna delbetänkandet ”God och nära vård – En primärvårdsreform” till socialministern. Att basen för framtidens vård ska vara primärvården kommer att framgå i lagtexten, vilket även gäller de kompetenskrav som krävs för att möta upp behoven i första linjens sjukvård.

Anna Nergårdh säger till Psykologtidningen att den psykiska ohälsan fortsätter att öka och att det är psykologerna som är bäst rustade att ta hand om den. Psykologerna kommer att få en nyckelroll, men psykisk ohälsa är samtidigt en så stor utmaning att det krävs bättre strukturer för arbetet. Det vill säga som gör det möjligt att använda alla professioner i primärvården på ett klokt sätt. 

Att vi måste stärka ett interprofessionellt arbetssätt är hon övertygad om och för att detta ska vara möjligt krävs ett hälso- och sjukvårdssystem som underlättar och främjar samverkan mellan olika professioner. Därför inkluderar alla hennes förslag skrivningar om hur en bra och hållbar arbetsmiljö kan skapas.

I delbetänkandet föreslås bland annat en särskild satsning för att stärka tillgången till allmänläkare i primärvården. Någon liknande satsning finns inte för psykologer. Anledningen till detta är enligt Nergårdh att regeringen redan gett ett uppdrag till Socialstyrelsen och Universitetsämbetet, det vill säga att titta på den frågan. Deras utredning ska redovisas innan Anna Nergårdh lämnar in sitt slutbetänkande, vilket innebär att det kan komma att påverka slutförslaget i utredningen ”Samordnad utveckling för god och nära vård”.

Läs hela artikeln här:http://psykologtidningen.se/2018/11/09/psykologen-far-en-nyckelroll/

7 november 2018

Skolmiljöns inverkan på ADHD-medicinering ska analyseras

De stora regionala skillnaderna i förskrivningen av ADHD-läkemedel är något som Socialstyrelsen utreder på uppdrag av regeringen. I en delrapport konstaterar nu Socialstyrelsen att psykosociala eller socioekonomiska riskfaktorer kan bidra, men de kan inte ensamt förklara skillnaderna. Därför kommer myndigheten nu att titta närmare på olika miljöers inverkan, bland annat skolmiljöer.

Socialstyrelsens pågående uppdrag från regeringen – att analysera vad som kan ligga bakom de relativt stora skillnaderna i förskrivning av ADHD-läkemedel till unga – ska slutredovisas den 31 maj 2019. Men redan nu kommer myndigheten med en delrapport.

I ett pressmeddelande säger Peter Salmi, utredare vid Socialstyrelsen, att tillgången till kompetens och resurser för behandling varierar i landet, vilket kan leda till långa väntetider. Något som i sin tur påverkar förskrivningen, men det kan också vara så att förekomsten av ADHD varierar i landet.

Socialstyrelsens studie visar att det är sex gånger vanligare att barn till föräldrar med ADHD får en diagnos och fyra gånger vanligare bland barn vars syskon har en ADHD-diagnos. Detta jämfört med barn till föräldrar eller syskon utan ADHD-diagnos. Det visar sig också att det finns psykosociala och socioekonomiska riskfaktorer. Sannolikheten är till exempel högre att barn i familjer med svag ekonomi, eller som har föräldrar med låg utbildning, får diagnos. Den sannolikheten sjunker ju bättre ekonomi eller ju högre utbildning föräldrarna har. 

Enligt Socialstyrelsen går det dock inte att säga att det enbart är psykosociala eller socioekonomiska riskfaktorer som bidrar till de avsevärda regionala skillnaderna i förskrivning av ADHD-läkemedel. Till exempel visar det sig att i de delar av landet som har en hög förskrivning av ADHD-läkemedel förskrivs det mer läkemedel oavsett inkomstnivå.

Myndigheten ska nu undersöka om det finns andra förklaringar till de regionala skillnaderna i förskrivningsmönster. En teori är att olika miljöer där barn och unga vistas, oavsett inkomstnivå, kan inverka. Därför kommer Socialstyrelsen nu att studera skolmiljöer. De ska även titta på behandlingen, det vill säga efter att en diagnos ställts, något som enligt myndigheten kan vara särskiljande.

Läs mer på: http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2018/fleraorsakertillstoraskillnaderiforskrivningavadhd-lakemedel

5 november 2018

Professor lär robotar att agera och kommunicera

Hur vet en robot om en människa är hungrig eller ej och hur ska en servicerobot inom äldreomsorgen prioritera två brukare samtidigt? Det är några av de projekt som Thomas Hellström, professor i datavetenskap med inriktning på robotik vid Umeå universitet, arbetar med.

Professor Thomas Hellströms forskning rör framför allt samspelet mellan människa och robot. Han har till exempel, tillsammans med forskarkollegor, utvecklat nya metoder för att lära robotar att göra saker genom att härma människors beteenden. En annan aspekt av hans forskning rör nya etiska problem när robotar införs i samhället.

Enligt Thomas Hellström är föreställningen om att vi snart har robotar som är överlägsna det mänskliga intellektet långt borta, men han hyser förhoppningar att robotar - det vill säga kroppen till den artificiella intelligensen - snart kan vara så intelligenta att de kan hjälpa oss betydligt mera i vardagen. 

Läs mer och titta på denna korta film för att lära dig mer om hans forskning och teorier:https://www.umu.se/nyheter/lar-intelligenta-robotar-att-agera-och-kommunicera_7181661/

29 augusti 2018

Regeringen föreslår att rehabkoordinatorer blir obligatoriska

Regeringen vill att det ska bli en skyldighet för alla landsting att erbjuda koordineringsinsatser till sjukskrivna patienter som har ett särskilt behov av individuellt stöd för att kunna återgå eller inträda i arbetslivet. Därför beslutar man nu om en lagrådsremiss. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

Enligt socialminister Annika Strandhäll ska de flesta av oss som blir sjukskrivna inte behöva sköta allt själva. För att samarbetet mellan försäkringskassan, sjukvården och arbetsgivaren ska fungera bättre ska rehabkoordinatorer finnas som spindeln i nätet. 

- Detta är ett viktigt steg för att den som behöver mer stöd inte ska falla mellan stolarna, säger socialministern i ett pressmeddelande.

Pilotprojektet med satsningen på rehabiliteringskoordinatorer har visat sig mycket välfungerande och därför vill regeringen nu att det ska vara obligatoriskt med rehabkoordinatorer i alla delar av landet. 

Dagens finansiering av rehabkoordinatorer är dock kortsiktig, eftersom den sker genom en årlig överenskommelse med SKL och drivs i form av pilotprojekt. Därför lägger regeringen nu fram ett lagförslag som föreslår ett lagstadgat ansvar för landstingen att införa och erbjuda rehabiliteringskoordinatorer.

Läs mer på: https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2018/08/ny-lag-ska-ge-battre-rehab/

27 augusti 2018

Kombinationen psykisk ohälsa och beroende ska kartläggas

Enligt regeringen är missbruk och beroende vanligare bland personer med psykisk ohälsa jämfört med befolkningen i övrigt. Därför ges nu Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga förekomsten av samsjuklighet när det gäller psykisk ohälsa och beroendeproblematik.

Cirka en tredjedel av de personer som söker hjälp för missbruk eller beroende har samtidigt en ångestsjukdom - och ännu fler lider av depression. Regeringen vill därför att Socialstyrelsen ska analysera hur samverkan mellan olika verksamheter inom vård och omsorg fungerar. Detta för att få kunskap om hur insatserna till dessa personer kan förbättras så att ge en god vård och omsorg kan säkerställas. 

Socialminister Annika Strandhäll säger i ett pressmeddelande att en olycka sällan kommer ensam och om vi som samhälle på allvar ska kunna hjälpa människor ur missbruk och beroende måste den psykiska ohälsan också mötas. Därför vill regeringen att samarbetet och stödet till dessa personer bli bättre.

Socialstyrelsen får 1,5 miljoner kronor för sitt uppdrag, som ska slutredovisas den 30 november 2019. Arbetet ska ske i samarbete med Folkhälsomyndigheten och andra berörda myndigheter samt i dialog med relevanta intresseorganisationer.

Läs hela pressmeddelandet på:https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2018/08/kombination-av-psykisk-ohalsa-och-beroende-kartlaggs/

20 augusti 2018

22 miljoner till forskning om arbetsmiljö och hälsa

AFA Försäkring har i 2018 års anslagsomgång beviljat drygt 22 miljoner kronor till åtta nya forskningsprojekt inom arbetsmiljö och hälsa. Ett av projekten, som tilldelats tre miljoner kronor, är professor Ewa Wikströms, verksam vid Göteborgs universitet. Wikströms projekt handlar bland annat om att utveckla arbetssätt för strategiskt och processinriktat arbete med att främja arbetsmiljö och förebygga ohälsa i offentlig sektor.

För att utveckla ett förebyggande arbetsmiljöarbete som främjar hälsosamma arbetsplatser behöver chefer, företagshälsovård och HR-avdelningar samverka och fånga upp tidiga signaler på ohälsa. 

Forskningsprojektet ”Strategisk samverkan – utvärdering och utveckling av nya arbetssätt inom arbetsmiljöarbetet i offentlig sektor” har tilldelats 3 miljoner kronor för att utvärdera effekterna av en arbetsmiljösatsning i Västra Götalandsregionen samt arbetsmiljöarbetet i tre förvaltningar. Projektet ska utveckla arbetssätt för att främja arbetsmiljö och förebygga ohälsa. 

Projektet pågår till och med augusti 2021 och förväntas ge ökad kunskap om hur förebyggande och hälsofrämjande arbetsmiljöarbete kan utvecklas och hur samverkan mellan chefer, företagshälsovård och HR-avdelning kan utformas för att bidra till ett hållbart arbetsliv.

Läs mer här: https://www.afaforsakring.se/forskning/beviljade-anslag2/anslagsomgang-2-2018/

15 augusti 2018

Vägen tillbaka till jobbet – en resa som görs bäst gemensamt

- Att jobba med rehabilitering och återgång i arbete vid stressrelaterad problematik kan liknas vid att tillsammans ro en båt, säger Maria Spak Seilinger, leg psykolog vid PBM. Allas insatser är viktiga och om samarbetet inte fungerar är det stor risk att resan tar längre tid och blir onödigt mödosam. Upplägget för rehabiliteringen och hur samarbetet ska se ut behöver därför individanpassas för att möta behoven hos den som är sjukskriven.

PBM har lång erfarenhet av att jobba med stress- och utmattningsproblematik och hjälper idag såväl enskilda individer som företag och organisationer att minimera risken för att stressrelaterad problematik ska uppstå. PBM hjälper även till med rehabilitering för återgång i arbete och välmående – det vill säga när stressrelaterad problematik och utmattning redan hunnit uppstå.

Maria Spak Seilinger, leg psykolog och teamledare för Klinik vid PBM Göteborg, har lång och gedigen erfarenhet av att arbeta kliniskt med stressrelaterad ohälsa på såväl individ- som gruppnivå. 

- Mitt arbete med rehabilitering handlar om att hjälpa den enskilde individen och arbetsgivaren under hela rehabiliteringsprocessen, det vill säga från sjukskrivning till återgång i arbete, säger Maria. Vi ger stöd, hjälp och kunskap baserad på vår erfarenhet och aktuell forskning. I korthet handlar receptet ”för en bra väg tillbaka till jobbet” om att individanpassa rehabiliteringen och att ha ett välfungerande samarbete mellan den som är sjukskriven, chefen och inblandade vårdgivare. 

Maria liknar rehabiliteringsarbetet med att ro en båt tillsammans. För att komma i land behöver viveta vart vi är på väg, hur vi ska ta oss dit och vara samspelta. 

- Om vi ror i olika tempo eller åt olika håll så kommer vi inte framåt. Tempot måste anpassas efter den som för tillfället inte har samma krafter och förutsättningar, säger Maria. Den som är sjukskriven behöver få veta att han/hon fortsatt har en viktig roll att fylla även om prestationsförmågan för tillfället är nedsatt. 

Enligt Maria finns det många myter och föreställningar om hur vägen tillbaka till arbete efter utmattningssyndrom ser ut. Till exempel att det tar lika lång tid att komma tillbaka till arbete som det tog att bli utmattad, att man måste byta jobb och att vila är det enda som hjälper. Dessa myter vill PBM råda bot på och istället fokusera på vad som verkligen underlättar återgång i arbete vid stressrelaterad psykisk ohälsa. 

- För att hitta rätt väg tillbaka till jobbet måste chefen/arbetsplatsen och den enskilde individen vara överens och samspråkade. Det handlar till exempel om vad arbetsgivaren kan göra för att underlätta för personen i fråga under rehabiliteringsprocessen – från sjukskrivning fram till återgång i arbete. För att kunna vara samspråkade behöver arbetsgivaren och den som är sjukskriven ha kontinuerlig kontakt och personen behöver känna stöd från sin arbetsgivare.

I september startar PBM en seminarieserie i Stockholm, Göteborg och Malmö under namnet: Underlätta vägen tillbaka till arbete.Under frukostseminariet, som vänder sig till chefer och HR-medarbetare, kommer det bland annat att ges tips och råd om vad man bör tänka på inför att en person som drabbats av utmattningssyndrom ska återvända till arbetet. 

Ett axplock från seminariet är: 

- Olika typer av stressproblematik. 

- Varför går man in i ”väggen”? 

- Bra att tänka på under sjukskrivningsperiodens olika faser. 

- Arbetsgivarens roll. 

- Bra att göra och mindre bra att göra. 

Läs mer om PBMs utbud av utbildningar, behandling mm på: https://www.pbm.se/ledarskapsutbildning

https://www.pbm.se/ledarskap-organisationsutveckling

https://www.pbm.se/vi-behandlar

23 juli 2018

KBT mer framgångsrikt än råd om kost och motion vid fetma

I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet skriver Lisbeth Stahre, medicine doktor i psykiatri och KBT-terapeut, att behandling av övervikt och fetma bör handla om annat än råd om kost och motion. Vetenskapliga studier visar att specialdesignade KBT-program för behandling av övervikt/fetma i primärvården är mer framgångsrika när det gäller bestående viktnedgång jämfört med vad andra kontrollerade viktsstudier kunnat visa.

Den forskning Lisbeth Stahre hänvisar till är bland annat två studier som genomfördes vid Karolinska Institutet åren 2005 – 2007. Studierna byggde på en metod av specialdesignade KBT-program där 159 personer med ett BMI på över 30 deltog. Syftet med studierna var att hjälpa deltagarna att uppmärksamma orsaker i vardagen som ledde till överätande och att förmedla verktyg att förändra dessa orsaker. 

En ytterligare studie, som nyligen publicerats, har genomförts kring programmet. Studien genomfördes vid åtta vårdcentraler i Göteborg, med 83 deltagande patienter. Resultatet visar bland annat att programmet signifikant minskade känslomässigt och okontrollerat ätande samt att KBT signifikant minskade psykosociala orsaker relaterade till fetman. 

Under 30 år har, enligt Stahre, vårdens mest använda behandlingsmetod varit råd om kost och motion, vilka i vetenskapliga studier och folkhälsostatistik visat sig vara otillräckliga. Av den anledningen kunde man tro att vården skulle ta emot det behandlings- och kostnadseffektiva KBT-programmet med öppna armar, men så har inte varit fallet enligt Stahre.

Det är inte ökad kunskap i näringslära som behövs. Det är istället ökad kunskap om vardagspsykologiska orsaker bakom det som resulterar i övervikt och fetma, enligt Stahre - som i artikeln frågar sig när vården ska vakna.

Läs hela debattartikeln här: https://www.svd.se/varden-blundar-for-att-fetma-kan-botas-med-kbt

 


 

 

10 juni 2018

Legitimation för kuratorer införs från 2019

Kuratorer är den enda högskoleutbildade professionen, med direkt patientansvar, som inte har legitimation inom hälso- och sjukvården. Detta har nu en enhällig riksdag fattat beslut om att ändra på. Från och med den 1 juli 2019 ska legitimation införas i Sverige, med syfte att öka patientsäkerheten.

Riksdagen anser att legitimation är en garanti för – och utgör ett bevis på – att en yrkesutövare har rätt kompetens och lämplighet i sitt yrke. För att beviljas legitimation som kurator inom hälso- och sjukvård kommer det att krävas en examen som omfattar 60 högskolepoäng. Dock kommer det att finnas generösa övergångsregler för redan verksamma kuratorer.

Införandet av legitimation innebär att även kuratorer i privat hälso- och sjukvård har skyldighet att föra journal. Legitimationen kan återkallas vid grov oskicklighet eller uppenbar olämplighet att utföra yrket. 

Läs mer på: https://akademssr.se/post/historiskt-riksdagsbeslut-om-legitimation-halso-och-sjukvardskuratorer

25 april 2018

Regnjacka – bra att ha även i yrkeslivet

Att ha rätt kompetens för sitt yrke är en självklarhet för de flesta. Däremot är det inte lika självklart att alla har kompetens och erfarenhet att kunna hantera de mellanmänskliga relationerna på en arbetsplats. Enligt PBM-psykologen Emelie Allansson är det viktigt att den enskilde medarbetaren, och arbetsgruppen, är väl rustad för de orosmoln som kan uppstå på arbetsplatsen. Hennes recept är: Skaffa en regnjacka.

PBM i Göteborg anordnar utbildningar i att hantera mellanmänskliga relationer på arbetsplatsen. Kurserna kan exempelvis handla om hur vi samarbetar bättre, hur vi ökar den psykologiska tryggheten i en grupp och hur vi hanterar svåra samtal samt hur vi säger nej på ett så bra sätt som möjligt. Utbildningarna handlar också om hur vi hanterar våra externa kontakter. När en kund är arg på mig och skriker i telefonen, hur ska jag då kommunicera för att inte väcka mer ilska? Och hur försvarar jag mig på ett professionellt sätt om någon uttrycker sig kränkande mot mig?

Enligt Emelie Allansson, leg psykolog vid PBM i Göteborg, finns det ett stort behov av att träna sina medarbetare i hur de kan hantera relationella utmaningar på jobbet. I ett första skede är det viktigt att reflektera över hur man brukar göra i situationer när man utmanas relationellt. Det är därefter centralt att man får teoretisk input om vad den senaste forskningen rekommenderar avseende framgångsrikt beteende. Till sist är det avgörande att man också får möjlighet att träna in nya ändamålsenliga förhållningssätt. Med denna metodik skapar både individer och arbetsgrupper beredskap inför olika typer av utmaningar på arbetsplatsen.

- Jag brukar likna budskapet i våra utbildningar vid en regnjacka. Lever vi i ett land där det då och då regnar är det smart att investera i en regnjacka. Att vara utomhus utan skydd när det kommer regn är ganska obehagligt och det tar tid att torka upp efter en riktig regnskur. Att helt oförberedd gå ut i sin tunna vårjacka eller skicka sina barn till dagis utan galonbyxor en dag med ösregn är ju inte något bra tips. Detsamma gäller på arbetsplatsen - arbetsgivaren måste se till att rusta sina medarbetare med rustika ”regnjackor”.

Att utrusta medarbetare och organisationer med ”regnjackor” är också en viktig arbetsmiljöfråga. Det ökar individens känsla av inre kontroll, vilket också påverkar upplevelsen av stress på arbetet.  

- Själva poängen med våra utbildningar är att man ska lära sig att se när det börjar dra ihop sig till ”regn” och när det är dags att ta på sig sin regnjacka, säger Emelie. Att relationella utmaningar kan uppstå på arbetet är, precis som regn, något mycket naturligt. Är man rätt rustad kommer man inte att uppleva det som farligt och inte heller att bli lika påverkad av det som hänt. Man börjar inte heller ägna sig åt beteenden som förvärrar situationen, utan kan istället underlätta för den andre att bibehålla sitt lugn. Man håller sig helt enkelt torr, samtidigt som man hjälper den andre att också vara det.

- Lyckas man med detta blir det enklare att gå in i nästa arbetsuppgift och det är lättare att lämna tankarna på arbetet när dagen är slut.  Detta är en vinst, inte bara för individen utan för hela arbetsgruppen.

Alla arbetsplatser och individer har olika behov. Därför kartlägger och skräddarsyr PBM utbildningar i samarbete med kunden. Det kan vara kortare eller längre utbildningar både på grupp- och individnivå.


Om du är intresserad av att få veta mer – kontakta PBM Göteborg: https://www.pbm.se/kontakt

Läs mer om PBMs utbildningar här: https://www.pbm.se/ledarskapsutbildning

https://www.pbm.se/medarbetare

 

15 april 2018

Regeringen utser psykolog till nationell samordnare

Idag utgör psykisk ohälsa cirka 46 procent av alla pågående sjukskrivningar i Sverige. Sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa har ökat med 129 procent från juni 2011 till halvårsskiftet 2017. Den 12 april i år utsågs Mandus Frykman, psykolog, ekonom och forskare vid Karolinska Institutet, till nationell samordnare för sjukskrivningsprocessen.

Rollen som nationell samordnare för sjukskrivningsprocessen är en nyinrättad funktion som ingår i regeringens åtgärdsprogram för en trygg sjukförsäkring med människan i centrum. I åtgärdsprogrammet ingår även en nytillsatt utredning om sjukförsäkringen, ledd av Claes Jansson.

Som samordnare ska Frykman se över individens resa genom sjukförsäkringen, det vill säga hur själva sjukskrivningsprocessen kan utvecklas utifrån ett individperspektiv.

Eftersom sjukskrivningsprocessen involverar ett flertal aktörer – arbetsgivare, hälso- och sjukvård, försäkringskassa och arbetsförmedling, kommer Frykman bland annat att analysera förutsättningarna för, och främja, samverkan mellan dessa parter.

Mandus Frykmans bakgrund och erfarenheter, även från företagshälsovården, gör honom mycket lämpad att se över hur sjukskrivningsprocessen fungerar och kan utvecklas utifrån ett individperspektiv, enligt regeringen.

Den nationella samordnaren ska delredovisa sitt uppdrag den 30 april 2019. Uppdraget ska slutredovisas senast den 30 april 2020.

Läs mer på: http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2018/04/regeringen-ser-over-sjukforsakringen/

Läs mer på: https://ki.se/nyheter/ki-forskaren-mandus-frykman-utsedd-till-nationell-samordnare

 

27 november 2017

O(B)M – varför vi gör som vi gör

Hur ska man kunna förändra en ohälsosam kultur på en arbetsplats? Hur ska man veta om det är enskilda individer eller hela organisationen som behöver förändras? Det kan handla om oönskade beteenden, t ex kränkningar. Men även om behov av att förändra rent affärsdrivande beteenden. Här kan metodiken Organizational Behaviour Management, OBM, vara ett sätt att sätta fingret på varför situationen är som den är och vad som behövs för att förändra den.

Idag skrivs spaltmetrar och debatterna avlöser varandra i massmedierna om varför så många människor mår dåligt i/av arbetslivet. Varför drabbas fler och fler av utmattningssyndrom och, nu senast, varför upplever så många kränkningar på sin arbetsplats? Hur ska man kunna förändra en ohälsosam kultur? Hur ska man lyckas utröna om det är enskilda individer eller hela organisationen som behöver förändras?

Enligt Johan Sjö, regionchef för PBM Skåne, leg psykolog och certifierad OBM-konsult, kan en lösning vara att prova på den beteendebaserade ledarskaps- och organisationsmetodiken OBM.

- Metodiken kring OBM handlar ytterst om att förklara varför vi gör som vi gör i olika situationer, och att röja hinder för prestation. Det handlar om att förstå beteendets infrastruktur – vad krävs, vad uppmuntrar och vad hindrar utveckling i en önskad riktning. Enkelt kan man säga att det är KBT, men fokus ligger inte i första hand på individen utan på organisationen som prestationsskapande system, säger Johan,

OBM är ett mycket systematiskt arbete och trycker på hur vi tidigt gynnar önskvärda handlingar genom att förstå och påverka de konsekvenser som ökar eller minskar sannolikheten av ett beteende. Ett exempel är beteendebaserat säkerhetsarbete där man i hög grad gynnar säkra beteenden och inte låser sig vid t ex avvikelserapportering.

Många organisationer lägger stor kraft på att utforma policys, värdegrunder med mera – ofta tomma instruktioner som ligger långt ifrån praktiska situationer i vardagen.

- Låt oss säga att vi har en policy som tar avstånd från kränkande behandling och att vi hänger på ett par värdeord, tror vi att det gör skillnad egentligen? OBM öppnar för att förstå hur vägen fram till handling egentligen ser ut och vad som förstärker eller försvagar olika beteenden.

- Förstärkning är internt psykologspråk, jag brukar istället prata om vad som gasar och bromsar det vi gör, fortsätter Johan. Värdeord skapade i januari bromsar ingenting en sen kväll i december på julfesten, men ett tydligt ingripande kanske gör det. Eller att förändra situationen i grunden.  Med OBM tar man ett helhetsgrepp, vänder ut och in på organisationen, och försöker analysera förutsättningar för önskade och oönskade handlingar. I fallet med kränkningar borde organisationer i mycket högre utsträckning definiera önskvärda beteenden och gynna dessa i ett tidigt skede.

OBM kan med fördel även användas för affärsdrivande situationer och bredda förståelsen för vad som påverkar beteenden i situationer där resultat ska skapas. Feedback och uppskattning från chefen är såklart viktigt, men från ett OBM-perspektiv tittar man bredare på vad som verkligen driver motivation. Ibland överskattar ledare vikten av sin egen feedback, eller ger den på fel sätt. Johan anser att det viktigaste ofta är att låta teamet själva mäta och kommunicera kring sina resultat och att ledaren samtidigt inser att det handlar om påverkningsbara saker som kompetens, möjligheter, förutsättningar och nya konsekvenser.

Enligt Johan ligger utmaningen ofta i att försöka hjälpa företag/organisationer som redan provat på olika sätt att försöka förändra, till exempel attityder. De kan ha låst fast sig i beskrivningar som upplevs som anklagelser och det upparbetats stor frustration. Då kan metodiken OBM komma in och sätta fingret på vad som egentligen är problemet och var utvecklingspotentialen ligger på en konkret nivå.

- Det brukar ofta bli mycket befriande för alla involverade, det vill säga att komma ner på en praktisk nivå och på så sätt kunna skapa en bild över vad som verkligen är påverkningsbart och inte.

Läs mer om OBM och PBMs utbildningar här: https://www.pbm.se/ledarskapsutbildning

3 mars 2015

Flexibel inställning till flexibla kontor?

Allt fler arbetsplatser väljer att riva ner kontorsväggarna till förmån för de trendiga flexkontoren. Förhoppningen är att öka produktivitet, kreativitet och facetime. Men vad kräver det av medarbetarna och passar det verkligen på alla typer av arbetsplatser? Psykolog och gästbloggare Lisa Rydstad rekommenderar försiktig entusiasm.

office

För några veckor sedan slutade en fredagskväll i en bohemisk 40-tals lägenhet, sittandes på golvet med mustaschprydda arkitektstudenter iklädda avslappnade tunikor. Under den orangea kökslampan diskuterade vi deras utbildning och vad de tänkte göra med sin examen när de blev klara. På egna, unika vis uttryckte de med lagom portion entusiasm ungefär samma sak: ”Jag vill skapa utrymmen där människor interagerar, det handlar om att forma, (paus för eftertänksamhet), mötesplatser”.

Jag hade i denna stund inte mage att invända och påpeka att nytänkandet på det Malmöitiska köksgolvet inte var särskilt nytt. Snarare speglar studenternas målbild den Silicon Valley- ursprungna trend som de senaste åren har spridit sig som en löpeld genom kontorssverige; flexkontoren. I dessa kontor har medarbetarna inte längre ett eget skrivbord, istället finns det en mängd olika arbetsplatser att välja på. När medarbetaren kommer till jobbet på morgonen kan hen välja den arbetsstation som passar bäst för dagen. Kanske är det ett skrivbord i tyst avdelning för administration, en caféliknande avdelning för telefonsamtal och stående möten eller ett stimulerande grupprum för kreativt teamarbete?

Det finns goda argument för flexkontor. Forskare bekräftade nyligen i Harvard Business Review att den nya kontorsutformningen maximerar användningen kontorsytan, ökar kreativitet och produktivitet samt ökar facetime. Förespråkare menar att kontoren anpassas efter människornas behov och inte människorna efter kontoret. Det handlar om, som mitt festsällskap sade, att skapa mötesplatser. Företag som Google, Microsoft, Yahoo och Facebook började. Nu, några år senare, har Försäkringskassan, Värmdö kommun och Stockholms läns landsting tagit efter.

Retoriken kring flexkontoren är svår att argumentera emot. Vem vill inte skapa mötesplatser, främja kreativitet och anpassa kontorsplanering efter människornas behov på arbetsplatsen? Fördelarna tycks vara så intuitiva att det känns omodernt att inte haka på trenden. Eller?

Psykologiforskning visar att det finns goda skäl att stanna upp och nyansera diskussionen om flexkontoren. Arbetslivsforskaren Susanna Toivanen är tydlig med att kontorsformen inte passar alla. Tidigare har dessa kontor används mycket på arbetsplatser där medarbetarna av olika skäl inte är på plats en stor del av tiden. 
Nu används kontorsformen i verksamheter där människor vistas varje dag. Hennes forskning visar att denna typ av arbetsmiljö för dessa grupper kan leda till stress och sämre hälsa. Detta får stöd i annan publikation från Stressforskningsinstitutet som visar att de medarbetare som har individuella rum upplever mindre stress än medarbetare i öppna kontorslandskap och flexkontor. Toivanen uttrycker en oro kring att arbetsmiljöforskningen och praktisk kontorsutveckling står långt ifrån varandra. 


Psykologin bakom dessa fynd är inte komplicerad. Vår hjärna har begränsad kapacitet att ta in och sortera intryck. Detta kräver uppmärksamhet och energi. När vi arbetar med en uppgift i en miljö som distraherar vår uppmärksamhet, krävs mer energi för att hålla fokus på uppgiften. I längden kan detta bli mycket krävande. Fortsättningsvis är vi människor rutinbundna, på gott och ont. Skälet till att vi är det i vår natur är att vi frigör tankeutrymme när vi automatiserar våra handlingar i vardagen. När vår vardag inte är lika rutinbunden, som den blir i ett flexkontor, krävs mer energi. Vi behöver då istället använda vårt tankeutrymme för att ta in information (vad ska jag göra idag, vilka platser är lediga, vem sitter var och vem behöver jag samarbeta med idag), bearbeta denna och fatta en mängd olika beslut. Sammanfattningsvis finns det risk för att i flexkontoren ägna energin åt att skapa förutsättningar för sitt arbete istället för att ägna energin till själva arbetsuppgiften. Detta kan öka stress och minska produktivitet.

Jag undrar om det är det så enkelt att flexkontoren passar på de arbetsplatser vars huvuduppgift kräver mycket interaktion, kreativitet och stimulans. Arbetsplatser vars arbetsmetoder bygger på fungerande administration, rutiner och noggrannhet behöver inte gynnas av kontorstypen på samma sätt. Arbetsgivaren bör därför göra en analys av arbetsuppgifternas och människornas behov innan väggarna rivs ner till förmån för den senaste trenden. Vilka människor gynnas och vilka påverkas negativt av den tilltänkta arbetsmiljön? Om framförallt, vad säger medarbetarna själva?

Kanske är det bättre att skynda långsamt och ställa oss försiktigt entusiastiska till kontorsmiljön som ständig mötesplats? Psykologens rekommendation: en flexibel inställning till flexibla kontor. 

Lisa Rydstad

Lisa Rydstad

Psykologkandidat Lunds Universitet

 Bild: https://www.flickr.com/photos/marc-hongkong/2404787666/in/photolist-5W1jeb-4PUtf9-5SDE9c-6fFHr-4Ffr1j-nQdp1n-mmprm9-3Z3E34-6RvEE1-8Q4fst-7VuBS4-62PBne-79BLam-6NAfAC-4EvaAj-yZ8xZ-fc4Dxy-aGwQ9-5mxFes-4yasU4-5V6aoK-7z1XQe-5HT3ru-pcCnE-asNkQ-75ER2a-bs5GyT-9JoqSx-79BLf9-mSFydV-dkPszd-aAF7vq-ng6VQA-3U2BmP-frwWQP-6DHCyt-4txmLp-acjBLP-Dawtc-bUjhPp-aRg4tx-aRg3X6-m5JjKn-fVp2iQ-6qsmcH-8uspTm-2pu4Lu-uogGi-5zJKY3-e6etci


17 februari 2015

Hemuppgifter — viktigt men ofta svårt

Hemuppgifter, det vill säga att klienten fortsätter arbeta med sin problematik utanför terapirummet, är en central komponent i kognitiv beteendeterapi. Behandlingar som innehåller hemuppgifter ger bättre resultat. Problemet är att det som klient inte alltid är så lätt att utföra sina hemuppgifter. Du som går i behandling ska absolut inte skämmas om du har svårt att få dina hemuppgifter gjorda.

hemuppgifter i app

I artikeln Problems With Homework in Cbt: Rare Exception or Rather Frequent? från 2004 undersöker forskarna Helbig och Fehm vanliga problem och utmaningar som psykologer stöter på kopplat till just hemuppgifter. Tidigare studier har bland annat konstaterat att hela 60 procent av tillfrågade psykologer uppger att deras klienter modifierar de hemuppgifter psykologen gett dem.

Hela 53 procent av de tillfrågade psykologerna uppgav att de stötte på problem med hemuppgifter. De vanligaste problemen var:

• Klienten tvivlar på sin förmåga att utföra hemuppgiften (57 % av fallen)
• Klienten oroar sig över att uppgiften är för svår (19 %)
• Klienten vägrade göra hemuppgifter (6,3 %)

Det är ofta vanligt att psykologen glömmer att förklara varför klienten ska utföra sina hemuppgifter. Det kan kanske te sig som självklart, man går ju i behandling och ska därför göra hemuppgifter. Sanningen är dock att det är lätt att tappa fokus från det större målet som du och din psykolog vill uppnå. Därför är det alltid att rekommendera att psykologen och klienten diskuterar hur hemuppgifter hänger ihop med de mål ni satt upp för behandlingen.

Andra viktiga insatser för att öka sannolikheten för att hemuppgifter ska bli gjorda är:

● Att din psykolog säkerställer att du förstår hemuppgiften. Går du ifrån sessionen utan att riktigt förstå varför du ska fylla i det där formuläret så har din psykolog gjort fel. Glöm inte att lyfta upp detta och se till att ni i framtiden är säkra på att du är införstådd i hemuppgiftens syfte.

● Träna på hemuppgiften i sessionen. Det är inte alltid som man hinner med detta vilket är synd. Sannolikheten att en hemuppgift utförs är högre om du som patient fått träna på hur den ska utföras. Genom att träna i sessionen kan ni också adressera eventuella frågor kring hemuppgiften, så slipper du göra så på egen hand senare liksom.

● Se till att ha en back-up plan för vad du ska göra om du stöter på hinder eller problem med hemuppgiften. Även detta är något som din psykolog bör ta upp innan sessionen är slut.

Eftersom hemuppgifter är en så viktig komponent i behandling så har jag och några andra psykologer utvecklat en app som ska hjälpa patienter med just deras hemuppgifter. Appen heter Livvy och används bland annat av psykologer på PBM. Fråga gärna din psykolog om du får utföra dina hemuppgifter med appen Livvy. Du kan läsa mer om Livvy här:  


Forskningsstöd för terapiappar
För fyra år sedan började jag och tre andra att utveckla en KBT-app. Då hade vi en vision om att smartphones en dag skulle bli en naturlig del av psykologisk behandling. Vi hade alla bakgrund från psykologprogrammet och noterade att hemuppgifter – denna centrala aspekt i KBT-behandling, distribuerades på ett minst sagt opraktiskt vis. Vi ville få in denna aktivitet i klienters telefon, en rätt unik idé 2010.

Idag ser det dock annorlunda ut. Söker man på "depression” i AppStore så stöter man på mängder av appar som lovar att hjälpa dig att bli fri från din depression. Hur många av dessa kan verkligen hålla det de lovar? Skrämmande nära noll var min hypotes. Det är inte lätt att navigera sig kring vad som funkar så gissa om jag blev glad när jag fick tag i artikeln Smartphones for smarter delivery of mental health programs: a systematic review publicerad i Journal of medical internet research.

Författarna ville göra en systematisk översikt över alla appar som deltagit i forskningsstudier mellan 2008 till 2013. Totalt hittade de åtta (!) artiklar som utvärderat fem (!) appar som riktat in sig på depression, ångest, stress eller missbruk. Fyra av dessa appar testades ett med stöd från terapeuter som försöksdeltagarna hade kontakt med via mejl. Samtliga studier visade goda resultat och minskade både depression, ångest och missbruksproblem.

Så betyder detta att vi bör ge tummen upp till alla appar som utger sig för att ta sig an ovanstående problem? Självklart inte. Författarna lyfter fram att det finns indikationer på att appar kan vara ett bra komplement i en behandling, framförallt eftersom de gör behandlingen mer tillgänglig. Viktigare är dock att de poängterar att väldigt få av de appar som finns tillgängliga har genomgått någon form av klinisk testning och bedömning. Det är därför central att tillhandahålla allmänheten med information om vilka appar som faktiskt kan funka och i sådana fall för vad och under vilka omständigheter.

Vi har själva sett till att testa våra appar i forskning. Nu senast utvärderas vår app Livvy i en studie via Stockholms universitet. Några av PBM:s psykologer är med och testar appen. Som patient kan du höra med din psykolog om hen använder appen.

IMG_5270_1

Niklas Laninge
Psykologkandidat

Bild: mac d-ski photography,What the hell just happened to my iPhone apps ?

 

Apparna som testades i artikeln var Mobilyze!, DBT Coach, Mobile Stress Management, och Get Happy Program.

2 februari 2015

Förändring del 3 – Förändring är svårt

Andreas Schill pratar på om förändring.

Change 3
     Vi har tidigare här på bloggen konstaterat att förändring är nödvändigt, märkligt nog vet vi samtidigt att förändring är väldigt svårt. Det finns en tydlig konsensus i den vetenskapliga litteraturen som i princip säger att om man delar in befolkningen i grupper baserat på förändringsbenägenhet, så hamnar en överväldigande majoritet, 80-85% i någon av kategorierna ”skeptiskt till” – eller ”motståndare till förändring”. Det finns många tänkbara förklaringar till att det är på det här viset:

1) Vi är evolutionärt betingade att föredra enkla lösningar. Förändring innebär att saker och ting blir komplicerade och vi behöver koppla in de frontala delarna av hjärnan, vilket är enormt energikrävande. Om saker och ting är ”business as usual” så kan vi använda mindre krävande delar av hjärnan och på så sätt blir vi mindre trötta. Att lära nya saker är helt enkelt jobbigt!

2) Vi gillar inte osäkerhet, de flesta av oss kommer i perioder av osäkerhet att utgå från ”worst case scenario”. En förändring, även om den objektivt sett inte utgör någon reell fara, kommer alltså att medföra en aktivering av vårt stressystem. Ökad puls, spända nackmuskler och tunnelseende är vad man på psykologspråk brukar kalla för ”aversiv stimulering” alltså ungefär; en situation som innehåller otrevliga signaler. De flesta människor undviker sådana signaler (det finns undantag –men det är ett annat blogginlägg). Den här naturliga uppvarvningen är en delförklaring till att förändring ofta hänger samman med en ökad ohälsa.

3) Många av oss, dock inte alla, har dessutom erfarenheter av tidigare förändringar som inte blivit så bra, vi tenderar att vara brända av erfarenheter och därmed ovilliga att kasta oss in i en ny omgång.

Den uppenbara frågan inställer sig genast; men resterande 15-20% då? Vad är det som gör att de är förändringsbenägna? 

Det finns många tänkbara förklaringar men de troligaste är: 

a) Inlärning jag har genom åren lärt mig att förändring är bra! jag har helt enkelt varit med om positiva effekter kopplat till förändring, antingen för min egen del, eller för organisationens del.

b) Neurologi, en del individer blir lätt uttråkade och tappar intresset när saker går enligt fastslagna rutiner. För dessa individer kan det faktiskt vara så att förändring ger en kick och att kaos till viss del är trivsamt.

Hur ska man då tänka kring det faktum att vi ofta har polariserade grupper när det gäller förändringsbenägenhet? 

Först och främst och kanske särskilt i dessa dagar, kan det vara värt att påpeka att det faktum att en grupp är heterogen avseende förändringsbenägenhet (och andra egenskaper) troligen har tjänat mänskligheten väldigt väl genom vår utveckling. Mixen av skeptiker och cowboys borgar för en balans mellan utveckling och förvaltning. Vi ska prata om världshistorien senare, men vi kan väl redan nu konstatera att Djingis Khan troligen var väldigt förändringsbenägen, medan romarriket hade en mer sund balans mellan entreprenörskap och förvaltning. Mongolernas rike hade en kort och intensiv period i solljuset, medan romarna lyckades dominera under ca. 600 eller 1600 år (beroende på vilka historiker man väljer att lyssna på). Frågar man historiker så finns det självklart många andra förklaringar till respektive kulturs uppgång, dominans och fall, men vi kan ändå använda dem som exempel för att belysa det faktum att heterogenitet är positivt, även om en stor del skeptiker gör det knöligt att driva förändring.

Det finns två nycklar till att lyckas:

1) Individens förändringsbenägenhet kan påverkas genom att man arbetar proaktivt och transparant med att informera och diskutera kring organisationens marknadsposition, ju mer jag som individ ser ett behov av att förändras, desto mer benägen är jag att förändras. Individen påverkas också av huruvida organisationen förefaller ha kapacitet att klara en förändring. Att arbeta strukturerat och bygga förtroende är alltså en viktig komponent i att bygga förändringsbenägenhet.

2) Rikta fokus och uppmärksamhet på de 15% som är early adopters och som kommer igång tidigt i en förändringsprocess. Att låta dessa bli förändringsambassadörer och goda exempel kan i bästa fall ”dra med sig” mer skeptiska kollegor. Att samtidigt vara lyhörd för skeptikernas åsikter borgar för att man inte utvecklas för snabbt –i fel riktning. 

Det var allt för den här gången, i den avslutande delen av bloggserien kommer vi att titta på lyckade exempel på förändring. Stay tuned!

ASC   
         
      Andreas Shill Regionchef PBM

Bild: Flickr, Christarampi, change


9 december 2014

Gör julestrid till julefrid.

”Mamma, vakna, det är något hemskt som har hänt – de kallar det jul”. Viskar mumintrollet.
”vad menar du?” undrar muminmamman.
”jag vet inte riktigt vad som hänt– men ingenting är ordnat, något har gått förlorat och alla springer runt som tokiga. Det är tydligen något förfärligt”.

327460784_8ddd96dd1d

Känner du igen dig? Citaten kommer från Tove Janssons berättelse ”Granen”, när mumintrollet och hans familj vaknar upp i juletid av misstag. Har du inte läst den än: gör det. Den bjuder på ett träffsäkert, tankeväckande utifrånperspektiv på hur vi människor beter oss kring jul. Hur ljuva tipp tapp tipp tapp blir för många hjärteklapp. Som det kan bli för mycket av allt på julen. Hur det bland glögg, gemenskap och pepparkakor smyger in annat i julstöket: måsten, prestationer, ambitioner, krav och stress. Hur julen blir en to-do list som ska checkas av, hanteras och överlevas. 

Men det behöver inte bli så. Bland mumintrollen finns också knytt, små filurer som kan lära oss något om hur julen kan gå mer mot julefrid. Med dem och forskning i bakhuvudet kommer ett par tankar, eller snarare beteenden, värda att fundera på för att julen inte blir en ytterligare sak som bara ska göras klart.

  • Vad värderar du med julen? Vad är viktigt för dig? Mer gemenskap med familjen? Minnas de som inte längre är i livet? Vara hjälpsam? Få egentid? När du kastar ut granen i januari och lägger tillbaka barnens pynt i skåpen: vad vill du minnas då? Traditioner har en tendens att bara växa, och bli allt mer kompakta av vanor och ambitioner. Testa skala av dem och leta fram det som är viktigast, för dig. 
  • Låt dessa värderingar guida dig och sätt upp ett par mer konkreta mål inför julen. Vad kan du faktiskt göra för att skapa julefrid? Värderar du gemenskap med dina barn kanske ett mål är att stänga av telefonen, sitta ner med dem, titta dem i ögonen och dela på en pepparkaka. Sätter du upp mål och planerar inför dem är det lättare att hålla kurs i linje med det som är viktigt, istället för att falla för det som obehag eller stress kanske får dig att göra: slänga fram en burk pepparkakor på bordet och humma mot barnen medan du fortgår med middagsplanerna i huvudet eller kör en like på en instagrambild. 
  • När man pratar om mål kan det vara bra att ta sig en funderare kring hur rimliga målen är. Med julen kommer lätt för höga ambitioner och förväntningar. Visst är det underbart med traditioner, och att det ska göras på vissa förutbestämda sätt är ju lite utav poängen. Men det är lätt att bli regelstyrd. Om du står där och har hunnit med allting, perfekt, vad kostade det på vägen? Vad vann du? I vilken utsträckning är det värt det? 
  • Apropå julestrid. Julen är ett tillfälle att samlas och mötas, oavsett om man passar ihop som familj eller inte. I kombination med höga förväntningar kan det väcka konflikter med impulser att skydda sig själv, ha rätt och göra på sitt sätt. 
  • Så det där med stress. Let’s give you another quote från mumintrollen: ”bråk och trängsel!” – skriker Gafsan från sin sparkcykel. ”och granen, granen ska kläs, hur ska jag hinna, det är ju helt försträckligt!” innan hon börjar gråta av nervositet. Och visst har hon en poäng - julen är stressig. Vi behöver inte låtsas som något annat. Men den behöver inte ta makten över dig. Stressforskaren Kelly McGonigal tar upp att huruvida stressen påverkar oss negativt handlar om hur vi ramar in den och tolkar den. De som blir rädda för den, styrs av den och agerar för att den måste försvinna är mer illa ute än de som välkomnar den och ser det som att kroppen förbereder sig för en utmaning. För visst kan julen vara en utmaning.  Men om obehaget säger något om att kroppen behöver och kan kicka igång sig för att klara av det, behöver du kanske inte undvika det till varje pris eller direkt agera på det?
  • McGonigal tar upp en annan intressant sak som stress gör med oss: påslaget säger åt oss nå fram och ta hjälp av varandra. Och vad handlar julen om, om inte gemenskap? Du kan följa det skadliga stresshormonet i riktning mot andra (närhet) för att få fatt i det hormon som reglerar ner det: oxytocin. Varför inte krydda upp kanelen, chokladen och kortisolet med lite ljuvt kärlekshormon? 

 Sätt dig ner och skriv ner målen. Tänk att det ska vara så pass konkret att någon vän skulle kunna läsa det och göra samma sak. 

På kort sikt är det skönt att checka av sina to-do’s och göra allting som ”man ska ha gjort när det är jul”. På lång sikt kanske du slarvat bort det viktiga: de dina, ljusen, dofterna och närvaron. 

Fördelen med alla ”måsten” och ”borden” som dyker upp är att de blir ett eminent tillfälle att utmana dem. Här kan du leka lite med målen genom att göra tvärtom-beteenden: ställ dig i den längsta kön istället för den kortaste, eller köp en färdig sås istället för att göra den helt från grunden. Smaka på den här: det kommer kanske ändå inte bli som du tänkt dig.

Här kan du ta ett steg tillbaka och titta på vad du gör. Vad triggar dig? Vad händer i dig? Vad menar den andre? Vill ni samma sak? Kanske är julen ett perfekt tillfället att motstå mothugg och kanske bara försöka höra och återupprepa det den andre säger. Vad vill personen berätta för dig? Kom ihåg vad du får på kort sikt och vad du kan vinna på längre sikt av att göra på ett annat sätt. 

Så julen med alla hemskheter kommer komma. Det vet vi. Istället för att försöka undvika det som är obehagligt kan du titta på vad du värderar och försöka bete dig i linje med det. Istället för att låta måsten, borden och stress styra dig – se det som att den förbereder dig för julens utmaningar. Den säger också åt dig att räcka ut handen till dem omkring dig. Vid jul behöver du kanske inte bara ge och få genom att skicka paket under granen. Kanske blir den bästa gåvan, till dig och andra, att hjälpas åt, tillsammans.  Göra tipp tapp tipp tapp till en annan sorts hjärteklapp. Göra julestrid till julefrid.  

Matilda Berg

Matilda Berg

Psykologkandidat Linköpings Universitet

Bloggare PBM

Bild: Helga Kvam, Breaking traditions, Flickr Creative Commons

28 november 2014

Lycka på fullt allvar


Vi på PBM strävar efter att hjälpa alla vi möter till ett mer välmående och välfungerande liv. Därför sökte vi upp lyckopsykologen Katarina Blom som i höst tillsammans med journalist Sara Hammarkrantz kommit ut med boken "Lycka på fullt allvar". Här är ett utdrag ur deras bok om den vetenskapliga vägen till ett lyckligare liv.

Blom_Hammarkrantz_omslag ny

Egentligen tror vi inte på lyckan. För det finns inget Happyland, inget bubbelgumsrosa tillstånd av eufori, ingen evig lycka. Det liv där endast positiva och behagliga saker händer finns inte. Vi kan inte hindra livet från att drabba oss. Till och med de finaste stunderna har en svag eftersmak. När vi fäster oss vid någon riskerar vi samtidigt att bli sårade, när vi satsar allt på drömjobbet kan det eka tomt den dagen vi uppnått det vi ville. Att vara engagerad innebär att leva ett rikt och levande liv, med glädje och sorg, huller om buller. Vi kan inte få det ena utan det andra.  

Vi har dessutom en hjärna som är inställd på att se problem och hot. Och vi har skapat ett samhälle med orimligt mycket stress som bidrar till mental ohälsa. Allt fler drabbas av oro, ångest och nedstämdhet. Världshälsoorganisationen WHO säger att depression kommer att vara vårt näst största hälsoproblem redan 2020.

Men det står i vår makt att göra något åt det!

Positiv psykologi fungerar förebyggande. Det är som att gå till gymmet och träna din psykiska, istället för din fysiska, hälsa. Du kan lära dig att bättre stå emot och hantera de motgångar och sorger som du möter. 

Positiv psykologi förbereder dig för livets utmaningar och ger dig motståndskraft i svåra situationer. Den ger dig ökad förståelse för hur vi människor fungerar och den visar vad som kan få oss att må bra, vad som kan ge vårt liv mening, hur vi hamnar i flow och vad som gör oss glada. Den visar dig nya sidor av livet och lär dig se och värdesätta det som redan är bra i ditt liv.

Redigerat utdrag ur boken ”Lycka på fullt allvar – en introduktion till positiv psykologi”.

Psst! Vill du ha tips på hur du kan använda positiv psykologi i ditt eget liv? 

Expressen intervjuade Katarina om just detta, läs hennes tips här.

http://www.expressen.se/halsoliv/12-vanor-som-maxar-din-mentala-halsa/

Köp och provläs boken här:

http://www.bokus.com/bok/9789127136700/lycka-pa-fullt-allvar-en-introduktion-till-positiv-psykologi/

Läs mer om boken här:

http://lyckapåfulltallvar.se/


Porträtt Katarina och Sara

Katarina Blom och Sara Hammarkrantz

17 november 2014

Förändring del 2 – Förändring är nödvändigt

Andreas Schill fortsätter lägga ut texten kring förändring.

Förändring

Senast påstod jag att; ” Förändring är en absolut förutsättning för alla organisationer!”

Vad menar jag då med det? Ja, vill man vara väldigt filosofisk så kan man gå tillbaka till Herakleitos (500f.kr) och hans teori om att ”allt flyter” (Panta Rei –ni vet). Sanningen är ju någonstans att han har helt rätt och att vi lever i en tillvaro som inte alls är så stabil och förutsägbar som vi tror. Snarare bygger vi upp en egen kognitiv schimär av att saker och ting är beständiga och likadana som de var igår. Här är det väldigt lätt att halka in på intressanta sidospår som; ”hur är det med universum egentligen, är det ständigt expanderande? Eller är det statiskt och i ständigt förfall?” och ”Är jag samma person idag som jag var igår?” Eftersom tankar av det slaget lätt väcker kraftig existentiell ångest, så ska vi inte fördjupa oss i dem. Vi ska istället vända oss till Harvard och Clayton Christensens artikel  ”Innovation killers” (HBR; 2008). Christensen presenterar en modell för att sätta en prislapp på att inte förändras (eller egentligen på att inte investera i utveckling). Han stipulerar att en organisation som inte utvecklas i tillräckligt hög grad, kommer att tappa 1% av sin marknadsandel per år. Det hela handlar om att marknaden, d.v.s. den arena man som organisation befinner sig på ständigt rör sig framåt.  Att inte förändras innebär därför inte att stå stilla, det innebär att långsamt förfalla. Slutsatsen är alltså att världen fungerar på samma sätt som lönerevision, om din löneökning är mindre än inflationen, så är det inte en ökning.

Alla organisationer behöver följaktligen utvecklas och förändras för att inte försvinna över tid. Dessutom behöver man vara duktig på att bedöma i vilken riktning världen rör sig, missbedömer man åt vilket håll marknaden snurrar kan tappet bli betydligt större än 1%. Nokia och Facit är tyvärr goda exempel på hur stort tappet kan bli.

Visst är det en härlig tanke: alternativen är att förändras eller gå under och om vi väljer att förändras i fel riktning, då går vi också under, fast jättesnabbt.  

 

ASC 

Andreas Shill Regionchef PBM

Bild: https://www.flickr.com/photos/shontzphotography/15529308160/in/photolist-pEgLhq-5Ttn36-drupAA-6GyC6u-b12p9X-co5ihj-bT3KX4-6a9KAx-9RgPDK-3RhRZZ-dMigWT-ofsyLu-Z8z4D-uJKaf-7XdyCH-e8uDwc-fQaq38-gmaVme-9q7DJx-3vcSP7-6GySoX-5AMFqP-aEjK9h-8zzSc2-62LxN3-6BACM5-6XNQ99-4oPJUQ-aNqD2Z-c9dgcE-6ekeN2-dhXVe4-6GU2Kh-dwrr6R-gZyTMf-62gVzG-duTzDb-awXNkU-6vApXs-8yVJ1P-oHJH8F-7YfPsJ-hSMZ3d-6QNxv5-3eiuq8-6Hn9z5-68srgi-4ooehU-7VvkZn-jted3Q

28 oktober 2014

Hemuppgifter, en central del av kognitiv beteendeterapi

Om du som klient går i kognitiv beteendeterapi (KBT) så kommer du med högsta sannolikhet att arbeta med något som kallas för hemuppgifter.

2435521669_018172883c_o beskuren 465x236
Definitionen av hemuppgifter kan skilja sig lite beroende på vem man frågar. Sammanfattningsvis handlar det om aktiviteter som patienten utför mellan sessionerna som är tänkta att öka effekten som behandlingen ska ha. Genom att använda hemuppgifter så ökar man behandlingens omfattning från att vara en timme i veckan till hela 168 timmar i veckan. Tre vanliga argument till varför man som psykolog ska arbeta med hemuppgifter är:

• Effektivisera behandlingen genom att utnyttja tiden mellan sessionerna i terapeutiskt syfte
• Öka antalet aktiviteter som leder till att målen med behandlingen lättare uppfylls
• Skapa förutsättningar att angripa problem bundna till specifika situationer eller tidpunkter utanför terapirummet

Det finns starkt vetenskapligt stöd för att behandlingar som använder sig av hemuppgifter ger ett bättre utfall en de som inte använder sig av hemuppgifter. Värt att notera är hemuppgifter inte alltid passar för alla typer av problem. Vanligast är det att använda sig av verktyget vid depression, ångestproblematik, uppmärksamhetssvårigheter och beroendeproblematik. I stor vetenskaplig studie kring hemuppgifter konstaterar författarna till studien att hemuppgifter används av så gott som alla terapeuter som arbetar med KBT. Författarna visar också i en så kallad meta-analys (46 studier, totalt 1072 deltagare) att 62 procent av patienter som gått i terapi som innehöll hemuppgifter blev friska, jämfört med 38 procent av de som gått i liknande behandling som inte innehöll hemuppgifter.

Att hemuppgifter är en central del av kognitiv beteendeterapi är svårt att ifrågasätta. Däremot så är det inte alltid det lättaste att få patienter att utföra hemuppgifter. Traditionellt sätt så brukar du som patient utföra hemuppgifter på olika formulär. Det kan handla om att du ska registrera hur du mår under en vecka eller att skriva ner vad du tänker och vad som händer i kroppen när du befinner dig i jobbiga situationer. Det säger sig självt att det inte alltid är supersmidigt att bära med sig denna typ av formulär. Sedan 2011 har jag och några andra psykologer därför arbetat med att ta fram en app som man istället kan använda för sina hemuppgifter. Appen heter Livvy och är tänkt att göra arbetet med hemuppgifter mer tillgängligt. Du kan läsa mer om Livvy här eller fråga din psykolog om den, ett par av PBM:s psykologer använder nämligen appen.

Här kan du också se en kort film om hur Livvy fungerar:

 

IMG_5270_1

Niklas Laninge 
Psykologkandidat

23 september 2014

Ge feedback - på rätt sätt!

Att ge feedback är det verktyg som är viktigast i varje ledares verktygslåda samtidigt så visar många medarbetarundersökningar att just feedback är det som medarbetare önskar sig mer av. Detta är sannolikt en effekt av att ge feedback är svårare än vad det först verkar. Matilda Berg ger ett par handfasta råd för att Du skall bli mer träffsäker i din feedback.

tummen upp kopia

Det här med att förbättra sina egna eller andras prestationer är ett svårlagt pussel i arbetslivet, med många bitar att förstå sig på och lägga rätt. En sådan pusselbit är att kunna ge och ta emot feedback. I alla fall om vi frågar forskarna. Med feedback menas kort och gott information om våra prestationer som ger möjlighet att justera dem mot ett givet mål. Vi behöver veta om och i så fall vad vi gör rätt och fel för att kunna förbättra vårt beteende.

 

Förmåga att ge och ta emot feedback har bland annat kopplats till framgångsrikt ledarskap. De chefer som tar reda på vad sina medarbetare gör och ger återkoppling kan öka prestation och motivation hos sina kollegor. Ett talande exempel på hur brist på feedback också kan få negativa konsekvenser, är för yrkeskåren psykoterapeuter. Wampold med kollegor lyfter hur erfarna terapeuter inte nödvändigtvis får bättre utfall hos sina klienter än mindre erfarna, då de (delvis) får för lite meningsfull, kontinuerlig och relevant feedback i sitt yrkesliv. Utan feedback verkar terapeuter alltså inte bli bättre på sin uppgift, hur mycket tid det än går.Det skulle inte förvåna en om samma sak gäller för chefskap eller arbetsprestationer över lag. Feedback är helt enkelt ett nyckelbeteende värt att se över för de som vill utföra framgångsrika, förbättrade beteenden i arbetslivet.

 

Men inte är det lätt, kanske inte ens när man tror att det är det. Ny, intressant forskning av Simon Elvnäs med flera visade hur chefers tro på sin förmåga att ge återkoppling inte alls stämde överens med vad som observerades på film. Där cheferna trodde de gav tydlig feedback i 40 procent av fallen observerades istället en frekvens på 0 till 2 procent. Feedbacken ansågs dessutom otydlig. Dessa svårigheter, liksom vikten av feedback, belyser behovet av att ägna ämnet lite extra energi. Därför får du här ett par forskningspräglade tips på vägen för att ta emot och ge feedback:

 

 Våga se över din (in)kompetens. Steg ett är faktiskt att våga titta efter, som cheferna i Elvnäs forskning. Tendenser att blunda för sin egen inkompetens gör att man inte heller tar till handlingar (skaffar sig kritisk feedback) för att förbättra den. Våga jämföra din syn på din egen eller medarbetares framgång och den faktiska framgången. Vi kan behöva en skvätt självtvivel för att bli framgångsrika.

 

 Konkretisera mål och vilka beteenden som behövs. Det är ju inte vilken feedback som helst som hjälper. Den behöver vara specifik, tydlig och kopplad till värdefulla utfallsmått. Vad ska du göra bättre och varför? Det räcker kanske inte med upplevelsen från klienter, anställda eller kunder. Du måste titta på dina egen eller kollegors beteenden i relation till dem också.

 

 Akta dig för tankefällor. Dom är ju några stycken. Wampold med kollegor lyfter hur meningsfull feedback lätt kan försvinna i snygga efterhandskonstruktioner. Våga istället predicera hypoteser om hur ditt arbete kommer gå, utvärdera och gör om. Annars kan du alltid köra på i samma spår som du alltid gjort utan se att din bild av verkligheten kanske inte stämmer (få feedback) och omvärdera den.

 

 Stay positive! I alla fall när du ger återkoppling. Fokusera på de prestationerna (beteenden) du vill ha mer av och inte de du inte vill se mer av. Fokus eller bestraffning på de beteenden vi inte gillar kan lätt skada relationen, få oanade konsekvenser och sänka motivationen hos dig själv eller den du återkopplar till.  Var kritisk i din utvärdering, men positiv i din återkoppling.

 

 Träna, gediget! Ska feedback ge något behöver du också ha tid och möjlighet att öva på de förbättringsområden du hittat. Skapa utrymme, gör en tidsplan och följ den. Tio tusen timmar sägs det att det tar, innan man blir expert. Onekligen är förbättrade prestationer inget som sker på en dag i alla fall. Det kräver träning och en gedigen sådan.

 

En ytterligare svårighet i feedbackträsket, som inte direkt nämns i några studier, är den känslomässiga komponent som följer med dessa tips. En sådan här kritisk ansats, där man inser att man inte klarar allting och faktiskt har fel, kräver orken att stå ut med sin egen otillräcklighet. Smaka på det: du är kanske inte bättre än såhär. För många går nog ångesten i taket av bara tanken att bemöta ett sådant scenario. Jag ryser lite i alla fall. Tur då att exponering för vår ångest är ett av de mest belagda sätten för att sluta undvika våra rädslor till fördel av att leva det liv man vill leva. Där man är en bättre chef, terapeut eller kollega till exempel.

 

 För bättre kan du bli och ångesten kan du överleva.Elvnäs studie visade att när cheferna fick veta skillnaden mellan deras egen uppfattning och vad som faktiskt observerades på film, så förbättrades deras prestation (att ge feedback) med träning över tid. Så du är kanske inte bättre än såhär, just nu. Men blir inte sämre heller, om du sköter feedbackkorten rätt.

 

Lycka till!

Matilda Berg


Matilda Berg

Psykolokandidat



Elvnäs, S., & Edgar, N. R. (2013). Det spelar roll vad arbetsledare gör. Socialmedicinsk tidskrift, 90(6). 


Elvnäs, S. (2010). Vad arbetsledare ska göra och varför de inte gör det: En beskrivning av tillämpad beteendeanalys för utveckling av arbetsledares arbetssätt.


Komaki, J.L. (1998). When Performance Approval is the goal: A new set of criteria for criteria Journal of Applied Behavioral Analysis, 31 (2).


Komaki, J. L. (1998). Leadership from an operant perspective. Psychology Press.


Tracey, T. J., Wampold, B. E., Lichtenberg, J. W., & Goodyear, R. K. (2014). Expertise in psychotherapy: An elusive goal?. American Psychologist, 69(3). 

 

Bild: www.fotoakuten.se

10 september 2014

Att förändras

PBM har sedan tre decennier varit ledande i behandling och utbildning inom området stress. Vi tar nu våra kunskaper ytterligare en nivå och kommer tillsammans med Stressforskningsinstitutet och Karolinska Institutet att erbjuda en specialistutbildning inom området. Specialistutbildningen vänder sig till psykologer samt andra yrkeskategorier verksamma inom område stress.

böcker

Att bli bättre, oavsett inom vad, är en ambition för många (varför inte alla blir ett annat blogginlägg..). En synonym till bättre är att utvecklas och det är den synonymen/definitionen jag utgår från i detta korta inlägg.

Bättre är en delvis objektiv observerbar förändring där en färdighet utvecklas. Det kan förstås ske på många olika sätt - man gör mer rätt, jobbar fortare, tar sig an mer komplexa uppgifter och liknande. Bättre är också en personlig upplevelse av ökad förmåga i relation till det område man vill utveckla. Den är lite svårare att mäta personliga upplevelser än observationer men båda är lika centrala i framtagandet av en utbildning riktad mot dessa två stora domäner.

PBM har jobbat med stress och stressrelaterad ohälsa mot både privata företag, landsting samt försäkringsbolag sedan 1985. När vi nu sätter samman en specialistutbildning för psykologer samt andra yrkeskategorier inom området samarbetar vi med Stressforskningsinstitutet samt Karolinska Institutet och dess forskare. PBM är i grunden en klinisk verksamhet med förankring i forskning, där devisen empiri och beprövad erfarenhet genomsyrar verksamheten.

Vår ambition med utbildningen är att bidra till spridning av god behandling för stressrelaterade besvär som i sin tur innebär att fler drabbade får än mer relevant hjälp. Vi vill att praktiserande behandlare bättre bedömer och behandlar (observerbart) samt också att man känner sig stärkt i metod, bedömning och interventioner (personlig upplevelse) efter avslutad utbildning. Hänvisar till kursbeskrivning för detaljerad information.

Jag vill med detta korta inlägg hälsa dig som känner att detta är en patientgrupp du träffar och där ny kunskap och utveckling av dina färdigheter kan göra skillnad varmt välkommen till vår utbildning!

 

/Andreas

A.i bild

Andreas Iwarsson

 

Platschef Stockholm

Leg psykolog, organisationskonsult

 

Tel: + 46 70 56 77 717

andreas.iwarsson@pbm.se

22 augusti 2014

Att gå från ord till handling

Att överbrygga klyfta mellan kunskap (veta vad som skall göras) och handling (att göra det man vet man borde göra) kan synas trivial men alla vi som har beteendeförändringar som vår huvudsakliga arbetsuppgift vet vilken ansträngning som kan krävas för att göra "hoppet". I våra organisationer illustreras problematiken i hur vi omsätter företagets policy-dokument till aktiviteter. Med stöd av forskning ger Lisa Rydstad råd i hur ledare kan hantera detta.

iStock_000018799408XXXLarge

För några veckor sedan hade jag glädjen att få spendera kvällen i några drivna ingenjörsstudenters sällskap. Mellan sång, spex och dans berättade min bordskavaljer om hur han i en förening verkar för att engagera sina medstudenter i frågor gällande miljömässig- och social hållbarhet. Den tekniska högskolan införde för några år sedan ett obligatorium som innebär att alla måste läsa minst en miljöinriktad kurs. Att dessa ”mjuka” ämnen fortfarande har så låg status på skolan bekymrade min bordsherre. Från den tekniska högskolan examineras många av morgondagens ledare - det är oerhört viktigt att alla tar dessa frågor på allvar. ”Det är tråkigt att säga, men den enda lösningen jag ser är att skolans högsta ledning visar ett aktivt intresse för miljö, jämställdhet och socialt ansvar. De här frågorna kommer inte att få tyngd innan dess”. 


Detta är ett illustrativt exempel på hur det fungerar i många organisationer när en jämställdhets-, miljö- eller etisk policy ska implementeras. Frågorna ses och hanteras som en fråga vid sidan av den ordinarie verksamheten och riskeras att inte tas på allvar. På den tekniska högskolan är reglerna till och med tvingande, men ändå märker studenterna inte någon större attitydskillnad till frågan. Vad är då nyckeln till att en policy ska kunna leda till en faktisk attityd- och beteendeförändring? Om en sak är forskningen ense: ledaren är en avgörande aktör. 


Den grundläggande psykologin i det hela är både enkel och intuitiv. Precis som barn inte gör som föräldrar säger utan som föräldrar gör, gör organisationsmedlemmar inte som det står i ett dokument, utan följer ledningens exempel. Forskning inom området studerar vad som skiljer en lyckad implementering av policys från misslyckad och skapar utifrån detta en fylligare bild av strategier som framgångsrika ledarna tillämpar. 


Forskningens råd till ledare är: 


1. Lev som du lär. Först och främst: Ledarna behöver bete sig enligt de föreskrifter som finns i policyn och agera rollmodeller. Det informella, det som ledarna faktiskt gör, är av minst lika stor betydelse som de formella initiativen för att få till stånd förändring. Beteendet behöver inte nödvändigtvis exakt motsvara det som står föreskrivet – men bör gå i linje med den ursprungliga tanken. Ett exempel på detta är chefen som cyklar till jobbet när företaget har en miljöpolicy som uppmuntrar till återvinning. 

2. Tro på frågan. Ledarens aktiva stöd är centralt. Det räcker dock inte med att ledarna vill förändra, de behöver även ha kompetens inom frågorna området gäller. För att uppnå denna kompetens behöver ledarna inte bara utforma riktlinjerna, utan skapa utrymme för att själva reflektera över dem så att de är fullkomligt insatta i varför förändringen ska till och övertygande om att den ska till. Ledaren kommer behöva kunna försvara policyn och personalen märker snabbt om det finns ett verkligt engagemang i frågan. 

3. Håll frågan levande. En ledare måste kontinuerligt kommunicera betydelsen av riktlinjerna till sin personal. En policy får inte förbli något som en gång har diskuterats på ett möte och sen aldrig mer tagits upp. För att verklig förändring ska ske behöver ledaren integrera frågan i den dagliga verksamheten genom att förespråka och diskutera den i många olika sammanhang. Här är beröm viktigt; ledaren behöver kontinuerligt uppmuntra och förstärka handlingar av personalen som går i linje med de bestämda riktlinjerna.   

4. Dialog som forum. För att hålla frågan levande krävs en förmåga att kunna övertyga sin personal, och studier visar att detta görs bäst one-to-one. Ledarna behöver ta sig tid att prata enskilt med sin personal om frågan, då detta ökar sannolikheten att personen ifråga tar till sig budskapet. Svårigheten med detta är uppenbar – de flesta ledare har begränsat med tid. En annan strategi kan därför vara att rikta in sig på nyckelpersoner i organisationen. Genom att få med sig några få inflytelsefulla personer i organisationen och lyckas övertyga dessa om att bete sig i enlighet med policyn kan man snabbare mobilisera arbetet. 


Forskningen bekräftar det mitt bordssällskap med många andra redan visste; utan stöd från personer i ledningsposition kommer en policy inte vara mer än några fina formuleringar på ett papper. Fördelen med forskning är att den inte bara bekräftar vad som har betydelse för policyimplementering– den ger även riktlinjer om hur en ledare kan omsätta en policy i organisationsförändring. 


Nu vet vi vad och hur. Nästa fråga är när? 



 


lisa bild

Lisa Rydstad

Psykolog

 

10 juni 2014

Varför är det så svårt att ändra beteenden?

Att förändra en gammal vana är inte alltid så lätt oavsett hur gärna vi skulle vilja bli av med den. PBM's psykolog Elin Frögeli skriver om både inre och yttre hinder för förändring och ger oss tips på hur vi skall komma runt dem!

iStock_000018799408XXXLarge
iStock_000018799408XXXLarge

Många har tankar, planer eller önskningar om att förändra något i sitt liv. Idéer om att livet skulle funka bättre, vara roligare, mindre jobbigt och mer givande om man levde på ett annat sätt. Ändå kör vi på i samma hjulspår, följer samma stig och läser samma kapitel en gång till… Antalet uttryck som finns för att beskriva att vi har svårt att ändra vanor speglar att det är ett utbrett fenomen. Varför är det så svårt att förändra beteenden till och med när vi inte ens gillar läget så som det är? Här är några möjliga förklaringar.

1.   Kan inte

Om vi saknar färdigheterna som vi behöver för att göra en beteendeförändring kommer det såklart att utgöra ett hinder. Behöver du lära dig något nytt för att genomföra den förändring du har i åtanke? Kan du lära dig det på egen hand eller behöver du efterfråga hjälp och stöd? Behöver du gå en kurs, läsa en bok, googla eller be en bekant om vägledning?

2.   Vill inte

Att vilja förändra sitt beteende är kanske inte en förutsättning för att det ska gå, men det är helt klart något som underlättar. När motivationen att förändra beteenden har sin grund i den egna viljan har vi som regel lättare att hantera de motgångar som vi stöter på längs vägen och fortsätta mot vårt utsatta beteendemål. Kanske behöver du fråga dig själv om du vill genomföra den här förändringen och varför det är viktigt för dig? Gör du det för din egen skull eller är det för någon annan? Hur tror du att ditt liv kommer att se ut ett år in i framtiden (eller fem eller tio) om du inte förändrar respektive förändrar det här beteendet?

3.   Tror inte att jag klarar det

Ibland har vi de kunskaper som vi behöver men besväras av tankar om att vi inte kan. Bristande tilltro till den egna förmågan gör ofta att vi tvekar. Det är lätt att uppfatta den där osäkerheten som ett bevis på att det inte kommer att gå. ”Vet jag inte att jag kan (eller än värre: är jag övertygad om att jag inte kan) är det ju inte riktigt någon idé att försöka”, eller? Vår tankeförmåga är ett fantastiskt hjälpmedel i många lägen men ibland blir vi vilseledda. Det är lätt att uppfatta tankar som sanningar. Samtidigt är det många gånger mer korrekt att se på tankar som hypoteser. Och hypoteser är till för att prövas. ”Jag klarar det” eller ”Jag klarar det inte” är två möjliga utfall av att försöka. Vad som är sant och falskt kan vi inte veta förrän vi har testat. Kan du ta ett steg mot ditt beteendemål fast du inte vet vad resultatet kommer att bli?

Ps. Om du besväras av tankar av slaget ovan kan det vara en god idé att hålla utkik efter andra hypoteser (tankar) såsom ”Det är ingen idé” eller ”Jag kan lika gärna ge upp”. Tviveltankar hänger nämligen ganska ofta samman med minskad uthållighet vid motgångar. Och att förändra beteenden kräver uthållighet.

4.   Vågar inte

Att genomföra en förändring innebär i sin natur att ta steg från det som är bekant och förutsägbart till något som är främmande, oförutsägbart och osäkert. En del människor går igång på osäkerhet och tycker att det är spännande att inte veta vad som väntar runt nästa hörn. De blir nyfikna och får energi att ta ett steg till. Andra upplever osäkerheten som en indikation på en potentiellt annalkande fara vilket triggar igång alarmsystemet med besvärande upplevelser såsom katastroftankar, rädsla, ångest och vaksamhet. Båda reaktionerna är fullt naturliga. Den senare kan dock bli problematisk om obehaget leder till att vi ifrågasätter huruvida det här med förändring verkligen är en bra idé och stannar upp eller backar. Kanske är det trots allt bäst att göra som jag alltid har gjort..?

Om vi vill genomföra en förändring behöver vi göra plats för upplevelserna som kommer med osäkerheten om vad som väntar när vi kliver ut på främmande mark. Kanske kan du, om du upplever det där obehaget, stanna upp och påminna dig själv om varför det är viktigt för dig att genomföra den här förändringen? Kan du lära dig något av personerna som du har omkring dig? Kanske är din kollega, partner, syster eller kompis en sån som blir nyfiken när du blir rädd och ser spänning och möjligheter där du ser fara. Skulle du, nästa gång du står face-to-face med det osäkra, kunna testa att bredda ditt perspektiv och undersöka om det finns något i situationen som du tycker är spännande? Något som du blir nyfiken på? Något som engagerar och lockar dig att ta ett steg till för att få veta lite mer? Ett par djupa andetag kan underlätta för dig att vara närvarande och agera målriktat utifrån vad du har omkring dig snarare än utifrån obehaget som du upplever (utan att för den sakens skull försöka låtsas om att det inte finns, det är som sagt en naturlig ingrediens i kakan).

5.   Yttre hinder

Punkt 1-4 tar upp saker som man kan kalla för ”inre” hinder. Även yttre faktorer kan utgöra hinder och då kan följande steg bidra till problemlösning:

1.   Definiera problemet. Vad är det som hindrar dig? (t ex tidsbrist, andra planer/åtaganden) När blir det problematiskt? (alltid, i vissa situationer/vissa gånger – vad utmärker dessa gånger?) Hur agerar du då?

2.   Gör en lista med möjliga lösningar på problemet. Försök att inte värdera idéerna i detta skede (det kommer sen), alla idéer är välkomna!

3.   Värdera dina idéer utifrån dess potential att lösa problemet.

4.   Välj den idé som du tycker verkar mest lovande.

5.   Testa! 

6.   Utvärdera. Är problemet fortfarande ett hinder för att genomföra din beteendeförändring? Om nej; ku! Om ja; gå tillbaka till punkt 4 och testa nästa idé på listan!

Elin Frögeli

Elin Frögeli

Leg. Psykolog PBM

 

23 maj 2014

Resultat från kundundersökning maj 2013

Våra kunders åsikter är viktiga för oss, det får oss att växa och är ett kvitto på om vi jobbar i rätt riktning. Resultatet från kundundersökningen visar bland annat att våra kunder tycker att vårt arbete har positiv effekt för verksamheten i stort. Och det är bara ett av alla resultat från den stora kundundersökningen som gjordes i våras. Ta del av sammanfattningen av vår kundundersökning från maj 2013.

SENASTE

KATEGORIER

Arkiv