Stäng
Hitta till oss
Våra digitala tjänster
Det kan vara otroligt tålamodsprövande att behandla patienter med självskadebeteende. Läkandet kan ta tid, men det går. Många blir friska. Det skriver Lunds universitet i ett pressmeddelande där man intervjuat Jonas Bjärehed, psykolog, lektor i psykologi och en av författarna bakom den nya handboken ”Självskadebeteende – upptäcka, förstå och behandla”.
Enligt Jonas Bjärehed, som skrev en avhandling om självskadebeteende år 2005, är självskadebeteende ett sätt att reglera svåruthärdliga känslor. Det kan handla om ångest, nedstämdhet, tomhetskänslor, skam eller självhat. Och de som behöver professionell hjälp visar ofta förhöjd sårbarhet i kombination med bristande social och kommunikativ förmåga. Att skära sig blir ett sätt att kommunicera med omgivningen – som äntligen tycks lyssna.
Som närstående och vårdpersonal kan man bli villrådig över hur man ska reagera. Den drabbade behöver någon som signalerar trygghet och lugn, men enligt Bjärehed är det lättare sagt än gjort. Detta eftersom självskadebeteende triggar starka känslor hos omgivningen.
En vanlig ”felreaktion” är att bli överengagerad – det vill säga att betrakta den drabbade som alltför ömtålig för att klara sig själv – vilket i realiteten förminskar personen och gör denne ännu mer ömtålig. Andra vanliga felreaktioner är beröringsskräck – det vill säga att man backar – och en tredje variant är att bli dömande och kritisk.
Enligt Jonas Bjärhed finns problemen på alla vårdcentraler och psykiatriska mottagningar i landet, men kunskapen är ännu begränsad till vissa specialistfunktioner och koncentrerad till de större orterna. Förhoppningen är nu att den nya boken ska underlätta för alla som möter personer med självskadebeteende.
Läs mer på: https://www.lu.se/article/inte-enkelt-att-bemota-personer-med-sjalvskadebeteende