Kategori: hemuppgifter

I en studie som finansieras av AFA Försäkring ska dr Kristina Sundqvist, i samarbete med partsägda organisationen Alna - som hjälper företag att hantera skadligt bruk i arbetslivet - och Karolinska Institutet, studera IKBT av alkoholproblem i arbetlivet.  I studien, som startar i höst och beräknas pågå i två år, ingår cirka 30 medarbetare och ett 15-tal chefer. Det psykologstödda självhjälpsprogrammet som ska studeras vilar på KBT. 

Det finns många fördelar med KBT via internet. Behandlingsformen har bland annat visat sig framgångsrik för dem som lider av sömnproblem, ångest och depression. En annan fördel är att behandlingen är jämlik eftersom att i princip alla kan nå denna vårdform – det vill säga även de som bor i glesbygd eller reser mycket. 

När det gäller behandling av alkoholproblem finns det enligt Kristina Sundqvist ytterligare fördelar med IKBT. Bland annat kan det upplevas som stigmatiserande att som anställd måsta ”smita ut” från jobbet några timmar i veckan för att träffa sin behandlare. Med IKBT kan man istället få möjlighet att träffa sin psykolog/behandlare framför sin egen dator eller telefon när det passar en själv.

Läs mer här: https://www.prevent.se/arbetsliv/halsa/2019/bli-kvitt-beroende-pa-arbetstid/

Kronisk smärta är en vanlig orsak till sjukfrånvaro och kan även leda till försämrad livskvalitet och depression. Cirka 20 procent av befolkningen beräknas lida av kronisk smärta och enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) beräknas de årliga samhällskostnaderna för långvarig smärta uppgå till cirka 90 miljarder per år. För att ta ett helhetsgrepp om området initierade AFA Försäkring, i augusti 2015, ett treårigt FOU-program med syfte att hitta vägar till stöd för dem som lider av kronisk smärta. I programmet har 13 forskningsprojekt delat på 50 miljoner kronor, däribland Rikard Wicksells projekt ”Internetbaserad behandling av patienter med långvarig svårbehandlad smärta”. 

ACT är en vidareutveckling av KBT och har ett starkt vetenskapligt stöd för behandling av långvarig smärta. ACT handlar enligt Rikard Wicksell om att hjälpa smärtpatienter att hitta tillbaka till ett aktivt och meningsfullt liv i vardag och i arbete. Wicksell säger till tidningen Vårdfokus att många patienter som lever med kronisk smärta ofta väljer bort meningsfulla aktiviteter, men när man frågar dem hur ont de har så har de trots allt lika ont. Han menar att vi blixtsnabbt lär oss att undvika aktiviteter som leder till smärta - något som är relevant för akut smärta, men sällan för långvarig.

Med ACT tränar personer på att göra förändringar i vardagen som motsvarar deras livsvärden. Det kan t ex handla om att skjutsa barnen till en aktivitet och bestämma sig för att sitta kvar och titta trots att det gör ont i ryggen. Därefter utökas aktiviteterna och för många blir det allt eftersom naturligt att börja arbeta igen eftersom det är i linje med deras livsvärden om t ex meningsfullhet och försörjning.  

De studier som forskargruppen genomfört visar att ACT höjer funktion och livskvalitet. Men möjligheterna att få tillgång till ACT är begränsade i landet, varför Wicksells forskargrupp utvecklat metoden digitalt för att öka tillgängligheten. Dels för dator, dels som en app i mobiltelefonen. De studier som är genomförda visar på samma positiva resultat för båda användningssätten: Deltagarna blev mer beteendemässigt flexibla att agera mot sina egna mål och funktionsnivån höjdes. Uppföljande studier visade att dessa positiva effekter kvarstod även efter ett år.

En region som tagit fasta på de positiva resultaten är region Kalmar, som i år – i samarbete med Karolinska Institutet - inför ACT i digital form vid samtliga 36 vårdcentraler för patienter med långvarig smärta.

Läs mer här:https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2019/februari/vill-hjalpa-patienter-med-smarta-att-borja-leva-sina-liv/

I artikeln Problems With Homework in Cbt: Rare Exception or Rather Frequent? från 2004 undersöker forskarna Helbig och Fehm vanliga problem och utmaningar som psykologer stöter på kopplat till just hemuppgifter. Tidigare studier har bland annat konstaterat att hela 60 procent av tillfrågade psykologer uppger att deras klienter modifierar de hemuppgifter psykologen gett dem.

Hela 53 procent av de tillfrågade psykologerna uppgav att de stötte på problem med hemuppgifter. De vanligaste problemen var:

• Klienten tvivlar på sin förmåga att utföra hemuppgiften (57 % av fallen)
• Klienten oroar sig över att uppgiften är för svår (19 %)
• Klienten vägrade göra hemuppgifter (6,3 %)

Det är ofta vanligt att psykologen glömmer att förklara varför klienten ska utföra sina hemuppgifter. Det kan kanske te sig som självklart, man går ju i behandling och ska därför göra hemuppgifter. Sanningen är dock att det är lätt att tappa fokus från det större målet som du och din psykolog vill uppnå. Därför är det alltid att rekommendera att psykologen och klienten diskuterar hur hemuppgifter hänger ihop med de mål ni satt upp för behandlingen.

Andra viktiga insatser för att öka sannolikheten för att hemuppgifter ska bli gjorda är:

● Att din psykolog säkerställer att du förstår hemuppgiften. Går du ifrån sessionen utan att riktigt förstå varför du ska fylla i det där formuläret så har din psykolog gjort fel. Glöm inte att lyfta upp detta och se till att ni i framtiden är säkra på att du är införstådd i hemuppgiftens syfte.

● Träna på hemuppgiften i sessionen. Det är inte alltid som man hinner med detta vilket är synd. Sannolikheten att en hemuppgift utförs är högre om du som patient fått träna på hur den ska utföras. Genom att träna i sessionen kan ni också adressera eventuella frågor kring hemuppgiften, så slipper du göra så på egen hand senare liksom.

● Se till att ha en back-up plan för vad du ska göra om du stöter på hinder eller problem med hemuppgiften. Även detta är något som din psykolog bör ta upp innan sessionen är slut.

Eftersom hemuppgifter är en så viktig komponent i behandling så har jag och några andra psykologer utvecklat en app som ska hjälpa patienter med just deras hemuppgifter. Appen heter Livvy och används bland annat av psykologer på PBM. Fråga gärna din psykolog om du får utföra dina hemuppgifter med appen Livvy. Du kan läsa mer om Livvy här:  


Forskningsstöd för terapiappar
För fyra år sedan började jag och tre andra att utveckla en KBT-app. Då hade vi en vision om att smartphones en dag skulle bli en naturlig del av psykologisk behandling. Vi hade alla bakgrund från psykologprogrammet och noterade att hemuppgifter – denna centrala aspekt i KBT-behandling, distribuerades på ett minst sagt opraktiskt vis. Vi ville få in denna aktivitet i klienters telefon, en rätt unik idé 2010.

Idag ser det dock annorlunda ut. Söker man på "depression” i AppStore så stöter man på mängder av appar som lovar att hjälpa dig att bli fri från din depression. Hur många av dessa kan verkligen hålla det de lovar? Skrämmande nära noll var min hypotes. Det är inte lätt att navigera sig kring vad som funkar så gissa om jag blev glad när jag fick tag i artikeln Smartphones for smarter delivery of mental health programs: a systematic review publicerad i Journal of medical internet research.

Författarna ville göra en systematisk översikt över alla appar som deltagit i forskningsstudier mellan 2008 till 2013. Totalt hittade de åtta (!) artiklar som utvärderat fem (!) appar som riktat in sig på depression, ångest, stress eller missbruk. Fyra av dessa appar testades ett med stöd från terapeuter som försöksdeltagarna hade kontakt med via mejl. Samtliga studier visade goda resultat och minskade både depression, ångest och missbruksproblem.

Så betyder detta att vi bör ge tummen upp till alla appar som utger sig för att ta sig an ovanstående problem? Självklart inte. Författarna lyfter fram att det finns indikationer på att appar kan vara ett bra komplement i en behandling, framförallt eftersom de gör behandlingen mer tillgänglig. Viktigare är dock att de poängterar att väldigt få av de appar som finns tillgängliga har genomgått någon form av klinisk testning och bedömning. Det är därför central att tillhandahålla allmänheten med information om vilka appar som faktiskt kan funka och i sådana fall för vad och under vilka omständigheter.

Vi har själva sett till att testa våra appar i forskning. Nu senast utvärderas vår app Livvy i en studie via Stockholms universitet. Några av PBM:s psykologer är med och testar appen. Som patient kan du höra med din psykolog om hen använder appen.

Niklas Laninge
Psykologkandidat

Bild: mac d-ski photography,What the hell just happened to my iPhone apps ?

 

Apparna som testades i artikeln var Mobilyze!, DBT Coach, Mobile Stress Management, och Get Happy Program.

Rädslan att tala inför andra benämns inom vetenskapliga sammanhang på engelska för ”Perfomance anxiety” (PA) och är den vanligaste bland alla fobier. Faktum är att uppemot en fjärdedel av Sveriges befolkning lider av rädsla att tala inför grupp (Furmark et al., 1999). PA kan ställa till med stora problem eftersom delar av yrkeslivet bygger på att hålla presentationer och tala inför andra. Förutom att leda till fruktansvärt mycket ångest kan PA försämra förutsättningarna för personer att utföra sitt arbete och i längden sinka deras karriär. I artistyrken - som dansare, musiker och skådespelare - kan PA bli särskilt problematiskt eftersom dessa yrken bygger på att framträda inför andra. Vad säger psykologisk forskning om PA? Finns det någon behandling? Finns det några tips?

I diagnosbibeln DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders 5) kategoriseras PA som en egen underkategori till social ångeststörning, som karaktäriseras av en oproportionerligt stor rädsla för att bli negativt bedömd i sociala situationer - både vid social interaktion och social prestation. Åtskilliga studier har visat att KBT-baserade behandlingar har god effekt vid social ångeststörning (Canton, Scott & Glue, 2012). En av dessa behandlingar är Clarks behandling ”Individuell kognitiv terapi” (ICT) som bygger på Clarks och Wells modell för förståelsen av social ångest. ICT har visat bättre effekt än andra behandlingsmodeller i sex randomiserade kontrollerade studier.

Enligt Clark och Wells modell har individer med social ångeststörning utvecklat negativa antaganden om sig själva och om sin sociala omvärld, vilka gör att sociala situationer upplevs som hotfulla. I sociala situationer leder dessa antaganden till ökat självfokus, ökade ångestsymtom samt ett flertal säkerhetsbeteenden, vilka skapar en ond spiral som förstärker den sociala ångesten. Användandet av säkerhetsbeteenden tillsammans med ett högt självfokus försämrar individens inlärningsförmåga och hindrar hen från att inse att dessa situationer inte är så farliga som hen tror.

Vad menas då med säkerhetsbeteenden och självfokus? Säkerhetsbeteenden är ineffektiva hanteringsstrategier som syftar till att undvika en förväntad katastrof. Syftet med säkerhetsbeteendena är att underlätta sociala situationer, men i själva verket förstärker och vidmakthåller beteendena social ångest. I samband med PA är det till exempel vanligt att man står på ett visst sätt, tänker på hur man har kroppen, håller i sina händer så att det inte ska synas att man skakar, förbereder sig extremt noggrant eller har utförliga anteckningar med sig så att man inte ska få en blackout. När situationen är avklarad och katastroferna som individen fruktade uteblir tillskrivs framgången användandet av säkerhetsbeteenden, vilket hindrar individen att inse att situationen är mindre farlig än man tror (McManus, Sacadura & Clark, 2008).

Självfokus är ett lite klurigare begrepp att beskriva och förstå. Det innebär att man i stället för att rikta uppmärksamhet utåt mot den sociala omgivningen tvärtom riktar uppmärksamheten mot sig själv, dvs inåt. Självfokus kan dels vara att se sig själv ur ett observatörsperspektiv, så som man tror att andra betraktar en. Det kan också vara att rikta uppmärksamheten mot kroppsliga sensationer eller mot vad man ska göra och säga härnäst (Clark & Wells, 1995). Vår uppmärksamhet är en begränsad resurs. Högt självfokus leder därför till en nedsatt förmåga att uppfatta sociala signaler från omgivningen – man blir sämre på att delta i en social situation. När uppmärksamheten riktas mot negativa bilder och känslor blir ångesten dessutom mer påtaglig vilket startar en negativ spiral där ångesten blir allt starkare, varpå individen fokuserar ännu mer på den, vilket får effekten att ångesten ökar ytterligare, och så vidare. Om man gör ett framträdande under högt självfokus är risken stor att man utvärderar situationen utifrån intern information, som ångest och obehag, som man uppfattade under framträdandet. Dessa känslor av obehag ger knappast en särskilt rättvis bild av hur framträdandet faktiskt gick. På grund av högt självfokus tror individer med PA att det gick dåligt för att det kändes dåligt, men hur det faktiskt gick och hur det kändes är två helt olika saker.

Det går naturligtvis inte att på egen hand ersätta en hel behandling utförd av en legitimerad psykolog med några ”smarta tips”, men det går att dra några generella lärdomar från Clark och Wells modell som kan göra att framträdanden blir mer hanterbara:

• Inför ett framträdande fråga dig själv varför du gör de förberedelser som du gör. Ställ dig själv frågan ”Vad händer om jag inte gör det här?”. Är svaret något katastrofalt i stil med att ”om jag inte går såhär kommer det stå helt still i mitt huvud, jag kommer att få panik och bli gjord till åtlöje”? är risken stor att det rör sig om ett säkerhetsbeteende. Försök istället att ersätta dessa beteenden med andra. Pröva att minska mängden anteckningar. Om du repeterar mycket i förväg kan du testa att sysselsätta dig med andra saker som att träffa vänner eller spela något spel. Istället för att hålla ihop händerna kan du pröva att gestikulera. Istället för att hela tiden tänka på hur du har kroppen kan du röra sig runt lite mer fritt i rummet. Målet är att bli mer flexibel, det finns inte något ”rätt sätt” att hålla ett föredrag på. Det finns flera.

• Att förändra sitt självfokus handlar om att aktivt lära sig att skifta fokus utåt mot omgivingen och bort från ens inre obehag. Då minskar risken för att ångestspiralen börjar snurra och man har bättre chans att ta in situationen och utvärdera hur ens framträdande faktiskt går. För att öva på att växla sin uppmärksamhet kan man ge sig själv olika uppgifter, som att identifiera 10 ljud, färger eller skuggor i omginvingen. Öva på att fokusera inåt på hur det känns i kroppen och uppmärksamma om det finns något obehag eller några ångestfyllda tankar. Tillåt dig själv gå upp i dessa i ca 30 sekunder. Växla därefter uppmärksamheten utåt och identifiera 10 ljud. Håll på såhär fram och tillbaka. Man kan göra det samtidigt som man lyssnar på radio eller ser på en film. Du kommer antagligen upptäcka ganska fort hur mycket som man missar av sin yttre omgivning när uppmärksamheten är riktad inåt.

Alltså: Ersätt säkerhetsbeteenden med alternativa beteenden och öva på att växla uppmärksamheten utåt. Det kanske låter lätt men det är mycket svårare än vad det låter. Ända sättet att bli bra på det är att öva. Börja med lättare situationer och öka därefter svårighetsgraden successivt. Då kan framträdanden inför andra bli mindre ångestladdade med tiden. 

Jakob Clason
Ptp-psykolog, PBM Stockholm
Bloggare PBM

Bild: Chris Smith, All the World´s Stage, Flickr Creative Commons

Referenser

Canton, J., Scott, K. M., & Glue, P. (2012). Optimal treatment of social phobia: systematic review and meta-analysis. Neuropsychiatric disease and treatment, 8, 203–15.

Clark, D. M., & Wells, A. (1995). A cognitive model of social phobia. In R. Heimberg, M. Liebowitz, D. A. Hope, & F. Scheiner (Eds.), Social phobia: Diagnosis, assessment, and treatment (sid. 69–93). New York: Guilford Press.

Furmark, T., Tillfors, M., Everz, P., Marteinsdottir, I., Gefvert, O., & Fredrikson, M. (1999). Social phobia in the general population: Prevalence and sociodemographic profile. Social psychiatry and psychiatric epidemiology, 34, 416–24.

Hedman, E., Mörtberg, E. Hesser, H., Clark, D. M., Leksander, M., Andersson, E., Ljótsson, B. (2013). Mediators in psychological treatment of social anxiety disorder: Individual cogntitive therapy compared to cognitive behavioral group therapy. Behavior Research and Therapy 51, 696 - 705.

McManus, F., Sacadura, C., & Clark, D. M. (2008). Why social anxiety persists: an experimental investigation of the role of safety behaviours as a maintaining factor. Journal of behavior therapy and experimental psychiatry, 39, 147–61.

 

Definitionen av hemuppgifter kan skilja sig lite beroende på vem man frågar. Sammanfattningsvis handlar det om aktiviteter som patienten utför mellan sessionerna som är tänkta att öka effekten som behandlingen ska ha. Genom att använda hemuppgifter så ökar man behandlingens omfattning från att vara en timme i veckan till hela 168 timmar i veckan. Tre vanliga argument till varför man som psykolog ska arbeta med hemuppgifter är:

• Effektivisera behandlingen genom att utnyttja tiden mellan sessionerna i terapeutiskt syfte
• Öka antalet aktiviteter som leder till att målen med behandlingen lättare uppfylls
• Skapa förutsättningar att angripa problem bundna till specifika situationer eller tidpunkter utanför terapirummet

Det finns starkt vetenskapligt stöd för att behandlingar som använder sig av hemuppgifter ger ett bättre utfall en de som inte använder sig av hemuppgifter. Värt att notera är hemuppgifter inte alltid passar för alla typer av problem. Vanligast är det att använda sig av verktyget vid depression, ångestproblematik, uppmärksamhetssvårigheter och beroendeproblematik. I stor vetenskaplig studie kring hemuppgifter konstaterar författarna till studien att hemuppgifter används av så gott som alla terapeuter som arbetar med KBT. Författarna visar också i en så kallad meta-analys (46 studier, totalt 1072 deltagare) att 62 procent av patienter som gått i terapi som innehöll hemuppgifter blev friska, jämfört med 38 procent av de som gått i liknande behandling som inte innehöll hemuppgifter.

Att hemuppgifter är en central del av kognitiv beteendeterapi är svårt att ifrågasätta. Däremot så är det inte alltid det lättaste att få patienter att utföra hemuppgifter. Traditionellt sätt så brukar du som patient utföra hemuppgifter på olika formulär. Det kan handla om att du ska registrera hur du mår under en vecka eller att skriva ner vad du tänker och vad som händer i kroppen när du befinner dig i jobbiga situationer. Det säger sig självt att det inte alltid är supersmidigt att bära med sig denna typ av formulär. Sedan 2011 har jag och några andra psykologer därför arbetat med att ta fram en app som man istället kan använda för sina hemuppgifter. Appen heter Livvy och är tänkt att göra arbetet med hemuppgifter mer tillgängligt. Du kan läsa mer om Livvy här eller fråga din psykolog om den, ett par av PBM:s psykologer använder nämligen appen.

Här kan du också se en kort film om hur Livvy fungerar: