Vi ställer inte in - vi ställer om!
Du kan boka om dina besök, utbildningar och behandlingar hos oss till digitala träffar. Hör av dig till din mottagning eller kontaktperson, så ser vi till att du får träffa oss via video. Varmt välkommen till oss på PBM!

Close icon

Stäng

  • Kontakta oss

  • Hitta till oss

Våra digitala tjänster

PBM logo

DE SENASTE NYHETERNA INOM BETEENDEPSYKOLOGI.

PBM-Bloggen

Kategori: Självkänsla

30 oktober 2019

Medveten närvaro ökar välmående och effektivitet

I en värld som snurrar allt snabbare är det många som upplever att de har svårt att hinna med. Men att försöka göra flera saker samtidigt ökar bara stressen, vilket kan leda till nedstämdhet och försämrad prestations- och koncentrationsförmåga. Enligt Kristin Tollstedt, leg psykolog i PBM, ska vi istället försöka vara medvetet närvarande i stunden – något som gör att vi både kan varva ner och bli mer effektiva.

Regelbundet praktiserande av mindfulness, eller medveten närvaro som det heter på svenska, har visat sig ge ökad förmåga att fokusera, bättre prestationsförmåga och livskvalitet samt högre tillfredsställelse i arbetet. Men många som hör ordet mindfulness tänker reflexmässigt på mediterande tibetanska munkar eller Yoga. Det är inte helt fel, men inte heller helt rätt. 

Kristin Tollstedt, leg psykolog och organisationskonsult inom PBM Executive i Stockholm, har disputerat på Mindfulness-baserad Kognitiv Terapi. Enligt henne är mindfulness visserligen tätt sammankopplat med - och har sin grund i - buddhistisk meditation. Men i vårt västerländska samhälle utövar vi filosofin mer som en form av hjärnträning och man behöver vare sig vara andligt eller spirituellt engagerad för att ha nytta av teori, tankesätt eller övningar.

- Vi vet idag att vår tendens att grubbla över gårdagen och oroa oss för framtiden har negativa effekter på livskvaliteten. Exempelvis när vi befinner oss i en period av känslomässig belastning, privat eller i yrkeslivet, säger Kristin. Det är då mindfulness kan komma in – det vill säga som ett sätt att hjälpa och styra sin hjärna att fokusera på vad som händer här och nu istället för att låta den kidnappas av dåtid och framtid. 

PBM har under många år erbjudit utbildningar i mindfulness för exempelvis oro, stress, ångest och nedstämdhet till privatpersoner, men även till företag och organisationer. Då i form av skräddarsydda kurser och workshops i syfte att exempelvis minska stress och öka medarbetarnas välmående på arbetsplatsen. 

- De här utbildningarna har alltid varit populära, men den senaste tiden kan vi se ett ordentligt ökat intresse båda bland privatpersoner och företag/organisationer. Orsaken till det ökade intresset torde kunna härledas till att stressen i samhället intensifierats ytterligare. Människor söker med ljus och lykta efter konkreta verktyg för att kunna förhålla sig till vardagens alla intryck. Man försöker helt enkelt hitta ett sätt att kunna ta hand om sig själv, både psykiskt och fysiskt. 

Samtidigt finns det ju signaler om att vi fokuserar alldeles för mycket på oss själva - på vår hälsa och välmående – är inte det ett observandum?

- Absolut. Onödigt stor fokusering och oro över sitt välbefinnande kan även det bli en form av prestation eller perfektionism och därmed öka stress, snarare än att minska! Men då skulle jag vilja säga att även i dessa fall är mindfulness, rätt använt, ett bra sätt att hitta balans. Att lära sig att stanna upp, observera vad som händer just nu och utifrån detta ta kloka beslut, vilket kan vara att göra förändringar eller att acceptera hur verkligheten är. Det vill säga att leva mindre i tankebruset – i läge autopilot - och mer i medveten närvaro i stunden, precis så som den är. 


Fotnot: Kristin Tollstedt är legitimerad psykolog och organisationskonsult. Hon har en doktorsexamen i klinisk psykologi från University College London där hon disputerat på Mindfulness-baserad Kognitiv Terapi. I sitt dagliga arbete som kliniker och organisationskonsult inom PBM stöttar Kristin individer och grupper att utveckla och etablera gynnsamma beteenden, hantera svårigheter effektivt samt att formulera och arbeta mot meningsfulla mål.

Läs mer här: https://www.pbm.se/ledarskapsutbildning

https://www.pbm.se/medarbetare

28 oktober 2019

Så kan du göra svåra samtal lättare

Att hålla svåra samtal kan vara påfrestande och skapa stort obehag hos alla inblandade. Men det finns enkla tekniker som kan göra samtalen bättre, minska risken för missförstånd och skapa en känsla av att en svår situation kan vara både hanterbar och möjlig att förstå. Det skriver Mattias Delling, leg. psykolog och organisationskonsult på PBM Malmö.

Mattias Delling skriver om svåra samtal.

Människan är en i grunden djupt social varelse, som under hundratusentals år har utvecklat och förfinat språket som ett för oss helt unikt kommunikationsverktyg. Mot bakgrund av detta är det lätt att förstå att samtal människor emellan är en helt central del av vår existens. Att samtala med andra är något som de allra flesta människor finner stor glädje i, men samtal kan också vara utmanande och svåra, inte minst när de berör tunga och känsloladdade ämnen.

Svåra samtal är i sig en naturlig del av livet, men samtidigt något som många människor drar sig för, av naturliga skäl. Det kan kännas skrämmande och svårhanterligt när motparten i ett samtal uppvisar kraftiga känsloreaktioner, särskilt om dessa uppstår på grund av något som vi själva säger. I dessa situationer känner vi oss ofta maktlösa inför möjligheten att stötta den andre, och inte sällan drabbas vi av skuldkänslor över att vara ”the bad guy” i samtalet.

Som chef/ledare eller HR-funktion i arbetslivet ställs man regelbundet inför utmaningen att ta de där samtalen som ingen egentligen vill ha. Det kan till exempel handla om att adressera en infekterad konflikt mellan anställda, att ge negativ feedback på oacceptabla beteenden eller att lämna besked om en uppsägning eller oönskad omplacering. Att känna motstånd inför denna typ av samtal är förstås helt naturligt, men samtidigt riskerar det att få påtagliga negativa konsekvenser – såväl personliga som ekonomiska – om man undviker att genomföra dem. Lyckligtvis finns ett antal relativt enkla samtalstekniker som väsentligt ökar chansen att ett samtal blir lyckat, trots tuffa förutsättningar.

Validering: Innebär att tydligt uttrycka att den andres upplevelse av något är giltig, förståelig och acceptabel. Till exempel att förmedla att det är helt naturligt att man känner sig spänd och nervös inför en stor presentation, ledsen över en förlorad relation eller skuldtyngd när man begått ett misstag. Genom validering förmedlar vi att känslor är något naturligt och inte i sig något att vara rädd för, samt att de ofta fyller en funktion i att vägleda oss inför liknande situationer.

Spegling – sammanfattning och parafrasering: En stor del av svårigheten i att lyckas med ett samtal ligger i att säkerställa att det budskap som jag vill få fram också är det som landar hos mottagaren, så långt detta är möjlighet. Missförstånd av varierande omfattning är närmast mer regel än undantag när människor samtalar, och är en av de främsta orsakerna till den frustration som vi ofta kan känna efter ett mindre lyckat samtal. Studier har visat att så mycket som 50-75 procent av vad den andre säger helt eller delvis går oss förbi under ett samtal. Genom att sammanfatta vad vi tror oss ha hört motparten säga och parafrasera (återge vad vi uppfattar som kärnan i vad den andre säger med våra egna ord) – med ett gemensamt ord att spegla vad den andre säger – kan vi minska risken för missförstånd och därmed misslyckade samtal radikalt.  

Ett medvetet kroppsspråk: Forskning har visat att över 50 procent av det budskap som uppfattas av motparten i ett samtal beror på vårt kroppsspråk. Ett avslappnat, inbjudande och icke-konfrontativt kroppsspråk kan därför ha oerhört stor betydelse för att desarmera ett laddat samtal, medan ett spänt eller aggressivt kroppsspråk riskerar att påtagligt förvärra en redan infekterad samtalssituation.

Att våga vara tyst: Att vara tyst under ett pågående samtal är något som sällan kommer naturligt för oss. Ofta beror detta på vår egen rädsla att inte prestera, eller att man har bråttom eller kanske har en tydlig bild av hur man ska lösa problemet. Men mottagaren behöver ofta få tid på sig för att smälta det som är sagt eller fundera vad man egentligen tycker. Vi är alla olika i hur mycket tid vi behöver för att bearbeta och processa ny information, och ju snabbare man själv är som person desto mer behöver man tänka på den här aspekten i samtal med andra.

Aktuell forskning om hur känslor uppstår i våra hjärnor har visat att det finns en mycket starkare koppling mellan språk och känslor än vad man tidigare trott. Det verkar inte riktigt vara så att vi har medfödda, biologiska reaktioner som är unikt kopplade till en viss känsla (till exempel ilska, sorg eller skam), vilket man tidigare trott. Istället delar de flesta av våra känslor ungefär samma reaktioner i kroppen, och hur vi upplever dem beror till stor del på hur vi – med hjälp av språket – förstår och tolkar vad det är som händer med oss. Denna forskning är av stor betydelse för alla som möter och samtalar med människor i svåra situationer, eftersom den innebär att vad vi säger och hur vi agerar i samtalet faktiskt har direkt betydelse för hur den andre förstår och upplever sina egna känslor. Genom verktyg som validering, spegling och ett medvetet användande av kroppsspråket kan vi hjälpa den andre att gå från en diffus och ibland närmast outhärdlig upplevelse av obehag, till en mer nyanserad och hanterbar bild av den svåra situation som man befinner sig i.

4 september 2019

Förbered dig för ett balanserat arbetsliv i höst

Forskning pågår om hur olika former av grön rehabilitering/skogsterapi påverkar såväl fysiologisk som psykologisk återhämtning vid rehabilitering från stressrelaterad ohälsa. Terapin har inte visat sig kunna ersätta KBT gällande stresshantering, men kanske kan den bli ett bra komplement och framförallt en källa för återhämtning. Det skriver Annie Möller, leg psykolog och organisationskonsult i PBM, som är en av dem som under hösten kommer att erbjuda företag och organisationer kunskap om hur man kan uppnå ett balanserat arbetsliv.

Annie Möller, leg psykolog och organisationskonsult hos PBM.

Allt fler upplever stress i vardagen. Kraven från omgivningen har ökat, men likaså de krav som vi ställer på oss själva. På sikt kan detta leda till ett minskat välbefinnande hos individen och nedsatt produktivitet. Därför är det så viktigt att arbetsgivare har kunskap om hur de kan agera i god tid – det vill säga så att medarbetarna kan hitta en bra balans mellan arbete och fritid. 

Förhoppningsvis har den gångna sommaren erbjudit möjlighet till semester och återhämtning. Men när nu hösten och livspusslet rullar igång på allvar igen är det ofta en utmaning att upprätthålla en balans. För många är naturen en viktig källa till återhämtning, men tyvärr bortprioriteras den ofta under den mörkare delen av året.

Under sommaren har bland annat SVT Nyheter rapporterat om att ett flertal landsting/regioner börjat erbjuda remisser till så kallad grön rehabilitering (SVT, 2019). Modellen baseras på forskning från Lantbruksuniversitetet i Alnarp i Skåne, som var först i Sverige med trädgårdsterapi. Sedan några år tillbaka bedrivs även forskning om så kallade skogsbad i Sverige. Detta baseras på en metod från Japan som kallas för shinrin-yoku, vilket ordagrant betyder just skogsbad. 

Tanken är att skogen ska stå för ett lugn och en kravlöshet som är svårt att hitta i andra miljöer. Forskare försöker ta reda på vad som händer när människor slappnar av i skogen - dels genom att mäta blodtryck, puls och hjärtfrekvens, dels genom att studera hur immunförsvaret påverkas samt genom att mäta halterna av stresshormoner. 

”Det som är mest känt är att immunförsvaret får en boost när vi vistas ute i skogen. Andra saker man ser är lägre blodtryck, stressreduktion, minskad ångest, bättre kognitiv förmåga och mer kreativitet. Vi behöver naturen. Och vi behöver den på ett lite annat sätt än när vi bara tar snabba promenader och pratar, grubblar eller lyssnar på musik under tiden.”Det säger psykologen Petra Ellora Cau till tidningen modernpsykologi (2018) där hon intervjuades om sitt pilotprojekt på Vårdcentralen i Järna. 

Ett annat exempel är Ann Dolling, forskare inom skogsekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Umeå, som med hjälp av stressforskare såsom Elisabeth Sonntag-Öström vid Umeå universitet, undersökt hur människor med utmattningssyndrom påverkas av att vistas i skogsmiljö. I en studie fann man att pulsen gick ner och att blodtrycket sjönk i skogen, men inte i staden. En teori är att det handlar om mängden intryck och stimuli: ”Vi behöver hitta tillbaka till vår ursprungliga miljö emellanåt för att låta hjärnan vila”, säger Ann Dolling. 

För att kunna hantera de utmaningar vi som individer ställs inför måste vi definiera vad som orsakar stress, fundera över våra egna beteende och lära oss hur vi kan finna återhämtning i vardagen. Forskningen har ännu inte visat att skogsterapi har effekt vid rehabilitering av utmattningssyndrom, men däremot att det egna upplevda välbefinnandet ökar under besöken. 

Inom PBM försöker vi luta oss mot den forskning som finns gällande beteendepsykologi när vi utformar våra rehabiliteringar – det vill säga hur man lever ett mer hållbart privatliv och arbetsliv. I det direkta arbetet med klienten jobbar vi med dennes behov, vilket kan innefatta strategier för bättre sömn, gränssättning eller exempelvis beteendeaktivering.Men för att verkligen lyckas främja fortsatt återhämtning, möjliggöra de anpassningar och förändringar som behövs för att skapa ett hållbart arbetsliv är det av största vikt att vi som psykologer/organisationskonsulter även har ett nära samarbeta med arbetsgivaren. 

Även om Skogsterapi inte visat sig kunna ersätta psykologisk behandling såsom KBT vid stresshantering kanske det i framtiden kommer att visa sig att olika former av naturterapier är ett bra komplement vid rehabilitering från stressrelaterad ohälsa. Men framför allt är dessa terapier säkerligen en bra färskvara för återhämtning, speciellt eftersom de kan ersätta fysisk passivitet och bidra till att öva på att vara här och nu. 

Fotnot: Tre fördelar med skogen som gör den till en viktig plats för återhämtning är:

1. Skogar, grönområden och parker främjar ökad rörelse och fysisk aktivitet.

2. Redan efter fem minuters skogspromenad sjunker puls och blodtryck.

3. Även immunförsvaret stärks av att vara i skogen. Stressnivåerna sjunker. Forskare tror att de positiva hälsoeffekterna beror på att människan lättare slappnar av i naturen. 

Källa: Naturvårdsverket


Läs mer här: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/allt-fler-far-gron-rehab-pa-remiss

https://modernpsykologi.se/2018/08/15/skogsbada/

https://www.umu.se/personal/elisabet-sonntag-ostrom/?expandaccordion=p

26 augusti 2019

Läkarstudenter ska utbildas i empati

En ny EU-anpassad läkarutbildning ska införas år 2021, vilket innebär att det är bråda dagar för alla utbildningsorter att hinna bygga om utbildningen. En av utmaningarna är att den nya utbildningen ska ha tydligare kriterier för lämplighet att utöva läkaryrket – exempelvis måste man som student kunna ha medkänsla med såväl patienter och kollegor som med sig själv.


Kan man utbilda läkarstudenter i empati? Det är en av de frågor som Vetandets värld i P1 ställer till Magnus Hultin, docent i anestesiologi och intensivvård samt programdirektör för läkarutbildningen vid Umeå universitet. 

Enligt Hultin är svaret ja, men det är också viktigt att de samtidigt kan hålla huvudet kallt och vara balanserade. Det vill säga att de kan känna med patienten samtidigt som de har förmågan att fatta viktiga medicinska beslut. För att lyckas med detta måste de få verktyg för att inte ta kål på sig själva. Att ha förmågan till empati tar ju som bekant även på individen själv – i detta fall läkaren. 

I den nya läkarutbildningen kommer det därför att bli mer praktisk empatisk träning. Studenterna kommer bland annat att få öva på hur de reagerar i olika situationer när det gäller svåra samtal med patienter och anhöriga, men även på interaktion med annan vårdpersonal. 

Lyssna på inslaget här: https://sverigesradio.se/avsnitt/1345138



21 augusti 2019

IKBT kan hjälpa anställda med alkoholproblem

Kognitiv beteendeterapi via internet (IKBT) under arbetstid kan vara ett bra behandlingsalternativ för anställda med alkoholproblem och leda till en mer jämlik vård över landet. Det tror Kristina Sundqvist, doktor i psykologi vid Stockholms universitet, som nu startat ett forskningsprojekt som ska studera behandling av alkoholproblem i arbetslivet.

I en studie som finansieras av AFA Försäkring ska dr Kristina Sundqvist, i samarbete med partsägda organisationen Alna - som hjälper företag att hantera skadligt bruk i arbetslivet - och Karolinska Institutet, studera IKBT av alkoholproblem i arbetlivet.  I studien, som startar i höst och beräknas pågå i två år, ingår cirka 30 medarbetare och ett 15-tal chefer. Det psykologstödda självhjälpsprogrammet som ska studeras vilar på KBT. 

Det finns många fördelar med KBT via internet. Behandlingsformen har bland annat visat sig framgångsrik för dem som lider av sömnproblem, ångest och depression. En annan fördel är att behandlingen är jämlik eftersom att i princip alla kan nå denna vårdform – det vill säga även de som bor i glesbygd eller reser mycket. 

När det gäller behandling av alkoholproblem finns det enligt Kristina Sundqvist ytterligare fördelar med IKBT. Bland annat kan det upplevas som stigmatiserande att som anställd måsta ”smita ut” från jobbet några timmar i veckan för att träffa sin behandlare. Med IKBT kan man istället få möjlighet att träffa sin psykolog/behandlare framför sin egen dator eller telefon när det passar en själv.

Läs mer här: https://www.prevent.se/arbetsliv/halsa/2019/bli-kvitt-beroende-pa-arbetstid/

5 augusti 2019

Skuldkänslor – både på gott och ont

Det finns många fördelar med att känna skuld. Känslan skyddar oss till exempel emot att vara för själviska och utgör ett viktigt kitt för att vi ska kunna samarbeta med andra. Men skuldkänslor kan också skapa problem. Om de tar över vardagen kan de vara ett tecken på att någonting inte står rätt till.

Vi människor är sociala varelser, men också några av de mest aggressiva varelserna på jorden. Dessa två aspekter måste fungera ihop för att vi ska kunna samarbeta och leva tillsammans. Det är här skuldkänslorna kommer in. 

I en artikel i Dagens Nyheter säger Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet, att det finns studier som visar att dessa psykologiska funktioner är rent evolutionära. Människor som känner skuld har klarat sig bättre eftersom de har haft färre konflikter och bättre möjligheter att överleva tack vara sina intima samhällen. Detta samtidigt som de har kunnat använda våld mot andra. 

Trots att skuldkänslor har en faktisk funktion för mänskligheten kan de också skapa problem och signalera att någonting inte står rätt till. Som exempel är ett av symtomen på stark stress ökade skuldkänslor och ett av kriterierna vid depression är starka obefogade skuldkänslor. 

Enligt professor Carlbring är det alltså inte sjukt att känna skuld när så är befogat, men känslor av obefogad skuld - överdrivna skuldkänslor, kombinerade med känslor av att man är värdelös - är varningstecken. Då ska man söka hjälp och behandling för sina problem. Det är dock inte alltid så lätt att själv kunna avgöra om ens känslor är överdrivna eller inte, men har man dessa obefogade känslor dagligen kan det vara ett tecken på nedstämdhet eller depression. 

Sedan finns naturligtvis den absoluta motsatsen – att ha bristande skuldkänslor - vilket också kan skapa problem för individen, men då i form av att man uppfattas som okänslig eller självisk. Att få en sådan individ att känna skuld för saker och ting kan vara svårt, men att prata om det är en bra början - till exempel om hur man själv upplever och känner sig i situationen.

Läs hela artikeln på: https://www.dn.se/insidan/skuldkanslor-kan-vara-positiva-om-de-inte-tar-over/

29 juli 2019

Mätbara effekter av placebo kan ses i kroppen

I en artikel i Svenska Dagbladet berättar den idag 81-åriga Lisbeth Sachs, medicinsk antropolog och tillika senior rådgivare vid Osher centrum för integrativ medicin vid Karolinska institutet, om hur magiskt tänkande idag kan förklaras med hjälp av hjärnavbildningsteknik. Inte sällan har magin – eller det vi idag kallar placeboeffekt - mätbara effekter i kroppen.

Svenska Dagbladet skriver att vissa former av magiskt tänkande, något som människor från olika kulturer ägnat sig åt i årtusenden, idag kan förklaras via hjärnavbildningsteknik. Våra hjärnor skapar bilder och förbereder sig på vad som komma skall - de arbetar konstant med att förutse framtiden, vilket är centralt för vår överlevnad. När vi förväntar oss något – oavsett om det är en positiv effekt (placebo) eller negativ (nocebo) - påverkar det kroppens reaktioner. 

Under ett nästan halvt sekels forskning har Lisbeth Sachs fått uppleva hur magin, eller placeboeffekten, fått allt tydligare medicinska förklaringar. För närvarande är hon extern mentor till psykologen och hjärnforskaren Karin Jensen som i dagarna ska publicera en studie om placeboeffekten runt kirurgi, om ordets betydelse vid sidan om knivens. 

Lisbeth Sachs citerar sin antropologkollega vid universitetet i Harvard, Ted Kaptchuk, som kallat placebo för ”The power of nothing”: Exempelvis kan en injektion med saltlösning, som av läkarens beskrivs som medicin, minska symtomen vid Parkinsons sjukdom. Den får till och med patienten att producera mer dopamin än vad sjukdomen förstör. PET- och magnetkamerornas bilder av reaktioner på mediciner eller placebo ger ”magin” eller ”kraften i ingenting” allt fler medicinska bevis. Både positiva och negativa förväntningar har effekt. 

Läs hela artikeln här: https://www.svd.se/fran-amulett-till-placebo--magin-har-blivit-matbar

18 juli 2019

Samtalet – det som knyter oss samman

Relationer mellan människor är inte möjliga utan kommunikation, där samtal kanske är den viktigaste sortens kommunikation. Peter Sohlström, leg psykolog vid PBM i Gävle har 20 års erfarenhet av professionella samtal – såväl från psykologisk behandling som från ledar- och organisationsutveckling. I denna artikel ger han FLOWs läsare en djupare inblick i samtalets natur – hur viktigt samtalet är och hur man kan underlätta och komma vidare under samtal om känsliga ämnen, det så kallade ”svåra samtalet”.

”Det enda som gör oss till människor och som knyter oss samman är ordet.” Citatet är hämtat från den franske 1500-talsförfattaren Michel de Montaigne. Att ha samtal med andra människor är både något mycket vardagligt och något som kan ha helt avgörande betydelse i vissa situationer. Människans förmåga att kommunicera med ord, både muntligt och skriftligt, har spelat en betydande roll i vår evolution. Genom samtal kan vi förmedla kunskap och information. Forskning om kreativitet visar också på hur viktigt samtal kan vara för att skapa nya lösningar eller idéer. 

Relationer mellan människor är inte möjliga utan kommunikation, där samtal kanske är den viktigaste sortens kommunikation. I ett samtal får du möjlighet att läsa av den andres reaktioner på det du säger, möjlighet att direkt svara på frågor och göra förtydliganden, möjlighet att utveckla din tankegång utifrån det din samtalspartner säger och mycket annat. Dessutom i realtid! E-post och sms har inte en chans att matcha dessa fördelar. 

Människor som är inblandade i en konflikt på jobbet slutar samtala med varandra, precis som makarna kan göra i ett olyckligt äktenskap. Forskning om parrelationer har visat att så kallade nära samtal har en mycket stor inverkan på hur lycklig och långvarig relationen blir. Vill jag lära känna nya människor är något av det bästa jag kan göra att inleda ett samtal med dem jag möter. Vill jag skapa avstånd till någon är det effektivt att sluta eller avstå från att samtala. Samtal är kort sagt en viktig del av livet, våra relationer, våra möjligheter till samarbete och vår framgång i det vi tar oss för. 

I mitt arbete som psykolog har jag många och långa samtal med människor varje vecka. Samtalet är mitt allra mest användbara redskap i arbetet med att hjälpa människor till förändring. Det är genom samtal jag får den information jag behöver för att göra bedömningar och analyser av de svårigheter människor befinner sig i. Ibland är det som sker just under samtalet viktigt. Många av de klienter jag träffat genom åren har beskrivit hur samtalen har skapat möjligheter till att kunna se på sina svårigheter från andra vinklar, eller att det plötsligt blir möjligt att förstå samband som man tidigare inte sett. Många upplever att tankar, känslor och minnen blir tydligare när man försöker förklara dem för någon annan eller när man svarar på frågor från någon som har ett annat perspektiv. 

Samtal kan också aktivera känslor. För den som varit med om svåra händelser kan ett samtal om det som hänt skapa starka känsloreaktioner, ett slags eko av de känslor som uppstod vid händelsen. Att på ett särskilt sätt samtala om svåra händelser är t ex en viktig del av behandlingen av posttraumatiskt stressyndrom. 

Ibland är det som sker under samtalet inte det viktigaste. Istället är det kanske vilken motivation till förändring som samtalet kan bidra till, eller vilken ny kunskap som en klient kan få genom samtalet. Gemensamt för många psykologiska behandlingsmetoder är att det som händer mellan samtalen är det som har störst inverkan på behandlingsresultatet. Hittar klienten nya sätt att agera i de situationer som brukar leda till problem? Vågar klienten möta det som väcker rädsla? Klarar klienten att hålla fast vid sin förändringsplan även under de dagar då det verkligen är tungt? Samtalen under behandlingen är viktiga både för att skapa motivation och tilltro till att förändring är möjlig och för att tillsammans lära av de tillfällen då förändringsplanen inte fungerade.

Forskningen kring hur samtal kan hjälpa människor till förändring har gett oss viktig kunskap om hur samtalen behöver genomföras för att de ska ha den effekt vi önskar. En av de viktigaste slutsatserna är också en av de svåraste att följa, både i arbetet som psykolog och i många andra sammanhang. Det handlar om effekten av att ge råd. Forskning visar att även det vi skulle kunna kalla för goda råd ofta faktiskt minskar chanserna till att den vi samtalar med kommer att göra någon förändring. Förändring är betydligt mer trolig om vi i ett samtal avstår från att ge råd men istället på ett engagerat sätt frågar efter den andres egna idéer om förändring.

I varje samtal deltar minst två människor med sina respektive unika bakgrunder. Det som sägs i samtalet bygger på hur vi uppfattar det vi samtalar om och hur vi uppfattar det den andre säger samt hur den andre tar emot eller reagerar på det vi säger. Det kan också lätt hända att vi börjar anpassa det vi säger till något vi tror att den andre vill eller behöver höra. Ibland har vi ett särskilt syfte med samtalet och ibland kan syftet vara något helt annat hos den andre. 

Samtal kan också ha ett innehåll genom de ord vi säger och ett helt annat innehåll genom det vi kommunicerar med kroppsspråk eller tonfall. Vill jag vara ironisk kan jag säga ett och mena något helt annat. Är jag arg kan jag leta efter varje lucka i den andres resonemang och lägga stor kraft på att försöka smula sönder argumenten istället för att försöka förstå vad som menas. Kort sagt kan samtal vara komplicerade och svåra att förstå sig på och genomföra på ett konstruktivt sätt. 

Som tur är finns några allmänna principer som har sin plats i många typer av samtal, både på jobbet och i privatlivet. Även om varje samtal är unikt kan du t ex ha nytta av att försöka följa nedanstående tips:

Empati har sin plats i alla samtal. När du är empatisk visar du intresse för det den andre berättar och de tankar och känslor som den andre förmedlar. Varje bra samtal innehåller därför en stor andel lyssnande. Gör ditt bästa att försöka förstå den andres perspektiv och återförmedla det du förstått. Innan du kommer med motargument och ifrågasättanden har du mycket att vinna på att visa att du förstått vad den andre menar. 

Minska risken för att du bara utgår från ditt eget perspektiv genom att ställa öppna frågor och lyssna uppmärksamt på svaren. 

Förändring hos den andre sker sällan med hjälp av goda råd eller tjat. Det är mer effektivt att fråga om den andres tankar och idéer om förändring.

Var tydlig med att det går att se på saker och ting på olika sätt. Du kan beskriva ditt perspektiv och försöka förstå den andre så bra du kan. 

 

10 juni 2019

Nu kan forskarna bokstavligen se ångest

Med magnet- och PET-kamera studerar ett forskarlag vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, neurobiologiska mekanismer bakom ångest och rädsla. Via bilderna kan Andreas Frick, med forskarkollegor, bland annat se vilka regioner i hjärnan som aktiveras vid ångest. Forskarna kan även följa och se effekterna av de studerade personernas behandling.

Skillnaden mellan rädsla och ångest är att ångest är en reaktion på ett hot som inte är närvarande. Det vill säga att du oroar dig för saker som kanske kan hända i framtiden. Rädsla känner du däremot när något verkligt är närvarande, t ex om du möter en björn i skogen. Dock är reaktionerna desamma för rädsla och ångest: blodflödet i kroppen ökar, munnen blir torr och olika stressreaktioner får dig att antingen fly eller paralyseras - alternativt slåss för din överlevnad.

Andreas Frick med kollegor söker i sin forskning bland annat svar på vad som händer i hjärnan vid ångest och vilka signalämnen som är involverade. De tittar även på hur ångest utvecklas i takt med hjärnans mognad, från barndomen till vuxenlivet. 

Enligt Andreas Frick beräknar man att en tredjedel av befolkningen någon gång i livet kommer att lida av någon form av ångestsyndrom. Det är dock inte alla som får diagnosen och långt ifrån alla, som uppfyller kriterierna, som söker eller får hjälp. 

Frick säger att ångestsyndrom är vanliga sjukdomar, sjukdomar som innebär ett lidande och som hindrar många i livet. Detta kostar otroligt mycket pengar för samhället i form av vårdkostnader, utebliven arbetsinkomst och sjukpenning. Därför finns det ett stort incitament att lära sig mer – för att upptäcka nya behandlingsvägar och förbättra de behandlingar som vi har.

Läs hela intervjun med Andreas Frick här: https://www.uu.se/nyheter-press/nyheter/artikel/?id=12586&area=6,10,16,25,40,44&typ=artikel&lang=sv

30 maj 2019

Tydlig koppling mellan hormonnivåer och psykisk ohälsa

En ny avhandling vid Umeå universitet visar att det finns tydliga kopplingar mellan kroppens olika hormonnivåer och särskilda aspekter av psykiska sjukdomar. I studien har man även sett att det finns ändrade insulinnivåer hos personer som försökt begå självmord.

Psykiatriker Marie Bendix, doktorand i psykiatri vid Umeå Universitet, har i sin avhandling studerat kopplingen mellan tre hormonella system och underliggande aspekter av förstämningssyndrom. Det handlar om personlighetsdrag, våld och psykiska symtom.

Enligt Bendix har förståelsen för samspelet mellan psykisk ohälsa och substanser i kroppen lett till flera viktiga framsteg, men fortfarande är mycket okänt om vilken roll vissa hormoner spelar.  

Marie Bendix har bland annat undersökt om patienter som tidigare försökt begå självmord har förändrade nivåer av de blodsockerreglerande hormonerna insulin och glukagon jämfört med friska kontrollpersoner. Hon har även undersökt om användandet av våld är kopplat till förändringar av dessa hormoner. Forskningen visade att personer som gjort självmordsförsök, men även dem som varit våldsamma i vuxenlivet, hade högre nivåer av insulin och lägre nivåer av glukagon. 

I sin avhandling har Bendix även studerat om hormonet oxytocin är kopplat till personlighetsdrag som kan bidra till sociala svårigheter hos psykiatriska öppenvårdspatienter. Dessutom har hon undersökt om kvinnor med postpartum (efter förlossning) psykos och depression hade förändrade halter av könshormonerna allopregnanolon och progesteron jämfört med friska kvinnor.

Läs mer här: https://www.umu.se/nyheter/samband-mellan-sjalvmordsforsok-och-blodsockerhormoner_7751234/

20 maj 2019

Trygghet – en förutsättning för kreativa arbetsplatser

Kreativa medarbetare är en tillgång för alla arbetsgivare, men frågan är hur man som chef lyckas locka fram kreativiteten? Enligt Elin Söderberg, leg psykolog och organisationskonsult vid PBM Gävle, frodas kreativitet i de miljöer där människor känner sig sedda och hörda. I miljöer som uppmuntrar medarbetare att testa nya idéer och där det är tillåtet att begå – och lära sig av - misstag.

Kreativitet och kreativ problemlösning är en tillgång på alla arbetsplatser. Ibland uppstår nya idéer spontant, men oftast dyker de upp först när de rätta förutsättningarna ges.

- Det som framför allt är utmärkande för kreativa arbetsplatser är medarbetarnas öppenhet för intryck från varandra, säger Elin Söderberg. Och för att uppnå ett öppet arbetsklimat krävs något som heter psykologisk trygghet. 

För att uppnå psykologisk trygghet, det vill säga kreativa miljöer, krävs att man som chef lyckas skapa en kultur med beteenden som bygger på respekt och samverkan. En miljö där alla kan påverka och få feedback. 

Enligt Elin, som bland annat utbildar chefer i företag och organisationer om psykologiska perspektiv på kreativitet, krävs det framför allt fyra hörnstenar för att lyckas: Att vara öppen för intryck. Att ha tillit till varandra. Att våga sikta högt. Att lära sig av sina misstag.

- Detta gäller naturligtvis inte endast för medarbetarna – det gäller i lika hög grad för chefen själv, säger Elin. Som chef måste man vara ett föredöme, till exempel genom att våga dela med sig av egna misstag och att man, även som chef, kan känna otrygghet ibland. 

Ett talande exempel på hur viktigt det är med psykologisk trygghet på en arbetsplats är Googles stora interna forskningsprojekt Aristoteles. Ett projekt som genomfördes för att ta reda på vad som utmärkte framgångsrika och innovativa team.  

- Resultatet av projektet visade bland annat att de team som jobbade bäst, såväl när det gällde uppkomsten av kreativa lösningar och idéer som goda ekonomiska resultat, betecknades som psykologiskt trygga.

Läs mer om Aristoteles-projektet här: http://www.framgångsfaktorer.com/framgangsrika-team-betydelsen-av-psykologisk-trygghet

Läs mer om PBMs ledarskapsutbildningar: https://www.pbm.se/ledarskapsutbildning

1 maj 2019

Unga håller på att förlora förmågan att samtala

Unga människor samtalar i allt mindre utsträckning ansikte mot ansikte. Istället är det kommunikation via nätet som gäller. Enligt psykologen och forskaren Per Johnsson håller ungas förmåga att samtala på att gå förlorad. Detta har lett till att många idag har svårt att sätta ord på sina känslor, något som minskar chansen till ett gott självomhändertagande.

Enligt Per Johnsson, leg psykolog och docent i klinisk psykologi vid Lunds universitet, handlar många av de problem som idag ventileras på landets psykologmottagningar om att inte räcka till. Han säger att vi också är mer rädda, eller att vi uttrycker verbalt att vi är mer rädda. Och rädsla är en triggermekanism för många andra negativa känslor. 

De senaste åren har det visat sig att allt fler unga människor har svårt att sätta ord på sina känslor - till exempelvis att uttrycka rädsla, ledsenhet eller skam – det vill säga den affekt det egentligen handlar om. Istället lyckas de bara uttrycka en diffus och olustig känsla i kroppen. Och enligt Per Johnsson bekräftas detta av de professioner som idag arbetar med unga. De får allt oftare svaret ”jag vet inte” när de frågor om hur den unga människan mår eller känner sig. 

Per Johnsson menar att en förklaring till detta är att unga människor i allt mindre utsträckning samtalar med varandra ansikte mot ansikte och därför kan de inte heller spegla sig i andras reaktioner. 

- Det finns säkerligen många fördelar med sociala medier, men… säger Per Johnsson och citerar professor Sherry Turkle: Till syvende och sist; på nätet är vi ensamma tillsammans.

Ta del av hela artikeln från Lunds universitet, där Per Johnsson berättar mer om sin syn på hur dagens unga vuxna mår och om vilka problem som ventileras på dagens psykologmottagningar. I artikeln berättar han även om hur den nya forskningen om hjärnans formbarhet påverkar synen på psykisk hälsa med mera.

 Läs mer här: https://www.forskning.se/2019/04/25/psykologen-unga-har-svart-att-satta-ord-pa-kanslorna/

17 april 2019

Relationen människa och djur – det visar forskningen

Att hundar har känslor är uppenbart. De är som små barn i sitt sätt att uppmärksamma och läsa av oss. Relationen är ömsesidig och påminner om den som föräldrar och barn i två- till treårsåldern har. Det menar Per Jensen, professor i etologi, som tillsammans med bland annat psykiatriker Åsa Nilsonne, intervjuats i tidskriften Modern Psykologi om våra relationer till husdjuren.

Forskningen om våra husdjur och relationen till människan har mer eller mindre exploderat de senaste tjugo åren. Vissa menar att det är en ögonöppnare som kan jämföras med att vi ända in på 1980-talet opererade små barn utan bedövning. Detta eftersom vi inte trodde att de upplevde samma smärta som vuxna. 

Tidskriften Modern Psykologi har i en artikel tagit ett helhetsgrepp om våra relationer till djuren. I artikeln intervjuas bland annat etologiprofessorn och författaren Per Jensen och psykiatrikern, psykoterapeuten och författaren Åsa Nilsonne.  

Enligt Per Jensen är det idag uppenbart för vem som helst att en hund har känslor. Han menar att hundar är som små barn i sitt sätt att uppmärksamma och läsa av oss och det kan också vara förklaringen till att många pratar bebisspråk när de möter en vovve.

Ett bra exempel på att djur förstår och känner mer än vad vi tror är psykologiforskaren John W. Pilleys studie om bordercollien Chaser. Genom att träna hunden lyckades husse Pilley lära Chaser 1 022 unika namn på föremål och förutom att lära sig namn på saker och ting förstod hunden även verb som till exempel ”hämta” och ”släppa”. 

Psykiatriker Åsa Nilsonne tycker att det är både fantastiskt och skrämmande att vi inte har förstått hur mycket hundar förstår av vårt mänskliga språk. Hon menar att den nya forskningen med hjärnavbildningsstudier, som kom år 2012, gör att vi måste ta djurs känslor på allvar. Exempelvis har magnetkamerabilder visat att hundar och människors hjärnor aktiveras på snarlika sätt, bland annat när det gäller belöningssystemet.

Japanska forskare har sett att hundar har en förmåga att göra oss lyckligare, att öka vår samarbetsförmåga och reducera stress. Förutom att hundar har samma uppsättning av primära känslor som oss, t ex glädje, rädsla och hunger, har de även ”högre” kognitiva känslor som skam och rättvisa - och de är känsliga för våra emotionella tillstånd.

Idag används exempelvis katter och hundar som terapidjur inom äldreomsorgen och det har visat sig att även barn med autism kan bli hjälpta av djuren. Detta eftersom barnen utvecklar starka band med sina husdjur, vilket i sin tur ökar det sociala samspelet med både föräldrar och skola. Dessutom visar forskningen att hundterapi kan vara långt mer effektiv för barn med afasi (svårt att kommunicera och forma ord) än vanlig tal- och språkterapi. 

Läs hela artikeln här:https://modernpsykologi.se/2019/04/09/sa-funkar-var-relation-till-husdjuren/

Vi önskar alla våra läsare en riktigt fin och glad påsk!

15 april 2019

Självskadebeteende – upptäcka, förstå och behandla

Varför väljer någon att göra sig själv illa och hur ska jag som närstående eller vårdpersonal reagera på beteendet? Om detta och mycket mer kan man läsa om i en ny handbok med titeln ”Självskadebeteende – upptäcka, förstå och behandla”, som sammanfattar kunskapsläget om själskadebeteende.

Det kan vara otroligt tålamodsprövande att behandla patienter med självskadebeteende. Läkandet kan ta tid, men det går. Många blir friska. Det skriver Lunds universitet i ett pressmeddelande där man intervjuat Jonas Bjärehed, psykolog, lektor i psykologi och en av författarna bakom den nya handboken ”Självskadebeteende – upptäcka, förstå och behandla”. 

Enligt Jonas Bjärehed, som skrev en avhandling om självskadebeteende år 2005, är självskadebeteende ett sätt att reglera svåruthärdliga känslor. Det kan handla om ångest, nedstämdhet, tomhetskänslor, skam eller självhat. Och de som behöver professionell hjälp visar ofta förhöjd sårbarhet i kombination med bristande social och kommunikativ förmåga. Att skära sig blir ett sätt att kommunicera med omgivningen – som äntligen tycks lyssna.

Som närstående och vårdpersonal kan man bli villrådig över hur man ska reagera. Den drabbade behöver någon som signalerar trygghet och lugn, men enligt Bjärehed är det lättare sagt än gjort. Detta eftersom självskadebeteende triggar starka känslor hos omgivningen. 

En vanlig ”felreaktion” är att bli överengagerad – det vill säga att betrakta den drabbade som alltför ömtålig för att klara sig själv – vilket i realiteten förminskar personen och gör denne ännu mer ömtålig. Andra vanliga felreaktioner är beröringsskräck – det vill säga att man backar – och en tredje variant är att bli dömande och kritisk.

Enligt Jonas Bjärhed finns problemen på alla vårdcentraler och psykiatriska mottagningar i landet, men kunskapen är ännu begränsad till vissa specialistfunktioner och koncentrerad till de större orterna. Förhoppningen är nu att den nya boken ska underlätta för alla som möter personer med självskadebeteende.

Läs mer på: https://www.lu.se/article/inte-enkelt-att-bemota-personer-med-sjalvskadebeteende

27 mars 2019

Ökad psykisk ohälsa bland unga kan vara en överdrift

Forskare vid Linköpings universitet har studerat vad som döljer sig bakom siffrorna om en ökad psykisk ohälsa bland unga och kommit fram till att larmen kan vara kraftigt överdrivna. Enligt forskarna handlar den psykiska ohälsan som rapporteras egentligen om många olika saker, vilket innebär att ungas vardagsproblem riskerar att medikaliseras.

Anette Wickström, biträdande professor vid Linköpings universitet, Tema Barn, leder ett projekt där man studerat ungas svar i nationella undersökningar om psykisk hälsa. Syftet har varit att försöka ta reda på vad som döljer sig bakom siffrorna om en ökad psykisk ohälsa bland unga. Stämmer analyserna med det som ungdomarna berättar?

Enligt Wickström vet vi för lite om orsakerna bakom de problem som unga rapporterar, det vill säga den bild som sedan forskningsrapporter och media lyfter fram. Forskarna har därför fördjupat sig i den årliga enkäten om fysisk och psykisk hälsa som Folkhälsomyndigheten analyserar - en enkät som utformats av WHO och som skickats ut sedan 1985 till elever i 42 västländer - samt intervjuat elever i årskurs nio om frågorna i enkäten.

- När vi pratar med eleverna växer en delvis annan bild fram än vad som anges i experternas analyser av de ungas svar, säger Anette Wickström i en artikel på universitetets hemsida. De unga kan till exempel säga att visst har de ont i huvudet ibland eller ont i magen, men påpekar att de ändå i grunden mår bra. Hur de fyller i enkäten kan bero på att den är svår att fylla i, om de blivit osams med en kompis med mera - det vill säga på deras egen dagsform.

Med andra ord finns det en risk att enkätsvaren förenklas och att det dras för stora växlar på dem. Den psykiska ohälsan handlar enligt Wickström och kollegan Sofia Kvist Lindholm, om många olika saker. Därför är det viktigt att problematisera svaren. Om vi påstår att ungdomars alla problem beror på psykisk ohälsa så hamnar vi fel, enligt forskarna. 

Resultaten av studien visar dock på två spår. Det ena spåret handlar om livets vanliga svårigheter – något som riskerar att benämnas som psykisk ohälsa utan att vara det och där risken är att vardagsproblem medikaliseras. Det andra spåret handlar om de ungdomar som verkligen har mycket allvarliga problem och som måste tas på största allvar.

Enligt Wickström är resultatet av studien mycket viktigt. Detta eftersom en onyanserad rapportering kring ökad psykisk ohälsa kan innebära att det skapas en rad generella insatser som inte passar någon av grupperna ovan, vilket i sin tur kan resultera i att de unga som verkligen behöver mer stöd missas.

Läs hela artikeln här:https://liu.se/nyhet/ungas-vardagsproblem-ar-inte-alltid-ohalsa

 

25 februari 2019

90-talister dominerar landets psykakuter

Besöken vid landets psykiatriska akutmottagningar dominerades av gruppen 90-talister förra året. Enligt P4 Blekinge stod personer födda på 90-talet för 26 procent av besöken – en siffra som de hämtat från Socialstyrelsens patientregister. Högre krav och stress kan vara orsaken till att 90-talister lättare mår dåligt jämfört med andra grupper.

Enligt Magnus Pagels, tf chef för psykiatriakuten i Karlskrona, söker 90-talisterna hjälp för andra problem jämfört med dem som är födda på 1970- och 80-talet. Medan de som är födda på 70- och 80-talet har en tydligare diagnosrelaterad problematik, t ex bipolaritet och missbruk, handlar 90-talisternas symtompanorama framför allt om kris, ångest och panik eller självskadebeteenden.

Peter Valverius, chefläkare inom psykiatrin i Region Blekinge, säger till P4 att högre krav på att vi ska vara lyckliga i kombination med ett oroligare samhälle och mer stress ger en giftig cocktail som gör att 90-talisterna har lättare att må dåligt. 

Lyssna på inslagen här: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=7161231

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=7162428

17 januari 2019

Samtalet – det som knyter oss samman

Relationer mellan människor är inte möjliga utan kommunikation, där samtal kanske är den viktigaste sortens kommunikation. Peter Sohlström, leg psykolog vid PBM i Gävle har 20 års erfarenhet av professionella samtal – såväl från psykologisk behandling som från ledar- och organisationsutveckling. I denna artikel ger han FLOWs läsare en djupare inblick i samtalets natur – hur viktigt samtalet är och hur man kan underlätta och komma vidare under samtal om känsliga ämnen, det så kallade ”svåra samtalet”.

”Det enda som gör oss till människor och som knyter oss samman är ordet”. Citatet är hämtat från den franske 1500-talsförfattaren Michel de Montaigne. Att ha samtal med andra människor är både något mycket vardagligt och något som kan ha helt avgörande betydelse i vissa situationer. Människans förmåga att kommunicera med ord, både muntligt och skriftligt, har spelat en betydande roll i vår evolution. Genom samtal kan vi förmedla kunskap och information. Forskning om kreativitet visar också på hur viktigt samtal kan vara för att skapa nya lösningar eller idéer.

Relationer mellan människor är inte möjliga utan kommunikation, där samtal kanske är den viktigaste sortens kommunikation. I ett samtal får du möjlighet att läsa av den andres reaktioner på det du säger, möjlighet att direkt svara på frågor och göra förtydliganden, möjlighet att utveckla din tankegång utifrån det din samtalspartner säger och mycket annat. Dessutom i realtid! E-post och sms har inte en chans att matcha dessa fördelar.

Människor som är inblandade i en konflikt på jobbet slutar samtala med varandra, precis som makarna kan göra i ett olyckligt äktenskap. Forskning om parrelationer har visat att så kallade nära samtal har en mycket stor inverkan på hur lycklig och långvarig relationen blir. Vill jag lära känna nya människor är något av det bästa jag kan göra att inleda ett samtal med dem jag möter. Vill jag skapa avstånd till någon är det effektivt att sluta eller avstå från att samtala. Samtal är kort sagt en viktig del av livet, våra relationer, våra möjligheter till samarbete och vår framgång i det vi tar oss för. 

I mitt arbete som psykolog har jag många och långa samtal med människor varje vecka. Samtalet är mitt allra mest användbara redskap i arbetet med att hjälpa människor till förändring. Det är genom samtal jag får den information jag behöver för att göra bedömningar och analyser av de svårigheter människor befinner sig i. Ibland är det som sker just under samtalet viktigt. Många av de klienter jag träffat genom åren har beskrivit hur samtalen har skapat möjligheter till att kunna se på sina svårigheter från andra vinklar, eller att det plötsligt blir möjligt att förstå samband som man tidigare inte sett. Många upplever att tankar, känslor och minnen blir tydligare när man försöker förklara dem för någon annan eller när man svarar på frågor från någon som har ett annat perspektiv. 

Samtal kan också aktivera känslor. För den som varit med om svåra händelser kan ett samtal om det som hänt skapa starka känsloreaktioner, ett slags eko av de känslor som uppstod vid händelsen. Att på ett särskilt sätt samtala om svåra händelser är t ex en viktig del av behandlingen av posttraumatiskt stressyndrom. 

Ibland är det som sker under samtalet inte det viktigaste. Istället är det kanske vilken motivation till förändring som samtalet kan bidra till, eller vilken ny kunskap som en klient kan få genom samtalet. Gemensamt för många psykologiska behandlingsmetoder är att det som händer mellan samtalen är det som har störst inverkan på behandlingsresultatet. Hittar klienten nya sätt att agera i de situationer som brukar leda till problem? Vågar klienten möta det som väcker rädsla? Klarar klienten att hålla fast vid sin förändringsplan även under de dagar då det verkligen är tungt? Samtalen under behandlingen är viktiga både för att skapa motivation och tilltro till att förändring är möjlig och för att tillsammans lära av de tillfällen då förändringsplanen inte fungerade.

Forskningen kring hur samtal kan hjälpa människor till förändring har gett oss viktig kunskap om hur samtalen behöver genomföras för att de ska ha den effekt vi önskar. En av de viktigaste slutsatserna är också en av de svåraste att följa, både i arbetet som psykolog och i många andra sammanhang. Det handlar om effekten av att ge råd. Forskning visar att även det vi skulle kunna kalla för goda råd ofta faktiskt minskar chanserna till att den vi samtalar med kommer att göra någon förändring. Förändring är betydligt mer trolig om vi i ett samtal avstår från att ge råd men istället på ett engagerat sätt frågar efter den andres egna idéer om förändring.

I varje samtal deltar minst två människor med sina respektive unika bakgrunder. Det som sägs i samtalet bygger på hur vi uppfattar det vi samtalar om och hur vi uppfattar det den andre säger samt hur den andre tar emot eller reagerar på det vi säger. Det kan också lätt hända att vi börjar anpassa det vi säger till något vi tror att den andre vill eller behöver höra. Ibland har vi ett särskilt syfte med samtalet och ibland kan syftet vara något helt annat hos den andre. 

Samtal kan också ha ett innehåll genom de ord vi säger och ett helt annat innehåll genom det vi kommunicerar med kroppsspråk eller tonfall. Vill jag vara ironisk kan jag säga ett och mena något helt annat. Är jag arg kan jag leta efter varje lucka i den andres resonemang och lägga stor kraft på att försöka smula sönder argumenten istället för att försöka förstå vad som menas. Kort sagt kan samtal vara komplicerade och svåra att förstå sig på och genomföra på ett konstruktivt sätt.

Som tur är finns några allmänna principer som har sin plats i många typer av samtal, både på jobbet och i privatlivet. Även om varje samtal är unikt kan du t ex ha nytta av att försöka följa nedanstående råd:

- Empati har sin plats i alla samtal. När du är empatisk visar du intresse för det den andre berättar och de tankar och känslor som den andre förmedlar. Varje bra samtal innehåller därför en stor andel lyssnande. Gör ditt bästa att försöka förstå den andres perspektiv och återförmedla det du förstått. Innan du kommer med motargument och ifrågasättanden har du mycket att vinna på att visa att du förstått vad den andre menar. 

- Minska risken för att du bara utgår från ditt eget perspektiv genom att ställa öppna frågor och lyssna uppmärksamt på svaren. 

- Förändring hos den andre sker sällan med hjälp av goda råd eller tjat. Det är mer effektivt att fråga om den andres tankar och idéer om förändring.

- Var tydlig med att det går att se på saker och ting på olika sätt. Du kan beskriva ditt perspektiv och försöka förstå den andre så bra du kan. 

 

26 december 2018

PBM behandlar talängslan via ny VR-teknik och KBT

Från och med våren 2019 kommer PBM att kunna erbjuda en kombination av Virtual Reality-baserad behandling och KBT. Först ut i PBMs VR-satsning är en behandlingsstudie kring talängslan som kommer att ske i samarbete med Stockholms universitet och IT-företaget Mimerse AB.

Andreas Schill, leg psykolog och ansvarig för affärsområde PBM Digital ser stora möjligheter med Virtual Reality-teknik (VR) och KBT, framför allt för att VR ger både psykolog och klient enkel tillgång till de stimuli som klienten behöver utsätta sig för.

- Poängen med denna förenkling är att det till exempel kan vara svårt att få tag på spindlar, kackerlackor och ormar eller att utsätta människor för riktigt höga höjder, flygresor eller att hålla tal inför en publik under en behandlingssession, säger Andreas. 

Enligt Andreas kommer tillgången och enkelheten med VR-teknik sannolikt – i en ren terapeutisk bemärkelse – att även bidra till utvecklingen av nya behandlingstekniker. Eftersom VR ger terapeuten en högre grad av kontroll över behandlingssituationen kommer man att kunna vrida och vända på olika behandlingsupplägg för att vetenskapligt studera, utveckla och optimera en behandling.

Först ut i PBMs VR-satsning är en effectiveness-studie i talängslan. Effectiveness innebär att det redan finns ett vetenskapligt stöd för behandlingsmetoden, men att metoden nu ska överföras till den kliniska vardagen. I detta fall till den kliniska vardagen inom PBM.

- Under våren 2019 kommer vi att tillsammans med Stockholms universitet och IT-företaget Mimerse, ett företag som utvecklar Virtual Reality-applikationer, genomföra en behandlingsstudie i talängslan, säger Jesper Dagöö, leg psykolog och projektledare för behandlingsstudien i PBM. Behandlingarna kommer att genomförs av våra ordinarie psykologer vid vår mottagning på Linnégatan i Stockholm. 

Just talängslan är ett mycket vanligt socialt problem. Ett problem som kan leda till ett lidande och vara livshindrande för den person som är drabbad. Problemet för dem som lider av svår talängslan är att de helst helt undviker att hålla tal och därmed inte heller får möjlighet att lära sig hantera dessa situationer. Det vill säga, de kan helt enkelt inte ta sig ut ur den onda cirkeln. 

- Att lida av talängslan i privatlivet kan vara nog så svårt, men har man dessutom ett jobb som gör att man förväntas kunna prata inför grupper av människor blir naturligtvis problemet än större, säger Andreas och Jesper.

Behandlingsprogrammet, som vid tidigare studier vid Stockholms och Bergens universitet visat sig ha mycket god effekt, är grundat på moderna KBT-principer. Behandlingarna består av en längre (tre timmar) session där deltagaren får pröva på att utsätta sig för virtuella publiker och genomföra olika talövningar. Därefter följer ett fyra veckors internetförmedlat vidareutvecklingsprogram där deltagarna arbetar vidare på egen hand. 

- Vi kommer att starta rekryteringen till behandlingsstudien i mitten av januari 2019, säger Andreas Schill. Den som vill delta är då välkommen att anmäla sig via vår hemsida*) och fylla i ett elektroniskt formulär.

*)Läs mer om PBMs VR-satsning och behandling av talängslan här: https://www.pbmonline.se/virtual-reality-teknik-kbt

3 december 2018

Uppmärksamma kollegor kan minska självmordsrisken

En ny kunskapsöversikt om arbetsplatsens betydelse för självmord visar att kamratstödjande åtgärder och utbildning i suicidprevention kan minska risken för att anställda begår självmord. Men viktigast av allt är att uppmärksamma den psykiska ohälsan, framför allt tecken på depression, hos en medarbetare.

Tidningen Arbetsliv skriver att trots att antalet självmord stadigt minskat sedan 80-talet begår fortfarande mellan 1200 och 1300 personer i Sverige, flest män, självmord varje år. Cirka hälften av självmorden begås av personer i arbetsför ålder. Trots detta har det satsats lite på forskning kring självmord.

Enligt Bo Runesson, professor vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, har självmord hittills varit ett tabubelagt ämne, men det är något som vi måste börja tala om. Vi behöver få arbetskamrater att våga fråga hur kollegan mår och få dem att söka professionell hjälp.

I bland annat USA, Australien och Kanada finns olika arbetsinriktade program för att förebygga självmord bland yrkesgrupper där det är vanligare med självmord jämfört med andra yrkesgrupper. De anställda har bland annat fått tillgång till en hjälplinje att vända sig till och utbildning i att lära sig känna igen tecken på självmordsrisk. Enligt Bengt Järvholm, professor i yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet och den som arbetat med kunskapsöversikten, har dessa insatser minskat andelen självmord dramatiskt. 

Höga krav, låg kontroll, dåligt kollegialt stöd och mobbing är faktorer i arbetsmiljön som ökar risken för självmord, men även tillgången till olika medel att använda sig av för att begå självmord spelar in (t ex starka läkemedel och skjutvapen). 

Enligt Bo Runeson har dock arbetsmiljöfaktorer en liten betydelse när det gäller risken att begå självmord. Istället är det den psykiska hälsan hos den enskilda individen som är avgörande – där depression är den diagnos som ökar risken mest. Något som måste tas på stort allvar eftersom depression är den vanligaste psykiatriska diagnosen. 

Läs hela artikeln här:https://www.prevent.se/arbetsliv/forskning/2018/kollegialt-stod-minskar-sjalvmordsrisk/?utm_campaign=arbetsliv-nyhetsbrev&utm_content=28nov18&utm_medium=email&utm_source=apsis-anp-3

31 oktober 2018

Linnésamarbetet: ett ekologiskt perspektiv på stresshantering

Hur kan tillgång till olika miljöer stödja människors förmåga att hantera stress, prestera hållbart och återhämta sig effektivt? Sedan år 2012 har dessa frågor legat till grund för en serie studier vid Uppsala universitet, inom ett forskningsnätverk som kallas ”Linnésamarbetet”. Operativ koordinator för nätverket är Freddie Lymeus, leg psykolog vid PBM Gävle/Uppsala samt doktorand vid Institutionen för psykologi vid Uppsala universitet.

Enligt en ny rapport från Folkhälsomyndigheten, som vi skrivit tidigare om här på FLOW, är det vanligare att studenter vid universitet och högskolor har ett nedsatt psykiskt välbefinnande jämfört med yrkesverksamma. Ett sätt att komma till rätta med detta är enligt Folkhälsomyndigheten bland annat att skapa och utvärdera stödjande fysiska, sociala och akademiska miljöer.

”The Linnaean Collaboration in Studies of Nature, Health and Sustainability”, eller Linnésamarbetet som det kallas i dagligt tal, är ett bra exempel på ovanstående. Forskningsnätverket är ett samarbete mellan flera olika institutioner vid Uppsala Universitet och Uppsala Linnéanska trädgårdar, där den berömda Botaniska trädgården stått i centrum. Syftet är att – genom att länka natur och ekologi till hälsa – utveckla modern psykologisk-, samhällsvetenskaplig- och humanistisk forskning i Linnés tradition. 

- Olika arbetsmiljöenkäter har visat att studenter är överrepresenterade när det gäller psykisk ohälsa. Något många pekar på som problematiskt är att de upplever dålig tillgång till avskilda platser för vila och återhämtning i arbetsmiljön, säger Freddie Lymeus. 

När Institutionen för psykologi och flera andra stora institutioner flyttade till campusbyggnaden Blåsenhus fick studenterna tillgång till den omkringliggande Botaniska trädgården. 

- Detta skapade nya möjligheter för forskning om hur miljöer bidrar till stress och återhämtning i studenternas vardagliga arbete, säger Freddie. Decennier av miljöpsykologiska experiment och fältstudier har byggt upp en god evidensbas för att tillgång till naturupplevelser kan ge bättre koncentration och mer positiva känslor, samt lindra stresspåslag i kroppen. 

Freddie har tillsammans med forskarkollegor och studenter - som gjort examensarbeten inom projektet - genomfört flera studier om hur studenterna påverkas när de spenderar en rast i Botaniska trädgården. Detta vad gäller deras stressnivåer och förmåga att prestera maximalt på olika uppmärksamhetstester jämfört med om de istället hade varit kvar i universitetsmiljön. 

Freddie Lymeus avhandling bygger på en annan uppsättning studier. I dessa har de undersökt hur meditationsträning – som är en annan vanlig metod för att hantera stress och förbättra koncentrationsförmågan – kan anpassas för att förstärka kontakten med, och effekterna av, naturmiljön. Hittills har cirka 140 studenter deltagit i meditationskurserna. 

– Vi ser att den anpassade meditationsformen, som vi kallar restoration skills training, eller ReST, hjälper deltagarna att bli bättre och bättre på att återhämta sig i miljön under en period av fem veckors träning. De som gör vanlig mindfulness-meditation inomhus blir istället bättre och bättre på att anstränga sig under de fem veckorna - och just den ansträngningen gör också att färre fullföljer kursen. 

Enligt Freddie tar det ett tag att lära sig att meditera utan att kämpa med sitt sinnestillstånd, men med ReST går det snabbare för deltagarna att lära sig återhämtningsfärdigheter som kan hjälpa dem att hantera vardagens krav. Man kan alltså se att meditationsträningen stärker effekterna av naturmiljön och omvänt att naturmiljön stödjer deltagarna i att lära sig meditera. 

– Resultaten bidrar med nya kunskaper och perspektiv till både den miljöpsykologiska återhämtningsforskningen och meditationsforskningen. Mer konkret så vet vi att just dem som har problem med koncentration och stress är dem som skulle ha störst potentiell nytta av att lära sig meditera - samtidigt är det dem som är minst benägna att fullfölja en konventionell meditationskurs. Därför tror vi att ReST kan vara ett sätt att hjälpa fler människor att få del av de stora fördelar som regelbunden meditation kan ha. 

Freddie resonerar vidare: Som psykologer tänker vi nog ofta att människor med stressrelaterade problem behöver hjälp att bli bättre på att koncentrera sig och hantera stressande situationer. Ofta glömmer vi vikten av att människor först och främst måste ha möjligheter till återhämtning i vardagen och färdigheter att kunna dra nytta av dem. Har de det så kan de själva reglera sina resurser och undvika att drabbas av ohälsa som kräver behandling. 

- Det ekologiska perspektivet behöver lyftas fram som ett komplement till de traditionella patogena och salutogena perspektiven, där fokus ligger på sjukdomsprevention och stresshantering. När vi som psykologer kan hjälpa till att skapa rätt förutsättningar för prestation och återhämtning, ja då kan vi hjälpa många fler att leva och prestera hållbart. Det vill säga jämfört med om vi endast riktar in oss på att behandla människor när de redan drabbats. 

Fotnot: Sedan den praktiska forskningsverksamheten startade år 2012 har Linnésamarbetet producerat elva psykologexamensuppsatser och publicerat ett flertal vetenskapliga artiklar, bland annat: 

Lymeus, F., Lindberg, P., & Hartig, T. (2018). Building mindfulness bottom-up: Meditation in natural settings supports open monitoring and attention restoration. Consciousness and Cognition, 59, 40–56. https://doi.org/10.1016/j.concog.2018.01.008

Lymeus, F., Lundgren, T., & Hartig, T. (2017). Attentional Effort of Beginning Mindfulness Training Is Offset With Practice Directed Toward Images of Natural Scenery. Environment and Behavior. https://doi.org/10.1177/0013916516657390

von Lindern, E., Lymeus, F., & Hartig, T. (2017). The Restorative Environment: A Complementary Concept for Salutogenesis Studies. I B. M. Mittelmark, S. Sagy, M. Eriksson, F. G. Bauer, M. J. Pelikan, B. Lindström, & A. G. Espnes (Red.), The Handbook of Salutogenesis (s. 181–195). Cham: Springer International Publishing. Hämtad från http://dx.doi.org/10.1007/978-3-319-04600-6_19


Vidare läsning kring naturmiljöers betydelse för prestation och hälsa:

Hartig, T., Mitchell, R., Vries, S. de, & Frumkin, H. (2014). Nature and Health. Annual Review of Public Health,35(1), 207–228.

Stevenson, M. P., Schilhab, T., & Bentsen, P. (2018). Attention Restoration Theory II: a systematic review to clarify attention processes affected by exposure to natural environments. Journal of Toxicology and Environmental Health, Part B, 1–42. 

10 oktober 2018

Hitta en dräglig obalans i livet

Undersökningar som visar på att det är något som inte står riktigt rätt till i dagens samhälle och arbetsliv duggar tätt. Nyligen publicerades exempelvis en undersökning som visar att mer än var fjärde chef känner psykiskt obehag av att gå till jobbet. PBMs regionchef i Gävle, psykolog Carina Bredmar, är inte förvånad.

PBMs verksamhet i Gävle, med såväl klinisk behandling som företags- och organisationsutveckling, har vuxit de senaste åren. En av anledningarna är bland annat företags och organisationers ökande efterfrågan på både chefs- och medarbetarutveckling. 

- För att kunna nå ett hållbart ledarskap och arbetliv idag behövs det mycket chefs- och organisationsstöd, men även medarbetare behöver mer stöd, såväl individuellt som i grupp, säger regionchef Carina Bredmar som har närmare 30 års erfarenhet av att arbeta med arbetslivets psykologi. 

Enligt Carina handlar det ökade behovet inte bara om den tilltagande stressen och pressen i arbetslivet. Det handlar också – positivt nog – om att arbetsgivarna fått bättre kunskaper om vikten av att i tid fånga upp signaler på stress och ohälsa.

- Visst har stressen och pressen ökat i arbetslivet, men hela samhället har förändrats så till den grad att ohälsan idag handlar om själva livet i sig. Om vi till exempel nu ser att mer än en fjärdedel av dagens chefer upplever psykiskt obehag av att gå till jobbet*) måste man enligt min mening, för att hitta den samlade orsaken, titta på hela livspusslet. De flesta har idag ett oerhört pressat dygnsschema med barn som ska lämnas och hämtas, oron över lånen på drömvillan som nyligen införskaffats, de indirekta kraven på att leva och äta ekologiskt och närproducerat, vara vältränad och sova minst sju timmar per natt och så vidare. 

Carinas recept till både individen och arbetsgivaren är detsamma: Att försöka hitta en dräglig obalans i livet, såväl i det privata som i det yrkesmässiga. Att försöka stanna upp och reflektera över vad som är viktigt. Att våga gå sin egen väg och inte alltid följa en prestationsinriktad ström. 

- Alla människor har ett behov av att bli sedda och bekräftade, från födseln till ålderdomen, men dagens samhälle ger dåliga förutsättningar för detta. Allt går så fort och få har tid att stanna upp och verkligen se sig själva och sin omgivning. Idag är vi våra prestationer och får vi inte feedback på dem så springer vi ännu fortare. Till slut har vi nått den punkten när vi inte längre vare sig är presterande eller hela.

*) Läs om undersökningen här: https://www.prevent.se/arbetsliv/ledarskap1/2018/var-fjarde-chef-vantrivs-pa-jobbet/

Välkommen att kontakta PBM Gävle: https://www.pbm.se/kontakt

15 augusti 2018

Vägen tillbaka till jobbet – en resa som görs bäst gemensamt

- Att jobba med rehabilitering och återgång i arbete vid stressrelaterad problematik kan liknas vid att tillsammans ro en båt, säger Maria Spak Seilinger, leg psykolog vid PBM. Allas insatser är viktiga och om samarbetet inte fungerar är det stor risk att resan tar längre tid och blir onödigt mödosam. Upplägget för rehabiliteringen och hur samarbetet ska se ut behöver därför individanpassas för att möta behoven hos den som är sjukskriven.

PBM har lång erfarenhet av att jobba med stress- och utmattningsproblematik och hjälper idag såväl enskilda individer som företag och organisationer att minimera risken för att stressrelaterad problematik ska uppstå. PBM hjälper även till med rehabilitering för återgång i arbete och välmående – det vill säga när stressrelaterad problematik och utmattning redan hunnit uppstå.

Maria Spak Seilinger, leg psykolog och teamledare för Klinik vid PBM Göteborg, har lång och gedigen erfarenhet av att arbeta kliniskt med stressrelaterad ohälsa på såväl individ- som gruppnivå. 

- Mitt arbete med rehabilitering handlar om att hjälpa den enskilde individen och arbetsgivaren under hela rehabiliteringsprocessen, det vill säga från sjukskrivning till återgång i arbete, säger Maria. Vi ger stöd, hjälp och kunskap baserad på vår erfarenhet och aktuell forskning. I korthet handlar receptet ”för en bra väg tillbaka till jobbet” om att individanpassa rehabiliteringen och att ha ett välfungerande samarbete mellan den som är sjukskriven, chefen och inblandade vårdgivare. 

Maria liknar rehabiliteringsarbetet med att ro en båt tillsammans. För att komma i land behöver viveta vart vi är på väg, hur vi ska ta oss dit och vara samspelta. 

- Om vi ror i olika tempo eller åt olika håll så kommer vi inte framåt. Tempot måste anpassas efter den som för tillfället inte har samma krafter och förutsättningar, säger Maria. Den som är sjukskriven behöver få veta att han/hon fortsatt har en viktig roll att fylla även om prestationsförmågan för tillfället är nedsatt. 

Enligt Maria finns det många myter och föreställningar om hur vägen tillbaka till arbete efter utmattningssyndrom ser ut. Till exempel att det tar lika lång tid att komma tillbaka till arbete som det tog att bli utmattad, att man måste byta jobb och att vila är det enda som hjälper. Dessa myter vill PBM råda bot på och istället fokusera på vad som verkligen underlättar återgång i arbete vid stressrelaterad psykisk ohälsa. 

- För att hitta rätt väg tillbaka till jobbet måste chefen/arbetsplatsen och den enskilde individen vara överens och samspråkade. Det handlar till exempel om vad arbetsgivaren kan göra för att underlätta för personen i fråga under rehabiliteringsprocessen – från sjukskrivning fram till återgång i arbete. För att kunna vara samspråkade behöver arbetsgivaren och den som är sjukskriven ha kontinuerlig kontakt och personen behöver känna stöd från sin arbetsgivare.

I september startar PBM en seminarieserie i Stockholm, Göteborg och Malmö under namnet: Underlätta vägen tillbaka till arbete.Under frukostseminariet, som vänder sig till chefer och HR-medarbetare, kommer det bland annat att ges tips och råd om vad man bör tänka på inför att en person som drabbats av utmattningssyndrom ska återvända till arbetet. 

Ett axplock från seminariet är: 

- Olika typer av stressproblematik. 

- Varför går man in i ”väggen”? 

- Bra att tänka på under sjukskrivningsperiodens olika faser. 

- Arbetsgivarens roll. 

- Bra att göra och mindre bra att göra. 

Läs mer om PBMs utbud av utbildningar, behandling mm på: https://www.pbm.se/ledarskapsutbildning

https://www.pbm.se/ledarskap-organisationsutveckling

https://www.pbm.se/vi-behandlar

23 juli 2018

KBT mer framgångsrikt än råd om kost och motion vid fetma

I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet skriver Lisbeth Stahre, medicine doktor i psykiatri och KBT-terapeut, att behandling av övervikt och fetma bör handla om annat än råd om kost och motion. Vetenskapliga studier visar att specialdesignade KBT-program för behandling av övervikt/fetma i primärvården är mer framgångsrika när det gäller bestående viktnedgång jämfört med vad andra kontrollerade viktsstudier kunnat visa.

Den forskning Lisbeth Stahre hänvisar till är bland annat två studier som genomfördes vid Karolinska Institutet åren 2005 – 2007. Studierna byggde på en metod av specialdesignade KBT-program där 159 personer med ett BMI på över 30 deltog. Syftet med studierna var att hjälpa deltagarna att uppmärksamma orsaker i vardagen som ledde till överätande och att förmedla verktyg att förändra dessa orsaker. 

En ytterligare studie, som nyligen publicerats, har genomförts kring programmet. Studien genomfördes vid åtta vårdcentraler i Göteborg, med 83 deltagande patienter. Resultatet visar bland annat att programmet signifikant minskade känslomässigt och okontrollerat ätande samt att KBT signifikant minskade psykosociala orsaker relaterade till fetman. 

Under 30 år har, enligt Stahre, vårdens mest använda behandlingsmetod varit råd om kost och motion, vilka i vetenskapliga studier och folkhälsostatistik visat sig vara otillräckliga. Av den anledningen kunde man tro att vården skulle ta emot det behandlings- och kostnadseffektiva KBT-programmet med öppna armar, men så har inte varit fallet enligt Stahre.

Det är inte ökad kunskap i näringslära som behövs. Det är istället ökad kunskap om vardagspsykologiska orsaker bakom det som resulterar i övervikt och fetma, enligt Stahre - som i artikeln frågar sig när vården ska vakna.

Läs hela debattartikeln här: https://www.svd.se/varden-blundar-for-att-fetma-kan-botas-med-kbt

 


 

 

30 maj 2018

Självupplevd fulhet orsakar stort lidande

Dysmorfofobi, självupplevd fulhet, är lika vanligt som anorexia och är en diagnos som leder till stort lidande för personen ifråga. Det skriver nyhetssajten forskning.se. Trots detta råder det en stor kunskapsbrist om sjukdomen, såväl inom vården som bland allmänheten. Enligt forskaren Jesper Enander vid Karolinska Institutet är det tyvärr bara drygt en av tio som erbjuds behandling – där KBT är den behandling som fungerar bäst.

Den som är drabbad av diagnosen dysmorfofobi ska inte blandas samman med den som lider av lätt utseendefixering. Dessa personer upplever sitt utseende som helt fruktansvärt – oavsett vad omgivningen anser. Enligt Jesper Enander, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, är det en diagnos som gör att personen ifråga fungerar sämre överlag. Föreställningen om det fruktansvärda utseendet är så stark att den kan leda till tvångsmässiga och rituella beteenden.

Ångesten vid dysmorfofobi fungerar som annan ångest – man försöker helt enkelt bli av med den. Enligt Jesper Enander vänder sig många av de som är drabbade till skönhetsindustrin eftersom de anser att det finns brister i utseendet – inte att de har en skev uppfattning om sig själva. Och med den upplevelsen är det ju logiskt att de inte söker sig till psykiatrin, utan istället till en plastikkirurg eller hudläkare. Men eftersom det inte finns någon fysisk defekt som går att lösa, vare sig med plastikkirurgi eller smink, kan problemet bli värre och dysmorfofobin kan komma att spela en allt större roll i personens liv.

I sin forskning har Jesper Enander med kollegor låtit 15 000 personer, från 15 år och uppåt, svara på frågor om eventuella besvär. Resultatet visar att det är cirka en till två procent som lider av dysmorfofobi, vilket gör diagnosen ungefär lika vanlig som anorexia. Vid 15 – 18 års ålder är diagnosen mycket vanligare bland flickor än pojkar, men i vuxen ålder är skillnaden mindre. När det gäller orsaken till problemet visar forskningen att ungefär hälften är genetiskt och resterande beror på olika händelser i personens liv.

Enligt Enander kan den som är drabbad få relativt god hjälp av läkemedel, men ännu bättre av KBT. En av anledningarna till att så få erbjuds behandling, drygt en av tio, tror han beror på kunskapsbrist och eftersom det handlar om utseendet finns det en risk att problemet bagatelliseras av vården trots att det är ett stort handikapp. Han hoppas nu att hans forskning ska leda till att tillståndet blir mer känt så att fler söker rätt sorts vård och att fler får hjälp och behandling. 

Läs mer på: https://www.forskning.se/2018/05/21/slav-framfor-spegeln-svart-fa-vard-vid-sjuk-utseendefixering/

 

25 april 2018

Regnjacka – bra att ha även i yrkeslivet

Att ha rätt kompetens för sitt yrke är en självklarhet för de flesta. Däremot är det inte lika självklart att alla har kompetens och erfarenhet att kunna hantera de mellanmänskliga relationerna på en arbetsplats. Enligt PBM-psykologen Emelie Allansson är det viktigt att den enskilde medarbetaren, och arbetsgruppen, är väl rustad för de orosmoln som kan uppstå på arbetsplatsen. Hennes recept är: Skaffa en regnjacka.

PBM i Göteborg anordnar utbildningar i att hantera mellanmänskliga relationer på arbetsplatsen. Kurserna kan exempelvis handla om hur vi samarbetar bättre, hur vi ökar den psykologiska tryggheten i en grupp och hur vi hanterar svåra samtal samt hur vi säger nej på ett så bra sätt som möjligt. Utbildningarna handlar också om hur vi hanterar våra externa kontakter. När en kund är arg på mig och skriker i telefonen, hur ska jag då kommunicera för att inte väcka mer ilska? Och hur försvarar jag mig på ett professionellt sätt om någon uttrycker sig kränkande mot mig?

Enligt Emelie Allansson, leg psykolog vid PBM i Göteborg, finns det ett stort behov av att träna sina medarbetare i hur de kan hantera relationella utmaningar på jobbet. I ett första skede är det viktigt att reflektera över hur man brukar göra i situationer när man utmanas relationellt. Det är därefter centralt att man får teoretisk input om vad den senaste forskningen rekommenderar avseende framgångsrikt beteende. Till sist är det avgörande att man också får möjlighet att träna in nya ändamålsenliga förhållningssätt. Med denna metodik skapar både individer och arbetsgrupper beredskap inför olika typer av utmaningar på arbetsplatsen.

- Jag brukar likna budskapet i våra utbildningar vid en regnjacka. Lever vi i ett land där det då och då regnar är det smart att investera i en regnjacka. Att vara utomhus utan skydd när det kommer regn är ganska obehagligt och det tar tid att torka upp efter en riktig regnskur. Att helt oförberedd gå ut i sin tunna vårjacka eller skicka sina barn till dagis utan galonbyxor en dag med ösregn är ju inte något bra tips. Detsamma gäller på arbetsplatsen - arbetsgivaren måste se till att rusta sina medarbetare med rustika ”regnjackor”.

Att utrusta medarbetare och organisationer med ”regnjackor” är också en viktig arbetsmiljöfråga. Det ökar individens känsla av inre kontroll, vilket också påverkar upplevelsen av stress på arbetet.  

- Själva poängen med våra utbildningar är att man ska lära sig att se när det börjar dra ihop sig till ”regn” och när det är dags att ta på sig sin regnjacka, säger Emelie. Att relationella utmaningar kan uppstå på arbetet är, precis som regn, något mycket naturligt. Är man rätt rustad kommer man inte att uppleva det som farligt och inte heller att bli lika påverkad av det som hänt. Man börjar inte heller ägna sig åt beteenden som förvärrar situationen, utan kan istället underlätta för den andre att bibehålla sitt lugn. Man håller sig helt enkelt torr, samtidigt som man hjälper den andre att också vara det.

- Lyckas man med detta blir det enklare att gå in i nästa arbetsuppgift och det är lättare att lämna tankarna på arbetet när dagen är slut.  Detta är en vinst, inte bara för individen utan för hela arbetsgruppen.

Alla arbetsplatser och individer har olika behov. Därför kartlägger och skräddarsyr PBM utbildningar i samarbete med kunden. Det kan vara kortare eller längre utbildningar både på grupp- och individnivå.


Om du är intresserad av att få veta mer – kontakta PBM Göteborg: https://www.pbm.se/kontakt

Läs mer om PBMs utbildningar här: https://www.pbm.se/ledarskapsutbildning

https://www.pbm.se/medarbetare

 

23 april 2018

Ökad risk för psykisk ohälsa med hormonella preventivmedel

P-piller och andra hormonella preventivmedel har i olika forskningsstudier i Sverige och Danmark visat sig kunna leda till psykisk ohälsa i form av bland annat nedstämdhet, depression och ökad risk för självmord, enligt en artikel i Svenska Dagbladet. Och risken att drabbas är störst för unga kvinnor.

P-piller och andra hormonella preventivmedel har många fördelar, men inte för alla kvinnor. En av de främsta orsakerna till att många kvinnor genom tiderna inte velat använda hormonella preventivmedel är de humörpåverkande biverkningar som östrogenpreparat kan ge. Något som genom de senaste 50 åren inte vunnit något vetenskapligt gehör, men nu har svenska och danska forskningsstudier kunnat påvisa att kvinnorna till viss del har rätt.

I en svensk studie, utförd av forskare vid Karolinska Institutet, har man kunnat konstatera att de kvinnor som fick p-piller under studien mådde märkbart sämre jämfört med dem som fick placebo. Studien genomfördes på 340 friska kvinnor i åldrarna 18-35 år som under tre månader fick antingen placebo eller den vanligaste formen av kombinerade p-piller.

Enligt professor Angelica Lindén Hirschberg, som ledde studien, kunde man se en signifikant sänkt ”allmän energinivå” i p-pillergruppen och att kvinnorna i den gruppen också skattade sin livskvalitet lägre jämfört med kvinnorna i placebogruppen. Däremot kunde man inte se någon signifikant ökning av depressiva symtom. Men hon säger samtidigt till Svenska Dagbladet att studien kan ha underskattat humörpåverkan.

I en dansk studie, som mellan åren 1996 och 2013 följde hundratusentals kvinnor i nationella register, har man kunnat fastslå att risken för att begå självmord eller att försöka begå självmord ökar vid användningen av hormonella preventivmedel. Risken för självmordsförsök var dubbelt så hög och risken för att ta sitt liv var tredubblad bland dem som åt p-piller jämfört med dem som inte åt p-piller. Risken var ännu högre bland dem som använde p-ring eller p-plåster.

En ytterligare dansk registerstudie har visat på en 70-procentig ökad risk för depression vid användning av hormonella preventivmedel. Enligt Øjvind Lidegaard, medförfattare till studien och professor vid danska Rigshospitalet, är detta de nyaste och mest allvarliga upptäckterna. Riskerna för dessa biverkningar är störst bland unga kvinnor och enligt Øjvind Lidegaard finns det all anledning att vara bekymrad över resultaten. 

Läs hela artikeln på: https://www.svd.se/darfor-sager-dagens-kvinnor-nej-till-p-piller?utm_source=SvDNYH1D&utm_medium=email&utm_campaign=2018-04-22

Läs mer om den svenska studien på: https://news.cision.com/se/karolinska-institutet/r/kvinnors-livskvalitet-paverkas-negativt-av-p-piller,c2240580

Läs mer om de danska studierna på: https://ajp.psychiatryonline.org/doi/abs/10.1176/appi.ajp.2017.17060616

https://jamanetwork.com/journals/jamapsychiatry/fullarticle/2552796

7 februari 2018

KBT via nätet kan hjälpa mot hälsoångest

Det är helt normalt att då och då oroa sig över hälsan, men när oron pågår en längre tid och tar sig orimliga proportioner kan det få negativa konsekvenser för hälsan. Flera studier visar att en effektiv behandling mot hälsoångest och hypokondri är kognitiv beteendeterapi (KBT). För att geografiskt sprida tillgången till denna behandling har forskare vid Karolinska Institutet nu utvecklat en form av KBT via internet.

Flera utländska studier visar att hälsoångest är vanligare än vad många tror. Uppskattningsvis bedömer man att cirka fem procent av befolkningen är drabbade. Den starka oro som personen som lider av hälsoångest upplever handlar ofta om rädsla för cancer eller neurologiska sjukdomar. Vissa känner denna oro i perioder medan andra har starka oroskänslor nästan dagligen.

Enligt Erland Axelsson, psykolog och doktorand vid Karolinska Institutet (KI), medför hälsoångest bland annat sänkt livskvalitet, koncentrationssvårigheter, nedstämdhet och passivitet. Ofta går ångesten även ut över nära relationer. Flera studier har visat att KBT för hälsoångest och hypokondri minskar oron för såväl sjukdom i sig som den drabbade personens nedstämdhet.

Eftersom tillgången till KBT är skral i stora delar av Sverige har forskare vid KI utvecklat en form av KBT via internet – ett självhjälpsprogram som visat på mycket lovande resultat i tre stora studier. De närmaste åren kommer nu forskarna att försöka besvara frågan om hur pass väl internetbaserad terapi för hälsoångest och hypokondri står sig jämfört med vanlig KBT-terapi.

Läs mer på: https://www.netdoktor.se/psykiatri/depression-angest/artiklar/internetbaserad-kbt-ny-behandling-for-halsoangest-hypokondri/



29 januari 2018

Skuldkänslor – både på gott och ont

Det finns många fördelar med att känna skuld. Känslan skyddar oss till exempel emot att vara för själviska och utgör ett viktigt kitt för att vi ska kunna samarbeta med andra. Men skuldkänslor kan också skapa problem. Om de tar över vardagen kan de vara ett tecken på att någonting inte står rätt till.

Vi människor är sociala varelser, men också några av de mest aggressiva varelserna på jorden. Dessa två aspekter måste fungera ihop för att vi ska kunna samarbeta och leva tillsammans. Det är här skuldkänslorna kommer in.

I en artikel i Dagens Nyheter säger Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet, att det finns studier som visar att dessa psykologiska funktioner är rent evolutionära. Människor som känner skuld har klarat sig bättre eftersom de har haft färre konflikter och bättre möjligheter att överleva tack vara sina intima samhällen. Detta samtidigt som de har kunnat använda våld mot andra.

Trots att skuldkänslor har en faktisk funktion för mänskligheten kan de också skapa problem och signalera att någonting inte står rätt till. Som exempel är ett av symtomen på stark stress ökade skuldkänslor och ett av kriterierna vid depression är starka obefogade skuldkänslor.

Enligt professor Carlbring är det alltså inte sjukt att känna skuld när så är befogat, men känslor av obefogad skuld - överdrivna skuldkänslor, kombinerade med känslor av att man är värdelös - är varningstecken. Då ska man söka hjälp och behandling för sina problem. Det är dock inte alltid så lätt att själv kunna avgöra om ens känslor är överdrivna eller inte, men har man dessa obefogade känslor dagligen kan det vara ett tecken på nedstämdhet eller depression.

Sedan finns naturligtvis den absoluta motsatsen – att ha bristande skuldkänslor - vilket också kan skapa problem för individen, men då i form av att man uppfattas som okänslig eller självisk. Att få en sådan individ att känna skuld för saker och ting kan vara svårt, men att prata om det är en bra början - till exempel om hur man själv upplever och känner sig i situationen.

Läs hela artikeln på: https://www.dn.se/insidan/skuldkanslor-kan-vara-positiva-om-de-inte-tar-over/

 

11 december 2017

Hög svarsfrekvens och bra resultat för PBM

Ett seriöst kvalitetsarbete bygger på att verksamheten planerar, följer upp och utvärderar sitt arbete och sedan omsätter resultaten i vardagen. Det gör PBM. Genom åren har företaget utvecklat en tydlig kvalitetsorganisation med engagerade medarbetare som arbetar strukturerat med uppföljning av all behandling och rehabilitering samt forskning och utveckling. Två magisteruppsatser och två doktorander i företaget är några exempel på PBMs kontinuerliga arbetet med att förfina sitt kvalitetsutvecklingsarbete.

Sedan år 2014 mäter och utvärderar PBM systematiskt all rehabilitering som ges inom företagets uppdrag i Vårdval Stockholm - behandling av långvarig smärta med eller utan samsjuklighet och/eller utmattningssyndrom. Patienterna fyller i ett standardiserat frågeformulär före och efter rehabilitering samt tolv månader efter avslutad rehabilitering.

2016-års utvärdering visar att hela 79 procent av patienterna upplever att målen med rehabiliteringen i stort sett är uppfyllda.

- Ja, det verkar som om vi gör rätt. Vi har både hög svarsfrekvens och bra resultat. Det är naturligtvis jätteroligt att få denna återkoppling, säger docent Gunilla Brodda Jansen, som är forsknings- och utvecklingsansvarig inom PBM. Resultaten innebär att dessa patienter inte skulle kunna inkluderas i rehabiliteringsprogrammet idag. Detta eftersom de har så få symtom kvar. Nu väntar vi med spänning på resultaten från ett-års-uppföljningen efter avslutad rehabilitering.

PBM har i princip alltid följt upp behandling och rehabilitering, men inte så samlat såsom de gjort de senaste åren. Genom att skapa en organisation för kvalitet och att börja använda patientmaterialet i magisteruppsatser inom verksamheten ökade kvalitetstänkandet bland medarbetarna.

- Som en följd av studierna kunde vi bland annat påvisa att smärtpatienter hade en högre grad av symtom på stress jämfört med dem som rehabiliterades för utmattningssyndrom, säger Gunilla. Mycket intressant, bland annat eftersom smärta kombinerat med utmattningssyndrom är något som vi fortsatt måste lära oss ännu mera om. Från och med 2017 är jag även handledare till en av våra psykologer i PBM, som är doktorand vid Uppsala Universitet. Han kommer nu att forska på vårt material, vilket ytterligare lägger en stabil grund för vårt kvalitetsutvecklingsarbete.

Sedan PBM införde kvalitetsansvariga vid samtliga verksamheter har svarsfrekvensen bland patienter och privata klienter stigit avsevärt. Idag kan man stoltsera med 100 procent svarsfrekvens före behandling och 80 procent efter avslutad behandling bland patienterna inom vårdvalet. Tidigare var svarsfrekvensen efter behandling 30 procent.

- Ju mer data som ackumuleras desto säkrare blir statistiken, vilket naturligtvis är stimulerande för alla oss som arbetar här. Nu har vi infört samma procedur bland våra privata klienter, det vill säga dem som behandlas inom den privata marknaden.

Mätningarna inom den privata marknaden är ännu i sin linda, men redan nu kan man se en ordentlig ökning av svarsfrekvensen. År 2017 var svarsfrekvensen före behandling 83 procent och efter behandling har den stigit från ynka fyra procent till 45 procent.

- Dessa klienter har blandade symtom, t ex ångest-, stress- och depressionssymtom, men en relativt hög arbetsförmåga när de första gången besöker oss. Vi kan nu se, förutom att svarsfrekvensen bland dessa personer ökar, att deras sömnbesvär avsevärt förbättrats. Detsamma gäller för deras ångest-, stress- och depressionssymtom. De har sjunkit till en normalnivå och de uppfyller alltså inte längre kriterierna för t ex depression.

Enligt Gunilla visar detta på hur viktigt det är att det finns en tydlig struktur för kvalitetsarbetet med dedikerade personer – det vill säga utvalda personer som befinner sig direkt i den kliniska vardagen. Genom att kontinuerligt följa upp och återrapportera till medarbetarna skapas ett större engagemang och förståelse för vikten av utvärdering.

Läs mer om PBMs resultat på: https://www.pbm.se/behandlingsresultat

Läs mer om PBMs forskning och utveckling på: https://www.pbm.se/forskning

4 december 2017

Ny studie visar: Unga kvinnor mår allt sämre

En långsiktig befolkningsbaserad studie från Umeå Universitet och Region Norrbotten visar att från år 1990 till 2014 har utvecklingen när det gäller självskattad hälsa bland kvinnor i åldrarna 25-34 år blivit allt sämre. Samtidigt visar studien att män i samma åldersspann mår bättre. Några av orsakerna till den negativa utvecklingen för kvinnor kan bero på tuffare krav i kvinnodominerande yrken, samvetsstress och samhällsvärderingar.

I studien ”Monica i Norra Sverige” har forskarna analyserat svar från 1 811 personer under åren 1990-2014. Studien visar att år 1990 självskattade 8,5 procent av kvinnorna sin hälsa som sämre jämfört med andra jämnårigas. År 2014 hade samma andel stigit till 20 procent. Ett motsatt förhållande visade sig råda för män.

I studien kunde man även se en ökad andel av fetma, oroskänslor och missnöje med ekonomin, med mera bland studiedeltagarna. Detta samtidigt som andelen, både män och kvinnor, visade på ökad fysisk aktivitet!

Några av orsakerna till den negativa utvecklingen bland kvinnorna kan enlig forskarna vara: Motstridiga normsystem i samhället (jämställdhet och könsuppfattningar) där kvinnan måste ”klara allt”.  Samhällsvärderingar som sätter press på att vara både framgångsrik, aktiv och vacker. Tuffare arbetsförhållanden inom t ex vård- och omsorgsyrken. Utbrändhet och samvetsstress, med mera.

Orsakerna till den positiva utvecklingen bland män kan enligt forskarna vara: Män värderas högre på arbetsmarknaden. Delat ansvar för hem och barn är bra för mäns hälsa. Mindre bundenhet till rigida mansnormer.

Att skatta sin hälsa som sämre än andras innebär enlig forskarna sannolikt en risk för ökad sjuklighet, såväl kort- som långsiktigt. Något som gör att arbetet med jämställdhet och män och kvinnors rätt till lika hälsa kräver ett rejält omtag i Sverige.

Läs mer på:  http://www.umu.se/om-universitetet/aktuellt/nyheter/nyhetsvisning//forsamrad-halsa-for-unga-kvinnor-och-forbattrad-halsa-for-unga-man-sedan-1990.cid288274?utm_source=Minds+veckobrev&utm_campaign=7d70194d38-EMAIL_CAMPAIGN_2017_11_26&utm_medium=email&utm_term=0_e8de409d60-7d70194d38-224650561

http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0187896

26 oktober 2017

Självmedkänsla – viktigt för det psykiska välbefinnandet

Empatitrötthet och samvetsstress är två tillstånd som forskare runt om i världen nu kunnat identifiera som betydande riskfaktorer bakom utmattningssyndrom. Att kunna känna medkänsla med sig själv är viktiga egenskaper för att vi ska kunna reglera stress och öka vårt psykiska välbefinnande, men det är lättare sagt än gjort visar det sig.

Författaren och journalisten Agneta Lagercrantz har varit på en konferens om ”självmedkänsla” som hon refererar till i en artikel i tidningen Mind (se länk till artikeln nedan). Det visar sig att de som forskar om empati, de senaste åren, har upptäckt att känslighet för hur andra mår kan orsaka utmattning. De som dessutom har dåligt samvete på jobbet för att inte räcka till för andras behov – något som forskarna kallar samvetsstress – löper stor risk för att drabbas av utmattningssyndrom. Samvetsstress uppges faktiskt vara den största riskfaktorn för utmattningssyndrom.

Självmedkänsla handlar i korthet om att kunna ha en vänlig inställning till sina egna tillkortakommanden.  Självmedkänsla är ett växande forskningsområde och resultaten från de senaste 15 årens forskning visar att självmedkänsla reglerar stress och ökar det psykiska välbefinnandet, men att många har svårt att ge sig själva denna vänlighet. Detta trots att de anser att det är självklart att andra i sin omgivning är värda omsorg och medkänsla.

De holländska terapeuterna Erik Van den Brink och Frits Koster har utvecklat en kurs som baserar sig på mindfulness. Där har de bland annat kunnat se att när sjukvårdspersonal kommer till deras kurser så somnar de ofta redan efter andra dagen av kursen. Detta innebär inte att de är utbrända enligt terapeuterna. De tillåter sig bara att äntligen känna hur trötta de är.

Läs hela artikeln på: https://mind.se/aktuellt/sjalvmedkansla-kan-reglera-stressen/

 

 

31 mars 2015

Bland prestationsprinsessor, prinsar och självkänsla.

Har du känt det någon gång? Den där kicken av att prestera. Kicken av att vara ”king eller queen of the world”, att ha levererat över förväntan och att se beundran tindra i ögonen hos dem i din omgivning. Kicken när adrenalin blandas med endorfiner i hjärnan och blir till en ljuv berusning. Då får jag ta och gratulera.
Eller?

8065467654_abb15128d0_o

Eller är det lite som att du inte riktigt kan leva utan den där kicken? Som att när prestationens berusning lagt sig så smyger sig annat på. En tomhet. En krypande, ekande känsla av oro och rastlöshet. Puls och panik. Vem. Är. Jag. Om. Jag. Inte. presterar?
Då kanske inte ett grattis är på sin plats. Utan ett par väl valda ord kring ett fenomen som många kan känna igen sig i vår produktiva, effektiva värld där vissa gör lite vad som helst för att berättiga sin existens – prestationsbaserad självkänsla.

Prestationsbaserad självkänsla är ett luddigt begrepp, och ibland ger det inget mer än trötta cirkelresonemang utan instruktionsvärde – but let’s give it a shot. Vi kan titta på hur en sådan person kan tänka bete sig, så blir det lite mer användbart. För det finns nämligen de som tittat närmare på just det.
Exempelvis gjorde Johnson med kollegor det i ett experiment. De delade in studenter i fyra grupper, där man antingen kategoriserades som en person med hög eller låg självkänsla och med hög eller lågt behov att prestera. De som hade hög självkänsla oavsett prestationsbehov anpassade sin grad av ansträngning utifrån hur det faktiskt gick för dem på uppgifterna. De som däremot hade låg självkänsla och höga prestationsbehov ökade istället sina ansträngningar oavsett hur de gick. Viktoria Blom hittat liknande tendenser i sin avhandling. Personer med låg självkänsla fortsatte att kämpa trots dåliga resultat.
Så, vad säger detta? En slags slutsats är att prestationsbaserad självkänsla verkar handla om att kämpa (sig fördärvad) för att klara av något, lite oavsett kostnad. Det verkar helt enkelt vara för läskigt att känna av att man inte kan – för vem är man då? Forskarna nämner prestationsbaserad självkänsla i termer av att behöva ständig yttre bekräftelse, där ett upplevt egenvärde lätt rubbas av omgivningens krav och en sund distans till prestationerna saknas. Personer i den här kategorin har svårare att värja sig mot överkrav och tar till kompensatoriska handlingar såsom sjukdomsnärvaro, att alltid säga ja till alla och vara dem till lags. Och rätt vad det är kan utbrändheten slå till som en käftsmäll. Du går rakt in i väggen.
Det är helt enkelt lite som att den där berusningen grumlar förståndet. Där prestationer har blivit en slags självmedicinering mot ångest.

Så vad kan man göra istället?
Mm. Det man vet ju inte riktigt säkert när det gäller prestationsbaserad självkänsla. Men ett första steg kan kanske vara att se över just på vilka sätt du existensberättigat dig själv. Hur hårt kämpar du när du faktiskt inte kan göra så mer? Hur mycket är du värd om du inte får känna prestationskicken? Vad gör du för att få den?

Sen är det kanske läge att se över konsekvenserna av prestationshetsen. För även om kicken är ljuv på kort sikt blir tomheten och kompensationen kanske inte lika ljuv på längre sikt. Det som blir lidande är kanske närvaro, njutning och relationer. I ett konstant optimerande och i ständig kamp för att få beröm, erkännande och andras bekräftelse på att man duger, kan det kosta en del på vägen. Det kan vara smärtsamt att se följden av sina val, vilket gör dem extra viktiga att vara medveten om.

Kanske kan du sedan börja våga exponera dig för vem du är utan prestationer och se om du överlever? För det gör du ju. Följ ångestkurvan när den pikar och planar ut. ”här ligger jag och bara duger” eller ”jag var inte så himla bra på det här” och se vad som händer då?

En klassisk reaktion när man ska våga testa att vara ”snäll mot sig själv” oavsett sina prestationer, är rädslan för man kommer att sluta göra saker. Man kan bli rädd att tappa den där piskan, som kanske ändå varit källan till många framgångar. Utan den kanske man inte gör något vettigt alls.
Det kan helt förvisso vara en legitim oro. Och det finns inget egenvärde i att ligga på soffan. Det är faktiskt heller ingen fara att vara en duktig prestationsprins eller prestationsprinessa, enligt Viktoria Blom. Såklart du ska utforska världen, älska ditt jobb, kämpa och leverera. Men, och det kan vara ett viktigt men, går du mot det du vill eller ifrån något du är rädd för att möta? Flyr du din rädsla för att inte duga som person, eller går du emot dina mål och värderingar med nyfikenhet? Har du en sund distans eller drar du ditt hår om du inte får som du vill? MÅSTE du prestera för att må bra, eller får du existera ändå?

Och angående den där rädslan att tappa drivet. I Compassionfokuserad terapi (CFT) så pratar man om att prestation inte behöver komma ur flykt från hot (det aktiverande stresshormonet), utan också utifrån ett mer nyfiket utforskande (det aktiverande dopaminet). Dopaminet gör dig alltså inte mindre produktiv, men produktiviteten kommer från en annan plats. En plats där du är trygg i dig och det som är du utan prestation. Från en plats där du själv gett dig en varm kram eller klapp på kinden, och inte från en ångestdriven rädsla att misslyckas.

Känn på det en stund, för det är ändå rätt intressant. Kanske kan du, när saker och ting är som svårast och prestationen blir för viktig, inte piska dig själv hårdare utan stanna upp och krama om dig själv istället. Låta dopaminet göra sitt jobb och förbli en prestationsprins(essa) som orkar göra det den tycker om, länge! 

Matilda Berg

Blom, V. (2011). Striving for self-esteem : Conceptualizations and role in burnout. (Avhandling för doktorsexamen, Stockholms universitet, 2005).

Johnson, M., & Forsman, L. (1995). Competence strivings and self-esteem: An experimental study. Personality and Individual Differences, 19(4), 417-430.

Andersson, C., & Viotti, S. (2013). Compassionfokuserad terapi. Stockholm: Natur & Kultur.

Bild:https://www.flickr.com/photos/rueful/8065467654/in/photolist-dhHCx9-5rCRp7-j3sCzD-9RjYHy-abDAME-5R7C7t-4XBrXf-5x93hB-5xYoiy-ns66x-5MRcoD-5yLQmM-DTJ25-7ptYu6-5u8GH4-7yxbbE-4wNoHc-fh1NTA-5vFgW6-5FMTP7-8pjsqd-8cw9xh-39RU6r-8ua7Qz-yA3Xc-9GMTSA-9CsGVz-6KVSS1-45AJuN-8izU6V-6MGdWQ-9UdUMz-qmukNw-CLmwR-6zZLtP-2s3YLE-63CUUp-9Sj9NX-g6fUdp-5uLZSv-9a14nD-jquTFA-7QWhu8-fmWndJ-5M6rSh-5tiJmv-NxZJx-6yEHQ-qLYJmQ-dcLxy3

SENASTE

KATEGORIER

Arkiv